Fredsvänner!
Aldrig mera krig – det är appellen vi samlas under idag när vi firar slutet på andra världskriget och segern över fascismen för 80 år sedan.
Krig är konkret handling och för arbetande fotfolk är krig absolut oönskade eftersom krigens verklighet är fruktansvärd. Men när de pågår kan de inte önskas bort och när vi säger att vi arbetar för fred måste vi också ta ansvar för politiken här i vårt eget land.
Jag skall ge två exempel: Sveriges förhållande till Nazityskland och Sveriges förhållande till den israeliska staten idag.
Under tre år efter 1940 föreföll det nazistiska Tyskland militärt oövervinnligt. Efter att Norge ockuperats rullade tysktågen med soldater genom Sverige. Som ett direkt stöd till Nazitysklands angrepp på Sovjetunionen tilläts också transporter av tyska förband med tåg genom Sverige till Finland 1941. Finlands makthavare slöt ju som alla vet upp tillsammans med Nazityskland i anfallet på Sovjetunionen.
Men efter att de Nazityska invasionstrupperna slagits tillbaka av Röda armén vid Stalingrad och Kursk 1943 var Nazitysklands militär på ständig reträtt västerut.
Sommaren 1943 sades transiteringsavtalet upp. Diskussionen om samlingsregeringarnas handlingsutrymme åren 1941–43 är viktig men den ryms inte här. Nog att konstatera är att när Nazityskland inte längre var den självklara segraren i kriget gav Sveriges regering inte längre passivt stöd till det Nazityska aggressionskriget.
Omvänt kan vi se att Sveriges regering idag i praktisk politik står upp till försvar för Israels uppenbara folkmord och övriga krigsbrott i Palestina. USA är den makt som gör Israels krigsbrott möjliga genom vapenleveranser och ekonomiskt och ovillkorligt politiskt stöd.
Idag har Sverige US-amerikas president Trump till högste militäre befälhavare genom Natomedlemskapet och från augusti i år uppger försvarsministern att US-amerikansk militär och militärmateriel kan börja installeras på de 17 militärbaser de fått tillträde till genom DCA-avtalet. Tillträde till allt svenskt territorium däremellan för manskaps- och materielförflyttning ger DCA-avtalet dem också.
Regeringens politik syftar till att Sverige skall bli uppmarschområde för USA och Nato i det krig mot Ryssland som de planerar för. Den svenska yrkesarmé som byggts upp sedan avvecklingen av ett territorialförsvar baserat på allmän värnplikt skall stationeras under befäl av Nato vid ryska gränsen i Finland och Baltikum. Förhoppningen är att kriget skall föras utanför Sveriges gränser. Att Sverige som uppmarschområde kan attackeras diskuteras inte.
Krig är konkret och krigets genomlevda verklighet är fruktansvärd. Arbetet för freden är också konkret och kräver kunskap. FN-stadgan, till skillnad från US-amerikas ”rules based order”, förbjuder angreppskrig och påbjuder att motsättningar stater emellan löses genom förhandlingar. Alla vet att framgångsrika förhandlingar kräver att alla sidors problem behandlas. Det är motsatsen till dagens larmande krigstrummor inom Nato vad gäller kriget i Ukraina.
Arbetet för freden kräver att vi säger ja tack! till nationellt oberoende och alliansfrihet och säger Nato och USA nej tack! och återupprättar respekten för FN-stadgan sådan den en gång formulerades! Israel ut ur Palestina! Aldrig mera krig!
Väl talat! Ner med den här regeringen! Jag hatar dem för deras hållning till Israel-Pslestinakonflikten! Min gissning är att de ska träna sig psykiskt för att se om de kan med att spränga oss alla i luften med kärnvapen!
Samtidigt är de sådana jävla hycklare, att de kan med att uttala sig sympatiskt om kriget mellan Indien och Pakistan. Kristersson, den cyniske jäveln, sa att han ” hoppades att det skulle lugna ner sig mellan Indien och Pakistan, speciellt med tanke på att de är kärnvapenstater!” Ha! Den mordlystne jäveln sa i radio den 13 maj i fjol, att han gärna skulle ha kärnvapen om det blev krig här! DÅ fanns det minsann ingen sympati hos honom! Han måste väck fortast möjligt!
Jag tycker du har en bra inställning till den här Regeringen men försök håll ut, jag tror SD kommer hjälpa dem att försvinna från regeringstaburetterna i Riksdagsvalet nästa år.
Det kanske redan finns kärnvapen på svensk mark, eftersom Sverige skrev inte in i DCA-avtalet förbud mot kärnvapen på svensk mark, några av våra nordiska grannar minns inte vilka har ju det inskrivet i avtalet.
Dessutom vill EU att svenska trupper skall gå i förtruppen i ett ev. anfallskrig mot Ryssland
Ryssland har skickat en varning till Sverige, då två drönarattacker har skett mot deras ambassad i Sverige.
Vår regering är så galen så det skulle inte förvåna mig om de är medvetna och accepterat dessa attacker.
Vi skall ju skydda de provokativa baltländerna. Såg hur Estland med hjälp av några andra natoländer försökte tvinga ett fraktfartyg med rysk olja från internationellt vatten till Estländskt vatten för att kunna borda fartyget.
Detta äventyr satte Ryssland stopp på genom att sända ut ett krigsflygplan som bara behövde visa sig i luften för att provokatörerna skulle försvinna bort.
Sedan har Finland låtit Nato bygga upp militäranläggningar intill Rysslands gräns, och när Ryssland då också gör likadant på sin sida då klagar Finland.
På afrikanska nyhetsmedia har man lagt märke till detta, och klagar över Europa som har en lag för dig och en annan för mig. Nedan video illustrerar hyckleriet väldigt bra.
https://www.youtube.com/watch?v=aJsQV1UcS4c
Det finns så många skäl att avsky den blåbruna regeringen. Russofobin och Sionistfjäsket. Man gör större delen av svenska folket fattigare också. Det visar stölderna ur mataffärerna. På varje ministerpost sitter en lobbyist för näringslivet och finanskapitalet.