Andrei Martyanovs blogg: Coulda, Woulda, Shoulda (Kunde, skulle, borde)

’Andrei Martyanovs blog 20 juli.

Coulda, Woulda, Shoulda (Kunde, skulle, borde, ö.a.)

Översättning av Rolf Nilsson.

Rolf skriver i mail ”M skriver om hur de Ukrainska attackerna djupt in i Ryssland och mot Moskva väcker medborgarnas ilska och därigenom bäddar för en rysk upptrappning med fler och hårdare attacker mot bl.a. Kiev men nu senast mot Odessa och sjöfarten där, som nu upphör. 

Detta är för människor som fortfarande inte kan förstå det uppenbara svaret på frågan om varför nu? . Varför kastade Ryssland handskarna nu? Låt mig förklara igen, vilket är svårt för västerländsk publik att acceptera eftersom allt ligger bortom deras politiska erfarenheter och livserfarenheter. Så varför nu detta? (de ryska attackerna mot Odessa och ukrainsk sjöfart, ö.a.)

Eller, med andra ord, varför inte bara Kiev förnekas resterna av sin industri och i delar börjar se ut så här

Men hela 404 (dataterm = error;  failed state, används ofta om Ukraina, ö.a.) håller på att förvandlas till det karga landet och isoleras från Svarta havet. Man behöver inte fysiskt ta Odessa för att åstadkomma det, man behöver bara stoppa frakt till och från Odessa och Nikolaev – Sea Denial översätts smidigt till Sea Control.

Starobelsk? (uppmärksammat i nyheterna efter en dödlig drönarattack mot ett studenthem i maj 2026, ö.a.) Visst, Nato-terrorism är tillräckligt bra Casus Belli för att utplåna resterna av den cancer som Väst skapat tillsammans. Men för de människor som följer det faktiska tillståndet i det ryska samhället – givetvis omöjligt att göra om man bara konsumerar västerländsk mediapropaganda – är det obegripligt att förstå att det ryska samhället är extremt sofistikerat när det gäller krig och förståelse av konfliktens natur, eftersom det ligger i en kulturell genetisk kod.

Den samlade Västvärlden har inte detta kulturella DNA, speciellt inte USA. Uppenbarligen kan alla typer av falska västerländska ”akademiker” gnälla om ”stöd” eller brist på det från det amerikanska folket för något militärt äventyr, men det finns INGET kulturellt och andligt samband mellan genomsnittlige Joe och TPTB eftersom det inte kan existera – det finns inga förutsättningar för det.

(TPTB står för ”The Powers That Be” (makthavarna). Uttrycket används för att beskriva personerna som sitter på makten och fattar besluten inom en organisation, en viss bransch eller till och med i samhället, ö.a.)

I Ryssland, särskilt idag, är denna koppling djupgående och den ryska politiska makten är väl anpassad till den genomsnittlige Ivans humör, och Ivan vill nu se blod och ett slut på 404.

Faktum är att den genomsnittlige ryske Ivan idag inte skulle ha något emot att Berlin, Bryssel och Paris med London också skulle försvinna – ett dramatiskt skifte från de tidigare faserna av SMO med ”de är fortfarande vårt folk”-stämningar som är utbredda. De är nu förbi.

Och Kreml reagerar, eftersom VERKLIGA krig – till skillnad från USA:s äventyrspolitik efter andra världskriget i Vietnam och på andra håll – inte utkämpas genom opinionsundersökningar och mediepropaganda, utan genom en samverkan mellan samhället och makthavarna.

404 måste dö och det kommer att dö (det vill säga upphöra att existera i sin nuvarande form) och och om det kräver att det som återstår av denna politiska nation får lida – så står Ryssland redan gärna till tjänst.

Ryssland kunde ha gjort detta tidigare, men det viktigaste elementet saknades fortfarande – en känsla av rättvisa som delas av hela det ryska samhället. Nu är den på plats och operativt tempo ökat dramatiskt och det kommer att öka ännu mer under de kommande veckorna. Alla förutsättningar är äntligen på plats. Vänta, var har vi stött på det förut?

Ah, ja…

”Ja, ja”, svarade prins Andrej frånvarande. ”En sak skulle jag göra om jag hade makten”, började han igen, ”jag skulle inte ta några fångar. Varför ta fångar? Det är ridderlighet! Fransmännen har förstört mitt hem och är på väg att förstöra Moskva, de har kränkt mig och kränker mig varje ögonblick. De är mina fiender. Enligt min mening är de alla brottslingar. Och så tycker även Timokhin och hela armén. De borde avrättas! Eftersom de är mina fiender kan de inte vara mina vänner, vad som än må ha sagts i Tilsit.”

 (Detta citat är hämtat ur Tolstoys Krig och Fred. Det är furst Andrej Bolkonskij som säger detta till Pierre Bezuchov på tröskeln till slaget vid Borodino, den 7/9 1812 under Napoleons ryska fälttåg.

Handlingen: Andrej är djupt påverkad av fransmännens framfart, som förstört hans hem och nu hotar Moskva. I sitt upprörda tillstånd förkastar han idén om att ta fångar, eftersom han ser fienden som skoningslösa brottslingar . Han kritiserar också krigets ”ridderlighet” och hyckleri, och jämför det med en kvinna som svimmar vid åsynen av en slaktad kalv men ändå äter den med god aptit .

Det är en av romanens mest kända och gripande monologer, som visar krigets grymhet och Andrejs personliga förbittring, ö.a.)

Men å andra sidan, vad vet de där ryssarna egentligen om kriget? De är ju inte ”historiens främsta stridskraft”(c). /s