En artikel 5 maj av Sonja van den Ende på https://strategic-culture.su/
Även på https://steigan.no/2025/05/europa-visker-ut-sannheten-om-annen-verdenskrig-men-nazistenes-forbrytelser-ma-aldri-glemmes/
Författaren: 
______________________________________________
Fascismen har återuppstått i Europa, med nynazister som utger sig för att vara nationalister – framför allt i Ukraina, där en högerextrem regim skärper sitt grepp.
När den 9 maj närmar sig förbereder sig Ryssland för att fira befrielsen och nederlaget för nazisterna, som styrde Tyskland och Österrike (efter Anschluss 1938) från 1933 till 1945. Under denna tid invaderade de ett flertal europeiska länder och inledde den fruktansvärda Operation Barbarossa – ett försök att erövra Sovjetunionen.
Se även Operation Barbarossa: Den största genom tiderna.
Utöver sin strävan efter Lebensraum försökte nazisterna ”rena” ockuperade territorier från judar, romer, icke-arier, kommunister och politiska motståndare. Detta var etnisk rensning, men nazisterna var pionjärer inom industrialiserade metoder för sina grymheter.
Ursprungligen förlitade de sig på masskjutningar, men senare införde de gaskamrar med Zyklon-B, i påståendet att detta var mer ”effektivt” och besparade deras soldater psykologiskt trauma. Ändå krävde masskjutningar fortfarande hundratusentals liv, främst judar, i Ukraina, Polen, Vitryssland och de baltiska staterna.
En av de mest ökända platserna är Babi Yar nära Kiev, där ukrainska kollaboratörer mördade cirka 34 000 judar den 29–30 september 1941. Som aktuella dokumentärer avslöjar saknade nazisterna tillräckligt med arbetskraft för att ensamma utföra sådana massakrer.
Foto © Yad Vashem Babi Yar
Vid krigets slut beviljades 8 500 medlemmar av SS Galizien-divisionen – ukrainska soldater inblandade i avskyvärda brott – flyktingstatus i Storbritannien, och många emigrerade senare till Kanada. Det nyligen hållna hedrandet av nazistveteranen Yaroslav Hunka i Kanadas parlament understryker hur nazismen lever kvar i väst.
Litauen drabbades av ett av de högsta judiska dödstalen, med upp till 90 % av den judiska befolkningen utrotad under naziststyret och med lokalt samarbete. Ponary-massakern, övervakad av tyska SD och SS men utförd av litauiska dödspatruller (Ypatingasis būrys), krävde omkring 100 000 liv – mestadels judar, polacker och ryssar – mellan juli 1941 och augusti 1944.
I Vitryssland står massakern i Khatyn som ett särskilt brutalt exempel. Den 22 mars 1943 massakrerade Schutzmannschaft-bataljon 118 – till stor del bestående av ukrainska kollaboratörer, biträdda av SS-Sonderbataillon Dirlewanger – nästan hela byn som hämnd för partisanattacker. Över 90 % av de belarusiska judarna (mer än 600 000 personer) utrotades i masskjutningar. Minst 5 000 vitryska byar brändes ner, ofta med alla invånare dödade – vissa med upp till 1 500 offer – som straff för partisanstöd. Till skillnad från i Ukraina och Baltikum motsatte sig de flesta vitryssar nazisterna och upprätthöll ett kommunistiskt och multietniskt samhälle i likhet med det bredare Sovjetunionen.
Foto: © www.sb.by/en/memory-is-sacred.html
Polen utstod enormt lidande under Nazityskland och dess axelmakters kollaboratörer. Ockupationen medförde systematiskt folkmord, särskilt riktat mot judiska polacker, eftersom nazisterna såg slaver och judar som rasmässigt underlägsna ”undermänniskor” som skulle utrotas. De flesta koncentrationsläger utanför Tyskland låg i Polen, med Auschwitz som det mest ökända. Auschwitz grundades 1940 efter nazisternas erövring av Polen och uppskattningsvis 1,1 miljoner dödsfall på mindre än fem år – 1 miljon judar, 70 000 polacker, 21 000 romer och sinter (se här, ö.a.), 15 000 sovjetiska krigsfångar och 12 000 andra (tjecker, vitryssar, jugoslaver, fransmän, tyskar och österrikare). Den sovjetiska röda armén befriade Auschwitz den 27 januari 1945.
Idag frodas nazismen fortfarande i Europa. Ryssland, som nu bekämpar den återuppväckta nazismen i Ukraina, har utestängts från att delta i högtiderna för Förintelsen – ett förnekande som är symboliskt för Europas kvarvarande fascistiska tendenser.
Östeuropa och Ryssland drabbades hårt av Operation Barbarossa, men omfattningen av grymheterna hade varit omöjlig utan lokalt samarbete – särskilt i Ukraina och Baltikum.
Än idag förbjuder Litauen diskussioner om sin medverkan i Förintelsen, inklusive mordet på judar, kommunister och andra motståndare.
(https://www.expedia.com/things-to-do/tour-del-memoriale-del-campo-di-concentramento-di-auschwitz-birkenau.a192306.activity-details?location=Oswiecim%2C%20Lesser%20Poland%20Voivodeship%2C%20Poland&startDate=2025-05-09&endDate=2025-05-23&rid=6126619)
Västeuropa bevittnade också nazisternas brutalitet. I Frankrike, under massakern vid Oradour-sur-Glane den 10 juni 1944, förstördes byn av SS och brändes 643 civila levande i kyrkan. I Nederländerna, ledde en razzia i Putten den 1 oktober 1944, till deportationen av 602 män – byns hela manliga befolkning – till tyska koncentrationsläger; endast 48 överlevde.
Rotterdam, en arbetarstad med starka socialistiska och kommunistiska sympatier, led oerhört. Den 14 maj 1940 utplånade tyska bombplan dess historiska centrum. Senare, under hungervintern 1944–1945, belägrades Rotterdam – liksom Leningrad – med maten reserverad för ockupationstyskarna. Över 20 000 dog av svält och kyla. Staden utstod avrättningar och deportationer och blev Nederländernas sista befriade stad.
I Serbien och Grekland jämnades hela byar med marken under antipartisanoperationer. I Grekland sticker Kandanos- och Viannos -massakrerna ut. I Serbien dödade Wehrmacht över 2 700 civila i massakern i Kragujevac (oktober 1941) och 2 000 i massakern i Kraljevo. I december 1941 hade tyska repressalier krävt 20 000–30 000 serbiska liv – inte judar, utan lokalbefolkningen som gjorde motstånd mot nazistisk ockupation.
Massaker i Kraljevo, Serbien – ©Den nazistiska (tyska) massakern i Kraljevo – Serbien 1941 – www.zlocininadsrbima.com
Åttio år senare har Västeuropa raderat mycket av denna historia och skrivit om berättelser för att skylla kriget lika mycket på Tyskland som på Ryssland. Minneshögtiderna fokuserar på koncentrationsläger (från vilka Ryssland är undantaget) och D-dagen, vilket tonar ner Sovjetunionens centrala roll. Fascismen har återuppstått i Europa, med nynazister som utger sig för att vara nationalister – framför allt i Ukraina, där en högerextrem regim skärper sitt grepp. Återigen tittar Europa bort och gör Ryssland till syndabock istället för att konfrontera sin egen medverkan.
*
De tyska krigsbrotten är i så monstruös skala att det är svårt att föreställa sig idag och att nazisten Nutandyahoo i dagens Israel fått frisedel att utföra liknande folkmord visar väl på att västvärldens nazistiska böjelser aldrig lämnat som tankegods? Och visst har nazismen många likheter med det kolonialmakterna höll på med så inte är det förvånande att nazismen är en västeuropeisk företeelse från början! Och stödet till nazi-regimen i Ukraina är väl spiken i kistan för hyckleriet från EU och USA som numera helt kastat masken och alltmer bejakar den nykolonialism som är snarlik den nazistiska ideologin i grunden!
Vad Sonja inte förstår verkar det som, är att varje gång denna ’story’ pumpas ut så gnider sionisterna sina klor i välbehag, samt fortsätter vara de ’offer’ de aldrig varit.
Sonja är ju en ärlig journalist och har rapporterat sanningsenligt från Gaza och Östujraina. Nu nullifierar hon detta genom att skriva om ’storyn’ som ’berättigar’ hatanyau till massmördandet. Han o dom anser ju att det är ’rätt’ att döda Alla i världen pga det som ’hände’. Ingen ska väl tro att sionisterna kommer sluta mörda Amaleks. De kommer ’vara tvungna’ att fortsätta, tills alla ’som behandlat dom illa’, är borta. Läs talmud, Sonja. Lyssna på vad som kommer fr telatvi. Varje gång ett påstående som i 20 länder (inkl Holland) är förbjudet..(i demokratiska..länder) att granska men telatvi oemotsagda får trycka in i västbors undermedvetna, varje gång ges hatanjau ’möjlighet’ att fortsätta mörda Gazas barn. Varför är det bara i väst som befolkningen (80%) gapar o sväljer. I öst vet dom att 20 000 sidor Vetenskaplig text är skrivet om denna ovetenskap. Det är hyckleri att säga att man bryr sig med ena handen, och med den andra väljer ignorans, el ännu värre negligens. Ajaj, mkt illa.
Leningrad nämns bara i förbifarten – fastän belägringen varade från sensommar ’41 tom början av 1944 med runt 1 miljon som dog.
Så för ryssarnas del, till skillnad från en hungervinter i Nederländerna, handlade det om tre.
Hur bekämpningsmedel mot insekter och ohyra förvandlades till vapen för massmord är ett av 1900-talets allra största ”mysterium”
Ja, människan (80%) är dum mot sig själv när den vänder sig bort från sanningen. Och farligt. I detta fallet för Gaza
Inget fel med artikeln men det skadar inte att reflektera över nyanserna. Enligt den tyske historikern Christian Gerlach var vitryssarna de första offren för systematisk folkutrotning och inte judarna. Se hans bok ”Kalkulierte Morde”. Gerlachs detaljerade granskning har gjort honom så obekväm i Tyskland att han varit tvungen att flytta till Schweiz för att kunna fortsätta sitt arbete. Varför han upplevs som så obekväm förmodar jag att beror på att de tyska storföretagen var djupt involverade i Vitryssland vid folkmordet. De behövde slavarbetskraft och såg till att folkmordet försiggick på ett sätt som gav dem tillgång till arbetsdugliga män till de tyska fabrikerna.
Vitryssarna skulle kraftigt decimeras för att de framryckande tyska trupperna skulle få tillgång till alla matförråd som fanns och samtidigt skulle den tyska industrins behov tillgodoses. På ett bisarrt vis fanns det en logik i detta folkmord som saknades i utrotningen av judar, romer och andra. Morden på vitryssar faktiskt förstärkte krigsinsatsen medan judeutrotningen avledde resurser som hade kunnat användas i kriget.
Sedan var judehatet utbrett i nästan hela Europa varför många var behjälpliga med att bli kvitt dem även om de inte själva var beredda att delta i morden. I Polen var man före kriget beredd att hylla Hitler om han hade skeppat iväg deras judar till främmande land, mord var det då ännu inte tal om. Och britterna då de öppnade för invandring till Palestina ville gärna även bli av med sina egna judar.
I all sin vidrighet förstod nazisterna att vad de utförde var förkastligt och endast kunde upprätthållas om de själva gick segrande ur kriget. Om de förlorade visste de att ansvar skulle utkrävas varför de försökte dölja sina brott då nederlaget kom närmare. På den punkten skiljde de sig från de israeliska folkmördarna som begår sina handlingar inför rullande kameror.
Jan Nybondas 22 maj, 2025 At 11:39
Det stämmer att judehatet var utbrett i nästan hela Europa och många var behjälpliga med att bli kvitt dem.
Efter första världskriget inledde Tyskland och Sovjetunionen ett hemligt militärt och ekonomiskt samarbete som formaliserades genom fördraget i Rapallo 1922. Under de första åren av andra världskriget försåg Sovjetunionen Nazityskland med betydande mängder råvaror, såsom olja, spannmål och andra resurser, som stödde den tyska krigsinsatsen.
https://news.nd.edu/news/historian-offers-first-deep-dive-into-secret-german-soviet-alliance-that-laid-groundwork-for-wwii/
Kanske därför som Sovjetunionen aldrig officiellt erkände förintelsen av judar.
Jaha, och vilka av Europas länder erkände att man ville bli av med ”judeprobleme”t? Man t o m skapade ett land Israel 1948 för att bli av med de impopulära judarna en gång för alla som en lösning på problemet! Det enda problem man såg med nazisternas metoder var att de var för brutala! Och den som hjälpte Israel mest med vapen till en början var Stalin som via Tjeckoslovakien såg till att israelerna hade vapen för att lyckas med sin ockupation av det som är Israel idag! ”Stasi” du borde nog läsa på mer historia INNAN du skriver något dumt här?
Anledningen var att Stalin såg en möjlighet att försvaga brittiskt inflytande i regionen och hoppades att ett pro-sovjetiskt Israel skulle kunna bli en allierad i Mellanöstern. Den sionistiska milisen Haganah, använde vapnen för att inleda den etniska rensningen av Palestina. Med andra ord gav Stalin materiellt stöd till Nakba.
Verkliga kommunister, de som var motståndare till stalinismen förkastade alltid sionismen medan Stalins byråkrati var upptagen med att göra överenskommelser med imperialistiska makter som till exempel nazisterna.
Stalins Sovjet var Hitlers huvudmotståndare och helt avgörande i segern över nazismen. Sovjet försökte förgäves söka allians med bl.a. Storbritannien och Frankrike mot nazi-Tyskland, men dessa länder slog i stället in på en eftergiftspolitik. Läs Stefan Lindgrens bok ”Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget.”
Inte så konstigt efter det tyska anfallet på Sovjetunionen 1941, och där Storbritannien och USA, sedan blev allierade. Men vi vet vilka som var fiender till Stalin, det framgick vid ”Moskvarättegångarna”
Leo Trotskij hade nog aldrig ingått ett avtal med Adolf Hitler.
Fiender till Sovjetunionen, inte bara till Stalin, framgick alldeles riktigt vid Moskvarättegångarna. Det var höger-trotskistblocket som var fienden. De åtalade var skyldiga till åtminstone det som de erkände sig skyldiga till. Flera av dem var också skyldiga till att ha tigit om andra konspiratörer som ännu inte var avslöjade av myndigheterna.
Trotskij hade ingått avtal med Hitler. Inte med führern personligen utan med Rudolf Hess. Trotskij var en mycket intelligent person men med en naivitet gällande Tyskland och Japan som är minst sagt förvånande.
Ala du kanske inte ljuger men det som Anders Romelsjö genmäler väger tungt. Det du benämner överenskommelsen med nazisterna var helt orsakad av Britternas svekfull ränksmideri. De förhalade och obstruerade alla förhandlingar om ett avtal med Ryssland och Britternas förhandlare General Drax hade inte befogenhet att gå med på ett verksamt samarbete mot Hitler. Den franske föhandlaren som hade befogenhet avslöjade att Britternas förhandlare inte hade det.
Genom ditt konsekventa negativa urval av fakta utan riktig bakgrund kan man säga att du missleder så grovt att argumentet faller samman.
Detta Ala var ingen bisak. Det var ett orsaken till M/R pakten och Britterna var huvudaktör trots att de ofta försöker låtsas att de bara är åskådare..
Folkmördarnas stat ingick ett avtal med självaste Adolf Hitler 25 augusti 1933. Det är den ökända Haavara avtalet. För att ”föreviga” avtalet så gav man ut en medaljong med Svastikan på ena sida och Rotschilds stjärna på den andra. Barnmördar regimen har Adolf att tacka för att han skickade många ashkenazi från Tyskland till Palestina. Vilket också Chaim Weizmann förste ”presidenten” av israel medhåll om. Man kan spekulera vad herr Trotsky skulle ha tycket om avtalet men gissningsvis skulle kanske ha gett sitt samtycke vad gäller frågan?
Vår hus russofob (tredje graden), A Stasi, har inga spärrar alls när det gäller att sprida lögner om Ryssland. Härnöst ska han hväda att självaste Adolf var en ryss‼️
Det må komma som en överraskning för dig, men länderna hade ett handelsavtal där de här produkterna ingick. Vad skulle man gjort i stället? Ingen skillnad mot den svenska malmexporten.
Rapallo avtalet gjorde det möjligt för Tyskland att i hemlighet börja återuppbygga sin militära styrkor, nu i efterhand kan man kanske säga metaforiskt att det blev en blodig fälla.
Formellt sant men
Rapalloavtalet var inriktat på att motverka anglosaxernas planer att driva Sovjet och Tyskland mot varandra.
Dess instiftare Ratenauer mördades av frikårer organioserade av den tyske advokaten för Houston Stewart Chamberlain. Denne ägnade större delen av sitt liv och karriär att driva på Tyskland mot Ryssland och mot judarna, Han var en viktig opinionsbildare som prisades av både Kaisern och de tongivande nazisterna: Alfred Rosenberg Himmler Goebbels mfl.
Sovjets läge var vid Rapalloavtalet minst sagt svårt . Det just föreståndna inbördeskriget/interventionskriget hade i väsentlig grad varit manipulerat av anglosaxerna och deras Europeiska medarbetare. Och manipulerandet innebar inte så hög grad som många tycks tro kamp mot bolshevismen utan även militärt och ekomiskt stöd till de röda!
Det betyder inte att de var 100% för endera sidan men det innebar att anglosaxerna hade möjlighet att skadskjuta Sovjet genom den splittring som uppkom.
Detta hade givetvis försvagat Sovjet
men Ratenauer ville ha fredligt samarbete och ekonomisk utveckling liksom alla andra utom anglosaxerna. Dessa var ute efter världsherravälde och spelade ut alla rivaler mot varandra.
https://sonar21.com/so-much-for-western-expertise-on-russia/
Medvedev: Efter försök att skrämma gästerna på Segerdagen blev det tyst i Europa.
Vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet Dmitrij Medvedev fördömde skarpt västländernas tystnad efter massiva attacker av ukrainska drönare på ryskt territorium kvällen före Segerdagen. Komsomolskaja Pravda
EU-politikerna var tysta efter de massiva attackerna från Ukrainas väpnade styrkor mot fredliga mål i Ryssland, men nu kommer de att höja ett ”vilt skrik” på grund av Rysslands påstådda oproportionerliga användning av våld. TASS
”Efter att 500 drönare avfyrats mot civila mål i Ryssland de senaste dagarna för att skrämma vårt folk, råder samma tystnad”, skrev Medvedev. IA Regnum
Statsdumans talman Vjatjeslav Volodin sade tidigare att Moskva skulle ge ett tufft svar på attackerna från Ukrainas väpnade styrkor.
Försvarsministeriet meddelade att 94 ukrainska drönare skjutits ned över regionerna i Ryska federationen.
Under natten och morgonen den 24 maj sköts 94 ukrainska drönare ner över sex regioner i Ryssland, uppger försvarsdepartementet. RBC
Enligt försvarsministeriet träffades 64 drönare över Belgorod-regionens territorium, 24 över Bryansk-regionen, två förstördes över Kursk- och Lipetsk-regionerna och en vardera över territorierna i Voronezj- och Tula-regionerna.BFM.ru
I Lipetsk-regionen slog drönare ner i industriområdet Yelets. Inga personer skadades.Uttalanden
Som tidningen VZGLYAD rapporterade en dag tidigare sköts drönare ner över territoriet i regionerna Kaluga och Bryansk, ingen skadades, det blev ingen förstörelse.Vzglyad.ru
Sven-Eric Holmström 23 maj, 2025 At 18:55
Påståenden om Trotskijs samarbete med nazisterna har dock aldrig kunnat styrkas med några oberoende bevis. Varken under Moskvarättegångarna eller senare, till exempel vid Nürnbergprocessen har några dokument, materiella bevis eller trovärdiga vittnesmål lagts fram som bekräftar att Trotskij eller hans anhängare verkligen ingick några sådana avtal med Hitler eller Hess
Påståendet var en del av Stalins propagandakampanj och utrensningar, och har avfärdats som en politisk lögn av både samtida och senare historisk forskning. Trotskij var i själva verket en av de mest konsekventa och varnade tidigt mot fascismen och nazismen
Att påstå att Trotskij skulle ha konspirerat med fascismen motsägs av hans politiska gärning och de historiska fakta som finns tillgängliga. Kritiserade inte Trotskij den ”röda folkomröstningen”??
Herr Trotsky är den som låg bakom massmorden i Ryssland. Kanske skulle han funnit sina gelikar i Tyskland?. Än mer intressant fråga är vem/vilka finansierade Trotskys vistelse i Mexico?
Vad är i din värld ”oberoende bevis”? Och vad är s.k. ”trovärdiga vittnesmål”?
Att inga materiella bevis las fram bevisar inte motsatsen. Brist på bevis är inte bevis på brist. Snarare hade det varit oerhört misstänksamt om det dykt upp en massa dokument och materiella bevis. Om NKVD fabricerade anklagelserna så hade det varit en smal sak att fabricera t.ex. dokument. Det fanns gott om vittnesmål både under rättegången och förundersökningen som bevisar Trotskijs kontakter med Tyskland och Japan. Både sovjetiska och icke-sovjetiska bevis finns.
S.k. samtida och historisk forskning existerar inte då det gäller Moskvarättegångarna om man med det menar s.k. mainstream-historikerna. Det finns inga oberoende bevis för Trotskijs brist på skuld. Däremot gott om bevis för motsatsen.
”Om NKVD fabricerade anklagelserna”
Att det skulle vara ”en smal sak” för NKVD att fabricera dokument är möjligt, men det är inte ett argument för att frånvaro av bevis är ett tecken på skuld. Tvärtom, frånvaron av trovärdiga bevis är ett centralt argument i kritiken mot rättegångarna
Är det inte en cirkelargumentation att hävda att både frånvaro och närvaro av bevis skulle bekräfta skuld??
”Det finns inga oberoende bevis för Trotskijs brist på skuld.”??
Att kräva ”oberoende bevis för oskuld” är att vända på bevisbördan. I rättsstater och enligt grundläggande rättsprinciper är det inte den anklagade som ska bevisa sin oskuld.
Det finns idag inte så många som tror att rättegångarna var annat än Stalinregimens propagandalögner för att rättfärdiga utrensningen av all opposition.
Så än en gång, att påstå att Trotskij skulle ha konspirerat med fascismen motsägs av hans politiska gärning och de historiska fakta som finns tillgängliga.
Trotskijs egna offentliga uttalanden och artiklar från exilen förespråkade motstånd mot fascismen i Tyskland och militarismen i Japan??
Kritiserade inte Trotskij den ”röda folkomröstningen”??
Det var ett riktigt dåligt argument. ”Trotskijs politiska gärning” och ”Trotskijs egna offentliga uttalanden”. Det är klarlagt att Trotskij ljög något alldeles oerhört om flera saker (även för sina anhängare), tillräckligt för att fästa mycket lite tilltro till hans uttalanden.
Sen är det inte frågan om vad än den ena än den andra ”tror”, utan vad bevisen säger. De bevisen är entydiga – Trotskij samarbetade med Tyskland och Japan, de anklagade vid Moskvarättegångarna var skyldiga.
Även om vi blivit övetygade om Trotskijs uselhet, så är min upplevelse den 7 november, 2017, förbrylllande. Jag vaknade på ett hotellrum i Rysslands sydligaste stad och satte min vana trogen på TVn, kanal 1. Som alla vet på denna den mest ryssvänliga sajten i Sverige, så är kanal 1 på TVn på varje hotell i Ryssland Pervyj Kanal, den största statliga TV-kanalen i Ryssland. På den tiden, 2017, hade vi den naturligvis i kabelnätet, och min arbetsrutin var alltid att varje morgon lyssna till de ryska nyheterna på Pervyj.
Men morgonen den 7 november, på dagen 100 år efter statskuppen (eller revolutionen, om man så vill), blev jag mycket förvånad. I huvudrollen var Trotskij, han var den stora hjälten 1917. Journalfilmer med Trotskij hade grävts fram, filmer jag aldrig sett.
Jag ringde min fru över ett antal tidszoner och hon kunde berätta att rysk TV gjort en miniserie med en av Rysslands främsta skådespelare, Konstantin Chabenskij, som Totskij. Väl hemkommen från Ryssland såg jag naturligtvis miniserien. Lenin och Stalin spelades av några synnerligen färglösa B-skådespelare, den stora stjärnan var Trotskij.
Att Putin avskyr Lenin är ju mer än välbekant, men hans stora kärlek till Trotskij kom som en överraskning för mig.
Jag ringde också min kusin som bor därborta i Vladivostok som sa att det inte visades några dokumentärer om vare sig av Konstantin eller Token Ski. Däremot berättade grannen till kusinens halvsysters flickvän om att nåt är på tok.