Anmälan till Granskningsnämnden: Sveriges Radio bryter mot sina regler i dagens Sommarprat och gör Nato-propaganda på bästa sändningstid

23
2993
Natos: generalsekreterare Jens Stoltenberg och USA:s förre president Donald Trump. Bild: Vita huset.

Anmälan till Granskningsnämnden: Sveriges Radio bryter mot sina regler i dagens Sommarprat och gör Nato-propaganda på bästa sändningstid.

Idag är Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg sommarpratare. På Sveriges Radios hemsida kan man läsa ”I sitt Sommar pratar Jens Stoltenberg om krig och fred – i många olika former. – Om krig som satt spår i min egen familj. Om terrordådet på Utöya och om hur vi försöker säkra freden genom Nato, trots alla våra olikheter.” Sveriges Radio:Jens Stoltenbergs sommarprat.

Det är anmärkningsvärt att en utländska medborgare som Jens Stoltenberg är sommarparatare. Betydligt mer anmärkningsvärt är att han får tala om Nato utan möjlighet till kommentar. Natofrågan är mycket kontroversiell i Sverige, och opinionen är delad enligt upprepade opinionsundersökningar. Aftonbladet.

Jag menar att Sveriges Radio bryter mot sina sändningsregler (se nedan) genom att låta Stoltenberg tala om Nato och om utrikespolitik, utan möjlighet till replik eller debatt i radion i anslutning till detta. Jag anmäler därför programmet till Granskningsnämnden.

Vidare menar jag att Stoltenbergs uttalanden i viktiga frågor sannolikt inte är ”korrekta” och kan vara ”vilseledande” – för att använda två honnörsord i SR:s regelverk.

Jag väljer att återge avsnitt ur talet Jens Stoltenbergs sommarprat i text som jag anser vara mest kontroversiellt, med egna kommentarer:

Utdrag ur Jens Stoltenbergs sommartal

Da Nato ble grunnlagt hadde vi én oppgave: Å avskrekke Sovjetunionen.

Etter den kalde krigens slutt og Berlin-murens fall gjennomgikk alliansen en grunnleggende forandring. For første gang gikk vi utenfor Natos område. Vi satte inn store militære styrker for å stanse brutale etniske kriger på Balkan.
Kommentar: Man kan på basis av fakta lika väl påstås att Nato bidrog till att splittra Jugoslavien på ett sätt som gagnade USA och allierade. Natos bombkrig mot Jugoslavien våren 1999 var en historisk händelse. För första gången sedan andra världskriget bombades en europeisk huvudstad i ett av FN:s medlemsländer, och för första gången sedan dess bildande gick Nato ut i krig utan att någon av dess medlemmar hade angripits.

Bombkriget var av särskild betydelse av flera skäl. Det var ett brott mot folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, det motiverades som en humanitär intervention och det föregicks av en massiv kampanj från media i Väst och av inhyrda PR-firmor.

Förspelet var Rambouillet-avtalet som USA förelade Jugoslavien. Avtalet var ett diktat och ett ultimatum, som innebar rätt för Nato att placera trupper på serbiskt territorium. Det ställde president Miloševic inför ett omöjligt val: säga nej till avtalet och riskera bombkrig eller godta Nato-trupper på Serbiens territorium och uppge landets nationella suveränitet, vilket knappast någon statschef i något land skulle ha gått med på. Det var dessutom förbjudet i Jugoslaviens grundlag.

Natos bombkrig 1999 pågick oavbrutet i 78 dygn (24 mars till 10 juni) mot landet, inklusive huvudstaden Belgrad. Bostadsområden, fabriker, broar, och elverk förstördes. Nato satte in över 1 000 flyg, bombade från hög höjd (5 000–7 000 meter) och använde bland annat tiotusentals klusterbomber. Uppgifter om antalet dödade går isär.

Det var 4 000 dödade och 10 000 sårade enligt Jugoslaviens tidigare utrikesminister Zivadin Jovanovic, medan Independent Commission of Inquiry bedömde att ”flera tusen” civila dödades, och 900 000 människor i centrala Serbien tvingades lämna sina hem.

Resultatet av kriget blev att Kosovo med stöd från några av västmakterna kunde förklara sig självständigt. Fortfarande har utbrytarstaten inte fått brett erkännande av andra stater utan måste betraktas som en klientstat till USA. För amerikanarna var kriget en framgång såtillvida att man där kunde upprätta sin största militärbas i Europa, Camp Bastion i Kosovo.


Jens Stoltenberg om Afghanistan och terrorism:

Etter terrorangrepene mot USA den 11. september 2001 gikk vi inn i Afghanistan, og siden har vi spilt en avgjørende rolle i kampen mot internasjonal terror.

Kommentar: Nato:s insatser i Afghanistan är ett stort fiasko, och huvudmotståndarna talibanerna kontrollerar mer än hälften av landets yta då Nato lämnar.

Vidare är det väl belagt att USA, det ledande Nato-landet, genom åren stött internationell terrorism. Rapporterat även av etablerad Västpress som BBC, Reuters, New York Times.

1. DN återgav 13/5 2015 en intervju med president Obama i den Londonbaserade arabiskspråkiga tidningen Asharq al-Awsat. Obama sa ”Islamiska staten (IS) är i förlängningen ett resultat av den USA-ledda invasionen av Irak”. DN 13/5 2015.
2. I en intervju våren 2015 uppgav pensionerade generallöjtnant Michael Flynn, en tid Donald Trumps säkerhetspolitiske rådgivare, att USA:s administration medvetet “släppt fram” Al Qaeda och ISIS i Syrien och Irak. Michael Flynn är före detta chef för amerikanska Defense Intelligence Agency (DIA), en viktig militär säkerhetsorganisation. Obama, Biden, USA-general: Vi har medvetet släppt fram al-Qaida och ISIS i Syrien
3. Förre presidentkandidaten och f.d. militäre NATO-chefen Wesley Clark menar live i CNN våren 2015 att ISIS är skapad och finansierad av ”våra närmaste allierade.” General Clark & Biden ”ISIS ett verk av våra närmaste allierade” – USA:s falska krig.
4. BBC och sedan bland annat Reuters och Newsweek samt även SVT:s Rapport, i mer kryptiska former, rapporterade i november förra året att USA och kurdiska SDF i bussar transporterat bort uppemot 3.500 IS-krigarterrorister-Akiloviter från Raqqa till kommande strid i Idlib. USA och kurdiska SDF hjälper IS att fly från Raqqa (BBC).

BBC skrev Raqqas smutsiga hemlighet
”BBC har avslöjade detaljer om en hemlig överenskommelse som tillät hundratals IS-fighters och deras familjer att fly från Raqqa, under översyn av den USA-ledda koalitionen och kurdiska styrkor som kontrollerar staden. En konvoj innefattade några av IS: s mest kända medlemmar och – trots försäkringar – dussintals utländska soldater. Några av dem har spridit sig över hela Syrien, till och med gör det så långt som till Turkiet.
Den av kurder ledda SDF rensade Raqqa från media. ISIS flykt från basen skulle inte fotograferas och finnas på TV.

BBC uppger att SDF offentligt sagt att endast ett fåtal dussin lokala IS-krigare hade kunnat fly.
Men en lastbilchaufför berättar för BBC att det inte är sant.
”Vi tog ut omkring 4000 personer inklusive kvinnor och barn i våra och deras fordon. När vi kom in i Raqqa trodde vi att det var 200 personer som skulle fraktas bort. Bara i mitt fordon tog jag 112 personer. En annan förare säger att konvojen var 6-7 kilometer lång. Den inkluderade nästan 50 lastbilar, 13 bussar och mer än 100 av den islamiska statens egna fordon. IS-krigare med täckta ansikten satt ovanpå några av fordonen.

Filmer som togs i hemlighet skickade till oss på BBC visar lastbilar med släpvagnar som är fulla av beväpnade män. Trots ett avtal om att endast få ta med egna vapen tog IS-soldater med allt vad de kunde bära. Tio lastbilar lastades med vapen och ammunition. ”

Aftonbladet, men inte DN, SvD eller Expressen skriver ”De har fått grönt ljus att evakuera trupper som slagits mot IS från krigshärjade staden Raqqa. Men USA-stödda koalitionen Syrian Democratic Forces har också forslat hundratals IS-krigare in i IS-kontrollerade områden i Syrien – där de kunnat fortsätta till Turkiet och Europa.
Det avslöjar BBC.”
Aftonbladet 

10 år sedan USA:s angrepp på Syrien: Sveriges Radio och DN tiger om USA:s mångåriga stöd till terrorister och ockupation av 1/4 av Syrien
(Slut på kommentaren).


Jens Stoltenberg om Kina: Kina er et autoritært regime som forfølger etniske minoriteter som uigurene, fratar millioner av innbyggere i Hong Kong demokratiet og friheten de var lovet.Kinesiske myndigheter overvåker sin egen befolking, på en måte verden aldri tidligere har opplevd. Kina vil snart ha verdens største økonomi og bygger kraftig ut sitt militære forsvar. De tar seg til rette i Sør-Kina-havet, oppretter militærbaser på kunstige øyer og truer, hotar Taiwan. De kommer nærmere oss. Vi ser dem i Arktisk, Afrika og i forsøk på kontrollere infrastruktur i Europa, som for eksempel i debatten om hvem som skal bygge ut 5G-nettverk.

Kommentar: Under Storbritanniens koloniala styre i Hongkong fanns ingen demokrati eller rösträtt. Kina har slagit ned på demonstranter, på ungefär samma sätt som Frankrike slagit ned på Gula Västar, eller polisen i USA slagit ned på olika demonstrationer. Det är väl belagt att USA försökt påverka situationen genom möten med och stöd till en del demokratiaktivister. Motsvarande vore om ledande politiker i Kina hade möten med ledare för demonstranter i USA. Då det gäller försvaret lägger Nato ned mångdubbelt mer än vad Kina gör. Nato-länder, främst USA, har hundratals militärbaser utomlands, och har omringar Kina med sannolikt kärnvapenförsedda baser. Inte ett ord om detta i Stoltenbergs tal. Vad har Nato att göra med Kinas politik i sydkinesiska sjön där Kina varit dominerande i hundratals år. USA erkände på 1970-talet att Taiwan är en del av Kina. Då det gäller Kinas behandling av uighurerna kan konstateras att acceptabla belägg väsentligen saknas. Utförlig rapport: Folkmord i Xinjiang som agenda.
Kritiken mot Kina. Vad är rätt, vad är fel?
Det är väl belagt bl.a. av Edward Snowden att USA bevakar alls sina medborgare, liksom utländska politiker och företagsledare. Se dramadokumentären om Edward Snowden, som avslöjade USA:s spioneri mot Sverige för flera år. Läs hans bok! Vet inte om Kina har motsvarande övervakning.
Vi vet att kinesiska Huawei är ledande inom 5G. Påståenden om att Huawei återrapporterar till den kinesiska staten är inte visat, men möjligt. Det är belagt att stora tech-företag i ledande Nato-landet USA rapporterar till myndigheter i USA.

 


 

Utdrag ur Regelverket

Opartiskhet

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

  • Om någon blir klart utpekad och kritiserad ska denne få möjlighet att bemöta kritiken.
  • Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
  • En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Kravet på opartiskhet hindrar inte att ett inslag kan ha en kritisk utgångspunkt eller särskild vinkel.

Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik eller allvarliga anklagelser bör han eller hon som regel få möjlighet att försvara sig i samma program. Det kan ske genom att den utpekade medverkar i programmet eller genom en kommentar från honom eller henne.

Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar. Det är dock tillåtet att skildra ett ämne från en speciell utgångspunkt, om det klart framgår av programmet eller programpresentationen. En ensidig framställning i ett program kan balanseras av ett annat program.

Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Saklighet.

Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig kontroll före sändning och uppgifter senare visar sig vara felaktiga, så strider inte inslaget mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat.


Dessa  sändningar kan granskas

  • Public service-företagen SVT, SR och UR
  • Kommersiell radio och tv i marknätet, exempelvis TV4, Mix Megapol m.fl.
  • Kabel-tv och iptv
  • Satellit-tv
  • Sändningar över internet, det vill säga webb-tv och webbradio
  • Beställ-tv-tjänster
  • Närradio
  • Poddradio från public service

Du kan endast anmäla kanaler och tjänster som sänder ifrån Sverige.


 

 

Föregående artikelHur kan vi kämpa mot den totalitära offensiven?
Nästa artikelMöt författarna bakom ”USA som världspolis”! Vad gör dom? Var finns dom?
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

23 KOMMENTARER

  1. Den här liraren Stoltenberg (Stollenberg?) borde ju vara en av de första att släpas till Haag för att dömas! Visst är det i slutändan USA som bestämmer men hade han haft ryggrad så hade han alltid kunna avgå i protest mot galenskaperna! Norrmännen har en ny Qusling på halsen utan att begripa det!

  2. Ibland är det faktiskt bra att höra någon från Nato tala om Nato, just ett Sommarprogram är kanske inte det optimala formatet… Stoltenberg är ju gammal Nato-motståndare, hans omvändelse kan vara intressant för Europas befrielserörelser och frihetstänkande att studera noga.

    Men det hindrar inte givet faktum: Europa är den enda kontinent i världen som inte rår över sin egen säkerhet, kan avgöra sina egna säkerhets- och militära försvarspolitiska frågor utan att måsta dras in i det vapenfetisch- och våldsverkande amerikanska Förenta staterna, landet som inte kan leva i fred och frid. Detta land vill att Europa fortsatt skall vara delat, svagt och inkapaciterat.

    Europeiska lagar och europeiska militärer och politiker skall vara denna kontinents verkliga herrar på vår kontinent och på våra militärbaser skall det enbart finnas europeiska befäl och regelverk.

    Irak, Afghanistan, Libyen, Georgien, Ukraina är alla exempel på Förenta staternas söndrande och härskande att hålla Europa och dess närhet i kaos och svaghet.

    Europa och européerna skall även militärt och säkerhetspolitiskt vara herrar över och i sin egen kontinent: precis som alla andra världsdelar! Må Europas framtid vara stark, fri och enig mellan Grönland och Vladivostok!

    Vive l’ Europe libre et independente!

      • I Jens Stoltenbergs unga dar i Arbejderpartiet var han liksom norska vänstern totalt mot Nato. Han har berättat det själv i SVT för några år sedan. När han hamnade i imperialismens sold och spindelväv vet jag tyvärr inte.

        Häromåret hördes den kände KGB-översten Boris Grigorjev, som talar utmärkt svenska, i ett Sommar-program som likaså vållade hög debatt. Han är sedan länge god vän med den svenske spionjägaren Tore Forsberg på Säpo (tyvärr numera avliden).
        Grigorjevs program är ännu online och kan lyssnas med intresse om spionyrkets vardag och lika roliga bakslag. Hans bok ”Illegalister” finns på svenska i (ganska tunn och lättläst) pocket för den som vill ha spänning på riktigt i sommarläsningens hängmatta, och också ta del av överste Grigorjevs alltid syrliga humor om yrkets bakslag och erfarenheter den hårda vägen, så att säga. Mig veterligen fälldes inte (heller) SR gör Boris Grigorjevs Sommar-program.

  3. Bra rutet, Anders! Dock hyser jag ingen förhoppning om att programmet fälls. Ska bli intressant att se om man motiverar. Förmodligen blir det väl nåt i stil med ” . . . bryter inte mot reglerna . . .”

  4. Bra och snabbt agerat, Anders…all aktivitet som avslöjar Nato och beskriver de stora lögnerna där demoniseringen av Kina och Ryssland utgör en viktig del är förstås välkommen.
    Claes Bjurklint
    Nej till Nato, Göteborg

  5. Det är bra att en anmälan görs mot Jens Stoltenbergs sommarprat idag. Raskt och beslutsamt handlat av Anders Romelsjö! Det är faktiskt ren krigspropaganda som sprids i P1.
    För en timme sedan läste jag Craig Murrays artikel https://consortiumnews.com/2021/07/19/craig-murray-the-decline-of-western-power/. Den handlar om Västs förfall och till exempel BoJo:s imperiedrömmar trots detta förfall. Så läste jag också fredsaktivisten Rick Rozoffs artikel (fast på norska). https://midtifleisen.wordpress.com/2021/07/22/slaget-om-atlanterhavet-med-det-tredje-rike-som-modell-hyller-usas-militaersjef-den-nye-nato-hovedkvarteret/. Den handlar om hur höga NATO-befäl i USA inte är inställda på en skicklig utrikespolitik och än mindre på diplomatiskt arbete, utan på krig. Och när jag tänker efter, så har nog också NATOs högste chef, Jens Stoltenberg, i grunden samma inställning som dessa höga NATO-befäl har. Det är Nazitysklands inställning inför andra världskriget.
    Hitlers drömmar om ”Ett tredje rike”, präglades av en stor portion hybris. De höga NATO-befälhavarnas och Jens Stoltenbergs framtidssyn är nog än mycket mer präglat av hybris. Och Sverige av idag är till skillnad från vad Sverige var inför Hitlers drömmar, blott en knähund för Hegemonen, USA-imperialismen. Därför kommer naturligtvis Anders utmärkta anmälan inte att leda till något av verklig betydelse för Sveriges sedan ett antal årtionden förlorade självständiga utrikespolitik.

    Själv blir jag inte ens upprörd. Sverige är som ett vinteräpple i april, fullt av ruttna delar. Man kan inte förvänta sig att ett sådant äpple skall vara som det var på julbordet.

    • Vi bör i Europa med och efter lång debatt och värva partier och rörelser i hela Europa för Europas frihet och politiska oberoende och för att inom Europeiska unionen skall kunna också ta hand om sina europeiska territoriums politiska och militära säkerhet från Nato; på 10 års tid fasa ut icke-kontinentaleuropeiska länder ur Europas försvar och sedan får vi i EU full politisk, juridisk och militär egen full makt över vårt egna europeiska territorium. Det måste också införas förbud mot icke-europeiska militärbaser och icke-europeiska kärnvapen inom Europa. Bara så kan Europa bli helt fritt, och med emfas spela som en stark progressiv aktör i världen. Nato omvandlas inom Europeiska unionen till det nya ETO: European Treaty Organsation.

      Det måste finnas en framtagen tillvägagångsplan för en slutlig europeisering av Europas nya enade försvar; det räcker inte med ”Nej till Nato” eller ”Nej till USA-krigen” o.s.v.

      Europa kommer att bli ett, enigt, fritt och starkt!

  6. Du anmälde väl även Lars Ohlys sommarprogram? Han var inte heller direkt opartisk. Inte heller fick de han pekade ut fick komma till tals i samma program. Även sakligheten var eftersatt.

    • Jag har inte hört Lars Ohlys sommarprogram. Innehöll det också en mycket osaklig, lögnaktig historiepropaganda kombinerat med rentvättning av folkrättsvidriga krig, samt krigsförberedande retorik?

    • Lars Ohly är väl känd för att slira med sanningen han är ju trots allt politiker! Men hur många olagliga krig och bombningar har Lars Ohly varit med om att bestämma Andersl? Det är dags för vissa att börja se verkligheten i stället för att lalla med skurkarna i Nato och USA.

    • Vad man minns var Ohly mycket kritisk till apartheid israels politik gentemot Palestinierna. Han blev anklagad för att vara anti-mammon, antitermit eller något i den stilen

  7. Praktskandal att Sveriges radio sänder ett program med Jens Stoltenberg, med midsommarkrans som leder vad man kallar ’försvarsalliansen'” USA/Nato, den som genomfört flera olagliga anfallskrig mot: Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Syrien, Jemen, som grundligt förstört dessa länder, dödat civilbefolkning, och även förstört Sverige, en pågående katastrof av flyktingar och kriminella gäng, styr nu Sverige, som är USAs prostituerade städgumma, samma komplex som Sveriges Radio villigt tjänar. Lögn blir sanning.

    Både Norge och Danmark deltog med flygbombning, även I Libyen, Sverige med Jas-plan som käck marknadsföring,som vägledde Nato-flyget. De här små skandinaviska skitstaterna kan ställa till problem för andra, när man krigar, alltid i sällskap med USA, annars vågar man ej.

    Ett svenskt självskadebeteende, de kriminellas vapen kommer från: Balkan, gangstergängen från Mellanösterns av USA förstörda länder, som skulle få demokrati av väst, nu lämnar man brådstörtat, kvar 1000tals döda, skadade, och proteser, miljoner flyktingar. Skall SR propagera för detta mördande? Som Sverige medverkat till, som USA:s knähund, accessoar, bara det att danska ännu värre knähunden, spionerade på den svenska knähunden, det är en hierarki, svenska politiker, blev avlyssnade. För säkerhets skull.

    En statsministerfjant, klart att Nato vill hålla sig med en sån svärmorsdröm, från den minsta men rikaste skitstaten som Norge blivit, ett skämt, som inte kan försvara sin egen administrationsbyggnad, sitt eget ungdomsförbund, AUF, är en ynkedom, men istället hetsar och gastar mot Ryssland och Kina, är pinsam impotens, som inte bort inbjudas, men för att kunna prångla ut Nato-propaganda, vet hut SR! Ni har verkligen dålig smak på SR. De norska offren fick inte blir arga ens för vad som skett, utan fick ”peace-love and understanding”, så jäkla rått av det norska skurksamhället.

    Det värsta vidrigaste dåd som utförts, sedan de vitas avrättningar av röda krigsfångar i Finland, 1918, av en så mordisk person, som överträffar de värsta nazityska bödlarna under kriget. Att mördaren var med i ett högerparti, nämns ej, allt skall städas undan. I själva verket var det den norska reaktionära fascismen, nationalismen från kriget som återkom mördarens skepnad. I Norge är 17 maj,nationalism fint, i Sverige fult.

    Den norska officers- och poliskåren som blev landsförrädare 1940, och stödde Quisling, 5.000 norrmän rekryterades till Himmlers WaffenSS, till östfronten, Norge SS-ifierades av nazisterna, SS-mannen Hans-Hendrik Neumann, ”polizeiattache” gick som barn även i huset på Stockholms polishus. Han förberedde en blitz-deportering av judar och kommunister, vänstern i Sverige, från 1941, men då fick nassarna annat att tänka på. Som i Norge, han var nr 3, efter Terboven. Judarna skeppades iväg 1942. 8.000 norrmän fängslades i Tyskland, KZ, 8.000 i Norge, Grini KZ. samt fanns 113.000 sovjetiska krigsfångar, och serbiska partisaner, i tvångsarbete. De fraktades på öppet däck för att inte beskjutas, till norska och finska hamnar.

    Men det var Röda arm’en som befriade norra Norge till Kirkenes, 1944/1945. 90.000. norrmän åtalades efter kriget, men SVT /SR redovisar aldrig detta. Sveriges Radio är ju bortom räddning, något så osmakligt, man prövar att dra in oss i Nato, alltid detta ”psykologiska försvar” som skall ställa saker tillrätta. Våldsbejakande högerextremism, får inte nämnas, Täbymoderaten som sköt Palme, en gäspning. Hur har det kunnat bli så här ?

    (Samma taktik för de omkomna i fallskärmsplanet, är det blivande fallskärmsjägare som staten och militären håller om ryggen… man kan ju undra, nya olyckor kan ju hända. Samma taktik när det norska Herculesplanet flög i backen 2013, jagad av JAS-plan, en miljökatastrof i fjällvärlden, Sveriges national-hymn, men inte en sosse eller militär vågade knysta, ty det är Sveriges ” deep state”, staten inte av lag, men av makt, som alltid sticker fram sitt fula tryne, gång på gång och alla korkade svenskar går på det, och kollar in vad som är lämpligt att tycka offentligt. Folk skall jaga lupiner istället.Nu måste det bli slut på detta !)

  8. Detta är ett bra tillfälle att gå till brett angrepp på Public Service som amerikansk propagandamaskin och deras supporter Granskningsnämnden. Jag har gjort flera anmälningar av liknade slag, och till exempel fått ursäkter som att Granskningsnämnden endast behöver granska det som sänds av sändare inom Sverige. Det som finns på internet skulle man inte behöva granska.

    Lögn naturligtvis, lagen ger inga undantag. Granskningsnämndens beslut kan inte överklagas, däremot kan tjänstemän på Granskningsnämnden anmälas till JO för grovt tjänstefel, och över Granskningsnämnden står även Konstitutionsutskottet. Jag har en del att bidraga med från tidigare kommunikation med Granskningsnämnden där jag haft kontakt med som är Granskningsnämnden jurist.

    Jag tror även man kan anmäla för brott mot Sveriges säkerhetslagar. https://lagen.nu/1962:700#K13P4
    —att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt — döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid
    —annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt

    Här talar han ju tydligt i USAs tjänst, och USA är främmande makt.

    Dessutom ljuger han å det absolut grövsta. Kina är ingen auktoritär regim, utan har ett mycket välfungerande folkstyre, däremot är man mycket hårt mot krafter, för det mesta sponsrade av USA, som terrorister och som försöker undergräva stabiliteten i samhället med terrorism och propaganda.

    Hong Kong är ingen stat med ett eget politiskt system med regering och opposition, det är en provins i Kina som har visst självstyre och styrs av en lokalt vald styrelse som leds av en Chief Executive. Det finns inga som helst löften om en separat politiskt system som demokrati. Hong Kong är en del av Kina och lyder under Kinas lagar och regering i Peking som beslutar om systemet i Hong Kong.

    Kina har tvingats utöka sitt försvar under de uppenbara och uttalade hoten från USA. Taiwan är den del av Kina sedan 25,000 år och har gemensamt folk, kultur, språk och historia med fastlandet. För närvarande är det de facto ockuperat av USA. Sydkinesiska Havet har bevisligen varit del av Kina i tusentals år.

    Detta är helt enkelt propaganda för främmande stat som grovt bryter mot Sveriges säkerhetslagar.

    För mig framstår Jens Stoltenberg bara som en nutida Vidkun Quisling.

    Vi har idag även vissa möjligheter att dra både individuella tjänstemän, journalister, eller svenska institutioner inför rätta i Kina, men det beror på hur Kinas oberoende rättsväsen kommer att acceptera det i detta fall.

    • Anmälningsblanketten ger bara plats för 4-5 meningar, men jag har bifogat artikeln här som del av anmälan.

  9. Det är alltid intressant att läsa dina kommentarer Johan de Naucler. Men jag blir fundersam när du skriver ”Vi bör i Europa….” och ”…och sedan får vi i EU full politisk,….”. Är inte problemet bland annat och kanske främst detta ”vi”? Då jag räknar mig som kommunist tror jag mig också veta ganska väl vad jag menar när jag säger ”vi”. Beroende på sammanhang varierar det naturligtvis. Det första av dina här uppräknade vi syftar, som jag förstår det, på folken i Europa genom sina regeringars handlande. Men där sitter ju problemet. Vi (i detta fall betydande du och jag Johan) behöver inte vara några smartskallar för att se att regeringarna i vår världsdel inte styrs av människor som har de europeiska folkens bästa för ögonen. Det gäller naturligtvis i än högre grad för de styrande i EU. Det vet vi av flera skäl. Skälet i det sammanhang som vi nu diskuterar är främst den folkfientliga slaviskheten gentemot USA-imperialismen när det gäller inställningen till Kina och Ryssland. Marginellt sprattlar någon regering emellanåt mot, som t.ex. Tyskland när det gäller projektet Nothstream 2, det är allt. Det finns inga tydliga tecken som för närvarande tyder på att våra europeiska regeringar ens försöker vara neutrala i frågan. Alla Nato-medlemsstater är mycket hårt knutna till USA-imperialismen.
    Därför menar jag att vi, du och jag med flera antiimperialister, Johan, främst skall koncentrera oss på de punkter som Caitlin Johnstone räknade upp i artikeln ”Hur kan vi kämpa mot den totalitära offensiven?” och som nyligen publicerades på denna blogg i översättning till svenska.

  10. Lackmustestet för Stoltenberg som hyllar Nato för att ha stoppat etnisk rensning är detta: kan Stoltenberg kräva offentligt att Nato gör något för att stoppa den etniska resningen av Palestina utfört av apartheid israel? Nej, självfallet inte. apartheid israel är ju den ”enda demoNkratin” i MÖ.

    Stoltenberg är en sån duktig papegoja att han härmar husse på norska trots att husse talar bara engelska. Mig veterligen har det aldrig funnits en papegoja som härmar i ett språk som inte är husses. Någon borde anmäla Stoltenberg till Guinness bok of records och även uppmärksamma David Attenborough om detta unika papegoja så att den världsberömde naturalisten kan göra ett program

    • Du, vem du nu är, skriver: ”Mig veterligen har det aldrig funnits en papegoja som härmar i ett språk som inte är husses.”
      Det är helt fel. Stoltenbergs företrädare som Natos generalsekreterare var Anders Fogh Rasmussen. Han, liksom Stoltenberg, hade också varit statschef i ett nordiskt land, Danmark, innan han blev generalsekreterare (2009 – 2014). Han sade på tydlig danska, efter Natos angreppskrig mot Libyen, att detta olagliga angrepp på en suverän stat var ”en af NATO:s mest vellyckede operationer”. Och det var nog den uppfattningen som också husse hade.

  11. Andreas Malms lovsång till Hamas är grotesk

    May 29th, 2021

    Det är sorgligt att behöva påpeka detta och ännu sorgligare att behöva göra det just nu, veckan efter att Israels krigsmakt har terrorbombat bostadshus i Gaza. Men inte heller detta kan ursäkta en logik där fiendens fiende automatiskt blir till vän.

    Ännu en gång har nu Andreas Malm gått ut och hävdat att vänstern borde alliera sig med den islamistiska högerrörelsen Hamas. Det var inte bara ett förhastat uttalande i stundens hetta. Det handlade inte bara om att visa förståelse för Hamas, eller något sådant, utan det får verkligen kallas en utstuderad lovsång. Dessutom med ett krav om att övriga vänstern måste sjunga med. (Citat och kontext följer nedan.)
    Malm och antiimperialismen

    Andreas Malm får numera räknas som en internationellt tongivande vänsterteoretiker, med nyleninistisk profil. Av alla dem som läser hans böcker om klimatet och klimatkampen är det nog rätt få som känner till att han i Sverige har en lång historia av att hylla islamistiska rörelser som Hizbollah och Hamas. Inte för att han politiskt skulle stå nära islamismen. Nej, han bara företräder en viss typ av (leninistisk) antiimperialism.
    Antiimperialismen innebär i detta fall att “nationell befrielsekamp” kan ges ett absolut företräde, på bekostnad av sådant som klasskamp och kvinnokamp. För palestiniernas del betyder det att all befrielse utom den nationella befrielsen måste sättas på paus, ända tills folket, enat kring en väpnad rörelse, har vunnit sin seger över Israel. Tills dess får man inte ifrågasätta Hamas styre på Gaza. Det spelar tills vidare ingen roll om kvinnorna i Gaza trycks tillbaka till hemmet, om man avrättar homosexuella eller om socialister utsätts för tortyr av Hamas egna säkerhetsstyrkor. Gazaborna är underordnade ett större syfte i den antiimperialistiska planen: att besegra Israel.

    En antiimperialism av detta slag brukar välja ut ett fåtal väpnade konflikter, vilka utnämns till “huvudmotsättningar” i den rådande världsordningen. Sen förväntas att alla tar ställning för en av de krigförande parterna. Vissa gånger handlar det om Nordirland men den här gången är det Palestina. Den som inte sjunger med i lovsången till Hamas misstänkliggörs för att vara en Israellakej.

    Hejaklackslogiken kan leda till märkliga resultat. För tio år sedan krockade två formellt likartade antiimperialismer med varandra. För de som exempelvis har Proletären som husorgan är det en självklarhet att alltid välja den sida som USA är emot. Alltså tog dessa antiimperialister (groteskt nog) ställning för Assad i Syrien och för Gadaffi i Libyen, i praktiken även för Rysslands imperialistiska ambitioner. Andreas Malm ställdes sig däremot på motsatt sida och uttalade inte bara sitt stöd till Natos bombningar, utan förordade att även svenska Jas-plan borde ansluta. Ja, då riktade han sig rentav till Reinfeldtregeringen med krav om att skeppa “Bofors samlade vapenlager” till rebellgrupper i Libyen.
    Antiimperialister, på tryggt avstånd i Sverige, ställde sig på motsatta sidor i ett utbrytande inbördeskrig, men enades åtminstone i sitt bejakande av en militarisering.

    Stora delar av den radikala vänstern ställer sig avvisande till detta slags “fiendens fiende”-antiimperialism och är föga sugen på att agera hejaklack åt militära enheter. Andreas Malms senaste hyllning till högerrörelsen Hamas har också fått mycket kritik från anarkister, vänsterkommunister, autonoma och antifascister. Men han har även uppbackare som ryggmärgsmässigt likställer varje kritik av Hamas med ett villkorslöst stöd till Israel. Eller så nöjer de sig med att säga att Hamas kanske inte är perfekta, men att kritiken inte borde formuleras nu. Som det lätt blir på Twitter så faller diskussionen sönder i fragment så att själva grunden försvinner. Därav detta försök till sammanfattning.
    Bakgrund till panelsamtalet

    Under maj månad pågick en virtuell marxistkonferens vid namn “Red May“, organiserad från Seattle. På programmet den 14 maj stod ett panelsamtal som inte var tänkt att handla om Israel eller Palestina, utan rubriken löd: “Covid, Climate, Chronic Emergency: Antinomies of the State”.
    Programpunkten tog avstamp i den mycket läsvärda artikeln “The State of the Pandemic“, skriven av filosofen Alberto Toscano. Han tar avstamp i kontrasten mellan två distinkt skilda sätt att förstå staten och dess kapacitet i vår innevarande katastrofepok. De två förståelserna av staten kan sägas utgå från två olika traditioner inom marxismen. De representeras av två böcker som utkom under 2020: å ena sidan De Virus Illustribus av Anselm Jappe et.al. (på franska), å andra sidan Andreas Malms Corona, Climate, Chronic Emergency. Således hade arrangörerna bjudit in både Toscano, Jappe och Malm till ett panelsamtal som strömmades på Youtube.
    Jag har inte för vana att titta på panelsamtal via en skärm och har inte gjort det här heller. Vad jag kommer att ta upp här är bara det utspel som Andreas Malm gjorde så fort han fick ordet.
    Så vad sades?

    Först pratade Alberto Toscano i 20 minuter om stats- och kristeori. Därefter lämnades ordet till Andreas Malm, som förklarade att han i rådande läge inte kände att han kunde prata om annat än situationen i Palestina. Sedan sa han följande (av allt att döma efter manus):

    What I want to discuss at this moment is: How do we assess the current conjuncture in the Palestinian struggle for liberation? How do we express our admiration for the heroes of the resistance in Gaza, headed by Mohammed Deif? How do we understand the drift of the Zionist entity ever further into the extreme proto-genocidal right?

    Strax efteråt avbröts Malm av Jappe som överrumplat protesterade mot hyllningen till Hamas för att sedan lämna det virtuella panelsamtalet. Allt medan Malm gormade saker som “you’re German, right?”, som om detta var ett avslöjande av stor vikt – att en tysk har smugit sig in!
    Malm hann även säga något om att Hamas metoder borde tjäna som förebild för en ny klimatrörelse. Men jag ska inte recensera restsamtalet i sin helhet, utan håller mig nu till Andreas Malms väl inövade inledning på sitt anförande. Jag kommenterade det i en tråd på Twitter:

    Mohammed Deif is the leader of Hamas’ military wing, the al-Qassam Brigades. An organization that has assassinated people in Gaza on the accusation of homosexuality. Not to mention the suicide bombings against civilians in Israel – ordered by Deif. “Heroes of the resistance”?

    No doubt, the politics of Israel are drifting towards “the extreme proto-genocidal right”. A development with parallells in many other countries around the world. It is a fucking nightmare and Netanyahu is a criminal.

    By the way, “the extreme proto-genocidal right” is a pretty adequate description of where to find Hamas on the political spectrum.
    Andreas Malm, however, has a very long history of praising Hamas and Hizbollah, while attacking anybody who dares mention the reactionary politics of these organizations.

    En hundvissla

    I sitt förberedda anförande valde Malm att inte nämna ordet Israel. Han använde i stället frasen “the Zionist entity” – ett uttryck som insisterar på att Israel inte är en “riktig stat”, utan någonting annat, någonting som bara har maskerat sig till en stat.

    Det finns omkring 200 stater på jorden. De bygger på olika grader av etnisk rensning, i olika historiska skeden. Turkiet är en stat. Syrien är en stat. Tyskland är en stat, Tredje riket var en stat liksom Sverige och Myanmar och Israel är stater. Varför ska just sistnämnda frånkännas sin statlighet och i stället betecknas i rent metafysiska ordalag, som en abstrakt “entitet”? Kanske för att leda bort all möjlig solidaritet med de konkreta människor som faktiskt lever i det som nu är Israel, de som inte är staten utan dess invånare.

    Utpekandet av Israel som “ingen riktig stat” utgör i praktiken ett idealiserande och bejakande av staten som sådan. En tydlig undertext är att en riktig stat inte skulle kunna begå de brott som Israel begår. En attraktiv retorik för den som vill frikänna den egna staten från dess historia av folkfördrivningar.

    Man kan förstå retoriken som uttryck för en statsfetisch, alltså en naiv övertro på statens förmåga att genomdriva en suverän vilja. Detta är också något som ligger i linje med Malms neoleninism och något som många kritiker av hans klimatböcker redan har påpekat.

    Givetvis vet Andreas Malm att Israel är en stat och han nämner den också vid namn senare i sitt anförande. Men att han allra först pekar ut huvudfienden som “the Zionist entity” bör nog begripas som en hundvissla. Ett ord som inte är antisemitiskt, men samtidigt är som gjort för att tillåta betydelseglidningar i sådan riktning. “Den sionistiska entiteten” kan för den ene syfta på staten Israel, för den andre kan det syfta på själva närvaron av judar i regionen, för den tredje kan det rentav syfta på en global konspiration.

    Den som uppriktigt månar om att Israelkritik inte ska blandas samman med antisemitism, den begriper också varför detta uttryck inte är så lyckat.

    Edward Said är ett exempel. En legendarisk intellektuell förkämpe för palestiniernas sak. I flera av sina essäer påpekade Said att palestinska befrielserörelser alltför länge undergrävde sin egen sak genom att envisas vid att kalla Israel för “den sionistiska entiteten”. Att de efter sexdagarskriget slutade med detta oskick såg han som ett framsteg. Men så företrädde Said också en sekulär linje och var föga förtjust i Hamas, till skillnad från Malm.

    På svenska är det ytterst få som använder begreppet “den sionistiska entiteten” när de formulerar sig om Israel. Men några som gärna gör det är nazisterna på Nordfront. Där kan man förresten även läsa Nordiska motståndsrörelsens hyllningstelegram till Hamas.

    Att nazistiska NMR lovsjunger Hamas är fullt logiskt, då båda rörelserna befinner sig på samma yttre högerkant. Där ute har de sällskap av de högerextrema grupper i Israel som förespråkar fördrivning av palestinier.
    Hamas slår ner sociala protester i Gaza

    För två år sedan rapporterade Dagens Nyheter inifrån Gaza, om misär och hopplöshet, men även om kärlek och motstånd. Reportern träffar gazabor som är missnöjda med Hamas brutala styre, men “uttrycker sig försiktigt, som alla vi möter i Gaza”.
    Reportaget skildrar även en utomparlamentarisk vänstergrupp i Gaza med Che Guevara på väggen i sin lokal. Gruppen “vill ge en röst åt den unga generationen, genom dans, musik, sit-ins och demonstrationer”, skriver DN, som talar med aktivisten Mohammed Altalouli:

    – Vi jagas av Hamas säkerhetstjänst eftersom våra anhängare blir allt fler. Jag har gripits fyra gånger och inkallats till förhör elva gånger. Anklagelsen är i regel ”uppvigling mot regeringen”, och ibland hävdar de att vi bryter mot en lag om ”missbruk av teknologi”. Den lagen använder de för att hindra oss från att tala fritt på Facebook och andra sociala medier.
    /…/
    De gånger Muhammed har suttit arresterad har han utsatts för hård psykisk press, och tvingades bland annat att stå upp i många timmar i följd i cellen. Hans hus har också attackerats med stenkastning.
    /…/
    Det har ändå inte hindrat att det har förekommit stora demonstrationer i Gaza. I januari marscherade över 50 000 i protest mot försämrade livsvillkor. Hamas reaktion var att kalla ut kravallpolis som bröt upp demonstrationen med våld – och över 1 000 personer greps.

    Andreas Malms lovsång till Hamas manliga ledarskikt är en spottloska i ansiktet på de Gazabor, män och kvinnor, som har modet att trotsa Hamas-styret i sin kamp för bättre villkor, eller som bara söker små fickor av frihet i vardagen. Han ger legitimitet åt en reaktionär, islamistisk våldsmakt som gång på gång slår ner sociala protester i Gaza. Det är ett ställningstagande i klasskampen – för den lokala borgarklassen.

    When Hamas took power in 2007, one of their first acts was to repress the existing Palestinian General Federation of Trade Unions (PGFTU). When they resisted, they attacked the homes and offices of leading trade unionists with rockets. More recently, in March 2019, the Hamas-led government cracked down on peaceful demonstrations against economic hardship, arresting more than 1,000 and beating a number of participants in what amounted to an escalation in repressive tactics.
    Angry Workers

    Eller som 2017 när bristen på elektricitet och vatten i Gaza förvärrades och tiotusentals Gazabor demonstrerade för drägliga livsvillkor och mot Hamas-styret. Då svarade Hamas med att skicka ut sina egna säkerhetsstyrkor, som möttes med stenkastning av demonstranterna. Nu sitter alltså Andreas Malm i Sverige och applåderar ledarskapet för samma säkerhetsstyrkor.

    Hur gick det då för Mohammed Altalouli, vänsteraktivisten från Gaza som gång på gång blivit utsatt för tortyr av Hamas? Till slut verkar han ha flytt från Gaza och har just publicerat ett gripande brev. Brevet vädjar om internationell solidaritet med palestinierna som utsätts för Israels bombningar, men varnar också för “falska vänner”:

    I had to flee Gaza some time ago, because together with a group of others we opposed the rule of the Hamas regime. We did, what millions of other Arabs did across the region: We demanded more freedom, an end of corruption and violence. If you raise your voice against them, you face repression and even being put to prison. They fear us, the young generation, much more than their declared enemy Israel, because they know they have nothing to offer but destruction, pain and poverty.
    We want both: To live in freedom in Gaza and to be without blockade and hardships from Israel. We are caught between a rock and a hard place: Suffering from an intolerant, repressive regime and from Israeli constriction. We have no air to breathe.
    But we opposed the hateful propaganda of our rulers and sent a clear message to the Israeli people: We want to live in peace side by side, but as equals and not in a large prison. We want a common future with our Israeli neighbors and an end of war, killing and hate.
    /…/
    If you are a friend of the Palestinians please know, Hamas does not represent us, they like to speak in our name but they don’t do. We refuse that they are our voice. Our voice sounds different. It’s the voice of peace.
    /…/
    Please, demonstrate for us, please raise your voice. Please, demonstrate against the false and destructive politics of the Israeli government. But also please raise your voice against what Hamas is doing. Please stand on the side of the Palestinian people and our just cause.
    But please, don’t do it with these false friends.

    Eftersom vi redan har nämnt Edward Said kanske det även är på plats att nämna det musikkonservatorium i Gaza som uppkallats efter honom. Inte så gillat av Hamas, vars islamistiska ideologi säger att musik är haram, må vara att de kan medge vissa undantag. År 2019 utfärdade Hamas ett förbud mot uppträdanden med pojkar och flickor på samma scen. Gazaorkestern får inte längre uppträda och den som trotsar förbudet kan vänta sig hembesök av Andreas Malms “hjältar”.
    Reaktionära allianser i Mellanöstern

    Hamas odlar nära relationer till Turkiets regeringsparti AKP. De två grupperna brukar också beskrivas som utlöpare ur samma islamistiska organisation: Muslimska brödraskapet.
    När turkisk militär gick in i Syrien för att krossa det kurdiska självstyret i Rojava, blev de påhejade av Hamas (som självklart inte vill se några sekulära, socialistiska eller feministiska experiment i regionen).

    Recall the history, 2018: Khaled Mashaal Former Hamas Leader Congratulates Erdogan for taking Afrin from Kurds in Rojava. In order to make Palestine free from Israeli state, first Palestine need to be free from Hamas. We support Palestine, not fascists who are friends of Erdogan.

    Så uttrycker sig federationen av anarkister i Iran/Afghanistan – aktivister som talar utifrån egen erfarenhet av att konfrontera en teokrati. Givetvis är de präglade av minnet från den iranska revolutionen 1979, som från början var ett arbetaruppror men togs över av islamister, som snabbt eliminerade all opposition. Med den erfarenheten i ryggen framstår det milt uttryckt som naivt när västerländska leninister pekar ut vägen mot “nationell befrielse” via en fullständig seger för Hamas.

    “We don’t want these fascists in our struggle”, meddelar anarkistfederationen, som twittrar på knagglig engelska:

    De issue of Palestine & Israel goes far beyond de conflict between Islamic terrorists & de Israeli regime. De Western media is trying to portray de Hamas terrorist group as de only opposition to Israel, in order to justifies de Israeli attacks. That is absolutely not de reality.

    Hamas confiscates the liberation struggles of the Palestinian people in its favor, and the Israeli regime wants this because existence of Hamas gives Israeli regime a legitimation to suppress the liberation struggles of the palestinian people in the name of attacking Hamas.

    What is happening in Palestine is definitely not an interfaith war; Analyzing this war as a religious war is entirely in the interests of Islamists such as Hamas and Hezbollah, and Israeli Zionism. Let us not allow the propaganda of imperialists and Islamists to manipulate us.

    The Turkish fascist state is taking advantage of what is happening in Palestine. On one hand, they show an angry face towards the events in Palestine, & on other hand, they are committing genocide against the Kurds in Bashur, Bakur & Rojava. Kurds need international solidarity.

    What Hamas & Israeli regime did only killed & tortured the Palestinian people; The war between the Israeli regime & Hamas was a clear example of the war between Eastern & Western imperialism, which did not benefit the people. Don’t fight in their wars, fight against their wars.

    I förbifarten kan nämnas att samma anarkistgrupp även har publicerat sina kritiska synpunkter om parollen “from the river to the sea“. Utifrån deras lokala erfarenhet i Iran/Afghanistan är detta en paroll som är klart konnoterad till den islamistiska högern.
    Malms antiimperialism kritiserad från vänster

    De föregående styckena gav exempel på anarkister och vänsteraktivister, i Gaza och i övriga Mellanöstern, som avvisar den form av anti-imperialism som landar i tanken på en strategisk allians med Hamas.

    En likartad kritik framförs av Angry Workers, en brittisk grupp som i huvudsak är inriktad på informell arbetsplatskamp; de står i en tradition av rådskommunism och operaism. I just denna text kan jag uppleva deras klassanalys som rätt stelbent och jag blir inte helt övertygad om den alltid håller rent empiriskt i fråga om Gaza. Men den grundläggande kompassen är det inget fel på. Ett utdrag ur deras nya artikel (som rörde upp rätt hård debatt bland engelskspråkiga vänsterradikaler):

    The Palestinian state powers undoubtedly have less military power and international state support in comparison to Israel – but that doesn’t make them ‘better’ or more worthy of support. This may shock the ‘anti-colonial’ left. On the one hand, we have the Fatah-controlled Palestinian Authority dominant in the West Bank, recognised by international capital, and, on the other, we have Hamas in Gaza, backed by Iran. Both are utterly bourgeois parties, made up of family-clans that work to reinforce each others’ domination over the limited resources in their territory and control the massive flows of foreign aid, brutally crushing the Palestinian working class.

    Som ytterligare exempel på vänsterkommunistisk kritik mot en Hamashyllande antiimperialism kan tas en text av Ross Wolfe, som här knappast kan beskyllas för någon antifascistisk iver att stöta bort förkastliga åsikter. Han för ett strikt strategiskt resonemang om varför ingenting i Hamas verksamhet har förutsättningar att leda mot en social revolution:

    First, in terms of the ideological composition of the forces resisting Israeli aggression. The issue is not, or should not be, whether “the right to resist” — a Lockean concept — is legitimate. Rather, it’s a question of what the political content of such a resistance amounts to. No doubt many in Gaza will feel that such resistance is justified so long as Israel continues to push a stateless population into increasingly cramped and unlivable conditions. But this does nothing to change the fact that the ideology of Hamas is fundamentally incompatible with Marxist politics.

    Second, in terms of the practical efficacy of certain tactics of resistance and “resistance” as such. What is the actual effect of firing rockets into Israel, in response to airstrikes in civilian zones? Or, taking into account some of Hamas’ past tactics, suicide bombings? Considered simply as attrition, i.e. an attempt to “bleed” the enemy dry or break its will, this does not seem an effective or advisable strategy. If the significance of such actions is merely the gesture of defiance, symbolic but ultimately futile, then I’m unsure what their political payoff might be.

    Hamas strategi har alltid varit att militarisera konflikten, att aktivt undertrycka andra former av kamp än den väpnade kampen mot Israel.
    Att sitta i Sverige och säga att krig ska lösa Gazabornas misär, att de måste krossa Israel militärt för att kunna leva i fred, är varken realistiskt eller modigt. Det är cyniskt och naivt.
    Vad handlar detta inte om?

    1. Detta är ingen personlig vendetta mellan Fleischer och Malm, även om vi polemiserat förr och vi en gång i tiden varit politiskt aktiva i samma organisation. Snarare manifesterar sig här en skiljelinje som löper tvärs igenom den radikala vänstern, med rötter som går åtminstone ett sekel tillbaka i tiden. Att polemiken åter blossar upp tror jag handlar mycket om den vänsterradikalisering som skett bland unga i USA, där stora skaror har radikaliserats åt rätt olika vänsterhåll. Förvånansvärt många har attraherats av neoleninistiska positioner som kan innefatta en föregivet antiimperialistisk solidaritet med såväl Hamas som med Assad och Lukasjenka, liksom i vissa fall ett bisarrt skönmålande av Folkrepubliken Kina. Samtidigt har andra unga amerikaner upptäckt en mer frihetlig kommunism, som inte alls tillmäter “den nationella befrielsen” någon nyckelroll. Motsättningen låg i luften redan innan de amerikanska radikalerna hade samlats till den videokonferens där Andreas Malm gjorde sin intervention.

    2. Detta har föga att göra med Anselm Jappe, vad han har sagt eller skrivit. I panelsamtalet fick Andreas Malm ordet före Jappe och körde sin inövade lovsång till Hamas, varpå en omskakad Jappe mest mumlade lite och drog. Men även om Jappe hade sagt någonting helt tokigt så hade det inte förändrat innebörden i Malms uttalande, vilket förtjänar att kritiseras i egen rätt.

    3. Det är också jävligt irrelevant huruvida någon är tysk eller har tyskt påbrå.

    4. Tämligen irrelevant i sammanhanget är också fenomenet “antideutsch“.
    Antideutsch är namnet på en besynnerlig politisk strömning som bara existerar i den tyskspråkiga världen och faktiskt är rätt marginell även där, numera. Rörelsen växte fram ur 1990-talets militanta antifascism och ur restprodukterna av en äldre leninism/maoism. De blev kända för sitt maniska viftande med Israelfanor i olika sammanhang och de demonstrerade för Irakkriget. Där någonstans, för ungefär tjugo år sedan, nådde “antideutsch” sin kulmen, varefter dess olika beståndsdelar har glidit isär åt väldigt olika håll. Sjukast är tveklöst hur en liten grupp exmaoister kring tidskriften Bahamas lyckades röra sig hela varvet runt till att numera själva kalla sig höger, rechtsantideutsch, med en politik som helt byggs på att applådera krigsinsatser av Israel och USA samt att misstänkliggöra muslimer.
    Nog för att detta är en spännande berättelse att gräva ner sig i om man råkar vara idéhistoriskt intresserad av vänstern i Tyskland. Då rekommenderar jag Gerhard Hanlosers bok som utkom härom året, på samma gång en historik och polemik. Lite tråkigt bara att den mest håller sig på den rena idédebattens nivå; jag hade önskat att han kunde skildra de sociala (maskulina) sammanhang där “antideutsch” under perioder har kunnat frodas. Men ändå, berättelsen är historiskt intressant, på samma sätt som att det är intressant att läsa Håkan Blomqvists bok Nils Flyg och nazismen, om hur Socialistiska partiet gick från att stå nära trotskismen till att hylla Hitler. Det finns historiska exempel på hur marxister hamnat katastrofalt fel. Väldigt ofta börjar dikeskörningen med en iver att inta en geopolitisk ståndpunkt i olika krig. En iver som återfinns såväl hos “antiimperialisten” Malm som hos “proimperialistiska” antideutsche.

    5. Detta är ingen antisemitismanklagelse. Observera: jag påstår inte att Andreas Malm är antisemit. Jag har noterat att han är kapabel att känna igen och även fördöma antisemitism. Men han predikar också en antiimperialistisk ideologi som föreskriver dubbla måttstockar, en för vänstern i Sverige och en annan för Hamas. I vissa delar av världen tillmäts “den nationella befrielsen” en absolut överordnad prioritet. Följden blir att såväl homofobi som antisemitism måste bortförklaras såsom ickefrågor – något att ta itu med efter “den nationella befrielsen”.
    Andreas Malms lovsång till Hamas innebär att praktiskt legitimerande av antisemitism. Det är inte liktydigt med att vara antisemit, men i vissa lägen kan det fan vara lika illa.
    Jag har också förklarat varför jag tycker att Malms retorik om “den sionistiska entiteten” knappast bidrar till att dra en klar skiljelinje mellan Israelkritik och antisemitism – tvärtom.
    Vi behöver dock inte fastna i bara denna fråga. Det finns nämligen hundra ytterligare skäl för vänstern att inte räkna Hamas som en allierad. Se ovan.

    6. Jag uppfattar inte att Malms lovsång till Hamas har någon omedelbar koppling till hans engagemang i klimatrörelsen. Samtidigt finns det aspekter som rör förståelsen av staten och dess kapacitet, där Malms “ekoleninism” alls inte står oemotsagd i den radikala klimatrörelsen och där problemen i hans leninism blir ännu tydligare mot bakgrund av hans Hamashyllningar.
    Läs gärna Bue Rübner Hansen i Viewpoint: “On the limits and pitfalls of Andreas Malm’s eco-Leninism“. Det är ingen renodlad polemik, utan mer en lång och omsorgsfull kritik som lyfter fram de frågor som Malm i sin statsfetischism undviker att ställa. Det är lite för lätt att uppställa Sovjetunionens “krigskommunism” (1918–21) som vägvisare för klimaträddningen, utan att ta hänsyn till att krigskommunismen föregicks av en social revolution som krossade Tsarrysslands befintliga statsapparat – eller till militariseringen av arbetskraften, eller till den fortsatta utvecklingen av Sovjetunionen under Lenin och senare Stalin.
    Grejen är dock inte så mycket att Malm skönmålar sovjetiskt förtryck, som att hans idealiserande av staten får honom att tappa intresset för saker som nog är helt avgörande om vi vill tänka på fossilkapitalismens avskaffande. Bue Rübner Hansen skriver i Viewpoint:

    Questions of care and other forms of non-productive and non-consumptive social agency, such as play and idleness, are left aside, as are questions of our rooting in soils and non-bordered ecologies, and our imaginaries of the good beyond the carbon economy, and the bad within it. Yet the answers to such questions are essential not just for a post-fossil society (a point to which I will return), but for the awakening of social desires.

    Artikeln belyser också ett genomgående drag i Andreas Malms skriftställeri: det programmatiska förnekandet av all slags ambivalens.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here