Bild: Vita huset.
På senare tid har EU aldrig hamnat så lågt på världskartan som i det så kallade Alaskamötet.
Artikel på Strategic Culgture av Martin Jay.
Är EU och dess medlemsstater kollektivt på väg mot avgrunden? I så många år har analytiker dundrat med rubriker om ”EU:s slut” – till och med jag själv måste jag erkänna – men på senare tid har EU självt aldrig hamnat så lågt på världskartan som i det så kallade Alaskamötet.
Några veckor tidigare var många EU-anhängare förbluffade över hur förnekande EU-kommissionens chef var inför Donald Trump, då hon accepterade 15 % tullar på alla EU-varor som kom in i USA – helt fantastiskt med tanke på att det inte fanns något tillkännagivande om handelssamtal där tjänstemän på båda sidor skulle förhandla fram en mer lämplig tullsats. Bara detta drag avslöjade så mycket.
EU är, om inte annat, en pseudosupermaktsadministration som ägs i sin helhet av världens största företag – som Pfizer, den amerikanska medicintillverkaren som Ursula von der Leyen gjorde till en del av en EU-vaccinfond på 600 miljarder euro – och därför hade det varit absurt om hon hade gjort motstånd.
Läs gärna Pfizer, Ursula von der Leyen och frågan om 35 miljarder euro korruption
Och nu är det dags för EU att få ytterligare ett slag då de spelar en sekundär roll i förhandlingarna om en fredlig lösning på Ukrainakriget. Ändå satsar få på ett fredsavtal. Inte ens Trump själv verkar ha mycket hopp då Putin har gjort det klart att han vill att de rysktalande regionerna i östra Ukraina ska överlämnas som en del av avtalet, plus garantier för att Ukraina aldrig kan bli NATO-medlem.
Huruvida NATO ens kommer att finnas kvar under de kommande månaderna är en annan sak, eftersom det är värt att notera att denna transatlantiska organisation, som USA driver, för närvarande går igenom sin lägsta punkt i sin historia, liksom EU.
Vad de idiotiska amerikanska journalister, som ropar till Putin på presskonferensen ”ska du sluta döda civila”, inte frågar, är mer talande.
Naturligtvis ropar de inte ut sådana dumma frågor till Netanyahu när han besöker Trump, Netanyahu som är arkitekten bakom det mest fruktansvärda folkmordet under 2000-talet, där kvinnor och barn som lyckas undkomma bomberna som härjar över deras tält nu svälter ihjäl – allt stött av USA. Men till Putin frågar inte amerikanska journalister ”hur går kriget i Ukraina, sir?” eller ens ”vad tror du kommer att hända med Nato om er armé tvingar Zelenskyj att ge upp?”.
Mötet skulle aldrig bli en avgörande faktor för ett fredsavtal i Ukraina eftersom journalisternas tillfälliga boende var en ledtråd till det. Målet med Alaska-mötet var att båda ledarna skulle visa vördnad för varandra så att större avtal kunde utarbetas – kanske energi- och infrastrukturavtal i Alaska självt eller ännu hellre sällsynta jordartsmetaller och mineraler i Ryssland – och om man lyssnar noga på Trumps svar på frågor från amerikanska medier kommer man att lägga märke till antydningarna.
Men med relationerna mellan USA och Ryssland som rör sig i en mer nykter och vuxen riktning, snarare än den fåniga Biden-hållningen, finns det många möjligheter på bordet. Ukraina kan mycket väl vara löst någon gång om några av dessa superavtal kan se dagens ljus.
För européerna och EU kommer de att tvingas dansa efter Putins och Trumps pipa, vilket får dem att framstå som ännu mer ineffektiva och anpassade till den större geopolitiska bild som de så gärna vill vara en del av. Detsamma gäller för NATO. Båda dessa institutioner har hällt olja på elden de senaste åren genom att bara se krigsalternativet – eller mer specifikt alternativet ”eskalera för att deeskalera” vilket slog tillbaka spektakulärt varje gång. För att rättfärdiga de enorma summor pengar som skyfflats in i ett krigsprojekt som inte kan gynna väst, har dess ledare nu bara en berättelse att upprepa om och om igen, så att de kan rädda sina egna jobb och sin trovärdighet. Krigsprat. Mer krig. Krig, krig och ännu mer krig.
Det är otroligt. EU:s högsta diplomat Kaja Kallas, Estlands tidigare premiärminister, gav nyligen en ledtråd till det tunnelseende som EU och Nato har om Ukrainakriget. De ser det som EU:s första test på en hårdför utrikespolitisk handling, trots att den finansieras av ”pappa” Trump.
Förmodligen måste månadens mest idiotiska citat, präglat av vanföreställningar, gå till Kallas som sa till journalister: ”Om Europa inte kan besegra Ryssland, hur kan det då besegra Kina?”. Hela tänkandet bygger egentligen på konflikt snarare än konfliktförebyggande, vilket också handlar om att rädda både Nato och EU från deras värsta trovärdighetskrasch någonsin, när Ryssland slutligen besegrar den ukrainska armén.
Dessa EU-pysslingar har sedan 2014 och även tidigare skapat ett krig som var oundvikligt, som de inte har medlen, den militära kapaciteten eller ens ledarskapet att vinna, och ändå är deras prioriteringar nu att massivt mörklägga misslyckandet och skydda sina egna dynastier.
Europa förbereder sig inte för krig. Detta är den stora bluffen. Det förbereder sig sig självt för ett enormt fall som saknar motstycke och mycket väl kan vara en katalysator för både EU:s och Natos nedgång som vi känner dem.
***
Martin JAY
Martin Jay är en prisbelönt brittisk journalist baserad i Marocko där han är korrespondent för The Daily Mail (Storbritannien) och tidigare rapporterade om den arabiska våren där för CNN, såväl som Euronews. Från 2012 till 2019 var han baserad i Beirut där han arbetade för ett antal internationella medietitlar, inklusive BBC, Al Jazeera, RT, DW, samt rapporterade på frilansbasis för Storbritanniens Daily Mail, The Sunday Times och TRT World. Hans karriär har lett honom till att arbeta i nästan 50 länder i Afrika, Mellanöstern och Europa för en mängd stora medietitlar. Han har bott och arbetat i Marocko, Belgien, Kenya och Libanon.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tydligen mycket starka NATO anhängare – allihopa, så pass att handelsunionen EU är osynlig.
Och vad skulle då ersätta de nutida europeiska ländernas politiska, sociala, ekonomiska och försvarspolitiska institutioner och strukturer? Verkligheten utanför ser precis likadan ut i vilket fall som helst. Då behåller man de strukturer man redan har och river inte med allt och påbörjar samma uppbyggnad på nytt. Det är inte politiskt-systematiskt rationellt. Och Europa ÄR ännu rationalitetens hemort på jorden.
Ryska misslyckade ekonomiska och politiska system kommer och går, men Europa det består. Det är historiskt lagbundet. Alla vet detta faktum.
Enmansdiktaturer som Francos, Mussolinis, Maos, Stalins och Putins ekonomiska system faller i princip med sin ledare och försvinner i det närmaste omedelbart, till de efterlevande folkens stora glädje. Förmodligen är putinismen borta inom några år, om man skall bedöma dagens ryska ekonomiska situation, landets komplett döda politiska liv och en total avsaknad av rättsstat; emedan jämförelsevis det finns ingen politisk vilja hos något europeiskt folk eller hos något europeiskt lands parlament att i dagens läge ”lägga ned” vare sig vår samarbetsunion eller försvarssamarbetet inom Nato. Den stora rationella politiska frågan i vår tid är: hur kommer det post-putinistiska Ryssland se ut? Fortsätter det på sin expansiva och genomkorrupta imperialistiska väg eller blir man (rationellt) som många oberoende ryska bedömare inser i behov av ett akut samförstånd med resten av Europa? Det beror på efterträdaren, självklart.
Av de tre systemen, det sameuropeiska, det Trump-amerikanska och det putinistiska är det europeiska avgjort det internt starkaste, och det högernationalistiska putinistiska systemet det avgjort strukturellt svagaste, eftersom det högernationalistiska ryska systemet idag saknar strukturer och principer för maktutövande och maktskiften i landet. Trumpismen är däremot mer svår att förutsäga, eftersom det inte har någon egentlig sammanhållen ideologisk-filosofi förutom dess klassiska högervulgära inställning, baserat på ineffektiv kunskapsbas, ignorans, principlöshet och erfarenhet av politiska hantverket i stort, en slags experimentell amatörverkstad.
Sverige fanns före EU och landets skatteintäkter användes till samhällets uppbyggnad.
”Och Europa ÄR ännu rationalitetens hemort på jorden.”
På vilket sätt då?
Jag tycker både Europa och USA har visat tecken på stagnation och tillbakagång de senaste decennierna.
På område efter område.
Häromdagen hade det svindyra SVT Public Service en artikel med rubriken:
”Mindre barn allvarligt skadat i trafikolycka”
Och detta är högskoleutbildade journalister?
Idag läser jag på SVT att den borgerliga regeringen fått för sig att det ska byggas ”minikärnkraftverk” i Sverige.
Vid den förra, mycket stora, kärnkraftsutbyggnaden i Sverige på 1950- -60 och 1970 talet var konstruktör- och tillverkning i nära nog helsvensk regi (ASEA Atom i samarbete med Svenska Staten) men nu sägs så här istället:
”Vattenfall nu valt att gå vidare med den amerikanska leverantören GE Vernova och den brittiska Rolls-Royce, som båda tillverkar små modulära reaktorer, så kallade SMR.”
(från SVT Nyheter)
Hela projektet import från USA och Storbritannien.
Förmår inte Sverige längre och vad vill regeringen?
Utöka energitillskottet eller blidka Storbritannien och USA varav den senare tycks helt tröttnat på sin lilla trogna vasall uppe i Norden?
Nej, Europa är inte rationalitetens hemort.
Europa är en förut framgångsrik kontinent som efter några decenniers misslyckad politik har gått i dekadens.
Och det både industriellt och socialt.
Det så pompösa EU projektet av Europas Demokratiska politiker blev aldrig så storartat som det var tänkt att bli.
Hade varit billigare och bättre att köpa färdigutvecklade och fungerande SMR från Ryssland som kört sådana operativt i åratal! Dock politiskt omöjligt i dagens läge men det kan ändra sig…
Just det ”arbetarklass”.
EU har alltmer blivit en förtyckande fasciststat gentemot de nationella parlamenten och den äkta folkdemokratin. EU genom driver lagar och regler samt hotar och försöker straffa länder genom repression, om de inte underkastar sig systemet, där korrupta parlamentariker finansieras av globala storföretag som har hutlöst finansiella tillgångar för att driva sin vilja igenom och få tillgång till den lagstiftning de vill ha.
”Johan Denaucler” Har nästan alltid fel i det mesta han skriver. Vore bättre att han höll sig till DN eller någon annan liberal höger- blaska
EU är byråkraternas och dumskallarnas hemvist på jorden inget annat! Att skönmåla Bryssel och de korrupta kräken där ”Johan” är bortkastad tid på denna blogg har du inte fattat det än?
Tips till russofob👌
https://simplicius76.substack.com/p/trump-breaks-europe-over-his-knee
Lavrov ställer villkor för ett eventuellt möte mellan Putin och Zelensky mitt i diplomatiska manövrar. Uppdateringstid: fredag, augusti 22, 2025
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov har beskrivit villkoren för under vilka ett efterlängtat möte mellan Rysslands president Vladimir Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelensky kan äga rum, och betonat att ett omfattande grundarbete måste slutföras innan sådana samtal på hög nivå övervägs.
Hans kommentarer, som gjordes den 21 augusti, kommer samtidigt som Washington försöker återuppliva den direkta dialogen mellan Moskva och Kiev, där USA:s president Donald Trump trycker på för trilateral diplomati.
De senaste dagarna har den internationella diplomatin kring kriget i Ukraina tagit fart. Efter Zelenskys besök i Washington tidigare i veckan föreslog Trump offentligt att den ukrainske ledaren och Putin först skulle träffas ansikte mot ansikte innan han eventuellt sammankallade ett bredare toppmöte som skulle inkludera honom själv. Idén speglar Trumps växande önskan att forma berättelsen om potentiell konfliktlösning, men belyser också den bräckliga och omstridda atmosfär som omger allt tal om förhandlingar.
Lavrov var dock snabb med att påpeka att Moskvas villkor för ett sådant möte fortfarande är tydliga: inget toppmöte mellan de två presidenterna kan äga rum om inte expert- och ministerförhandlingar grundligt förbereder marken. Enligt honom har Putin ”upprepade gånger sagt att han är redo att träffas, inklusive Zelenskyj, om det finns förståelse för att alla frågor som kräver övervägande på högsta nivå har utarbetats grundligt”.
Detta insisterande understryker Rysslands strategi att prioritera substans framför symbolik. Kreml har länge anklagat Kiev för att iscensätta diplomatiska närmanden enbart i PR-syfte, snarare än att engagera sig i de svåra kompromisser som krävs för en hållbar lösning.
Lavrov ifrågasatte också Zelenskys motiv för att uppmana till ett direkt möte med Putin och antydde att den ukrainske presidentens brådska beror mindre på en genuin önskan om fred och mer på hans behov av att upprätthålla internationell synlighet. ”Den ukrainske ledaren trycker på för ett snabbt möte med Putin eftersom han vill förbli i rampljuset och är oroad över att det internationella samfundets uppmärksamhet mot honom minskar”, hävdade Lavrov.
Denna kommentar återspeglar Rysslands berättelse om att Zelensky har varit mer bekymrad över optik än substans under hela konflikten. Lavrov påminde vidare publiken om att Zelensky själv undertecknade ett dekret 2022 som förbjuder alla förhandlingar med Putin efter att Ryssland erkänt Donetsks och Lugansks självständighet och senare annekterat fyra ukrainska regioner. Det dekretet är fortfarande i kraft och hindrar tekniskt sett Zelensky från att gå in i just de förhandlingar som han nu påstår sig vilja ha.
Lavrov gick ännu längre och beskrev Zelenskyjs tillvägagångssätt som teatraliskt snarare än pragmatiskt. Han anklagade den ukrainske ledaren för att försöka ersätta verklig diplomati med ”specialeffekter och trick i stil med KVN och Kvartal 95”, en referens till de komiska shower som Zelensky uppträdde i före sin politiska karriär. Sådana jabbar undergräver inte bara Zelenskys trovärdighet i Moskvas ögon utan syftar också till att framställa honom som oseriös på världsscenen.
Trumps inblandning lägger till ytterligare ett lager av komplexitet. Enligt Kremls medhjälpare Jurij Ushakov diskuterade Trump och Putin Ukraina under sitt senaste telefonsamtal och båda stödde fortsättningen av direkta samtal mellan Moskva och Kiev, som kortvarigt återupptogs i Istanbul i maj. De utforskade till och med idén om att höja nivån på de tjänstemän som deltar i dessa förhandlingar, vilket signalerar en potentiell övergång till ett mer seriöst engagemang.
Trumps förslag om ett trilateralt toppmöte där han själv ingår speglar dock hans karakteristiska preferens för diplomatisk teater med hög profil. Huruvida ett sådant förslag har praktisk genomförbarhet är oklart, särskilt med tanke på den djupt rotade misstron mellan Moskva och Kiev, och det faktum att Zelenskyjs egen inhemska lagstiftning förbjuder samtal med Putin.
För Moskva är risken uppenbar: att låta samtalen drivas av optik snarare än substans skulle kunna underminera dess krav på erkännande av territoriella förändringar och långsiktiga säkerhetsgarantier. För Kiev är utmaningen lika stor: att inleda förhandlingar med Putin utan betydande eftergifter från Moskva riskerar att alienera västerländska uppbackare och undergräva Zelenskyjs politiska ställning på hemmaplan.
Kärnan i dödläget är Rysslands sedan länge uttalade krav på en varaktig lösning. Moskva insisterar på att de ”grundläggande orsakerna” till konflikten måste tas itu med, vilket innebär att dess bredare säkerhetsoro över Natos expansion och västs militära inblandning i Ukraina måste tas på allvar. Dessutom har Ryssland gjort klart att alla uppgörelser måste ”erkänna nuvarande territoriella realiteter”, nämligen dess kontroll över Krim och de fyra ukrainska regionerna – Donetsk, Lugansk, Cherson och Zaporozhye – som röstade i kontroversiella folkomröstningar för att ansluta sig till Ryssland 2022.
Detta är naturligtvis en icke-start för Kiev, som upprepade gånger har lovat att återställa Ukrainas gränser från 1991 och avvisar varje erkännande av rysk suveränitet över ockuperade territorier. Zelenskyjs så kallade ”fredsformel” villkorar uttryckligen alla förhandlingar med tillbakadragande av ryska trupper, en ståndpunkt som är diametralt motsatt Moskvas krav.
Chanserna för ett genuint toppmöte mellan Putin och Zelenskyj är fortfarande små under nuvarande förhållanden. Även om båda sidor retoriskt har lämnat dörren öppen för dialog verkar deras röda linjer vara oförenliga. Lavrovs kommentarer bekräftar att Ryssland inte kommer att gå med på samtal för syns skull, och Zelenskyjs inhemska och internationella politiska kalkyl gör det nästan omöjligt för honom att acceptera Moskvas villkor.
Icke desto mindre kan Trumps förnyade engagemang, i kombination med en möjlig aptit i delar av det internationella samfundet att åtminstone utforska dialog, skapa utrymme för stegvisa framsteg. Om samtalen på lägre nivå kan utvidgas och leda till blygsamma överenskommelser, t.ex. om fångutväxlingar eller humanitära korridorer, kan de så småningom skapa förutsättningar för möten på högre nivå.
Men för tillfället är Lavrovs budskap tydligt: ett toppmöte mellan Putin och Zelenskyj är bara möjligt om det hårda diplomatiska arbetet görs först. Allt annat skulle, enligt Moskvas uppfattning, inte vara mycket mer än en uppvisning.
Samspelet mellan diplomati, politisk teater och hårda säkerhetskrav fortsätter att definiera kriget i Ukraina. Medan Zelenskyj försöker behålla sin globala profil och Trump ser en ny chans att iscensätta förhandlingar, insisterar Ryssland på substans före symbolik. Konflikten mellan dessa synsätt illustrerar varför fred fortfarande är svårfångad. Tills båda sidor kan förena inte bara sina krav utan också sina motiv kommer utsikterna till ett möte mellan Putin och Zelenskyj att förbli mer en fråga om spekulationer än verklighet.
Följ Blitz på Google News Channel
När jag läser ”Men till Putin frågar inte amerikanska journalister ”hur går kriget i Ukraina, sir?” eller ens ”vad tror du kommer att hända med Nato om er armé tvingar Zelenskyj att ge upp?”.” drar jag slutsatsen att Jay antar att Zelensky får besluta om väsentliga saker.
Nästan allt tycks annars peka på att Zelenskys egentlig status är marionnettens.
Denna skådespelare hade fått en mycket fet gage för att spela en roll som har snabbt vuxit honom över huvudet.
Han är fast.
Han kommer förmodligen inte att överleva ett fredsavtal så länge som The City och /eller banderisterna inte ger upp.
Mycket tyder på att de katastrofala militära mistagen som begåtts och kostat oräkneliga liv inte var ukrainska utan NATOs (Ramstein), mer specifikt Londons.
Eftersom London ger aldrig upp (tänk på Operation unthinkable) spelar vad Trump eller Zelensky egentligen vill ingen roll.
Banderisterna är få och slagfältet är på väg att lösa det problemet men spöken som styr London kommer aldrig i närheten av något livsfarligt ställe och det skulle därför ta ett antal topptränade elitstyrkor för att jaga och förinta dessa spöken jorden runt.
Mycket intressant.
Vi får hålla tummarna att det blir som Martin Jay spår. Ju fortare desto bättre.
Den frågan ska du nog ställa dig själv…trots allt är det du som börjar med personattackerna…dåligt
Politik
21.08.2025 – 01:58
de att ”insatserna är för höga för att fortsätta att ignorera alla möjligheter till ett möte”.
Den ryske ledaren Vladimir Putin kan bara träffa Vladimir Zelenskyj ”för att acceptera kapitulation”.
Enligt The New York Times, som citerar analytiker, kan det bilaterala mötet gynna Ryssland och cementera fredsavtalet om Moskva lyckas få ett slut på striderna på sina egna villkor. Detta är dock förknippat med politiska risker, eftersom Kreml gjorde det klart att förhandla direkt med Zelensky påstås vara ”under värdigheten för Ryska federationens president”.
Publikationen hävdar att Putin undviker att uttala Zelenskyjs namn, och Kreml insisterar på hans illegitimitet. Samtidigt förespråkar USA:s president Donald Trump aktivt ett trilateralt möte för att lösa konflikten mellan Moskva och Kiev.
Konstantin Zatulin, förste vice ordförande i statsdumans utskott för OSS-frågor, sade att ”insatserna är för höga för att fortsätta att ignorera alla möjligheter till ett möte”.
Tidigare erbjöd sig Putin att hålla ett möte med Zelenskyj i Moskva, men han vägrade.
Källa: https://runews24.ru/politics/21/08/2025/raskryita-czel-vstrechi-putina-s-zelenskim?utm_source=smi2#teaserId=15789387&teaserType=middleTopNews
News online: http://runews24.ru/
I Ryssland nämner man inte ”Ze:s” namn, utan kallas bara ”the green T-shirt”.
I Ryssland nämner man inte ”Ze:s” namn, utan nämns bara som”the green T-shirt” som han framträtt i i nästan alla sammanhang,
Jag bävar för landet Sverige! Finns det någon som kan hantera den långa långa nedgång i ekonomin som bara har börjat?
Rösta ”inte” in de antiintellektuella ”fårskallarna” och stridspittarna en gång till i nästa VAL De måste ovillkorligen bekämpas på varje lagligt sätt.
Hela systemet är genom korrupt. Dessa Etablissemang-svin till Nato-lakejer borde aldrig mer få framträda i SVT eller annorstädes. De bryr sig inte om folk och gemene man över huvud taget, utan bara om pengar och sin aktie-affärer och skattelättnader för sig-själva De ska fanken inte tillåtas äga aktieposter i vapen-företag eller genom ombud för att dölja sina suspekta inkomstkällor till militärindustrin. Kör ut utländska vapeninvesterare.
En tänkvärd krönika skriven av Luis Abascal! Kanske något för ”Johan” att läsa?
I likhet med Apokalypsens sju ryttare red Europas politiker över Atlanten. Inte för att bringa
fred eller försoning, utan för att be Washington om välsignelsen att låta kriget i Ukraina fortsätta. Det är svårt att avgöra om de reste som statsmän eller som hovnarrar – men ridande på ruinerna av Europas ekonomi och diplomati, liknade de mer sju barn på klassresa än ansvarstagande ledare.
Minnet av Willy Brandt som föll på knä i Warszawa, av Adenauer och Mitterrand som byggde broar, av Helmut Kohl och Olof Palme som vågade säga nej till både Nato och imperiet – bleknar nu till skuggor. I deras ställe har vi ett följe av politiker som med stolthet avvecklat Europas industri, ekonomiska självständighet och diplomatiska trovärdighet. Det kallas “strategiskt partnerskap” men liknar mest en auktion där Europas själ säljs till lägsta bud.
I Ovala rummet sitter Donald Trump i sin fåtölj, den självgode patriarken, medan Zelensky, Ursula von der Leyen och de andra står på rad som skolbarn inför sin “Daddy”. Det är smicker, det är nickande, det är en teater där Europas framtid reduceras till rekvisita.
Som om hyckleriet inte var nog, tog man upp frågan om de ukrainska barn som befinner sig i Ryssland. Zelensky – mannen som skickar 18-åringar till fronten som kanonmat – poserar som barnens beskyddare. Ursula, alltid redo att predika värderingar, förblev märkligt stum inför de massakrer som slukar barn och mödrar i Gaza. Och Trump, den store moralens väktare, han som nämns i samma andetag som Epsteins listor och fotografier, påminner artigt om att ämnet är viktigt – men inte för dagen.
Man kan nästan höra ekot från en framtida historiebok:
Europa, kontinenten som en gång var kulturens, filosofins och rättsstatens vagga, reducerade sina ledare till hovmän som reste över Atlanten för att tigga om fortsatt krig. Filosofin ersattes av PR-konsulter, etiken av cynism och retoriken av tomma presskonferenser.
Och vi andra? Vi sitter som publik till denna fars. Apokalypsens sju riddare är här, men de rider inte mot världens slut. De rider mot Europas självmord.
Luis Abascal
Utmärkt lästips till Nuclear och vidare till samling svenska russofober, Benny.
Glöm inte att läsa nu Nuclear!
Briljant!
En kulturgärning.
Endast framstående poeter av den här klassen kan väcka det sovande folket.
Och så får vi inte glömma U.S. vice president JD Vance som gav Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj en uppsträckning före mötet att här i Vita Huset finns en ordning att följa.
Under tiden, kanske som texten ovan berättar, medan EU:s utsända ledare står uppställda på rad.
Situationen påminner om när den bestämda skolläraren läxar upp den busiga eleven inför de övriga i klassen som står upp skräckslagna och tittar på hur man inte bör göra för att läraren ska bli nöjd och ofarlig.
https://www.msn.com/sv-se/politik/statlig-byggnad/bete-dig-skarpa-orden-fr%C3%A5n-jd-vance-till-zelenskyj/ar-AA1L1yHZ?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=68a874f55bfb4a5a8fe04b51c5961ae1&ei=8
Hela den här mötesproceduren borde bli något för historieböckerna?
Det är möjligt att ”Alaskamötet är en milstolpe i NATO:s och EU:s nedgång”.
Förmodligen som samtidigt Alaskamötet är en milstolpe i både Donald Trumps och Vladimir Putins ”uppgång”.
SVT Public Service domderar gärna om ”historiska händelser” i sin journalistik för att förstora och förstärka javisst.
Men ingen kan nog påstå att den ”historiska händelsen” i Alaska gjorde det två herrarna Trump och Putin mindre.
Som någon annan kommentator sa här:
– Årets skörd av rönnbär är extra sura.
Man kan nog påstå att den senaste tiden händelser inte helt och hållet uppfyllt Johan de Nauclers önskemål om den geopolitiska utvecklingen.
”While Russia is confidently prosecuting the war in Ukraine towards its inevitable end. Meanwhile the ’West’ is still negotiating with itself about the conditions under which it will have to capitulate.”
https://www.moonofalabama.org
I västvärlden tror man fortfarande att det är 1925 i stället för 2025? 1925 kunde västvärlden diktera villkor för resten av världen efter behag numera ska man vara glad att någon utanför väst ens lyssnar på dyngan som sprids från Washington och Bryssel.
Ett stort misstag av Donald Trump när det gäller frågan om att ge säkerhetsgarantier till Ukraina som en del av ett fredsavtal med Ryssland. Enligt Steve:
Trump-administrationen gjorde ett massivt politiskt misstag den 20 augusti i sin strävan efter ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Misstaget handlade om ett ”virtuellt” möte som leddes av Nato.
Inför det mötet hade Trump lovat ryssarna att ett avtal skulle utesluta Ukrainas Natomedlemskap. Tydligen tolkade ryssarna Trumps försäkran som att den inte inkluderade några Nato-fredsbevarande styrkor. Det var ett misstag.
Det Nato-ledda mötet syftade till att lägga fram militära alternativ för att möta Ukrainas begäran om säkerhetsgarantier. I diskussionen tycks man ha diskuterat olika uppfattningar om hur en säkerhetsgaranti egentligen skulle se ut: skulle den till exempel omfatta trupper och i så fall hur många, var skulle de vara baserade i Ukraina och vilken roll skulle de ha? Det finns historier om att vissa länder, britterna och fransmännen i en version, britterna, tyskarna och polackerna i en annan (osannolikt alternativ), faktiskt skulle sätta stövlar på marken i Ukraina, även om brittiska källor insisterar på att dess trupper inte skulle vara i frontlinjen utan ”långt bak” från striden.
Rysslands reaktion kom snabbt och avvisade utländskt deltagande i säkerhetsgarantier för Ukraina. På tal om möjligheten att utländska trupper kan placeras ut på ukrainskt territorium sa Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att Moskva alltid har betraktat detta som oacceptabelt. – Och jag hoppas att de förstår att det här skulle vara helt oacceptabelt för Ryssland och för alla förnuftiga politiska krafter i Europa, sa Lavrov. Han fortsatte med att säga att sådana förslag är en ”väg till ingenstans”.
Tydligen hade ingen av Trumps rådgivare granskat de föreslagna säkerhetsgarantier som Ryssland presenterade under Istanbulförhandlingarna i mars 2022 mellan Ryssland och Ukraina. Istanbulkommunikén, som var ett utkast till avtal, gav en ram för ett potentiellt fördrag som syftade till att avsluta den ryska särskilda militära operationen. De föreslagna säkerhetsgarantierna, som beskrivits i olika källor, var en central del av Rysslands krav och de bredare förhandlingarna. Nedan följer en detaljerad sammanfattning av de säkerhetsgarantier som Ryssland föreslagit:
Viktiga ryska förslag om säkerhetsgarantier (Istanbulkommunikén från mars 2022)
1. Ukrainas permanenta neutralitet och Nato-uteslutning:
Ryssland insisterade på att Ukraina skulle skriva in permanent neutralitet i sin konstitution och avstod uttryckligen från alla planer på att gå med i Nato eller ta emot utländska militära styrkor på sitt territorium. Detta var ett centralt krav, som återspeglade Rysslands långvariga missnöje med att Natos utvidgning österut hotade dess säkerhet.
I utbyte skulle Ryssland, tillsammans med andra länder (inklusive västmakter som USA, Storbritannien, Frankrike och potentiellt Kina), agera som garantstater och åta sig att försvara Ukraina militärt om det attackerades i framtiden
2. Säkerhetsgarantier med vetorätt:
Ett kritiskt villkor som föreslogs av Ryssland var att varje aktivering av säkerhetsgarantier (dvs. militärt stöd till Ukraina i händelse av en attack) skulle kräva enhälligt samtycke från alla garantstater, inklusive Ryssland självt. Detta gav i praktiken Ryssland veto mot alla ingripanden, vilket gjorde garantierna potentiellt ineffektiva ur Ukrainas perspektiv.
Denna bestämmelse var ett eko av strukturen i Minsk II-avtalet, där Ryssland behandlades som en neutral part snarare än en krigförande part, vilket gjorde det möjligt för landet att blockera åtgärder mot sig självt. [](https://www.understandingwar.org/backgrounder/fact-sheet-istanbul-protocol-draft-document-april-15-2022)
3. Begränsningar för Ukrainas militär:
Ryssland krävde betydande begränsningar av storleken och kapaciteten hos Ukrainas väpnade styrkor, inklusive tak för personal, utrustning och militära övningar. De exakta gränserna var en tvistefråga, med oenighet om hur liten Ukrainas militär kunde vara samtidigt som den behöll försvarskapaciteten.
Ukraina skulle förbjudas att genomföra militära övningar med utländska partner på sitt territorium, luftrum, territorialvatten eller exklusiva ekonomiska zon utan samtycke från garantistater, inklusive Ryssland och Kina.
4. Territoriella och rättsliga koncessioner:
Ryssland sökte de jure erkännande av sin kontroll över Krim och de facto erkännande av ryskkontrollerade delar av Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. Det föreslogs att Krims status skulle förhandlas under en konsultationsperiod på 10 eller 15 år, under vilken Ukraina skulle förbinda sig att inte försöka återta det med våld.
Ryssland krävde också att Ukraina ändrar sin konstitution för att göra ryska till ett officiellt statsspråk i nivå med ukrainska och upphäva avkommuniseringslagar och sanktioner som införts mot Ryssland sedan 2014. Dessutom skulle Ukraina dra tillbaka brottmål mot Ryssland vid Internationella brottmålsdomstolen för krigsförbrytelser.
5. Garantstaternas roll:
Bland de föreslagna garanterna fanns permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd (Ryssland, USA, Storbritannien, Frankrike, Kina), vilket skulle kunna ge Ryssland och Kina vetorätt över alla svar på framtida aggression via FN:s säkerhetsråd. Denna struktur utformades för att begränsa västs militära stöd till Ukraina i framtida konflikter.
Detta var Rysslands krav 2022, och jag tvivlar på att de har ändrat sig. Om Donald Trump och hans team vill säkra ett fredsavtal som avslutar den särskilda militära operationen, bör de ta sig tid att helt fördjupa sig i den ryska positionen och inte slösa tid på att överväga möjligheten av Nato-trupper på marken i Ukraina. Ryssland kommer inte att tillåta det.
Ride Russia?
Kanske fanns det en baktanke hos Vladimir Poutin att ge Alaska bon Mike Warren en splitterny rysk URAL motorcykel?
Jag hittade en nyöppnad rysk kanal på Youtube som gör reklam för ryska motorcyklar.
Jag tittade på en av filmerna och upptäckte genast den var som gjord för köpare i USA.
Det hörs på sättet att presentera produkten.
Jag såg också att ingenting finns kvar från de gamla tyska krigsmotorcyklarna.
Det här är nyutvecklade motorcyklar gjorda för att passa ryska förhållanden främst i terräng och dåliga vägar där Västerländska standard- och sporthojar inte skulle fungera så bra.
Men de här ryska motorcyklarna kan också tilltala köpare i USA och inte minst i Alaska som väl har en liknande geografi som i Rysslands vidder och glesmarker.
Det här är nyttofordon mer än nöjesfordon och det har alltid varit typiskt just för Rysk fordonsindustri.
Ryska Formel 1 bilar eller ryska café-racers har aldrig funnits.
Skulle man ändå hitta några i Ryssland, då är det import från Väst.
Det gick ganska hyggligt för Sovjet Ryssland att sälja Vaz och Lada bilarna i Väst och jag tror Ryssland kommer lyckas med den här URAL motorcykeln också.
I en tid då Västerlandets historiska och välkända motorcykelmärken går på knäna och hotas av konkurs.
Den förut så populära USA motorcykeln Harley Davidson, hur många köper en ny sådan idag?
Den gamla knutten håller på att dö ut av den massiva omställningen till elfordon på vägarna men den som behöver en motorcykel utan större prålighet och fartprestanda till nyttofordon eller arbetshäst och som tar sig fram mest överallt då kan de ryska motorcyklarna bli intressanta och som heller inte tillhör de allra dyraste.
Ryska Armen har använt de mindre, snabbare och lättare motorcyklarna med framgång i kriget i Ukraina.
Jag är säker på det kommer bli ett försäljningsargument när kriget är slut.
Ryska motorcyklar för alla som vill känna sig som vinnare!
https://www.youtube.com/@RideRussia-11/videos
Nedan den nyutvecklade eldrivna enduro hojen ZiD tror jag ligger steget före Västvärlden i utveckling av effektiva elmotorcyklar.
Jag tyckte jag hörde i filmen att firman också är stor leverantör av fordon till den Ryska Krigsmakten.
https://www.youtube.com/watch?v=tB-P9r9qEyA
Den tid då man i Väst mest fnyste åt Ryska fordonsprodukter tror jag är förbi och kommer förmodligen heller inte tillbaka.
Prata om att gripa efter.halmstrån ”Den tid då man i Väst mest fnyste åt Ryska fordonsprodukter tror jag är förbi och kommer förmodligen heller inte tillbaka.” Så.nu kommer rysk fordonsindustri med stormsteg för dom har minnsan lyckats tillverka en motorcykel. Ja ryska fordonsindustrin har ju ett fantastiskt rykte runt om i världen så det.kommer säkert bli en storsäljare.
Som du själv skriver ”Ryska motorcyklar för alla som vill känna sig som vinnare!” Ja men så är, inte alls som en alkoholiserad fånge som används som kanonmat.
Och eftersom du skriver om nåt ryskt så ”tror jag ligger steget före Västvärlden i utveckling av effektiva elmotorcyklar.” Säkert dom gör, helt säkert. Allt Ryskt är ju helt överlägset.
Kanske finns här på Global Politics några som ändå inte så gärna vill överge Västerlandets stereotyp av Ryssland?
Då finns nedan en Youtubekanal som jag varmt rekommenderar.
Jag lovar Ni kommer finna allt Ni söker att gotta Er i.
Det står inte vilket land kanalen härstammar ifrån men skulle jag gissa blir det Storbritannien eller möjligen USA. Kanske Sverige? Vem vet….
Trots ny administration i USA som gör U-svängar som den värste slalomåkare finns i USA många som hatar Ryssland precis som det gör i Sverige.
Välkomna alla hatare av Ryssland. Här finns bekräftelser hur mycket som helst!
https://www.youtube.com/@darksideofrussia