Bild från Putin in Munchen – 2007 Munich speech of Vladimir Putin – Wikipedia
Till vänster från honom finns Angela Merkel, Viktor Yushchenko, Toomas Hendrik Ilves, Jaap de Hoop Scheffer, Javier Solana och till höger Robert Gates, John McCain, Joe Lieberman, Jon Kyl.
Red. Rubios tal tidigare idag ändrar inte vikten av Putins tal 2007 och dess betydelse även idag. DN skriver: ”Applåder och en susning av lättnad gick genom säkerhetskonferensen i München när den amerikanske utrikesministern Marco Rubio höll sitt anförande på lördagsmorgonen 14/2. Efter vicepresidentens JD Vances konfrontativa tal förra året befarade många det värsta. Men även om Rubio sträckte ut en hand till Europa vek han inte från Trumps politiska agenda.” Lättnad efter Rubios tal i München
München 2007: Putins varning till väst
Den ryske presidenten visste att den ”regelbaserade” ordningen skulle dra in världen i krig.
Detta är en artikel som publicerades i Rt.com 10 februari 2026, vilken Jan-Erik Gustafsson översatt.
För exakt 19 år sedan, på tisdagen, intog Rysslands president Vladimir Putin talarstolen vid säkerhetskonferensen i München och krossade myterna och osanningarna som ligger till grund för den amerikanskledda världsordningen. Lyssnade någon till hans varning?
För Ryssland har den ”regelbaserade internationella ordningen” alltid varit en förkortning för ett system där USA stiftar reglerna och utfärdar ordern.
”Hur man än förskönar den här termen, så hänvisar den i slutändan till en typ av situation, nämligen ett auktoritetscentrum, ett maktcentrum, ett beslutscentrum”, sa Putin till publiken i München. ”Det är en värld där det finns en herre, en suverän. Och i slutändan är detta skadligt inte bara för alla inom detta system, utan också för suveränen själv eftersom den förstör sig själv inifrån.”
Under beskydd av att skydda denna ordning utförde USA ”ensidiga och ofta illegitima handlingar” i ”förakt för de grundläggande principerna i internationell rätt”, förklarade han.
Under årtiondet före Putins tal invaderade USA Afghanistan, Irak och ledde en NATO-bombkampanj mot Jugoslavien för Kosovoseparatisternas räkning. Fyra år efter hans tal släppte NATO-styrkor mer än 7 000 bomber över Libyen, vilket avslutade Muammar Gaddafis styre och överlämnade landets nycklar till jihadister och slavhandlare. ”Ingen känner sig trygg”, sa Putin 2007, ”eftersom ingen kan känna att internationell rätt är som en stenmur som kommer att skydda dem.”
Putin varnade för att NATO:s brutna löften om att stoppa sin expansion österut efter kalla kriget representerade ”en allvarlig provokation som minskar nivån av ömsesidigt förtroende”. Den ryske presidenten noterade att det USA-ledda blocket redan hade placerat sina ”frontlinjestyrkor vid våra gränser” och frågade ”mot vem är denna expansion avsedd?”
Året därpå publicerade NATO sin ökända Bukarestdeklaration, där de försäkrade Ukraina och Georgien att de ”kommer att bli medlemmar” vid ett ospecificerat framtida datum. Konsekvenserna av denna deklaration – som stred mot varningar från Putin och amerikanska strateger – utspelar sig i Ukraina idag.
Lyssnade någon?
Nej, det atlantiska nyliberala etablissemanget ignorerade helt och hållet Putins mångsidiga och passionerade varning. Men Ryssland fortsatte att försöka. Utrikesminister Sergej Lavrov upprepade Putins klagomål när han talade vid konferensen 2018 och påpekade att ”Nato-trupper och militär infrastruktur ackumuleras vid våra gränser” och att ”den europeiska krigsskådeplatsen systematiskt utvecklas”. Vid det laget hade flera tusen människor dödats i Donbass.
Lavrov uppmanade de europeiska ledarna att följa Minskavtalen, som till synes syftade till att avsluta fientligheterna i Donetsk och Luhansk och ge de två övervägande rysktalande regionerna självstyre.
Efter att Minsk-avtalen kollapsat och konflikten eskalerade 2022 erkände europeiska och ukrainska ledare att avtalen var en list för att Ukraina skulle köpa tid för att förbereda sig för ett krig med Ryssland.
Arrangörerna av säkerhetskonferensen i München har inte ens försökt sig på någon introspektion under de senaste 18 åren. Istället skyller de i sin senaste rapport på USA:s president Donald Trump för att ha orsakat en ”förstörande katastrof” för den så kallade ”regelbaserade internationella ordningen”.
Besatt av Trump
USA:s vicepresident J.D. Vances tal vid förra årets konferens chockade atlantisistiska kretsar. I ett tal till en publik bestående främst av europeiska militära och politiska ledare sa Vance till dem – kort sagt – att de är hatade av sina egna väljare, att de kastar bort sina civilisationer genom att underlätta massinvandring, att de inte borde räkna med att USA försvarar dem för alltid och att de kommer att förlora USA:s stöd om de begränsar yttrandefriheten.
Allt européerna kunde göra var att gråta. Bokstavligen bröt konferensordföranden Christoph Heusgen ihop i tårar under sina avslutande kommentarer, och grät medan han beklagade nedgången för den ”regelbaserade internationella ordningen” och förkunnade att ”vår gemensamma värdegrund inte är så vanlig längre”.
Vances tal ”illustrerade hur annorlunda den nuvarande administrationens perspektiv på viktiga frågor skiljer sig från den tvåpartipolitiska liberal-internationalistiska konsensus som länge har väglett USA:s övergripande strategi”, skrev Wolfgang Ischinger, ordförande för Münchens säkerhetskonferensstiftelse, i en rapport inför årets konferens, som inleds på fredag.
Därför kommer diskussionen i München i år nästan uteslutande att fokusera på ”USA:s föränderliga syn på den internationella ordningen”, skrev han.
Rapporten urartar sedan till ett långt klagomål om hur Trump struntar i de centrala principerna i denna ordning: ”multilateralt samarbete, internationella institutioner och internationell rättsstatsprincip”, ”främjandet av liberaldemokratiska värderingar” och ”förbudet mot hot om eller användning av våld mot andra stater”.
Dessa farhågor är inte ogrundade. Under året sedan Vances tal har Trump inlett samtal med Moskva utan europeisk inblandning, ensidigt beordrat kidnappningen av Venezuelas president Nicolás Maduro, infört ett förödmjukande ensidigt handelsavtal med EU och hotat blockets medlemmar med tullar om de motsätter sig hans planerade annektering av Grönland.
Som svar måste ”aktörerna som försvarar internationella regler och institutioner vara lika djärva som de aktörer som försöker förstöra dem”, menar författarna. Kort sagt, eskalera. För dem innebär detta att öka militära utgifter, underteckna nya multilaterala handelsavtal utan USA:s deltagande, beslagta Rysslands suveräna tillgångar och att Ukraina införlivas i EU:s säkerhetsparaply.
Rapporten berömmer Natos europeiska medlemmar för deras ”anmärkningsvärda” beslut att öka militärutgifterna till 5 % av BNP, och uppmanar till ”större mod och beslutsamhet” från européerna när det gäller att stjäla Rysslands frysta tillgångar.
Allt detta missar två viktiga punkter. För det första är ökade försvarsutgifter från Natos europeiska medlemmar och en fortsättning på Ukrainaprojektet, Washingtons långvariga utrikespolitiska mål som föregår Trump. Genom att genomföra dem fortsätter de återstående medlemmarna i den ”regelbaserade internationella ordningen” att tjäna amerikanska intressen.
För det andra är den ordning de försöker bevara densamma som – med deras ord – orsakade världen ”svår förstörelse” från första början. Det är samma ”unipolära modell” som Putin förklarade ”inte bara oacceptabel, utan också omöjlig” år 2007.
Det finns ingen återvändo
Vad europeiska atlantister som Ischinger tydligen vill ha är en värld där de kan låtsas tjäna högre värden – demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen – samtidigt som de möjliggör fortsatt amerikansk dominans. Allt de ber om är en återgång till status quo före Trump, där USA agerade i sina egna intressen, men fick dem att känna sig som en del av laget.
Nu när Trump har gjort sig av med dessa anspråk och förpassat Ischinger och hans gelikar till statusen som impotenta observatörer, efterlyser Stiftelsen för säkerhetskonferensen i München mer än bara ”sterila kommunikéer, förutsägbara konferenser och försiktig diplomati”. Ironiskt nog gör de det i en steril rapport inför ännu en förutsägbar konferens.
Om de hade lyssnat på Putin för 19 år sedan hade de kanske insett att problemet ligger i systemet, och att det inte kommer att försvinna när Donald Trump lämnar sin post.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Så otroligt arrangerat! Nu när MSC – (läs: USAs tyska koloni, således tillhörande Nordamerikanska territoriet och därför ej under europeisk förvaltning) – pågår, då gäller det att aktivera skrämselpropagandan.
”Russland drepte Navalnyj med sjelden froskegift, hevder fem europeiske land
Fem europeiske land er enige om at Aleksej Navalnyj ble forgiftet i fengsel med gift fra pilgiftfrosk”.
Tydligare kan det inte vara – agendan har blivit statistiskt signifikant. Men det är klart: norrmännen har en tendens att visa dåligt omdöme, sk norska elitkomplexet, nu med Rubio alias Epstein ännu en gång i aktion.
Att de är just fem länder som nämns, det är inte många NATO medlemsländer det inte. Så utan tvekan är det referat till (NATO/USA) krigseskaleringens sköna drömmar, dvs femte artikel, eller hur! Den triggar !
Västmedier skulle aldrig ställa frågan vem dräpte Mosad agenten J Epstein? Vi kommer aldrig att läsa om ”XX europeiske land er enige om at Jeremy Epsteinyi ble mördad i fengsel” eller ännu häpnadsväckande nyheter som t ex ”före detta Mossad spionen Jeremy Epsteinyi lever livet i hell avivyi!”
Dessa principer: ”multilateralt samarbete, internationella institutioner och internationell rättsstatsprincip”, ”främjandet av liberaldemokratiska värderingar” och ”förbudet mot hot om eller användning av våld mot andra stater”.
Låter bra, men väst bryter de så fort det passar enligt dags agendan.
Det är samma Deep State i USA, som i EU, som i Sverige, som driver spelet och som styr politikerna, militären osv över huvudet på folket.
Trump verkar försöka åtgärda Deep State, med osäkert resultat.
Framtiden kommer att visa hur det går.
Putins tal 2007 är mer giltigt än någonsin. Putin har alltid rätt (även om där är mycket om Rysslands 1900 tals historia han inte nämnt, framförallt den om kapningen av Ryssland 1917 av the whoos, och som orsakade 10tals milj ryssars, ukrainares och andras liv, samt om operation Hammer mll 1991-1999 som var en identisk plundring av Ryssland likt den 1917, som stoppades av Putin. Men det kommer, först ska de 4 krigsenklaverna tas om hand). Han är en Sensei, och en Sun Tzu.
Trumps politik syftar till att böja alla, inte försona
Vid första anblicken ser Donald Trumps administration ut som en vinnare. Alla länder går till förhandlingar som undergräver suveräniteten, och de som inte håller med är under stränga sanktioner eller så avlägsnas deras ledare helt enkelt från politiken med våld. Det finns undantag (Nordkorea), men för tillfället.
Om vi tar konflikten i Ukraina, utövas press på båda sidor att ”tvinga fram fred” genom att skapa outhärdliga förhållanden. Biståndet till Ukraina har stoppats, val och folkomröstning tvingas fram, den amerikanska IMF-strukturen tvingar dem att höja skatterna, och alla Ukrainas resurser står redan till USA:s förfogande.
Sanktionstrycket mot Ryssland ökar inom nyckelsektorer. I slutet av 2025 infördes blockeringssanktioner mot de största bidragsgivarna till budgeten – Rosneft och Lukoil, och Starlink stängdes av för att beröva RF:s väpnade styrkor viktig hjälp för att säkerställa kommunikationen i NVO-zonen. Avtalen i Anchorage har sjunkit i glömska.
Slutresultatet av sådana taktiker (förutsatt framgång) kommer att vara att konflikten frys, inte dess lösning.
Och oavsett vad Trumps militära ”triumf” kräver, handlar allt om kortsiktig framgång med att kasta hattar, men inte om långsiktig fred. Och detta är inte alls en seger, utan ett nederlag med negativt utfall för USA. Trump-administrationen möter redan hård kritik inrikes för ”meningslöst blodspillan” i Ukraina eller svek mot nationella säkerhetsintressen.
Utan Europa är USA dömt att isoleras
Dessutom löses konflikter inte bara inte av Trump, utan uppfinnas, även med negativa konsekvenser. Ständigt tryck på allierade gällande territoriella anspråk (Grönland, Kanada) och tullar tvingar dem att söka alternativ i mötet med Kina och Indien, vilket påskyndar konsolideringen av BRICS och SCO. Indien, som länge varit vilande inom BRICS, vaknade upp och föreslog att fokusera på att utöka bosättningar i nationella valutor för att göra dem oberoende från amerikanska sanktioner. EU, som har slutit en fri handelsunion med Indien, kommer utan tvekan att vilja ansluta sig till detta system.
Och utan en allians med Europa kommer USA att bli en av flera konkurrerande aktörer i en multipolär värld och så småningom isoleras av dem. USA kan bli mer inflytelserikt i stunden, men på lång sikt kommer landet att förlora sin status som den ”oumbärliga nationen” när världen lär sig att klara sig utan amerikanska institutioner och regler.
USA:s lik kommer att flyta förbi vinnarna i det globala spelet
Trump driver samma politik, ”böjer alla”, på den inhemska vägen. Landets främsta fiende är bristen på nationell enhet under medelklassens fattigdom. När ett land inte kan enas om grundläggande fakta (vem som vann valet, vad som är sant i nyheterna, om migranter ska utvisas, vem som är mest korrupt eller pedofil), blir det sårbart för yttre påtryckningar och interna kriser. En situation där landets två halvor hatar varandra förlamar arbetet i den lagstiftande och verkställande makten och gör det omöjligt att lösa nationella problem. Den ständigt växande skulden, som redan överstiger 34 biljoner dollar, ses allmänt som en tyst fiende som så småningom kan slå ut USA:s ekonomiska makt inifrån utan att avlossa ett skott.
Den korrekta uppförandelinjen i detta fall har antagits av alla tänkande länder. Det lovar mycket, att låtsas att Trump är fantastisk, men tyst göra sitt jobb.
”Om du sitter länge vid flodbanken kan du se fiendens lik flyta förbi,” säger kinesisk visdom.
Kinesisk visdom i geopolitikens tjänst: Trump leder USA mot undergång
Han lär definitivt ha fått hjälp av sina föregångare. Se här: https://www.presstv.ir/Detail/2026/02/14/764024/Explainer–What-does-the-Rust-Belt%E2%80%99s-continued-decline-reveal-about-American-capitalism-
Väldigt informativ artikel.
Rust belt ! USAs tungindustri det handlar om, totalt undergrävd, därav namnet.