Alex Krainer: USA återställer global ordning för att  kunna “Make America Great Again”

GLENN DIESEN: Välkommen tillbaka. Vi är här med Alex Krainer, marknadsanalytiker, författare och tidigare hedgefondförvaltare. Tack för att du kom. Ja, vi lever i mycket intressanta och farliga tider.

Det verkar som att USA:s globala hegemoni, som definierat världsordningen, redan är borta. USA agerar på allt mer oförutsägbara sätt. De kan inte längre förlita sig på frihandel eftersom de inte kan konkurrera med Kina. Istället ser vi hur de använder militarism för att stärka sin position. Tidigare allianser tjänar inte längre sina syften och faller snabbt isär. 

 Krig mot Ryssland, möjligt krig mot Kina, troligen snart ett krig mot Iran, försök att rycka åt sig Grönland, och så naturligtvis attacken mot Venezuela,  och Trump har redan sett ut några fler latinamerikanska länder som han skulle vilja rikta in sig på. 

Vi ser att flera andra ekonomiska relationer som gäller utvinning av råvaror upprättas, men internationell rätt verkar inte fungera särskilt bra.

Eftersom USA och européer inte bara beslagtar fartyg utan attackerar fartyg,  och jag tror att åtminstone Ryssland kommer att hämnas inom en snar framtid.   

Och så USA som verkar vara på väg mot konkurs eller åtminstone en större ekonomisk kris, som också gäller dollarn. Men istället för att återställa finansiell disciplin beter sig USA som en berusad sjöman, så varför inte bara öka militärbudgeten till 1,5 biljoner dollar? Jag menar, vi verkar vara på väg mot en stor uppgörelse.

Så, hur bedömer du den här situationen generellt? Är det ekonomin som driver den här härdsmältan, eller verkar det vara lite för många farliga saker som görs samtidigt? 

ALEX KRAINER: Ja, visst. Det är som du sa, det är mycket farliga tider, de är exempellösa och extremt svåra att tolka. Och självklart är det ekonomin som till slut är grunden för allting, men jag tror att de problem vi har att göra med är komplexa eftersom de drabbar hela den ordning av allianser som vi vant oss vid sedan andra världskriget. Och några av dessa allianser tjänar intressen och investeringar som har en mycket, mycket längre tidsram än den vi ser.

Du vet, en skeppslast olja här och en skeppslast olja där. Du vet, stulen olja för några tiotals eller några hundra miljoner dollar … att ta kontroll över Venezuelas olja. Jag tror att allt detta händer i den omedelbara cykeln när millennieskiftet sker. Vi verkar byta epoker. Vi kanske till och med håller på att gå i en riktning som är helt annorlunda än den vi har vant oss vid under de senaste 500 åren. Så saker och ting är extremt förvirrande och svåra att tyda, och jag tror att ingenting riktigt är vad det verkar. 

Om vi börjar med Venezuela, jag är fortfarande förbluffad över att Trump åkte till Venezuela med sin militär och kidnappade Nicolas Maduro och förde honom till New York för att ställas inför rätta. Den handlingen har en så dålig balans mellan risk- och belöning.

Jag inte kan låta bli att tro att det är resultatet av någon form av överenskommelse.

Mellan vilka är svårt att säga, men ju mer jag lär mig om situationen, desto mer lutar jag åt att tro att Nicolas Maduro faktiskt  avlägsnades på grund av en överenskommelse mellan Trump och Maduro själv. Och det här är, du vet, se upp, du får en “världsexklusivitet”, för jag kom precis fram till den här slutsatsen i morse, och jag vet inte om jag har rätt. Det är bara en av de rimliga förklaringarna till vad som hände, att Trump faktiskt förebyggde ett regimskifte i Venezuela. För vad gjorde han? Han förde ut Maduro.

Några före detta specialister på operationer och underrättelseexperter som jag pratat med, delar min uppfattning om att Trump helt enkelt avsåg att föra Maduro till skyddsförvar.                                                                                                                Och varför gjorde han det?  Vi har alla sett att regimen inte förändrades. Ingenting alls med regimen i Venezuela förändrades förutom att Nicolas Maduro togs ut.

Nu måste vi rikta uppmärksamheten lite mot USA:s nationella säkerhetsstrategi. Den understryker Monroedoktrinen och talar om att avveckla fientliga makters infrastruktur på västra halvklotet. Vid första anblicken skulle man kunna tro att de pratar om Kina och Ryssland.

Kina och Ryssland  har gjort viktiga investeringar i Venezuela. De blev inte så stora, men de finns fortfarande där. Så det verkar som att Trump har problem med Kina och Ryssland. Men att ta så stor risk för något som kunde ha gjorts på ett helt annat sätt? Det betyder att Trump kunde ha gjort en överenskommelse med Nicolás Maduro, och han skulle till slut kunnat göra uppgörelser med den venezuelanska regeringen. Trump kunde ha pratat om situationen med kineserna och med ryssarna och nått en överenskommelse … vilket de förmodligen gjorde ändå. Så varför alla dessa rökridåer? 

Vad är poängen? Jag tycker att två-tre punkter här är väldigt intressanta. Jag tror att G7 utfärdade ett uttalande 2024 där de ifrågasatte Maduro-regeringens legitimitet. Det var efter valet eller var det 2022? Jag är förvirrad nu, tja, vid det senaste valet utfärdade de ett uttalande, låt oss komma ihåg att G7 var de europeiska kolonialmakterna, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, samt USA som fortfarande var vad man kallar  Biden-administrationen, Blinken och Sullivan-administrationen. Så de var helt i de neokonservativas grepp.

De neokonservativa ifrågasatte Maduros regerings legitimitet och förkastade valresultatet. De utfärdade ett formellt uttalande om detta, vilket jag tyckte var väldigt intressant,det sa inte mycket, bara ungefär så mycket. 

Och sedan gav Nobelkommittén Nobels fredspris till Maria Corina Machado, vilket var en konstig sak i sig, och redan från början säker på att det inte kom från Trump, vilket betyder att det inte var Trump-administrationen som hade sagt till den ädla kommittén  “Ge priset till Maria Corina Machado”.

Det kom från ett annat håll, och enligt min mening kunde det bara ha kommit… från en annan sida, och det är den “globala, regelbaserade ordningen”.                                              Vad vi än vill kalla den… Davos-mötet, London, eller Storbritannien och europeiska makter, så existerar den, och den är förmodligen mycket nära kopplad till de europeiska bankoligarkierna.                                                         

Så jag tror att det fanns en risk att de skulle genomföra en liknande regimförändringsprocess som de just har gjort i Iran, du vet, en färgrevolution, eftersom Venezuela förmodligen var och troligen fortfarande är fullt av CIA, MI6-tillgångar och så vidare. 

Och den tredje punkten när det gäller detta, är den sak som kallas Organization of American States, OAS, som ingen egentligen  bryr sig så mycket om. OAS försöker verka i skymundan, men det är faktiskt ett enormt  monster som har varit extremt aktivt och är alltmer aktivt i Sydamerika och Karibien. De implementerar stort sett vad man skulle kalla de Globala målen och  FN:s hållbarhetsmål [SDG],  FN:s Agenda 2030-mål.*

Samt  “The Great Reset”** [Den stora återställningen som föreslagits av World Economic Forum  som svar på covid-19 pandemin, 2020 Wikipedia]  i vilken  de stora teknikföretagen från USA, Microsoft, Facebook, Jeff Bezos, Washington Post, New York Times, och Wall Street Journal, deltar med stort engagemang. Idéerna var att implementera saker som
internetuppkoppling, digitalisering av regering, implementering av digitala centralbanksvalutor.   

De kom med ett omfattande initiativ som hette ”Better Than Cash” som försökte främja införandet av digitala valutor för alla, valreformer, jämställdhetsfrågor, klimatförändringsfrågor, energiomställningar. Så i princip alla dessa initiativ som var passiviserande för oss i väst som hade att göra med den här globalistiska agendan, klimatförändringar, HBTQ-ideologi, digitala ID:n, centralbankers digitala valutor, övervakning, smarta städer, allt detta drevs alltmer in i Sydamerika och Karibien med miljarder dollar. Och den här Organization of American States är speciell eftersom den arbetar tillsammans med Förenta nationerna, men den är inte en del av Förenta nationerna. Så de arbetar tillsammans, men OAS är autonom.

_______________________________________________________________________

*[ 🌍 FN:s Agenda 2030

• Vad det är:
  Agenda 2030 är den globala handlingsplan som världens länder antog i september 2015.
  Den beskriver hur länderna ska arbeta för en mer hållbar framtid fram till år 2030.

• Den innehåller en vision, principer och riktlinjer för hållbar utveckling — ekonomisk, social och miljömässig.

• Det övergripande dokumentet som sätter ramarna för allt arbete med hållbar utveckling inom FN.

🎯 FN:s hållbarhetsmål / Sustainable Development Goals (SDGs)

• Vad de är:
  De 17 konkreta mål och 169 delmål som ingår i själva Agenda 2030.

• De är det praktiska verktyget för att genomföra agendan.

• Varje SDG (t.ex. mål 1: Ingen fattigdom, mål 13: Bekämpa klimatförändringarna osv.) har indikatorer för att kunna följa upp framsteg.

• ——————————————————

• Kort sagt: 

• Agenda 2030 Den övergripande planen och ramverket som världens länder enades om 2015 Innehåller hållbarhetsmålen

• FN:s SDG (Sustainable Development Goals) / Hållbarhetsmålen. De 17 konkreta målen i Agenda 2030. (SDG): Dessa mål utgör en specifik ram för att uppnå en hållbar utveckling globalt. SDG består av 17 mål som sträcker sig över områden såsom fattigdom, utbildning, jämställdhet, hälsa och klimatåtgärder. Dessa mål är mer detaljerade och omfattar en bredare uppsättning av sociala, ekonomiska och miljömässiga frågor.

______________________________________________________________________

**”The Great Reset” är ett begrepp som introducerades av World Economic Forum (WEF) i samband med den globala pandemin COVID-19. Det syftar på en omstrukturering av världsekonomin och samhället för att göra dem mer hållbara, rättvisa och motståndskraftiga mot framtida kriser. Tanken är att användandet av pandemin som en katalysator för förändring kan leda till nya sätt att tänka kring ekonomi, miljö och sociala frågor. 

•  Målet är att skapa en mer hållbar och jämlik värld i takt med att man lär sig av händelserna under pandemin. Den betonar ekonomiska reformer, digitalisering och hållbara investeringar.

• Implementering och Struktur

• The Great Reset: Utgörs av ett initiativ som främst drivs av World Economic Forum och har en mer projektbaserad och innovativ karaktär. Det inbjuder till åtgärder och samarbeten mellan företag, regeringar och civilsamhälle för att uppnå sina mål.

• FN:s hållbarhetsmål (SDG): Dessa är internationellt överenskomna mål som alla medlemsländer i FN har åtagit sig att arbeta mot. Implementeringen sker genom politiska åtaganden och nationella program med specifika indikatorer för att mäta framsteg.

Tidsram

• The Great Reset: Det är mer av ett aktuellt initiativ som svar på en specifik kris (COVID-19), med fokus på snabba reformer och förändringar.

• FN:s hållbarhetsmål (SDG): Dessa mål har en tidsram fram till 2030 och är del av en långsiktig plan för hållbar utveckling.

Sammanfattningsvis kan man säga att ”The Great Reset” och FN:s hållbarhetsmål båda syftar till att skapa en mer hållbar och rättvis värld, men de gör det genom olika perspektiv, strukturer och tidsramar.

Och sedan åtnjuter Organisationen av amerikanska stater [OAS] immunitet, fullständig juridisk immunitet. Så de är inte alls ansvariga för amerikanska lagar eller från någon av de inblandade nationernas lagar. Och deras högkvarter ligger i Washington DC, men de åtnjuter en särskild status, vilket innebär att amerikanska brottsbekämpande myndigheter inte kan besöka deras lokaler. De kan inte ta deras dokument, deras datorer, de kan i princip inte göra det, det finns ingenting de kan göra, OAS står helt utanför lagen.

Och med detta sagt, och det ligger mycket i det, du vet, vi går tillbaka till USA:s nationella säkerhetsstrategi och när de säger att de ska demontera infrastrukturen i de motstridiga makterna, detta verkar för mig vara ett mycket, mycket större hot mot USA:s säkerhet, och särskilt mot Trump-administrationen och alla administrationer som vill befria USA från det globala imperiet, än allt som Ryssland och Kina gör, eftersom ryssarna och kineserna bedriver ett direkt affärs- och säkerhetssamarbete med Venezuela och andra latinamerikanska nationer.

Här har vi huvudsakligen i princip en kuvös för alla dessa dystopiska globalistiska idéer som Trump-administrationen har förkastat i USA. Och sedan är en del av hela den ekvationen att översvämma USA med okontrollerad invandring. Och en del av det är att översvämma USA med droger, som inte alls kommer från Venezuela i stora mängder, om ens några. De kommer till stor del från Mexiko, Ecuador och Kanada.

Och sedan ett större problem, ett mycket större problem, är penningtvätten, för utan penningtvättsbankernas tjänster skulle narkotika- och vapensmugglingen och människosmugglingen splittras och bli lätta att hantera. Men eftersom de har penningtvättsbankernas tjänster, är de robusta hierarkiska organisationer som har enorma summor pengar till sitt förfogande, med vilka de köper saker som tunga vapen.

De har trupper, kommandosoldater. De har hela brigader. De har pansarpersonal, hangarfartyg, helikoptrar, ubåtar, tunga vapen. Allt detta är ett hot. Och med all denna insikt, går vi tillbaka till uttalanden från Donald Trump, Marco Rubio och andra, och man ser att de pratar om att ta itu med narkotikasmugglingsnätverken, där Maduro verkligen inte är i närheten av toppen av listan över misstänkta. Så det hela verkar extremt konstigt. Och jag tror inte att vi har en tydlig bild här, men spektrumet av rimliga förklaringar är så brett, att jag tror att vi helt enkelt får vänta och se vad som händer. 

Men jag tror att en av de rimliga förklaringarna av hela interventionen i Venezuela, faktiskt var att Trump förebyggde en operation som syftade till regimändring, för om dessa globalistiska styrkor, låt oss kalla det, FN:s Agenda 2030, Great Reset, om dessa styrkor tar över Venezuela, då blir Venezuela möjligen ett riktigt farligt brohuvud i regionen som skulle kunna hota att destabilisera USA. Tanken var kanske att bevara regimen, men göra en symbolisk åtgärd genom att avsätta  Maduro. 

Och jag måste också säga att jag gjorde lite research om Organized  American States, vad de gör och vilka de är, eftersom de arbetar med bokstavligen hundratals icke-statliga organisationer [NGO:s], och låt oss säga saker som rör civilsamhället, som George Soros “Open society” [Öppet samhälle] och så vidare, och de har den här överenskommelsen där deras juridiska immunitet automatiskt förs över till deras agenter och representanter. 

Så låt oss säga att om Alex Krainer blir entreprenör  i Organisationen för Amerikanska Stater, så får jag deras immunitet. Så om jag reser över gränsen kan man inte genomsöka mitt bagage, man kan inte genomsöka mina dokument, inte ta min telefon, min dator, och man kan inte stämma mig, man kan inte vidta några rättsliga åtgärder mot mig. Och så, ni vet, Microsoft, Facebook, Wall Street Journal, Washington Post, George Soros Open Society Institute, alla dessa NGO:S och civilsamhällesorganisationer åtnjuter den immuniteten när de driver “The Great Reset” , Agenda 2030, i praktiskt taget hela regionen, på hela västra halvklotet  söder om USA:s gränser. Venezuela är det enda landet i den regionen som inte längre är medlem i OAS. Det är därför jag tänkte att okej, i så fall, åtminstone ur ideologisk synvinkel, borde de inte ha en motstridig relation med Trump-administrationen. 

Sedan Chávez kom till makten har relationen mellan Venezuela och Organisationen av Amerikanska Stater börjat försämras till en punkt där OAS blivit lite som IAEA [Internationella atomenergiorganet],  den grundades med en uppsättning idéer, men sedan blev den helt integrerad i dessa globalistiska agendor och den blev en av förespråkarna för att ifrågasätta Maduro-regimens legitimitet. Men samtidigt är OAS  ideologiskt sett den största och kanske farligaste fienden till USA, plus juridisk immunitet, plus skattebefrielser och alla möjliga andra privilegier som kineserna och ryssarna själva inte har. Så jag tror att det är väldigt, väldigt svårt att veta vad Trump-administrationen vet om allt detta. Och jag tror att de vet en hel del.

För mycket kort efter att de kidnappade Maduro meddelade Trump att de skulle dra sig ur 66 av dessa internationella organisationer. OAS var inte en av dem, men de granskade OAS och tydligen suspenderade de några av OAS-programmen i USA, och amerikansk finansiering för några av programmen. Och det här är alla dessa 60… det fanns totalt cirka 76… det finns totalt cirka 76 av dessa internationella organisationer som åtnjuter juridisk immunitet och skattebefrielser och så vidare. Och Trump… drog tillbaka USA från 66 av dem. 

Så det säger mig att det här är den… infrastruktur de egentligen riktar in sig på. Det är inte nödvändigtvis Kina. Det är inte nödvändigtvis Ryssland. Det handlar inte nödvändigtvis om oljan i Venezuela.

Jag tror att det verkligen är vad George Soros sa, en kollision mellan två styrelseskick. Och det här globalistiska styrelseskicket använder alla dessa internationella organisationer som har immunitet, så att de får göra vad de vill, vilket är anledningen till…varför Bill Gates är en fri man? Varför är Anthony Fouchy en fri man? Varför sprayar de vår himmel och ingen hålls ansvarig? Det verkar inte som att någon någonsin hålls ansvarig, och det beror på att de alla har juridisk immunitet, och USA:s brottsbekämpande myndigheter kan inte jaga dem. 

Hur som helst, det är långsiktigt, det är väldigt invecklat, det är väldigt komplicerat. Men om man fokuserar på några fallstudier, låt oss säga handeln med fentanyl, methamfetaminer, marijuana och andra droger som kommer från Kanada till USA, inser man att den handeln är en stor fara för USA. Och sedan inser man att många av dessa organisationer är immuna. De är helt enkelt utom räckhåll för USA:s brottsbekämpande myndigheter och det är mycket frustrerande för USA.

Det finns en online publikation som heter The Bureau  [https://www.thebureau.news/] som i mars i år publicerade en omfattande intervju med en man vid namn David Asher. David Asher var en högt uppsatt tjänsteman inom den amerikanska delstatsadministrationen, och han är en viktig del av Trump-administrationens arbetsgrupp för narkotikabrott och ekonomisk brottslighet.

Han gav en intervju där han förklarar många av dessa saker som varken Marco Rubio eller Trump nämner, ja, Trump nämnde efter kidnappningen av Maduro att många av drogerna kommer från Kanada. Men media är inte intresserade. De säger inte ”Vänta, sa du Kanada? Vad menar du exakt? Kan du utveckla det ?” Ingen frågar. Det är som att ingen vill göra det. Och han utvecklade inte.

Men om man går tillbaka till den intervjun med David Asher, så förklarar han en hel del och också väldigt tydligt att USA  är enormt frustrerade över den kanadensiska regeringen som är helt ovillig att samarbeta. Till och med när de spränger dessa massiva fentanyl laboratorier i Kanada och de får bevis på kolossal penningtvätt av kanadensiska banker, så sker inga gripanden, inga åtal, inga utredningar, ingenting händer. Dessa människor fortsätter bara. De ändrar sina telefonnummer. De ändrar sina adresser. De ändrar sin verksamhet lite grann. Och de fortsätter att smuggla droger in i USA. 

Så jag misstänker att agerandet i Venezuela hade att göra med allt detta. Hur exakt är jag inte säker på, eftersom Venezuela inte verkar passa in på listan över misstänkta särskilt bra. Och å andra sidan, du vet, risken/belöningen verkar helt enkelt inte vara logisk alls. Det sker en annan typ av krigföring och den förs uppenbarligen i hemlighet och genom vilseledning. Så det vi får veta genom offentliga uttalanden och pressmeddelanden är inte sanningen. Det ger oss inte hela bilden.

GLENN DIESEN: Det ser ut som att USA nu försöker ändra spelreglerna lite, eftersom deras makt försvagas, de skulle vilja ha mer direkt kontroll, mindre beroende av allianssystemet [ “Säkerhetspolitisk överenskommelse mellan stater, oftast rörande försvarssamarbete och ömsesidigt bistånd i händelse av krig, till exempel Nato.

Så de säger till taiwaneserna, att halvledarindustrin borde flyttas till USA. De säger till danskarna att Grönland måste vara under vår kontroll för att vi ska ha dessa viktiga korridorer. Latinamerika måste underordnas USA väl för att förhindra att det blir ett Kina, som den ledande ekonomiska makten på dess bakgård. Så man ser all denna omstrukturering. 

Men hur förstår man det försämrade förhållandet mellan USA och européerna? För det verkar som att européerna är villiga att till stor del gå USA mötes. De kan till och med titta åt andra hållet och låtsas som om USA inte hotar att ta europeiskt territorium på Grönland, och de är fortfarande villiga att stödja USA i allt från Venezuela till Iran, vad de än vill göra. Men USA verkar vara mycket avvisande, det är inte tilräckligt. I grund och botten skulle de vilja driva på för splittring inom Europeiska unionen också. Vad är det som driver denna utveckling? För européerna verkar inte förstå varför USA inte omfamnar dem, med tanke på att de erbjuder sin fulla lojalitet. 

ALEX KRAINER: Jag tror att Trump och Trumpadministrationen ser européerna som motståndare. Jag tror att Kina är lätt att kritisera offentligt i USA, eftersom man i så många år har demoniserat Kina, Kina är i allmänhetens ögon fienden. Européerna är bra, européerna är allierade, Ryssland är dåligt, Kina är dåligt, Trump vill inte ta i det, han vill inte gå till den amerikanska allmänheten och säga till dem att britterna, fransmännen och tyskarna är våra fiender… för folk kommer inte att förstå det. Men jag tror att alla dessa Stora återställningar och Globala mål och att USA tillhandahåller säkerheten för europeiska nationer, allt detta har liksom utarmat USA, varit utmattande.

Jag tror att Trumpadministrationen ser de europeiska oligarkierna som parasiter som har förvandlat USA till en globalistisk makt, till ett imperium, när det alltid var tänkt att vara en republik. Och du vet, om vi går tillbaka till den nationella säkerhetsstrategin, återupprättandet av Monroedoktrinen, betyder det inte nödvändigtvis att vi kommer att tvinga alla i vårt grannskap till underkastelse.

Monroedoktrinen var avsedd att hålla europeiska kolonialistiska makter borta från det amerikanska halvklotet eftersom det var deras främsta källa till hot. Det brittiska imperiet, fransmännen och Spanien var faktiskt en säkerhetsrisk för USA eftersom de hade kolonialistiska imperialistiska ambitioner på den amerikanska kontinenten, Nordamerika, Sydamerika. Britterna kontrollerar fortfarande Kanada.

Så jag tror att återupprättandet av Monroedoktrinen faktiskt innebär att sparka ut europeiska kolonialistiska intressen från hemisfären. Jag tror att när det gäller Kina är det mycket enklare. 

Kina är där för att göra affärer. Det beter sig inte som en parasit som infiltrerar överallt och försöker balkanisera nationer och undergräva rättssystemet och de politiska systemen, och bara förvandla alla till en tredje världen-koloni för ren resursutvinning. Kina kommer in med utvecklingsplaner. De bygger kärnkraftverk, de bygger dammar, järnvägar, broar, hamnar och så vidare.

Så jag tror att om man ska höja levnadsstandarden i en region, om man ska göra dem till välbärgade konsumenter, då kan Amerika, USA och Kina vara motståndare, men deras agendor kan vara kompatibla, för i slutändan, om Trump vill göra USA till en industriell supermakt, kommer de att behöva marknader. Och marknader som är välbärgade är bättre marknader än marknader där människor lever på 1 dollar om dagen. Så, jag tror att, och jag har hört detta från folk som är, låt oss säga, andrahandsvittnen, att Trump säger, på kabinettsmöten, citat och citat: “våra förmodade fiender “och “våra uppfattade fiender,” med hänvisning till länder som Iran och Kina och Ryssland. Vilket betyder att han tror att det finns “förmodade eller uppfattade” fiender och sedan finns det “verkliga fiender”. Så jag skulle säga, ni vet, Trump använder nu Grönland som en förevändning för att dra ut USA från Nato, för det är vad Trump gör för att få USA ut från Nato, låt oss säga på lagligt sätt. Det är ett fördrag, eller hur? Så det skulle behöva förhandlas kongressen. Jag tror att det skulle behöva få en tvåtredjedels majoritet, vilket Trump inte ens kan drömma om. Så det skulle aldrig kunna hända på det sättet. 

Så vad Trump nu måste göra om han vill påverka, göra verkliga förändringar, så måste han bryta mot reglerna. Han måste gå som en elefant in i en porslinsbutik och slå sönder en massa saker och sedan få européerna att säga, ja, okej, vi kommer att dra oss ur Nato, eller vi vill att ni ska gå ut ur Nato, eller, du vet, att skapa en konflikt som i slutändan kommer att leda till en upplösning av Nato, och sedan når Trump sitt mål utan att behöva gå till kongressen och genom hela den politiska processen som de redan vet kommer att misslyckas.

Så allt detta gör det väldigt svårt att tolka vad Trump gör. Men när man ser helheten, när man liksom tittar på vad Trump har gjort under hela året så tror jag att en metod för galenskapen framträder, vilket innebär att han inte bara slumpmässigt gör fula, giriga, våldsamma saker på ett impulsivt sätt, utan faktiskt driver USA längs en viss väg mot vissa mål.                                  Det betyder att det finns en agenda även om det inte finns någon publicerad strategi “Det här ska vi göra, och så här ska vi uppnå det”. Det verkar som att det finns ett uppdrag.

Jag tror att det uppdraget är, som Marco Rubio tillkännagav för ett år sedan i januari 2025, att avveckla den globala ordningen efter andra världskriget och anamma multipolära integrationer. I så fall är Kina och Ryssland era partners nummer ett och två, inte motståndare, utan partners.

Många av dessa organisationer, som NATO, till och med FN, måste omorganiseras, och EU. De blir fientliga, och sedan vet du vad Organisationen av amerikanska stater gör i Latinamerika och Karibien, där Storbritannien har permanenta observatörsuppdrag, så de är väldigt, väldigt djupt involverade. Det skulle kunna vara den infrastruktur för fientlig makt som det Nationella dokumentet för säkerhetsstrategin hänvisar till.

GLENN DIESEN: Men det verkade som om många av USA:s strategier var riktade mot Kina eftersom Kina egentligen är USA:s främsta rival. Det verkade som att mycket som var organiserat kring idén om att komma bättre överens med Ryssland, skulle innebära att landet inte lutade sig för mycket mot Kina. och om Iran avskärmades från Kina skulle det kunna skapa mer press på energin där, precis som i Venezuela. Jag säger inte att Kina är den viktigaste faktorn. Men det är märkligt att USA verkar ha fokuserat på allt annat nu utom på Kina, eftersom hela vändningen mot Asien skulle innebära att minska närvaron i Mellanöstern och Europa, men USA är fortfarande väldigt engagerat i kriget i Ukraina. Inte lika mycket som under Biden-regeringen, men också i Mellanöstern genom att frikoppla sig därifrån och eventuellt provocera fram ytterligare ett krig med Iran. Hur ser du på deras strategi gentemot Kina här, eftersom de verkar vara den viktigaste delen för att stärka eller återställa USA:s hegemoniska position… om det verkligen är målet?

ALEX KRAINER: Jag vet inte om USA kan återställa sin hegemoniska position på den eurasiska kontinenten. Det skulle vara väldigt komplicerat. Om vi till exempel tittar på Iran, som är den mindre av de tre makterna, om vi pratar om Iran, Ryssland och Kina, så är kostnads-nyttoanalysen av en konflikt mellan USA och Iran så häpnadsväckande snedvriden till förmån för kostnaden. Jag förstår inte vad fördelen skulle vara för USA, även om de bytte ut regimen i Iran. Även om de lyckades med det, måste jag fråga mig  varför i hela friden skulle de vilja göra detta?

Jag tror inte att någon kan formulera någon slags fördel för USA på ett sammanhängande sätt. Jag kan se fördelarna för Storbritannien, Frankrike och de europeiska makterna att, ni vet, ta bort det enda hindret för att de ska ha full kontroll över Mellanöstern. Och eftersom det är Europas handel som går genom Suezkanalen. 90 % av alla varor som går genom Suezkanalen går från Asien till Europa.

Det har knappast något att göra med…jag tror att det är ungefär 3 % av den amerikanska handeln som går genom Suezkanalen. Europa är mycket mer beroende av olja från Mellanöstern än USA. Det är väldigt tydligt varför detta är mycket, mycket viktigt för den europeiska kolonialmakten. Britterna har velat återupprätta sig öster om Suez för att kontrollera sina gamla koloniala beroenden. Och sedan Iran som är ett hinder, och de vill definitivt inte att den arktiska rutten ska utvecklas eftersom de kontrollerar allt, det gamla brittiska geopolitiska upplägget var att kontrollera alla handelshinder. Det skulle vara Suezkanalen, Röda havet, Bab al- Mandab [sund som leder från Adenviken i Indiska oceanen in i Röda havet]  Hormuzsundet, Malackasundet och så vidare. All handel mellan öst och väst flyter genom de geografiska hinder som Storbritannien brukade kontrollera.

Nu utvecklar ryssarna, tillsammans med indier, iranier och kineser, den norra och södra transportkorridoren***, som är billigare och snabbare. Den går från Indien tvärs över Iran, Kaspiska regionen hela vägen upp till Sankt Petersburg och kan nå nordvästra Europa, och den är billigare och snabbare än att åka genom Suezkanalen. ***[(INSTC) är ett 7 200 km långt flertransportnätverk av fartyg, järnväg och väg för att transportera gods mellan Azerbajdzjan, Centralasien, Europa, Indien, Iran och Ryssland Wikipedia].

Och sedan finns den arktiska rutten, som är ett annat alternativ. Trump- administrationen har redan satt utvecklingen av Arktis som ett av sina strategiska mål. Om de i Mellanöstern skulle starta krig mot Iran så skulle det innebära en enorm, möjligen katastrofal kostnad för dem själva, det vore  förmånligt endast för de europeiska makterna.                            Det finns denna sentimentala ideologiska koppling till staten Israel hos en betydande del av den amerikanska befolkningen, men betraktat som ett faktiskt strategiskt intresse för USA är Israel faktiskt en belastning snarare än en fördel.

Så det är bara en nackdel, potentiellt krig, potentiell eskalering, potentiell förlust av fotfäste i regionen, allt för att försvara något som är en nettokostnad för USA. Medan att göra affärer med Iran, göra affärer med Kina, göra affärer med Ryssland, göra affärer med Ukraina när den ukrainska regeringen byts ut, allt detta har många fördelar och nästan inga nackdelar alls. Men jag tror inte att Trump tänker gå i krig mot Iran. Han måste säga ifrån till sina, du vet, sionistiska givare och de sionistiska judiska väljarna och de kristna evangeliska väljarna som fortfarande är ett mycket stort, mycket aktivt, mycket passionerat block i USA-valet, som äger rum mindre än ett år före mellanårsvalet.

Men vad gäller USA:s faktiska nationella intressen tror jag att de är redo att helt enkelt distansera sig från Israel. Vi får snart veta, för att just nu, vet du, stöder Israel i en slags allians med Förenade Arabemiraten [UAE] ett antal av dessa separatist- och terroriströrelser på Afrikas horn, Somalia och södra Jemen. och de försöker balkanisera dessa nationer.

De försöker i princip förvandla dem till samma kaos som Libyen. Och samtidigt har detta försatt Förenade Arabemiraten på kollisionskurs med Saudiarabien och även i Syrien, även i Syrien stöder Förenade Arabemiraten och israelernas beväpning och finansiering av  drusiska separatister. Så de vill till och med balkanisera Syrien och förvandla Libanon till kaos och så vidare. Och därför samarbetar Förenade Arabemiraten och Israel där.

Å andra sidan känner sig saudierna nu väldigt hotade av detta, för om Jemen, Somalia, Syrien kollapsar, då äventyrar detta Saudiarabiens säkerhet. Så nu ser vi att saudierna har gått så långt som att vidta militära åtgärder mot Förenade Arabemiraten. De bombade inte Förenade Arabemiraten, men de bombade fartyg som transporterade vapen till Jemens Södra övergångsregering [Southern Transitional Council STC, upplöstes 2026 enl Wikipedia]. Det är som en alternativ regering i Syd. nej, inte i Sana, utan i Aden, i Jemen. Det är den södra punkten i Aden, eller hur? Och detta står i direkt konflikt med den internationellt erkända regeringen i Aden, den jemenitiska regeringen som faktiskt är i exil i Riyad, eller hur? Och de stöder också militära grupper i Somalia.

MbS, Muhammad bin Salman [Saudiarabien] har försökt påverka Donald Trump och hans regering att förklara dessa grupper som terroristorganisationer. Nu har vi en konflikt som formar sig med den strategi som drivs av Israel tillsammans med Förenade Arabemiraten, vilket är typisk brittisk geopolitik, där man ställer alla mot alla och balkaniserar nationer och gör dem svaga så att man kan kontrollera dem. Så det här är ena sidan.

Den andra sidan är nationer som Saudiarabien som vill bevara sin integritet, sin suveränitet och sin säkerhet, och de vill samarbeta med Ryssland, Kina, Iran, och de ber Trump-administrationen att stödja dem. Om Trump säger ja, kommer vi att stödja er. Vi kommer att förklara dessa somaliska militanta grupper som terrorister och så vidare. Nå, då hamnar de i konflikt med Israel, USA kontra Israel.

Det är en extremt komplicerad situation för Trump-administrationen att navigera i. Men i slutändan kommer Trumps agerande att avgöra var han står. Det beror på att om han lägger sin vikt vid saudierna så betyder det att han anammar denna multipolära integrationsstrategi och att han faktiskt tar intressen som är förenliga med Irans, Saudiarabiens, Rysslands, Kinas, Indiens och så vidare, och att han vänder Israel ryggen.

Jag tror inte att Trump kommer att gå ut och deklarera det öppet, åtminstone inte före mellanårsvalet, men han kanske pratar om ett stort spel och sedan inte gör någonting. Och jag tror att åtgärden i juni som de vidtog mot Iran var just det. Trump pratade om ett stort, stort spel.

Trump avfyrade ett gäng tomahawker mot i förväg tillkännagivna mål. Han släppte några bomber. han gav iranierna 48 timmars förberedande råd att förbereda sig. Iranierna svarade med samma mynt, förhandsaviserade sin vedergällning och förstörde i princip en radarstation och  resultatet blev inga dödsoffer på någondera sida. De skakade hand. De tackade varandra. Och sedan sa han att “Vi har utplånat kärnvapenprogrammet. Vi behöver inte gå i krig längre. Det är avgjort och låt oss fokusera på andra saker.”

Jag tror att det är här vi kommer att se, var Trump står. Men om jag skulle tippa idag, skulle jag antingen säga att Trump inte kommer att bli involverad i ett krig mot Iran eller så kommer de igen att göra ett fejkslagsmål av typen World Wrestling Federation som kommer att röra upp mycket damm men inte göra någonting. Och sedan igen, kommer han att säga: ”Okej, vi visade dem det. Det är det, det är över. Vi ger oss iväg. Vi sticker.” Det är den bästa tolkningen jag kan göra. Varsågod.

GLENN: Åh, när du pratade om Suez-kanalen påminde det mig om JD Vance eftersom han sa samma sak. “Varför skyddar vi Suez-kanalen? Det här har ingenting med oss att göra. Det här är europeisk handel.”              Jag tror att Trumps administration är en påse med blandade galningar, det finns några ja galna neokonservativa, men det finns också sådana som JD Vance, som verkar vara väldigt genuina när det gäller denna ”Amerika först”-princip, som ifrågasätter väldigt grundläggande saker som Suez-kanalen, “den har ingenting med oss att göra, vi måste, vi kan inte göra allt, om vi ska sätta Amerika först, annars blir det bara en tom slogan”.

Det verkar som om alla dessa ansträngningar kommer att kasta alla pjäser i luften och ombilda hela det globala schackbrädet, och att det finns så mycket utrymme för felberäkningar och misslyckanden på ett område kan få spridningseffekter. Jag hoppas att någon där vet vad de gör, för det verkar vara lite okontrollerat. 

ALEX KRAINER: Jag misstänker att de gör det, Glenn, för jag tycker att det är obegripligt att Trump gick in i Caracas och kidnappade Nicolas Maduro och hans fru  (“och hans fru” är verkligen inte ett irrelevant faktum) utan att dom ens har diskuterat det med ryssarna för att förklara vad de gör, varför de gör det, och att få ryssarna att säga “Go ahead!”

Men sedan, du vet, som när jag väl har tittat på den här Organisationen av amerikanska stater och nätverket av 14 offshore-finanscentra, där de har mellan 50 och 75 biljoner dollar som skvalpar runt i Karibien… och en sak till, petrodollarmarknaden, och den kanske överlappar, men 22 biljoner dollar som fluktuerar, som cirkulerar.                                                           Allt det här är utanför USA, utanför den amerikanska valutans kontroll, utanför den amerikanska regeringens kontroll,  men nästan helt under kontroll av London och deras 14 offshore-centra i Karibien. 

Det är opiumkriget ****  eftersom du vet, vid Amerikas södra gräns smugglar knarkkarteller dödliga droger och hanterar logistiken och illegala gränsövergångar för praktiskt taget alla sydamerikanska invandrare. Miljontals och åter miljoner som passerar. Okej.

Så, Trump slog ner på detta, men det här har pågått länge. Förmodligen har 30 miljoner illegala invandrare kommit in i USA under de senaste 20 åren. Så, vapen, illegala invandrare och illegala droger från söder, samma sak på den norra gränsen, Kanada. Plus penningtvätt i Kanada genom kanadensiska banker och genom alla 50 stora globala banker som är aktiva i Karibien. Så du vet vad det där stinker av opiumkrig, något som det brittiska imperiet har en mycket, mycket lång tradition av och väldigt välutvecklade avancerade färdigheter inom.

Du vet, HSBC-banken [brittisk bankkoncern som räknas som en av världens största inom sin bransch] som åkte  dit 2012 för penningtvätt åt mexikanska drogkarteller och terrororganisationer. De kom praktiskt taget undan ostraffade av Obama-administrationen och Eric Holder [USA:s fd justitieminister] med i princip en parkeringsbot. Jag tror att fem eller tio procent av deras årliga vinster är böterna de fick. Och sedan fick de ett avtal om uppskjutet åtal, vilket innebär att om de inte gör något olagligt under de kommande fem åren, så glöms allt bort och fortsätter som vanligt. Inga chefer hamnade i fängelse.

Och sedan får HSBC övervaka sig själva. Det vill säga, de utser en person och sedan ger de dem pengar och kredit och allting och sedan säger de: ”Ja, HSBC är rent som en visselpipa. Fem år är över. Business as usual.”

Så USA känner sig med rätta belägrade, men det är inte av Kina, det är inte av Iran, det är inte av Ryssland. Det är just denna amorfa parasitiska, regelbaserade globala ordning som verkligen har sitt huvudkontor i London, och det är egentligen europeiska oligarkiska familjer kopplade till banksystemet, så detta är fienden, och jag tror att när man ser det från det här prismat, så ignorerar man Trumps offentliga uttalanden (eftersom de bokstavligen orsakar hjärnskador). Om man bara ignorerar Trumps uttalanden och tittar på resultaten av vad hans administration gör, så börjar det liksom bli logiskt.

Så jag tror att från det prismat kan vi komma fram till några rimliga förklaringar, men det handlar inte om Venezuelas olja. Det handlar inte om regimskifte i Iran.

Jag tror att det handlar om att avveckla hela den globala ordningen efter andra världskriget. Och när vi pratar om internationell rätt måste vi komma ihåg att internationell rätt är vad dessa 76 internationella organisationer innebär, de verkar över hela världen utan transparens, utan ansvarsskyldighet inför någon regering i världen. Fullständiga skattebefrielser, fullständig juridisk immunitet. Och när man tittar på vad de sysslar med,  så är det klimatförändringar, det är genusideologi, det är digitala valutor. Det ser i stort sett ut som en förslavningsmatris som långsamt byggs och utvecklas runt om i världen och som kommer att sprida sig över oss vid ett tillfälle och det kommer inte att finnas någon väg ut från det. 

Och om jag har rätt i att metoden i Trumps galenskap faktiskt är inriktad på att avveckla allt detta, då måste jag säga att jag är uppmuntrad av det. Oavsett om jag har rätt eller inte, tror jag att tiden får utvisa. Att titta på konflikten mellan Saudiarabien och Förenade Arabemiraten och vilken sida USA kommer att stå på, och att vi kanske inte förstår vad Trump än säger offentligt, ignorera det bara för er egen mentala hälsa, men när ni ser vad som faktiskt görs. Titta på israeliska tjänstemän, för de har blivit ganska hysteriska över, ni vet, Tom Barak i Syrien, den nya, ni vet, Trumps sändebud i Syrien. De är inte särskilt nöjda med honom.

Jag tror att vi kommer att förstå när vi hör israeliska uttalanden. Jag tror att vi kommer att veta från… du vet… jag har tillbringat mycket tid med att observera folk, exempelvis brittiska tjänstemän som Alasdair Campbell, den tidigare stabschefen för Tony Blair, Rory Stewart, folk som Dave David, eh, Rothko, John Bolton, alla dessa, CIA-killar, Mike Pompeo, tidigare CIA, i alla fall,  de pratar mycket nuförtiden de avslöjar lite av sin frustration, och de är oerhört frustrerade över Donald Trump.

Och det är ju det, och sedan också, du vet, vad säger ryssarna? Vad säger kineserna? När Trump kidnappade Maduro fördömde de handlingen symboliskt, men det var inte särskilt starkt. Det var väldigt, väldigt konstigt. Och sedan försvann Putin, han blev osynlig eftersom jag tror att han inte vill säga något om detta offentligt. Så han vill inte bli tillfrågad. Så, han dyker helt enkelt inte upp någonstans. Det är väldigt, väldigt konstigt. Men det är väldigt stor skillnad på hur det ser ut, ytligt sett. 

GLENN DIESEN: Ja. Tja, de sysslar inte så mycket med megafonpolitik i allmänhet i Ryssland, men det verkar som att vi går i sömnen , åtminstone som…, en viss felberäkning verkar vara på väg. Men tack för att du tog dig tid. Jag tror att vi gick lite över tiden, men, tack. 

ALEX KRAINER: Ja. tack för inbjudan, Glenn. Det är alltid ett nöje att prata med dig. Och jag hoppas att vi får veta vad som händer innan det här året är slut..

**** I en mycket sevärd annan intervju på Dialogue Works jämförde Alex Krainer med opiumkrigen mot Kina på 1800-talet. Och han berättar mycket om bankoligarkernas inblandning i narkotikahandeln. 

Alex Krainer: Trump, Venezuela & The Hidden Logic Behind U.S. Foreign Moves

https://www.youtube.com/watch?v=TS8BBf2_DsI