Assange stämmer Nobelkommittéen för att Machado fick Nobels fredspris

Den 24/2 2022 såg jag videos på ryska trupper som korsade den ryska gränsen och gick in i Ukraina. Men antar att de bilderna då måste ha varit AI-genererade? Antar att samma sak gäller videon dagen innan när Putin säger han skall skicka in soldater i Ukraina?

Men du har rätt ”Benny” att Putin borde inte ha anfallit Ukraina. Du har också rätt i att kriget går dåligt för Ukraina. Det har gått dåligt för Ukraina i snart 4 år och jag är säker på att om ytterligare 4 år så har kriget gått dåligt för Ukraina i 8 år.

För övrigt ”Benny” så gick det ju inte så bra när Ryssland invaderade Afghani”stans” 1979 så det är väl inte direkt säkert att ett annat krig hade gått bättre för Ryssland.

USA:s, Sveriges och andra väststaters krig i Afghanistan på 2000-talet?

Rätt Anders. Det har gått dåligt för alla som försökt intervenera i Afganistan. Från Alexander den store (330–327 f.v.t.), via Britterna på 1800-talet, Sovjetunionen till USA.

Varför går det nästan alltid fel?
Detta är kärnan – och den är viktig.
– Geografi. Berg, dalar, isolerade samhällen. Idealisk terräng för försvar och gerilla.
– Social struktur. Lojalitet till familj, klan, stam – inte till centralstat.
– Politisk kultur. Djup misstänksamhet mot utländsk makt. Centralmakt accepteras bara om den är svag.
– Tidshorisont. Afghaner kan vänta i generationer. Stormakter har valcykler.
Interventionens logik.

Utlänningar försöker förändra Afghanistan. Afghanerna vill bli lämnade ifred.

Afghanistan är inte “omöjligt att invadera”. Men det är nästan omöjligt att kontrollera långsiktigt som extern makt.

Om Clausewitz hade suttit i ett stabstält utanför Kabul hade han sannolikt sagt: ”Ni vinner striderna – men ni förlorar kriget, eftersom ni inte förstår vad kriget är till för.”

Ur ett Clausewitzianskt perspektiv var Sovjetunionens krig i Afghanistan inte ett militärt misslyckande i första hand – det var ett politiskt självmål som militären aldrig kunde rädda.
När Gorbatjov drog slutsatsen att ”kriget inte var värt det” var kriget redan förlorat – oavsett militärt läge.

Clausewitz hade sagt: Detta krig var inte förlorat i bergen – utan i Moskva.
Samma gäller även de andra som försökte.

De som anser att det gick dåligt för Sovjet i Afghanistan bör notera att de sovjetiska trupperna drog sig tillbaka i god ordning, inte som i paniken som avslutade USA:s krig i Vietnam och Afghanistan. Dessutom fanns den sovjetstödda regeringen kvar i Kabul ett par år. Den USA-stödda föll ju direkt. Samma med Saigonregimen.

Till folkmordsapologet Andersl
Sovjet blev aldrig besegrad i Afghanostan. Den valde att SJÄLVMANT dra sig tillbaka från Afghanistan. Att dra paralleller till USA som jo fick fly med svansen mellan benen från Afghanistan håller inte.

För övrigt lärde Clausewitz att krig aldrig skulle föras för sin egen skull. Det visste Sovjetunionen då, men inte USA och folkmördar regimen israel i vår tid. Därför kommer folkmords kriget mot Palestinierna att sluta i hell aviv och inte vid Rafah. Alla koloniala makter har tvingats lämna sina kolonier. Så även i fallet cancersvulsten israel, den sista koloniala makten i västra Asien

Ur ett Clausewitzianskt perspektiv var Sovjetunionens krig i Afghanistan inte ett militärt misslyckande i första hand – det var ett politiskt självmål som militären aldrig kunde rädda.

Låt oss analysera detta strikt genom Clausewitz glasögon.

1. Det politiska målet – redan från början fel
Clausewitz börjar alltid här. Alltid.
Sovjets uttalade mål (1979):
– Rädda en vänskaplig marxistisk regim (PDPA)
– Säkerställa inflytande i Centralasien
– Undvika att Afghanistan hamnade i USA:s sfär

Problemet enligt Clausewitz:
– Målet var negativt (förhindra något), inte positivt och konkret
– Regimen saknade folklig legitimitet
– Det fanns ingen realistisk slutpunkt
Clausewitz: Om det politiska målet inte är uppnåeligt med rimliga medel, kommer kriget att expandera eller förgiftas. Det var exakt vad som hände.

2. Tyngdpunkten (Schwerpunkt) – total felidentifiering
Sovjet identifierade tyngdpunkten som:
– Kabul
– staten
– partiet
– armén
Clausewitziansk realitet:
– Den verkliga tyngdpunkten låg i landsbygden
– I lokala lojaliteter, religion och stam
– Hos motståndets förmåga att fortsätta – inte vinna
När Sovjet kontrollerade städerna men förlorade landsbygden var kriget redan strategiskt förlorat.
Clausewitz: Att slå på sekundära mål ger bara illusionen av framgång.

3. Friktion – Sovjet kör rakt in i väggen
Clausewitz begrepp friktion förklarar nästan hela kriget.
Sovjet mötte:
– Extrem terräng
– Logistisk sårbarhet
– Språk- och kulturbarriärer
– Opålitliga lokala allierade
– Låg stridsmoral hos afghanska regeringsstyrkor

Sovjetisk doktrin var byggd för:
– Centraliserad kontroll
– Mekaniserad manöver
– Masseld

Afghanistan krävde:
– Lokal anpassning
– Decentraliserat agerande
– Politisk fingertoppskänsla
Clausewitz: Ju mer kriget avviker från teorin, desto större blir friktionen.
Afghanistan var maximal avvikelse.

4. Folkkriget – exakt den form Clausewitz varnade för
Mujahedin bedrev ett klassiskt folkets krig:
– Decentraliserat
– Uthålligt
– Religiöst legitimerat
– Förankrat i terräng och befolkning
Clausewitz är glasklar: Ett folkkrig kan inte krossas genom att besegra reguljära förband – eftersom sådana ofta inte finns.

Sovjet:
– Kunde vinna alla direkta strider
– Kunde inte avsluta kriget
Kriget saknade ett avgörande slag. Det är Clausewitz mardrömsscenario.

5. Viljans asymmetri – det verkliga nederlaget
Här avgörs allt.
Mujahedin:
– Kriget var existentiellt
– Förlust = underkastelse eller död
– Tidsram: generationer

Sovjet:
– Kriget var perifert
– Politisk belastning hemma
– Ekonomiskt slitage
– Moraliskt förfall
Clausewitz: Krig avgörs inte av styrka, utan av viljans hållfasthet.
När Gorbatjov drog slutsatsen att ”kriget inte var värt det” var kriget redan förlorat – oavsett militärt läge.

6. Eskalation utan proportion
Clausewitz varnar för krig som eskalerar bortom sitt politiska värde.
Sovjet:
– ökade truppnärvaron
– ökade våldsnivån
– ökade kostnaderna
…utan att närma sig ett politiskt avgörande.
Clausewitz: När kostnaden överstiger målets värde, måste kriget avslutas – annars hotas staten själv.

Detta krig:
– försvagade ekonomin
– undergrävde legitimiteten
– accelererade imperiets sönderfall

Slutsats – Clausewitz dom över Sovjet i Afghanistan
Ur Clausewitz perspektiv var Sovjetunionens krig i Afghanistan:
– Politiskt feldefinierat
– Fel tyngdpunkt
– Oöverstiglig friktion
– Fastnat i folkkrig
– Förlorat genom viljans erosion

Militären förlorade inte kriget. Politiken gjorde det omöjligt att vinna.
Clausewitz hade sagt: Detta krig var inte förlorat i bergen – utan i Moskva.

Vad säger din “Clausewitz-analys” om USA:s och Natos och Sveriges krig i Afghanistan?

USA i Afganistan var nästan en kopia av Sovjet i Afganistan, med några skillnader.

Ur Clausewitz perspektiv var USA:s krig i Afghanistan militärt framgångsrikt i sin första fas, strategiskt förvirrat i sin mittfas och politiskt förlorat i sin slutfas. Det var inte ett nederlag i strid – utan ett nederlag i krigets mening.

1. Det politiska målet – från tydligt till orealistiskt.
USA:s mål 2001 var att förstöra al-Qaida och straffa Talibanerna för att ha hyst dem
Enligt Clausewitzianskt korrekt: Begränsat, Tydligt, Uppnåeligt, Proportionerliga medel. Ett mål som uppnåddes.

Dock, efter 2002 – 2003 började man glida på målen och inkluderade statsbyggande, demokratisering, entraliserad afghansk stat, jämställdhet, institutioner, val.
Målen blev politiskt-maximalistiska men medlen (militär makt) var olämpliga och slutmål saknades.

Man kan säga att USA i Afganistan drabbades av ett klassiskt scope creep, nästan som ett skolboksexempel. Som när ett projekt misslyckas i civila organisationer.

2. Tyngdpunkten (Schwerpunkt) – fel även här. Samma misstag som Sovjet.

3. Friktion – den långsamma nedbrytningen. Samma problem som Sovjet.
Friktion är oberoende av teknologisk nivå så även om USA var teknologiskt överlägsen hjälpte det inte mot opålitliga allierade, kulturell okunskap, olika mål mellan civila och militära aktörer. Kort och gott förstod sig USA inte på Afganistan.

4. Folkkriget – exakt samma problem som för Sovjet.
Talibanerna bedrev ett klassiskt folkkrig.
Clausewitz varnade tydligt: Ett folkkrig kan inte krossas utan total politisk dominans eller extrem uthållighet.

5. Viljans asymmetri – ännu tydligare än för Sovjet.
Krigets natur var för USA perifert medan det för Talibanerna var existentiellt.
USA:s tidshorisont var till nästa val, medan Talibanerna tänkte i generationer.
Clausewitz: Den sida som kan acceptera mest lidande vinner i längden.
Detta var avgjort redan runt 2005–2006.

6. Eskalation utan proportion.
USA ökade truppnivåer, pengar, utbildningsinsatser utan att närma sig ett politiskt avgörande.

7. Uttåget 2021 – Clausewitz hade inte blivit förvånad
När USA drog sig ur föll staten snabbt, armén upplöstes och Talibanerna tog makten nästan utan strid.
Detta var inte ett plötsligt nederlag utan det var en fördröjd konsekvens av 15 års strategisk missanpassning.
Clausewitz: Krig slutar inte när man lämnar slagfältet – de slutar när den politiska viljan upphör.

Den viktiga skillnaden
Sovjet förstod till slut att kriget var strategiskt förlorat och drog sig ur relativt rationellt.
USA visste det länge – men fortsatte av politiska och institutionella skäl och uttåget blev hastigt och kaotiskt.

Man kan i mycket jämföra med USA i Vietnam.

Ironiskt nog agerade Sovjet mer Clausewitzianskt korrekt i slutskedet.

Afghanistan var inte ett militärt misslyckande vare sig för Sovjet eller för USA.
Det var ett strategiskt missförstånd av vad krig kan – och inte kan – åstadkomma.

Clausewitz hade sagt: Ni förlorade inte därför att ni var svaga. Ni förlorade därför att ni krigade för fel saker.

Clausewitz som viste vilka som har leagt bakom krigen skulle ha sagt USA/Nato proxy kriget var förlorat i Lönndom, NYC och Bryssel, inte i Kiev