Att hacka USA, del 2. Irans moraliska handlingsfrihet

Min video för SouthFront….

Julian Macfarlane 13 augusti på News Forensics

Att hacka USA – Cyberkrigföring. Del 1.

Irans moraliska handlingsfrihet

Ja, trycket är obevekligt.

Cyberkrig del 2

Mitt senaste inlägg om sårbarheten hos amerikansk infrastruktur för cyberattacker var långt och komplicerat och du kanske missade några punkter som jag inte formulerade tillräckligt tydligt. . Mitt fel!

Iran har verkligen förmågan att hacka digitala system och amerikansk infrastruktur är mycket sårbar.

Den förra artikeln baserades på amerikanska källor, vilka – som jag skrev – naturligtvis har en viss partiskhet som vi behöver analysera.

Västliga regeringar (främst amerikanska myndigheter inklusive CISA, FBI, NSA, DOJ och finansdepartementet), allierade underrättelsetjänster och privata cybersäkerhetsföretag nämner grupper som MuddyWater (Seedworm), CyberAv3ngers (Shahid Kaveh Group), Charming Kitten (APT35), APT33, APT34 (OilRig) och APT42, alla påstådda att vara iranska ”statliga aktörer” och anklagade för alla möjliga missförhållanden, såsom bank-DDoS-kampanjer på 2010-talet, intrånget i Bowman-dammen och, naturligtvis, att ha gjort ohederliga saker mot amerikanska val.

Iran säger dock att landet ”aldrig haft några farliga åtgärder i cyberrymden på sin agenda och inte stöder sådana åtgärder.” De har krävt dokumentation från USA – och har naturligtvis inte fått någon.

För att?

Är det hemligstämplat? Det är byråkratsprål för ”fuck you”. Och det betyder generellt att det INGA bevis finns, bara gissningar och spekulationer med onda avsikter.

Fråga dig nu själv, amerikanska källor medger att dess infrastruktur är i fara, oskyddad och om iranierna skulle genomföra en fullskalig attack, skulle landet falla isär, men ingenting görs för att minska risken.

Medan Iran förnekar att de har en cyberkrigsagenda, säger de också att de förbehåller sig rätten till proportionellt självförsvar om de attackeras, vilket de hittills inte har utövat trots att de har varit offer för betydande amerikansk/israelisk cyberaggression. För dem är detta en fråga om moraliska skillnader, som USA, utan någon moralisk kärna, inte bryr sig om.

Iran har några av de bästa digitala ingenjörerna i världen, och de har oberoende hacktivistgrupper, som mycket väl kan positionera sig. Det finns också sionister att överväga, alltid redo för en falsk flagga.

MuddyWater (Seedworm), CyberAv3ngers (Shahid Kaveh Group), Charming Kitten (APT35), APT33, APT34 (OilRig) och APT42? Vilka är de? Ingen vet riktigt.

”Hacktivism”, den typ av aktivism som använder hacking som ett sätt att främja social förändring, är betydelsefull i denna cyberålder. Att anonymt gå in i grupper och utföra uppmärksammade operationer är välkända hacktivismaktiviteter. Hacktivister utför dessa aktiviteter anonymt eftersom de inte är rädda för vedergällning, sociala normer eller hierarkier. De flesta hackare har en gemensam känsla av identitet och syfte.

Hacktivisters motivationer och beteenden kan förstås med hjälp av ”Social Identity Model of Collective Action”. Enligt ramverket är olika faktorer, inklusive moral, social identitet, orättvisa i samhället och upplevd effektivitet, motivatorerna bakom hacktivism.

Människor med moralisk övertygelse vidtar åtgärder mot orättvisa i samhället genom att gå med i anonyma grupper där de har starka känslor om vissa frågor, såsom korrupt regering, kränkningar av mänskliga rättigheter, antiauktoritärism och en önskan om transparens och ansvarsskyldighet. Iran är ett samhälle där moral spelar roll.

Konsekvensen av allt detta är att vi vet:

• att USA är sårbart för cyberattacker
• att Iran skulle kunna ödelägga landet
• att moraliska frågor är viktiga.

Vi vet inte under vilka omständigheter iransk cyberkrigföring skulle äga rum. Sharia-lärda är överens om att en sådan attack skulle ha varit:

• defensiv
• inte överdriven
• inte avsedd att orsaka oskyldiga lidande

Ju större ”collateral damage”, desto strängare krav på rättfärdigande.

Ändå verkar USA och Israel vara fast beslutna att erbjuda Iran ett legitimt rättfärdigande.

Är det möjligt?

Javisst. Ett bra exempel skulle vara ukrainsk terrorism som ger anledning till ryska attacker mot ukrainska militära mål gömda i civila lager, bostadskomplex och liknande. Modern infrastruktur är i större eller mindre utsträckning mångsidig.

För en moralisk aktör är nycklarna återhållsamhet och avskräckning snarare än öppen vedergällning eller hämnd.

Så, vissa civila infrastrukturer med flera användningsområden – kraftförsörjning, kommunikation, vatten, logistik och liknande – skulle vara legitima mål men inte sjukhus och skolor.

Ukrainarna, amerikanerna och israelerna är uppenbarligen inte moraliska aktörer. Deras mål är helt enkelt massförstörelse.

Hotet om iranska cyberattacker mot mycket sårbar amerikansk infrastruktur är bara ytterligare en ursäkt för totalt krig.

Men precis som med Kiev och dess terroristattacker mot Ryssland kan USA komma att ångra denna strategi.