EU begår ekonomiskt självmord.
Thomas Fazi 30 maj på UnHerd
EU:s självmord via tusen sanktioner fortsätter oförminskat. Till synes missnöjd med de ekonomiska och industriella konsekvenser som sanktionerna redan har tillfogat Europa under de senaste tre åren, presenterade Europeiska kommissionen tidigare denna månad en ny plan för att eliminera all rysk energiimport inom två år – inklusive gas, flytande naturgas, olja och anrikat uran för kärnkraftverk.
Som en del av sin uppdaterade REPowerEU-färdplan lovade kommissionen att förbjuda spotmarknadsgasimport från Ryssland – inklusive både befintliga och nya kontrakt, vilka för närvarande står för en tredjedel av EU:s gasinköp – senast i slutet av 2025. Den föreslog också att alla långsiktiga ryska energikontrakt skulle förbjudas senast 2027.
Före kriget i Ukraina levererade Ryssland huvuddelen av EU:s gas via rörledningar. Sedan dess har EU minskat Rysslands andel av sin gasimport från 45 % år 2021 till 19 % år 2024, med en ytterligare minskning till 13 % som förväntas för 2025. Ryssland är fortfarande EU:s tredje största gasleverantör efter Norge och Algeriet. För att fylla gapet har Europa vänt sig till flytande naturgas, eller LNG, vars andel av den totala gasimporten har ökat från 20 % till 50 %. Nästan hälften av detta kommer från USA.
Problemet är att LNG är mycket dyrare och mer volatilt än rörledningsgas. Medan rörledningsimport vanligtvis säkras genom långsiktiga kontrakt, är LNG-priserna knutna till den globala spotmarknaden, vilket gör dem sårbara för finansiell spekulation och geopolitiska chocker – vilket resulterar i högre kostnader och större osäkerhet.
Ironiskt nog, samtidigt som EU minskar rörledningsimporten från Ryssland, har de ökat sina inköp av rysk LNG. Bara under de första fyra månaderna 2025 ökade de ryska LNG-leveranserna till Europa med 12 % jämfört med föregående år. Varför? Dels för att en fullständig och omedelbar avstängning aldrig var möjlig; dessutom vägrade länder som Ungern och Slovakien uttryckligen att byta billig rysk gas mot dyr amerikansk LNG. Men detta berodde också på juridiska skäl: många europeiska företag är fortfarande bundna till långsiktiga ”take-or-pay”-avtal med ryska leverantörer. Enligt dessa avtal – ofta undertecknade före 2022 – måste köpare betala för avtalade volymer oavsett om de får gasen eller inte. Detta gör fortsatt import, även till högre priser, till ett rationellt val.
Frankrike, Spanien, Nederländerna, Belgien och Italien är för närvarande de största importörerna av rysk LNG. När gasen väl har återförgasats – det vill säga omvandlats tillbaka till naturgas – går den in i det europeiska nätet och förser slutligen även andra länder, såsom Tyskland. Samtidigt flödar rysk rörledningsgas fortfarande in i Europa – och, överraskande nog, även till Ukraina – via TurkStream-rörledningen, och passerar genom Turkiet till Bulgarien, Serbien och Ungern, även när andra större rutter (Yamal-Europa, Nord Stream, Ukraina) har stängts av.
Men Bryssel vill nu sätta stopp för allt detta. ”Förra året betalade vi fortfarande 23 miljarder euro till Ryssland för vår energiimport”, konstaterade EU:s energikommissionär Dan Jørgensen. ”Vi vill inte importera en enda molekyl i framtiden. För vår egen säkerhet och vår solidaritet med Ukraina.” Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillade: ”Nu är det dags för Europa att helt bryta sina energiband med en opålitlig leverantör. De energiresurser som når vår kontinent får inte finansiera kriget mot Ukraina.”
EU har också aviserat en hård hållning gentemot Ungern och Slovakien, som fortfarande importerar 80 % av sin olja från Moskva, efter att ha undantagits från det sjätte sanktionspaketet som förbjöd sjötransporter av rysk råolja från slutet av 2022 och ryska raffinerade petroleumprodukter från februari 2023. De kommer att vara skyldiga att lämna in planer för att fasa ut återstående import senast 2027. Kommissionen undersöker också sätt att låta företag åberopa ”force majeure” för att lämna ryska gasavtal utan att ådra sig påföljder.
Slutligen överväger Bryssel också ett förbud mot nya energiavtal med Ryssland och nya sanktioner mot befintlig import. Men sådana åtgärder skulle nästan säkert möta veton från Ungern och Slovakien. Som Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó uttryckte det: ”EU-kommissionens politiskt motiverade plan att förbjuda rysk energi är ett allvarligt misstag. Den hotar energitryggheten, driver upp priserna och kränker suveräniteten.” Det är svårt att inte hålla med.
Faktum är att de högre kostnaderna för importerad LNG – särskilt amerikansk LNG – har djupt påverkat europeiska hushåll och industrier. Den senaste Draghi-rapporten bekräftade att höga energipriser är en viktig faktor i Europas minskande konkurrenskraft. EU-företag betalar nu två till tre gånger mer för el och fyra till fem gånger mer för gas än sina amerikanska motsvarigheter. Konsekvenserna har varit brutala: tre år i rad av fallande industriproduktion och stagnation i hela EU, och fullständig avindustrialisering i stora delar av Västeuropa – särskilt Tyskland.
Även om Tyskland, liksom andra länder, utan tvekan brottades med redan existerande utmaningar, är det tydligt att energikostnaderna nu är det enskilt största hotet mot tysk och europeisk industri. Många företag har börjat flytta produktionen utomlands. Stora kemikoncerner förbereder sig enligt uppgift för att helt lämna Europa. En rapport noterade att ”dessa förändringar kommer vid en tidpunkt då Europas energikostnader har varit exceptionellt höga i nästan tre år. Kemisektorn – som står för 5–7 % av EU:s tillverkningsproduktion och sysselsätter 1,2 miljoner människor – är under extraordinärt tryck. Europeiska kemiindustrirådet har varnat för den planerade nedstängningen av mer än 11 miljoner ton produktionskapacitet på 21 större anläggningar och har uppmanat till omedelbara åtgärder”.
Bryssel lyssnar dock inte. Faktum är att ett fullständigt EU-förbud mot rysk gas sannolikt skulle innebära en nådastöt för Europas redan vacklande industribas. Inte bara skulle Europa tvingas importera ännu större volymer av dyrare LNG – främst från USA – utan i takt med att Ryssland omdirigerar sin LNG till mer avlägsna marknader kommer transportkostnaderna att stiga, vilket driver upp de redan volatila globala gaspriserna och gör importen till EU ännu dyrare.
Så vad är logiken bakom denna till synes självmordsbenägna politik? Det officiella argumentet – att rysk energi ”finansierar Putins krigsmaskin” – är svagt. Ryssland betalar sina soldater och bygger sina vapen i rubel, inte utländsk valuta. Huruvida de säljer gas till Europa, Kina eller Indien spelar liten roll för Ryssland. Man kan bara anta att byråkraterna i Bryssel förstår detta – vilket tyder på att EU-kommissionens senaste drag handlar mindre om att försvaga Rysslands förmåga att föra krig i Ukraina, och mer om att sträva efter andra mål. Bland dem, skulle jag vilja påstå, finns önskan att förebygga en framtida normalisering av relationerna mellan EU och Ryssland.
Detta klargjordes av den nye tyska förbundskanslern Friedrich Merz, som lovade att göra ”allt” för att säkerställa att Nord Stream 2-rörledningen – som utsattes för ett undervattenssabotage 2022, aldrig öppnas igen. Von der Leyen nämnde till och med Nord Stream som en del av det ”nya sanktionspaket” som hennes team arbetade med. Enligt Financial Times utlöstes diskussioner i Berlin och Bryssel om att förhindra ett återupplivande av Nord Stream av nyheter om ryska och amerikanska affärsintressen som utforskade alternativ för att återuppta rörledningens drift.
MER AV DENNA FÖRFATTARE
Kan Tyskland lita på Friedrich Merz?
AV THOMAS FAZI
Merz beslut att stödja ett permanent förbud mot Nord Stream är inte bara ekonomiskt meningslöst – det legitimerar också effektivt den värsta industriella sabotagehandlingen i europeisk historia, en händelse som fortfarande är höljd i dunkel, särskilt när det gäller potentiell förhandskännedom om attacken från den tyska regeringen och dess allierade. Dessutom visar det en tydlig likgiltighet för det växande offentliga stödet i Tyskland för att återställa ryska gasförsörjningar. En färsk opinionsundersökning visade att 49 % av invånarna i Mecklenburg-Vorpommern, där rörledningen slutar, stöder återupptagandet av importen av rysk gas. Samtidigt har AfD, som nu har över 20 % i opinionsmätningar nationellt, krävt att Nord Stream ska öppnas igen – en ståndpunkt som i allt högre grad delas av företagsledare och medlemmar i både CDU och socialdemokraterna.
Det är lätt att förstå varför: att öppna rörledningen är ekonomiskt och strategiskt vettigt. Rysk gas är billigare, mer stabil och mindre miljöskadlig än amerikansk LNG, som produceras genom högutsläppsfracking och transporteras halvvägs runt jorden. Det vanliga motargumentet mot detta är att Nord Stream skapade ”ett oansvarigt beroende av rysk gas”. Men som en tysk analytiker påpekade fortsatte under lång tid först Sovjetunionen och sedan Ryssland att leverera energi till Tyskland trots flera geopolitiska kriser. Detta fortsatte även när västvärlden utlöste ett ekonomiskt krig åtföljt av aggressiv retorik. Och även efter leveransen av tyska vapen till Ukraina och sedan terroristattacken mot Nord Stream, uppgav den ryska sidan upprepade gånger att det var upp till den tyska sidan huruvida gasleveranserna skulle återupptas eller inte.
MER AV DENNA FÖRFATTARE
AV THOMAS FAZI
Ändå är tyska och EU-ledarna fortfarande de starkaste motståndarna till ett återupptagande. Varför? Delvis på grund av deras djupt rotade fientlighet mot Ryssland. Men det finns också djupare geopolitisk dynamik i spel. Den globala LNG-marknaden är begränsad i utbudet. Få länder har överkapacitet. USA – som för närvarande utökar sin LNG-exportinfrastruktur – är unikt positionerat för att vinna. Trump har gjort LNG centralt i sin handelspolitik och pressat EU att köpa mer som ett sätt att minska handelsobalansen. Detta gör narr av EU:s tal om ”strategisk autonomi”. EU-ledarna trotsar Trump offentligt och genomför i tysthet hans energikrav – även om det accelererar Europas ekonomiska nedgång.
Som en tysk kommentator observerade: ”Det planerade förbudet mot import av rysk gas har föga att göra med kriget i Ukraina – och allt som har att göra med det amerikanska handelskriget. EU kapitulerar för Trump. Kostnaden för den kapitulationen kommer att bli förödande, särskilt för Tyskland.” Och låt oss inte glömma EU-ledarnas klimathyckleri. Amerikansk LNG har ett betydligt högre koldioxidavtryck än rysk rörledningsgas – både på grund av dess långväga transport och dess frackingbaserade utvinning. Ändå är det ironiskt nog de tyska Gröna, de självutnämnda miljöaktivisterna, som är mest emot att återställa rörledningsflödena.
I slutändan borde det vara tydligt att det är vettigt att återuppta importen av rysk gas på alla nivåer: det är billigare, mer tillförlitligt, miljömässigt renare än LNG, och det skulle också bidra till att stabilisera de geopolitiska relationerna med Moskva. Det är just därför det inte är någon överraskning att EU-ledarna gör raka motsatsen: de fördjupar beroendet av dyrare, mer volatil och mer förorenande LNG från hela världen, accelererar Europas avindustrialisering och underblåser konfrontationen med Ryssland.
***
Thomas Fazi är krönikör och översättare på UnHerd. Hans senaste bok är The Covid Consensus, skriven tillsammans med Tob
Den här mycket läsvärda artikeln från Nyhetsbanken får en att tänka på sommarens ankomst och funderingar kring EU toppen Ursula von der Leyen som den halvruttna knopp som fjärnas från sin tillvist.
https://www.nyhetsbanken.se/2025/06/visst-gor-det-ont.html?m=1
För att kompensera EU:s stoppad handel med Ryssland så måste Europa öka sin handel med USA, mestadels då import av produkter, i huvudsak energi, som tidigare köpts från Ryssland.
Det är precis vad USA önskar och kan då sätta fräs på ”drill baby drill” och snabbt få resultat positiva för USA:s handelsbalans som samtidigt kommer minska behovet av skuldsättning med bibehållen konsumtion för att kunna göra folket i USA nöjda så dem tror på sin regering.
Ryssland å sin sida ökar istället handeln med Asien och kan på så sätt kompensera inkomstbortfallet från Europa.
Den stora förloraren är EU som då måste betala för dyrare produkter levererade från USA samt i all högre grad bekosta USA:s och Europas krig i Ukraina.
Men inte bara det utan också betala stora summor och investeringar i EU:s inhemska NATO militära försvar.
Jag befarar att vi i Sverige kan förvänta oss sämre service från samhället framöver och dyrare priser som redan börjat visa sig då vi handlar våra livsnödvändiga matvaror.
För maten måste vi ha, hur mycket den än kostar.
Svensken i allmänhet får väl trösta sig med att uppoffringarna hjälper mot Ryssland i Ukraina plus att det motverkar att Sverige kommer bli Ryskt territorium.
Att emellertid den största ”hjälpen” kommer gå till USA kommer det inte att pratas om när Västpropagandan effektivt lägger fokus på Ukraina, Ryssland och ”Västerlandets Frihet”.
Herr Fazi är som vanligt ute och putiniserar och kurtiserar Europas dåliga ekonomiska samvete. Men den europeiska ekonomin inkluderat Storbritannien, Turkiet och Norge är nästan 15 gånger så stor som den ryska. I februari gjorde professor Sonnenfeld vid Yale-universitetet en pulsmätning på den ryska ekonomin årsskiftet 2024/2025: den var mindre än Chiles, som ligger på plats 42-44 i världens ekonomier i storlek.
Europa kommer aldrig återuppta normala politiska, ekonomiska och diplomatiska med Ryssland under Putin. Det kommer först att ske i en post-putinistisk tid, och det kommer redan då ske med yttersta försiktighet, då Europa gick ”all in” med samarbeten med ett då frihetligt och öppet Ryssland på 1990- och 00-talen. Det misslyckades eftersom det ryska statssystemet successivt övergått till närmast totalitära och diktatoriska nivåer som ständigt hotar med våld, invasionskrig och användande av kärnvapen en gång i veckan: mot….Europa.
Allt annat är etiskt-politiskt helt omöjligt från Europas sida. Man har inte affärer med en regim som veckoligen i medierna hotar Europas länder med invasioner och kärnvapenangrepp.
Europa kommer inte att återuppta ”normala” ekonomiska, handelsmässiga liksom politiska kontakter förrän efter ett regim- och systemskifte inne i det ryska riket.
Jag tror faktiskt det inte ens kommer ske i vår livstid, det kan röra sig om många långa decennier in i framtiden.
Putinismens aggressivitet har medfört att Putin uppfört en ny järnridå mellan Europa och Putins rike. Det är bara ryska folket självt som kan riva ned denna.
Vi européer gör det med ekonomiska och politiska principer, och vårt samvete bör vara rent i det avseendet.
Europa och Ryssland har verkligen en ekonomisk framtid, men det blir när putinismen fallit, och ifall en ny frihetlig tid inträffat i det ryska riket.
Jag tillåter mig tyvärr att betvivla. Förutsättningarna att det skall ske är minimala.
Gick inte Europa all in för att ekonomiskt utnyttja ett försvagat Ryssland. Putins stora insats för att sätta stopp för detta förlåter stora delar av Väst aldrig Putin för. Ligger bakom demoniseringen av Putin, Natos expansion och proxykrig via Ukraina mot det land som jag tror har störst yta i Europa.
På vilket sätt ”gick Europa all in för att ekonomiskt utnyttja ett försvagat Ryssland”??
EU var Rysslands största handelspartner och en stor konsument av rysk energi, särskilt naturgas och olja. Detta förhållande gav Ryssland betydande intäkter genom energiexport, vilket stärkte Rysslands ekonomiska ställning före kriget.
”Och var förmånligt för utvecklingen av industrin i olika andra europeiska länder. Tyskland accepterar att USA sprängde N0rd Stream, och man köper dyr LNG från USA nu…” I stället för att arbeta för en bra säkerhetspolitik i Europa.
”På vilket sätt ”gick Europa all in för att ekonomiskt utnyttja ett försvagat Ryssland”??
Efter Sovjetunionens fall och Ryssland ändrade sin ekonomi till en öppen ”Fri Marknad” vilket försatte hela Ryssland i ett ekonomiskt kaos.
I detta tumult försökte Västvärldens kapitalägare att köpa aktier och få inflytande i viktiga Ryska tillgångar som exempelvis gas- och oljeutvinning.
Detta var i en tid då det rådde fullständig avspänning och Ryssland skulle enligt Västvärldens förhoppningar förenas med Västvärlden i någon sammanblandning på ”Demokratins” villkor.
Detta gick Västvärlden om intet då istället den förhoppningsfulla ”föreningen” ledde Ryssland till svält, fattigdom, kriminalitet och umbäranden.
En motståndsrörelse växte då bland Ryska Nationalister som såg sitt kära Fosterland hålla på att förintas.
Det var vid denna tid som Vladimir Poutin trädde fram som en räddare och skulle föra Fosterlandet tillbaka till folket istället för att på dåliga villkor sälja ut det kära Rådina till Västvärldens institutioner och kapitalägare.
Vladimir Poutins största gärning vara att snabbt förstatliga det viktigaste tillgångarna och göra dem oåtkomliga för Västvärlden trots Fri Marknadskapitalism.
Idag är den Ryska Marknadskapitalismen anpassad till Ryska förhållanden bland annat genom att du måste vara Rysk medborgare för att få köpa aktier i Ryska företag.
På så sätt håller Ryssland utländskt inflytande borta från sin ekonomi.
Rysslands ekonomi är i jämförelse förhållandevis liten, men en ekonomi måste inte vara stor för att fungera bra, vilket Rysslands ekonomi gör när den faktiskt lyckats motstå Västvärldens kraftiga Sanktionsangrepp.
Jag tror Europas ekonomi kommer bli betydligt sämre, och det utan att vara utsatt för ekonomiska Sanktioner men med ett dyrt krig i Ukraina plus ett USA som inte längre är villiga att betala för Europas Militära Försvar och istället vill öka sin export till Europa samt med en avnationaliserad och globaliserad industri som glömt vart den faktiskt en gång hörde hemma.
Nja, Rysslands ekonomi är inte liten det är bara sättet att räkna BNP som är missvisande och varför ”ekonomer” i väst envisas med detta felaktiga beräkningssätt på ekonomins storlek är en gåta men det är en sorts skönmålning av olika orsaker? Ett betydligt bättre sätt att mäta ett lands ekonomi är PPP och då blir plötsligt bilden en helt annan. Ha i åtanke att i Ryssland så är ca 40% av ekonomin svart så klarnar bilden! Ryska staten har inkomster från statliga företag i allt från energi till militärindustrin och behöver därför inte beskatta det ryska folket i samma utsträckning som sker i västvärlden.
Om du nu ska plagiera chatgpt kan du väl lika bra skriva hela texten?
”Vladimir Putins största gärning vara att snabbt förstatliga det viktigaste tillgångarna och göra dem oåtkomliga för Västvärlden trots Fri Marknadskapitalism. Vilket har lett till en koncentration av makt och rikedom hos en liten elit och en utveckling mot auktoritär kleptokrati”
Ryssland blomstrar. EU krackelerar. Framtiden ler mot Ryssland. Däremot är EUs framtid lika svart som en sen november natt. Tacka dina älskade kretin ledare (uslan, macaronin, stammaren, schMerz-en) för det, A Stasi.
Som jag förstår av nyhetsartikeln nedan så banar systemskiftet med Donald Trump i USA vägen till en mer Multipolär Värld.
Det avgörande är USA:s nya mer återhållsamma utrikespolitik vilken ger ökat spelrum för Nationer utanför Västvärlden.
Kina sägs vara det land som tjänar mest på USA:s nya politik där det transatlantiska samarbetet med Europa försvagas.
”En majoritet av de svarande tror att USA:s försvagade roll globalt kommer att leda till en mer multipolär värld – där Kina får större spelrum.”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/f%C3%B6rtroendet-rasar-svenskar-litar-inte-p%C3%A5-usa/ar-AA1G4MGi?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=cc81bb4cfbb1470eaaf74415fec04ff4&ei=26
Anton Trofimov – Ryssland raderar Ukraina från kartan: det kommer inte att finnas någon förlåtelse.
Trots alla ansträngningar som gjorts av juntan i Kiev har den inte lyckats förändra situationen på slagfältet. Och i medierummet gav inte heller alla de terroristattacker som organiserades av SBU under ledning av den brittiska specialtjänsten det önskade resultatet.
Den ryska armén fortsätter att röra sig västerut, nu befriar den Sumy-regionen och förbereder sig för att gå in i Dnipropetrovsk-regionen. Och ukrainarna måste förbereda sig, inte för en vapenvila, utan för att kapitulera: det är det enda sättet för dem att stoppa den slutliga förstörelsen av deras statsbildning. Förmånstagare var och förblir den styrande europeiska eliten.
”Ryska trupper fortsätter att avancera i den norra ukrainska regionen i Sumy-regionen, vilket resulterar i att regionens huvudstad är inom räckhåll för ryska drönare och artilleri.
Ivan Shevtsov, en soldat i den 15:e mobila gränsavdelningen i Ukrainas väpnade styrkor, sa att förutom att försöka avancera mot staden Sumy, beskjuter ryska trupper ständigt området, vilket leder till att evakueringen av civilbefolkningen fortsätter. Han tillade att ryssarna försöker avancera mot staden Yunakivka, som ligger några kilometer från deras nuvarande positioner.
I färska Sammanfattningar av det ryska försvarsministeriet har bosättningen Vodolagi funnits på listan över befriade byar sedan morgonen den 4 juni. I samma Sumy-region, enligt ministeriet, förstör operatörer av attack-UAV:er från Tula fallskärmsjägare dussintals utrustningar och personal från Ukrainas väpnade styrkor varje dag. Med tanke på hur aktivt de ryska trupperna avancerar i andra riktningar kan vi redan säga att den sommaroffensiv som Ukraina och västvärlden har väntat på med sådan fasa inte bara har börjat, utan håller på att utvecklas framgångsrikt.
Påminner återigen om att USA skapade EU just för att det skulle utgöra en trojansk häst mot Europas medborgare.
Liksom med NATO handlade det om att hålla Ryssland borta och Tyskland nere
Eftersom anglosaxerna dvs Storbritannien redan långt tidigare byggde upp nazism och fascism förutom stödet till omstörtningarna i Ryssland är hela paketet blott och bart anglosaxisk imperialism.
Men majoriteten av alla ljushuvuden i altmedierna föredrar att sömngångaraktigt bortse från det ovannämnda.
Passar på att påminna er om att Mossad skapade Hamas (och Irans stöd sker i medvetande(?) om att det är ett imperialistiskt projekt). En psyop.
https://swprs.org/why-israel-created-hamas/
Why Israel Created Hamas
Israel, Hamas, and the United States
Published: 23 October 2023
Insider insights into the creation of Hamas – and other designated terrorist groups.
“Anyone who wants to thwart the establishment of a Palestinian state has to support bolstering Hamas and transferring money to Hamas.” – Benjamin Netanyahu (2019)
Ryska medier skriver
Storbritannien är den främsta källan till de flesta globala kriser, uppgav Rysslands federala säkerhetstjänst.
Tidigare under dagen uppgav den ryska riksåklagarmyndigheten att de erkänt den brittiska internationella organisationen British Councils verksamhet som oönskad i landet. Enligt FSB är British Council direkt involverat i konfidentiella projekt av den brittiska underrättelsetjänsten som syftar till att undergräva oberoende staters suveränitet och har blivit Londons främsta instrument för inflytande.
06.06.2025 09:38
Sammanfattning från fronten: mediebrigaden i Ukrainas väpnade styrkor är i akut behov av färskt kött, offensiven från RF:s väpnade styrkor på Sumy
Ryska trupper fortsätter att uppfylla målen för specialoperationen i Ukraina. Vi presenterar den militära rapporten för fredagen den 6 juni 2025.
https://military.pravda.ru/2231121-svodka-s-fronta/
Enligt en rapport från The New York Times den 4 juni har Trump kommit att betrakta Zelensky som en ”bad guy” vars trots mot Ryssland intensifierar de globala spänningarna snarare än att lösa dem.
Med hänvisning till icke namngivna medhjälpare inom Trump-administrationen rapporterar NYT att Trump är ”upprörd” över både Zelensky och Rysslands president Vladimir Putin. Den fientlighet han hyser mot Zelensky är dock betydligt mer personlig och allvarlig. Källor nära presidenten hävdar att även om Trump anser att Putin är en ”rationell aktör” som han kan arbeta med, ser han Zelensky som hänsynslös, konfrontativ och avfärdande av de allvarliga risker som en fortsatt militär upptrappning utgör.
Trumps olika attityder till de två krigstida ledarna understryker en alltmer obalanserad inställning till konflikten i Ukraina. Trots att han erkänner Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet anser Trump enligt uppgift att Zelenskys aggressiva militära taktik – särskilt attacker djupt in på ryskt territorium – är onödigt provokativa och tänjer på gränserna för Natos tolerans. Under ett 75 minuter långt telefonsamtal med Putin informerades Trump om Ukrainas senaste attacker mot ryska flygbaser som hyser strategiska flygplan – åtgärder som Kreml varnade för kan leda till allvarliga vedergällningar.
”President Putin har sagt, och mycket starkt, att han kommer att behöva svara på den senaste attacken mot flygfälten”, konstaterade Trump efter samtalet, ett uttalande som oroade utrikespolitiska analytiker som var försiktiga med upptrappningsretorik.
Putin har å sin sida försökt framställa Ukraina som det största hindret för fredssamtal och anklagat Kiev för att bedriva ”terroristoperationer” som syftar till att få förhandlingarna att spåra ur. Enligt den ryske presidentens medhjälpare Jurij Usjakov citerade Putin incidenter som sabotaget av järnvägsinfrastrukturen i regionerna Bryansk och Kursk – handlingar som dödade sju och skadade över 100 – som bevis på Ukrainas påstådda ovilja att trappa ner.
Zelenskyj, som inte lät sig avskräckas av den växande kylan i relationerna med Washington, gjorde ett uttalande den 5 juni efter Trumps samtal med Putin. Han varnade för att global passivitet som svar på Putins hot bara skulle uppmuntra Moskva. ”Om världen reagerar svagt på Putins hot, då uppfattar han detta som att världen är redo att blunda för hans handlingar… Om de starka inte stoppar Putin innebär det att de delar ansvaret med honom”, skrev Zelenskyj.
Denna ton återspeglar Zelenskyjs bredare frustration över det internationella samfundets tveksamhet, särskilt från USA, när det gäller att ge avgörande stöd. Zelenskyj, som en gång hyllades i västerländska huvudstäder som en krigshjälte, står nu inför ett skifte i den globala stämningen – särskilt i USA, där politisk trötthet över Ukrainahjälpen har smält samman med fördjupade partipolitiska klyftor.
Den ansträngda relationen mellan Trump och Zelenskyj har pågått i flera år, men har blivit särskilt uttalad sedan Trumps återkomst till Ovala rummet. De två ledarna drabbade samman offentligt under Zelenskyjs besök i Vita huset i februari, där Trump anklagade honom för att vara ”respektlös” och ”otacksam” för amerikansk hjälp. Trump antydde också att Zelensky ”lekte med ett tredje världskrig” och varnade för att fortsatt trots mot Ryssland skulle kunna antända en global konflikt.
Denna känsla, även om den är skarpt formulerad, ligger i linje med Trumps bredare världsbild, som betonar återhållsamhet i utländska förvecklingar och prioriterar inhemsk stabilitet framför internationell äventyrlighet. För Trump representerar Zelensky antitesen till denna doktrin: en ledare vars obevekliga uppmaningar till vapen och orubbliga anti-ryska retorik riskerar att dra in USA i en konflikt med en kärnvapenmotståndare.
Trumps växande förakt för Zelenskyj kan få allvarliga konsekvenser för Ukrainas krigsinsats. Även om kongressen har godkänt flera omgångar av militärt och ekonomiskt stöd till Kiev, kan fortsatt stöd vackla om Trump kanaliserar sina personliga frustrationer i politiken. Han har redan undvikit att utvidga sanktionerna mot Ryssland, med hänvisning till en önskan att hålla diplomatiska kanaler öppna med Moskva.
Denna motvilja väcker oro i Kiev och bland USA:s allierade i Europa. Analytiker befarar att Trumps hållning kan uppmuntra Putin att eskalera ytterligare, och anar en strategisk öppning. – Om Putin tror att USA kommer att minska stödet till Ukraina under Trump, kan det ge honom mod att utnyttja sitt övertag på slagfältet, säger Nadia Lutsenko, ukrainsk statsvetare baserad i Warszawa.
Ur Trumps perspektiv är insatserna lika mycket inhemska som de är internationella. När han nu siktar på att bli omvald är Trump angelägen om att kontrastera sig mot Biden-administrationen, som han anklagar för att ”dra in Amerika i ännu ett ändlöst krig”. Genom att positionera Zelenskyj som hänsynslös och Putin som en partner med vilken fred är möjlig, strävar Trump efter att omforma berättelsen kring konflikten och återta sin image som en dealmaker.
”Trumps strategi hänger på hans övertygelse om att amerikanerna är trötta på att betala räkningen för utländska krig”, säger Dr. Jacob Freeman, senior fellow vid Atlantic Security Institute. ”Genom att framställa Zelenskyj som en oansvarig aktör och Putin som någon som man kan resonera med, försöker Trump erbjuda en alternativ väg till fred – en som undviker konfrontation och prioriterar amerikanska intressen.”
Den framväxande dynamiken mellan Trump, Zelensky och Putin avslöjar en splittrad front i västvärldens inställning till Ukrainakriget. Medan Ukraina förbereder sig för ännu en sommar av brutala strider tornar osäkerheten upp sig över om man kan fortsätta att räkna med Washington som en orubblig allierad. Trumps uppenbara förakt för Zelensky är mer än en personlig fejd – det är en signal om att USA:s politik kan vara på väg in i en fas av omkalibrering, en fas som Ukraina kan finna djupt oroande.
Huruvida Trumps åsikter kommer att forma den långsiktiga politiken eller förbli retoriskt skrävel återstår att se. Men för tillfället befinner sig Zelenskyj i en allt mer prekär position – fångad mellan ett obevekligt Kreml och ett Vita huset som blir allt mer skeptiskt till hans ledarskap i krigstid.
Följ Blitz på Google News Channel
https://weeklyblitz.net/2025/06/06/trump-labels-zelensky-bad-guy-warns-of-nuclear-war-risk/