Flygbladet från ”Nätverket för Fred och Alliansfrihet” som delas ut vid manifestationer i Stockholmsområdet.
Se Hiroshimamanifestationen den 6.8 kl 16-19 på Odenplan i Stockholm och på nätet! och den på Sergels torg kl 16-18 anordnad av Stockholms fredsförening.
80 år sedan USA släppte atombomben över Hiroshima
Nej till kärnvapenalliansen Nato!
Återta Sveriges alliansfrihet!
Förbjud kärnvapen!
I år är det 80 år sedan världens första atombomb fälldes i krig. Den 6 augusti uppmärksammas som den internationella Hiroshimadagen. Den dagen 1945 utplånade USA befolkningen i den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare släppte USA en andra atombomb. Ännu en stad, Nagasaki, utplånades. Ännu idag lever barn och barnbarn till överlevande med svåra skador av den strålning och förgiftning som bomberna orsakade.
Världens folk reagerade starkt. Stockholmsappellen, som lanserades på Världsfredsrådets konferens i Stockholm i mars 1950, krävde ”ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och massutrotning av människor”. Appellen fick stöd av miljontals människor världen över.
Sverige arbetade länge i Förenta Nationerna för ett förbud mot kärnvapen. En konvention om kärnvapenförbud (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW) som drivits fram av en global folklig opinion och antagits av en majoritet av FN:s medlemsländer (däribland Sverige) i juli 2017. Efter att ha ratificerats av över 50 länder trädde denna FN-konvention i kraft 2021.
Efter påtryckningar från USA avstod Sverige från att stödja denna FN-konvention, som vårt land länge arbetat för. Istället har Sverige anslutit sig till krigsalliansen Nato, vars strategi baseras på kärnvapen, och slutit ett bilateralt så kallat försvarssamarbetsavtal (Defence Cooperation Agreement, DCA) med USA. Det handlar inte om försvar av Sverige, utan ger USA fria händer att utnyttja svenskt territorium i eget intresse. USA ges rätt att placera trupp och vapen på upp till 17 orter över hela landet utan att behöva informera någon om vilken typ av vapen.
I DCA-avtalet finns inga reservationer mot placering av kärnvapen på svenskt territorium. Sveriges statsminister och militärledning har tvärtom förklarat att kärnvapen kan komma att placeras i Sverige i krigstid. Men just i krigstid vore det särskilt angeläget att Sverige inte görs till mål för kärnvapenangrepp, vilket vi blir om sådana vapen finns – eller kan misstänkas finnas – på vårt territorium.
Nato bygger på ett kärnvapenparaply under USA:s kontroll, vilket i dagens läge innebär att USA:s nyckfulle president Donald Trump kan kasta oss in i ett kärnvapenkrig när han tycker att det är i USA:s intresse.
USA är världens största förövare och provokatör av kärnvapenhot och kärnvapenspridning. Varaktig världsfred förutsätter fullständig nedmontering av världens kärnvapen, vilket måste börja med den USA-ledda krigsmaskinen och dess kärnvapenapparat. Det förutsätter global solidaritet och beslutsam kamp för en rättvis fred, inklusive rättvisa för offren för de senaste 80 åren av kärnvapenhot, aggression och utpressning.
Nätverket för Alliansfrihet och Fred (tidigare kallat Nätverket Nej till Nato) är ett rikstäckande, icke partipolitiskt samarbete mellan organisationer och individer för att stärka och organisera opinionen för svensk alliansfrihet och en fredlig svensk utrikespolitik.
- Kom med i opinionsarbetet! Kontakta natverketnejtillnato@gmail.com
- Ge ett bidrag till vårt arbete i Stockholmsregionen!
Swish 123 250 88 10
eller Plusgiro 51653-4 (Folket i Bild avd 5). Ange ”Nätverket”!
Sid 2
DCA Ny karta sept 2024med nummer
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
De som försvarar det här illdådet hänvisar till att det innebar slutet på kriget och fick Japan att kapitulera. Nu senast i morse på Nyhetsmorgon på SVT1. Det har ingenting med sanningen att göra. Låt oss titta på hur det verkligen förhöll sig vid tiden i fråga.
JAPANSKA REAKTIONER
Efter Hiroshima-bomben fann den japanska regeringen ingen anledning att kalla till något krismöte. Händelsen ansågs inte tillräckligt viktig. Full förståeligt då Hiroshima-bomben inte stack ut jämfört med andra amerikanska bombräder. Natträden den 9-10 mars 1945 mot Tokyo kostade 120 000 människoliv – den enskilt mest förödande attacken mot någon stad i världshistorien. (1) Den genomfördes med konventionella bomber. Den japanske krigsministern Anami sa den 13 augusti 1945 att atombomberna inte var värre än de brandbomber som Japan fått uthärda under månader. (2)
SOVJETUNIONENS INTRÄDE I KRIGET
Den biträdande generalstabschefen, generallöjtnant Kawabe sade till de amerikanska förhörsledarna att effekterna av bomberna mot Hiroshima och Nagasaki inte blev känt förrän senare, och ”att i jämförelse Sovjetunionens inträde i kriget kom som en stor chock.” (3)
Den 9 augusti 1945 kallade den japanska regeringen under premiärminister Suzuki till ett krismöte. Det mötet handlade ENBART om den sovjetiska krigsförklaringen dagen innan. Suzuki yttrade: ”Det vi länge fruktat, har nu blivit verklighet.” Hiroshima-bomben nämndes överhuvudtaget inte under mötet och vid tiden för mötet hade Nagasaki-bomben ännu inte fällts.
Suzuki yttrade 10 augusti 1945: ”Sovjetunionen kommer att ta inte bara Manchuriet, Korea, Karafuto utan också Hokkaido. Detta kommer att förstöra grunden för Japans existens. Vi måste avsluta kriget och göra upp med Förenta staterna.” (4)
Den japanska paniken över den sovjetiska krigsförklaringen var förståelig. Det japanska överkommandot hade ingen försvarsplan utfärdad mot ett krig med Sovjetunionen och en befarad sovjetisk invasion av den nordliga ön Hokkaido. På Hokkaido hade japanerna vid den här tidpunkten bara två divisioner och två brigader. Hela den japanska försvarsstrategin gick ut på att möta en amerikansk invasion på den sydliga ön Kyushu. Den tidigare nämnde generallöjtnanten Kawabe yttrade på ett möte i juni 1945 med Högsta Krigsrådet att ”Upprätthållandet av fred i våra relationer med Sovjetunionen är absolut nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta kriget.” (5)
Att en sovjetisk krigsförklaring skulle göra slut på kriget för Japans del var något som även ansågs av västmakternas underrättelsetjänster. Den 11 april 1945 förutspådde Joint Chiefs of Staff (JCS): ”Om Sovjetunionen vid någon tidpunkt inträder i kriget, kommer japanerna inse att ett totalt nederlag är oundvikligt.” (6)
På Potsdam-konferensen försäkrade Stalin den 17 juli 1945 Truman att Sovjetunionen skulle gå med i kriget mot Japan i mitten av augusti. Truman skrev i sin dagbok: ”Han [Stalin] är med i Japs-kriget den 15 augusti. När det händer är det slut med japsen.” (7) Dagen efter skrev han i ett brev till sin fru: ”Vi kan avsluta kriget ett år tidigare nu, och tänk på alla de ungdomar som slipper bli dödade.” (8) Den brittiske generalen Hastings Ismay var av samma uppfattning. I ett brev till Churchill skrev han ”när Ryssland kommer med i kriget mot Japan, kommer japanerna antagligen vilja få slut på kriget på vilka villkor som helst med undantag för avsättandet av kejsaren.” (9)
AMERIKANSKA MILITÄRERS OMDÖME
Slutligen värt att notera att flera av de högst uppsatta amerikanska militärerna vid den här tiden dömde ut atombomberna som militärt helt onödiga. Här ett axplock:
Generalen Eisenhower: “Japanerna var redo att kapitulera och det var inte nödvändigt att klappa till dem med den där avskyvärda saken.” (10)
Amiralen William Leahy: “Det är min åsikt att användandet av detta barbariska vapen mot Hiroshima och Nagasaki inte var av något militärt värde i vårt krig mot Japan.” (11)
Generalen MacArthur sa att han inte såg något militärt rättfärdigande för att fälla bomberna. Kriget hade slutat veckor tidigare om Förenta staterna hade gått med på, vilket de gjorde senare ändå, att Japan skulle få behålla kejsaren. (12)
Generalen Curtis LeMay: ”Atombomben hade ingenting att göra överhuvudtaget med att kriget avslutades.” (13)
Noter
(1) Ward Wilson, ”The Bomb Didn’t Beat Japan … Stalin did”, Foreign Policy, 30 maj 2013.
(2) Ibid.
(3) Oliver Stone & Peter Kuznick, ”Bombing Hiroshima changed the world, but it didn’t end WWII”, Los Angeles Times, 26 maj 2016.
(4) Wilson (2013).
(5) Ibid.
(6) Stone & Kuznick (2016).
(7) Ibid.
(8) Ibid.
(9) Gar Alperovitz, ”On the Sixty-Sixth Anniversary of the Bombing of Hiroshima, 5 augusti 2011, https://garalperovitz.org/2011/08/on-the-sixty-sixth-anniversary-of-the-bombing-of-hiroshima/
(10) Newsweek, 11 november 1963.
(11) William Leahy, ”I was there” (London 1950).
(12) Norman Cousins, ”The Pathology of Power” (New York 1987).
(13) Alperovitz (2011).
Japanska rådgivare menar att bombningen hjälpte den japanska kejsaren att tvinga militären att acceptera kapitulationen, något som annars varit mycket svårt med tanke på den hårda japanska militärens motstånd.
Betvivlar att bomben hade någon effekt i det avseendet. I den order som kejsaren utfärdade till officerarna och soldaterna den 17 augusti 1945 nämns ingenting om några atombomber, däremot det sovjetiska krigsinträdet. Det anges som orsak till att fortsatt stridande bara skulle innebära fortsatt lidande till ingen nytta och att han beslutat sluta fred med USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Chungking-regeringen i Kina.
Låt mig komplettera med en avsnitt frånKejsar Hirohitos tal till det japanska folket – 15 augusti 1945, där han uttryckligen hänvisar till atombomben – dock utan att använda ordet ”atombomb” rakt ut, som en orsak till att i förlängningen kapitulera.
Denna version är den som sändes via japansk radio och översattes av den amerikanska regeringen. (känd som ”The Jewel Voice Broadcast”):
”Men nu har kriget pågått i nästan fyra år. Trots allas bästa ansträngningar – den tappra kampen från våra armé- och flottstyrkor, våra statstjänstemäns flit och hängivenhet, och våra hundra miljoner undersåtars trogna tjänst – har krigssituationen utvecklats på ett sätt som inte nödvändigtvis varit till Japans fördel, och världens allmänna tendenser har alla vänt sig emot vårt lands intressen.
Dessutom har fienden börjat använda ett nytt och ytterst grymt vapen, vars förstörelsekraft är verkligt ofattbar och som skördar många oskyldiga liv.
Om vi fortsätter att strida skulle det inte bara leda till vårt imperiums slutliga kollaps och utplåning, utan också till hela mänsklighetens totala förintelse.
Givet detta, hur skulle vi kunna rädda miljontals av våra undersåtar, eller hur skulle vi kunna stå till svars inför våra heliga kejserliga förfäders andar?
Det är av denna anledning vi har beordrat att villkoren i stormakternas gemensamma deklaration ska accepteras.”
Jag ser att jag missat att lägga in länken till det kompletta talet.
https://ahf.nuclearmuseum.org/ahf/key-documents/jewel-voice-broadcast/
tack Martin, det stämmer det du sa.
Tack Igor,
Tror dock inte att Holmström kände till detta.
Jag känner mycket väl till talet som kejsaren höll den 15 augusti 1945. Frågan är om DU känner till ordern han gav trupperna två dagar senare och där bomberna inte alls nämns.
Den 15 augusti 1945 talade han till hela det japanska folket (och indirekt till världen), där han bland annat nämnde “ett nytt och mest grymt vapen” (atombomben) som en av orsakerna till att kriget måste avslutas. Det talet var ett diplomatiskt och psykologiskt steg för att förbereda befolkningen på nederlaget och för att rättfärdiga beslutet.
Den 17 augusti riktade han sig däremot till de väpnade styrkorna. Här låg fokus på att motivera soldater och officerare att acceptera kapitulationen och följa order, trots att många fortfarande var beredda att kämpa till sista man. I det sammanhanget var det politiskt känsligare att framställa kapitulationen som en strategisk, hedersbevarande handling snarare än som ett tvång på grund av överlägsen fiendeteknologi.
För många i armén var hotet från Sovjet mer konkret än bombningarna av Hiroshima och Nagasaki, särskilt för trupperna i Asien. Därför framhölls detta i ordern som den avgörande faktorn — inte atombomben.
Kejsarens tal den 15 augusti får ses för vad det är. Ett försök till äreräddning av krigsmakten inför den egna befolkningen: ”Fienden kunde inte besegra oss på ett ärligt sätt på slagfältet utan måste ta till ett sådant här vapen. I talet två dagar senare var han ärligare. Kunde inte vara annat då Röda armén var i full färd med att göra processen kort med den japanska miljonarmén i Manchuriet.
För att avsluta den här diskussionen hänvisar jag den intresserade till den här artikeln av kärnvapenexperten Ward Wilson. Den är inte helt lätt att läsa på grund av att länkar till andra artiklar i samma tidskrift är lagd mitt i artikeln. Det blir en del scrollande.
https://foreignpolicy.com/2013/05/30/the-bomb-didnt-beat-japan-stalin-did/
Nu blir det ett lite längre svar men jag har gått igenom både mitt eget arkiv och anteckningar och även kollat på nätet.
För att göra det enkelt och fattbart för den som inte är så insatt så tar vi händelser i kronologisk ordning.
6 aug – Hiroshima
Utrikesministern Shigenori Tōgō noterar att USA driver en massiv propagandavåg om ”en ny bomb” och att Japan står inför fortsatta atomangrepp om Potsdam inte accepteras:
”…the United States attacked the city of Hiroshima with an atomic bomb… [and said] that if Japan did not accept the three-power joint declaration [Potsdam], it would continue to use atomic bombs until Japan was annihilated.” https://nsarchive2.gwu.edu/NSAEBB/NSAEBB162/55a.pdf
7 aug – Regeringsmöte
Tōgō rapporterar att armén försöker tona ned bombens effekt, men att kejsaren redan nästa dag kommer att framhålla motsatsen.
8 aug – Tōgō inför kejsaren
Tōgō möter kejsaren i palatsets skyddsrum och återger Hans Majestäts reaktion:
”His Majesty stated that the advent of the new weapon like the atomic bomb made it impossible to continue the persecution of war and steps should be taken to end the war without delay.”
Tōgōs egen sammanfattning samma dag:
”His Majesty observed that, now with this kind of weapon in use, it had become even more impossible than ever to continue the war; we should no longer miss an opportunity to end it…”
9 aug – Sovjet anfaller & Nagasaki
Ca. kl 04:00 nås Tokyo av beskedet att Sovjet sagt upp neutralitetspakten och inlett invasionen i Manchuriet; mitt under ett hastigt sammankallat möte släpps den andra atombomben över Nagasaki:
”On the morning of 9th, the Soviet Union entered the war; and in the middle of the hastily convened Meeting of Principals, the second atomic bomb was dropped on Nagasaki.”
Sent på kvällen/natten 9–10 aug i palatsets skyddsrum driver de som förespråkar avslutade av kriget fram kejsarens ”heliga beslut” (go-seidan) för att bryta dödläget. National Security Archive sammanfattar Hoshina‑memorandat:
Kejsaren övertygades om att monarkins bevarande stod på spel och grep in för att acceptera en mindre villkorad linje mot Potsdam. https://nsarchive.gwu.edu/document/28431-document-75-hoshina-memorandum-emperors-sacred-decision-go-seidan-9-10-august-1945
10–14 aug – Kapitulationsbeskedet formas
Kejsaren godkänner antagandet av Potsdam med villkor kopplat till kokutai (kejsarens prerogativ); den amerikanska sidan finjusterar svaret men accepterar i praktiken monarkins fortsatta existens.
https://nsarchive.gwu.edu/document/28431-document-75-hoshina-memorandum-emperors-sacred-decision-go-seidan-9-10-august-1945
15 aug – Kejsarens radiotal (Gyokuon-hōsō)
Det officiella reskriptet nämner explicit atombomben:
”Moreover, the enemy has begun to employ a new and most cruel bomb, the power of which to do damage is indeed incalculable…”
”…we have resolved to pave the way for peace… by enduring the unendurable.”
https://en.wikisource.org/wiki/Imperial_Rescript_on_Surrender
Om vi går summerar dessa händelser och jämför med det som Wilson framhåller kan vi se följande:
1 – Atombombernas betydelse i kejsarens egna ord:
Kejsaren säger 8 augusti (via Tōgō) att den nya bomben gör fortsatt krig omöjligt och 15 augusti motiverar han kapitulationen med bombens grymhet i det offentliga reskriptet. Det är svårt att förena med att bomberna skulle ha varit ”underordnade”.
2 – Samtidigt framgår att beskedet om Sovjets krigsinträde på morgonen 9 augusti (och Manchurienoffensiven) förändrade det strategiska läget och tvingade fram kejsarens nattliga ingripande 9–10 augusti för att bryta militärens motstånd. Detta är precis den tyngdpunktsförskjutning som Hasegawa och Wilson betonar.
3 – Detta kan vi se som ”dubbelchocken”:
Primärmaterialet stödjer i praktiken en både‑och‑förklaring:
– 6–8 augusti: Atombomben etablerar i kejsarens ögon ”omöjligheten” att fortsätta.
– 9 augusti: Sovjet stänger den sista utvägen (medling/uppdelning av fienderna) och skapar den akuta beslutskrisen där kejsaren fattar sitt ”heliga beslut”.
Wilson har rätt i att Sovjets krigsinträde var avgörande för att bryta det politiska dödläget – men citaten visar också att atombomberna var centrala i kejsarens egen motivering och i att öppna för kapitulation dagarna innan Sovjets attack. Den mest hållbara läsningen är därför ”dubbelchocken Hiroshima/Nagasaki + Sovjet” snarare än ett enkelorsakligt ”Stalin slog Japan ensam”.
Faktafel, min bäste herre. Sovjet sa inte upp neutralitetspakten den 9 augusti 1945, utan det hade skett tre månader tidigare, den 5 april 1945.
Sen hade det varit på sin plats att du också nämnt att kejsaren den 8 augusti 1945, kl. 9.55 kallade till sig sin förtrogne, markisen Koichi Kido: ”Sovjetunionen har förklarat krig mot oss, och från idag inträtt i krigstillstånd. Av den anledningen är det nödvändigt att undersöka och besluta om att avsluta kriget.”
Slarvigt formulerat. Skall vara ”Ca. kl 04:00 nås Tokyo av beskedet att Sovjet som sagt upp neutralitetspakten inlett invasionen i Manchuriet”
Kanske vi bör lägga till att det som Sovjet meddelade Japan var att man inte avsåg att förlänga pakten när den löpte ut i april 1946.
Sovjet sade upp den 5 april 1945, alltså inom rätt tidsram för att hindra förlängning, men pakten löpte ändå hela den första femårsperioden ut, dvs. fram till 13 april 1946.
Sovjetunionens krigsförklaring kom via den japanske ambassadören i Moskva strax efter midnatt Tokyo-tid natten mellan 8 och 9 augusti 1945. Officiellt trädde Sovjets krigsförklaring i kraft klockan 23:00 Moskvatid den 8 augusti (då var det redan tidig morgon den 9 augusti i Tokyo).
Kejsaren kunde alltså inte den 8 augusti på förmiddagen ha sagt till Kido att Sovjet ”har inträtt i krigstillstånd”. Den nyheten nådde Tokyo först på morgonen den 9 augusti.
Jag läste fel i Hasegawas bok. Det ska vara 9 augusti 9.55 som Kido fick den här informationen.
Rekommenderar den intresserade att särskilt läsa avsnittet ”A convenient story” i Wilsons artikel.
Martin Alm!
En nöje att läsa dina kommentarer. Jag brukar snabbt kolla vilka som skrivit på GP och vad. Det mesta är skrivet av anonyma skribenter och i de flesta fall oläsligt (vilket visar att det inte är chatGPT som hållit i pennan; chatGPT kan faktiskt skriva). Här har vi en skribent som skriver under eget korrekt namn och kunnigt tar upp mycket viktiga historiska händelser. Ett guldkorn på GP. Dessutom tröttnade du inte efter Sven-Eric Holmströms lika spydiga som felaktiga kommentar 18.53 den 11 augusti.
Det är ju normalt förfarande i ett avtal mellan två parter, att en eller båda parter aviserar före ett visst givet datum, som anges i avtalet, att de avser att säga upp avtalet om de inte vill att det ska förlängas med automatik. Sovjetunionen gjorde det den 5 april 1945. Holmström har inte bara blandat ihop vad som hände den 5 april, 1945, utan också ett kritiskt datum (9 augusti).
”dubbelchocken Hiroshima/Nagasaki + Sovjet” (citat Martin Alm, 11 augusti, 17.44) är en mycket rimlig slutsats.
Så trevlig, herr Larsson, att du nedlåter dig till att kommentera vårt meningsutbyte. På vilket sätt ska jag ha blandat ihop vad som hände den 5 april 1945 om jag får fråga? Sen det här ”kritiska datumet” råkade jag helt enkelt läsa fel. Inte märkvärdigare än så. Det här ser jag som en form av ordmärkeri. En kompis till mig sa för ett bra tag sedan: ”Att märka ord är den obegåvades sätt att hävda sig”.
Men det är alldeles utmärkt att du skriver som du gör då det är uppenbart att du hatar mig och det jag skriver. Fortsätt gärna med det. Jag skulle bli oerhört bekymrad om du skulle berömma mig. Av döma av de svar du får då du skriver här i andra sammanhang har du inte särskilt många anhängare på den här bloggen.
Men jag ska ge dig en eloge. Du lyckas för ovanlighetens skull producera ett inlägg där du inte skryter över din ukrainska släkt och deras förfäder. Alltid något.
Japanernas militär såg i ett fall atombombsplanet passera en observationspost utan att varna andra.
Trots att de visste att flygplanstypen pekade på specialuppdrag. Om Igor har rätt att Kejsaren hjälptes att avsluta kriget genom atombomberna kan en del av militären ha varit medarbetare till den psykologiska operationen.
Andra tolkningar finns även. Militären kunde tänkas vara med på att avskräcka Sovjet genom att offra två städer i Japan (Där Nagoya var starkt associerat med katolicismen)
Japan stod sen Meiji restaurationen anglosaxerna nära trots det just pågående kriget.
Kort efteråt deltog Japanska armen I Britternas inledande av Vietnamkriget.
Så Japan kan ha haft samsyn med anglosaxerna beträffande Sovjet.