Ingress: Tribunalen ordnade i år program med alternativa sommarpratare. Där framträdde bland andra Agneta Norberg, engagerad och aktiv fredskämpe sedan många år oh ordförande i Sveriges fredsråd. Ett föredöme för många av oss andra.
Uppvuxen i Västerbotten, i liknande miljö som PO Enqvist, och ungefär vid samma tid. Hon berättar här målande om sin uppväxt och tecknar en bild av värdsläget med viktiga uppgifter som är nya för många medborgare. Och om sina erfarenheter som fredsaktivist, till gagn för oss alla – ett föredöme. Agneta presenteras via en dikt av Ola Friholt vid Fredsrörelsen på Orust.
Den framfördes då Agneta Norberg fick Folkets Fredspris 2018.
Dikt till Agneta Nordberg
Agneta är en värdig västerbottning.
Du står idag som aktivismens drottning.
Till detta krävs det vissa karaktärsdrag
till skillnad från de själviska affärsdrag
som fostrats under egennyttans fana.
Helt annorlunda började din bana.
Din skolväg i en tungrodd flottarbåt
gick tvärs igenom älvens timmerbråt.
Att ro i ström bland timmer med den båten
hade nog fått de flesta ta till gråten.
Den risk du tog i hårda verkligheten
blev mönstret för din kamp för mänskligheten.
Men först gick du den väg de flesta gått
med nästan vanligt liv i stort och smått.
Fast du gick ändå före då på femtitalet:
två barn att sköta under studietiden
med amningspaus på rasterna. Den friden
blev minimal men ändå skapande,
för det blev folk av båda utan gapande.
Din lärarbana bjöd dig prövningar.
Där gavs ej rum för extra övningar.
Trots detta blev snart kriget i Vietnam
den måstekänsla som du först förnam.
Du satte upp affischer helt offentligt
och chockade befolkningen ordentligt.
”Vad nu? Ska själve åklagarens fru,
Agneta, öppet driva kuttrasju
med vänsterslöddret mot det USA
som slåss för att vi ska få ha det bra
i detta demokratiskt fina väst,
där ingenting är dåligt, allting bäst?”
Då var det gott att ha ett minnesflimmer
av trots mot älvens ström och grova timmer.
Grupp 8 blev ännu ett steg på vägen
som gjorde dig än mer benägen
att driva krav på politik för folk.
Du blev alltmer en tydlig, högljudd tolk
för dagisplatser och kondomer, allt
som kan ge kvinnolivet högre halt
av frihet, verksamheter och respekt.
De hundratals idéer som du kläckt
har haft som mål att väcka folk till handling.
Att veta och förstå ger en förvandling,
får människor att kolla vad som händer
här hemma och i fjärran länder.
Vad blev receptet? Utmana de makter
som med hjälp av oheliga pakter
med våld försöker styra hela världen
och plundrar den, förtrycker och förtär den.
Om USAs missiler skrev du mycket
och mot det nya nukleära trycket
från Västeuropas många Natobaser.
Du har beskrivit rustningarnas faser
och Sveriges roll i ledningen av krigen,
som Esrange har, här hemma helt förtigen.
På fredsmarsch genom Sovjet åttitvå,
då gjorde du det lättare att gå
med dina ryska texter, gott humör
och tolerans mot dem som utanför
förtalade den resan helt på känn.
Ja, utan kunskap mässar maktens män.
Från nittitalet blev det konferenser.
I flera länder fick du ofta chanser
att hålla sakkunniga föredrag.
Den vanan fortsätter du än i dag.
Fast på Zimbabwes kvinnokonferens
fick du en gång va´me´om hur det känns
att kvinnor leds av fyra vita män.
Det har du inte kommit över än.
Att klippa stängsel lärde du med tiden
och störde då den militära friden
i först Nevadas ökentestområde
med det lokala ursprungsfolket. Både
i denna öken och Los Alamos,
och labbet Lawrence Livermore förstås,
bedrivs det konstruktion och ökentest
av kärnvapen, en dödlig djävulsfest.
Du lät dem alla veta: Världen ser
att lagstridiga verksamheter sker,
och provstoppsavtal gäller inte mer.
Diyar Bakir var nästa mål för dig.
Där brändes byar i Turkiets krig
mot kurderna. Där blev du arresterad
igen. Men ändå: Medierna teg.
Sen var det dags för nästa steg
i Menwith Hill. Där lyssnar militären
på allt som sker i alla landamären.
Den basen nära Leeds är störst i världen
och överträffar svenska Lerkils värden
för Natoalliansen. Du slog till
två gånger där i Menwith Hill.
På Jeju Island, Sydkoreas bas,
har du klippt stängsel, visat med emfas
att världen ser hur USA förmår
att utmana och ingenting försmår
i vapenväg, i luft, till lands, till sjöss,
i rymden. Snart är det ajöss
ifall vi inte klipper upp staketen.
Du manar oss att starta fredsraketen.
Från svenska riksdagshusets läktare
blev du brutalt förd bort av väktare.
Din banderoll mot kriget i Irak
blev sedan anledning till domstolssak
ackompanjerad av en högljudd kör
vid tingshuset. Den stod där utanför.
Fast böterna ändå blev dömda ut
blev manifestationen stark till slut.
När du blev haffad senast av polisen
var under Arctic Challenge, platt på isen
på Kallax flygfält, med en kärngrupp
som satt på banan, vägrade gå upp
och lämna väg för hundrafemton plan
som skulle skjuta sönder tall och gran
och betesmarker, skrämma slag på djuren
som kämpade för livet i naturen.
Det var visst juni månad. Smält var isen.
Finns något annat rimord på polisen
än fisen, grisen, spisen och novisen?
Ja, ickevåldet ger ju självt bevisen
och tar ju konsekvenserna och prisen.
Visst kunde jag ha fortsatt länge till
med Jokkmokk, Norge, Equador och vad du vill,
Agneta. Tiden räcker bara inte till.
Ett fåtal visdomsord ska ändå nämnas.
Med dristigt språk ska fredens vägar jämnas:
”Vi lever i en förkrigsperiod!
Vad har du att bli rädd för? Repa mod!”
Och ditt recept att möta maktens män:
”Vi måste ut på vägarna igen!”
Du avstår från att vara fisförnäm:
”Var inte rädd att vara obekväm!
Man måste inte jämt vara till lags!”
Agneta! Därför har det blivit dags
att ge dig priset denna kväll
så som det stipulerats av Nobel
för kamp mot rustningar. Det har ju glömts
av Natostaten Norge, som har dömts
av medlemskapet till att smidigt välja
att prisa värdigt folk som går att sälja
med bibehållna militära krav.
Agneta! Dig som Alfred håller av
tillönskar vi allt gott på färden
för din beslutsamhet att ändra världen!
Fredsrörelsen på Orust, genom
Ola Friholt
Hatten av, både för Agneta och diktaren Ola.
Alla som inte har hört Agnetas sommarprat hoppas jag gör det nu och delar det med alla dom känner.