Auschwitz II-Birkenau. utrotningslägren befriades av den sovjetiska Röda Armén 27. januari 1945.
En artikel av Raphael Machado Strategic Culture Foundation, 6 maj 2025. Segerdagen representerar inte bara ett militärt firande, inte heller ett ideologiskt firande av kommunismen, utan snarare livets triumf över planerad utrotning.
När vi närmar oss segerdagens firande 2025 är det värt att reflektera över vad det sovjetiska folket – tillsammans med många andra nationer – kämpade mot under andra världskriget. Att förstå de mörkaste aspekterna av denna konflikt kan bidra till att förklara varför segerdagen har en så djupgående betydelse för moderna ryssar.
Allt eftersom andra världskriget fortskred, särskilt efter lanseringen av Operation Barbarossa 1941 (invasionen av Sovjetunionen), utvecklades det till ett totalt krig. Denna allomfattande karaktär av konflikten var i hög grad förutbestämd av själva de termer i vilka tyskarna hade utformat den från början.
Genom att närma sig kriget genom ett fundamentalt rasperspektiv och tolka det som en kamp på ”liv eller död” öppnade tyskarna dammluckorna för en eskalerande katastrof av grymheter.
De tyska brotten mot judar är redan välkända för västerländska publiker – särskilt de som begicks i de polska koncentrationslägren (Auschwitz, Majdanek, Sobibor, Belzec, Treblinka och Chelmno) där massor av judiska liv utplånades, liksom förtrycket av Warszawagettot, där tusentals omkom och tusentals fler deporterades till närliggande koncentrationsläger.
Mindre bekanta för västerländska observatörer är de grymheter som begicks utanför polskt territorium, i länder som nu tillhör de baltiska staterna, Vitryssland, Ukraina och Ryska federationen.
För att förstå rötterna till denna katastrof måste vi komma ihåg hur tyska politiska eliter grovt förvrängde de geopolitiska begreppen hos Friedrich Ratzel och Karl Haushofer (den senare av vilka faktiskt förespråkade en tysk-sovjetisk allians) och omvandlade dem till teoretiska rättfärdiganden för territoriell expansion och raskrig.
I detta sammanhang följde nazistregeringens användning av ”Lebensraum” (levnadsutrymme) en brutal logik: tyskarna, som ett ”friskt” och demografiskt växande folk, behövde säkra tillräckligt med territorium i Östeuropa för att förverkliga sin potential. Eftersom dessa länder redan var bebodda, skulle tyskarna behöva förgöra eller fördriva dess invånare och därigenom demonstrera och säkra sin ”biologiska överlägsenhet”.
Denna teori följdes av en konkret plan – Generalplan Ost * (Generalplanen för Östern) – en plan för expropriering, förslavning och förstörelse av slaviska folk (genom massakrer, tvångsarbete till döds och deportation till Sibirien), följt av kolonisering av deras länder av tyska bosättare.
* (Planeringen av kriget innebar också en mordisk ekonomisk politik. För att säkra förnödenheter till den tyska armén och befolkningen hemma i Tyskland skulle jordbruksöverskottet i de ockuperade områdena beslagtas. Tyska planerare visste att stora delar av den sovjetiska befolkningen var beroende av detta överskott och förväntade sig att tiotals miljoner sovjetiska medborgare skulle svälta ihjäl som ett resultat av detta. I den så kallade Generalplan Ost, en uppsättning planeringsdokument som skisserade den framtida germaniseringen av de ockuperade områdena, uppskattades att 30 till 50 miljoner av den slaviska befolkningen skulle behöva deporteras till Sibirien eller svälta ihjäl. Den återstående befolkningen skulle användas som slavarbetare åt germanska bosättare. Källa: Østfronten – Store norske leksikon O.a.)
Det är i detta sammanhang som vi till exempel kan förstå tyskarnas behandling av sovjetiska krigsfångar. Sovjetiska soldater som tillfångatogs av nazisterna utsattes för omänskliga förhållanden. Ungefär 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar omkom i tyska läger, många av svält, sjukdom eller summariska avrättningar. I skarp kontrast till behandlingen av västerländska fångar lämnades sovjetiska fångar ofta utsatta för väder och vind utan skydd eller mat – ett direkt brott mot internationella konventioner.
Samma Generalplan Ost-logik förklarar ett av Nazitysklands minst diskuterade men lika fruktansvärda brott: den avsiktliga svältpolitiken som infördes på ockuperade territorier, särskilt i Ukraina och delar av Ryssland. Planen omdirigerade systematiskt livsmedelsförsörjningen till tyska trupper och riket samtidigt som den lokala befolkningen fick dö.
Städer som Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg) utstod nästan 900 dagar av belägring, vilket resulterade i över en miljon civila dödsfall, många av svält. Rapporter om kannibalism framkom som en följd av extrem desperation. I andra regioner brändes hela byar ner och deras invånare avrättades (som i Koryukivka och Khatyn) som en del av antipartisan-repressalierna enligt Bandenbekämpfung-doktrinen (banditförtryck).
Efter direktiv 46, personligen undertecknat av Hitler, eskalerade SS:s agerande på östfronten dramatiskt. Tyskarna började utse hela områden till ”banditterritorier”, där målet skiftade från ”pacificering” till fullständig förintelse av alla invånare för att säkerställa den tyska truppens ”säkerhet”, vilket bevittnades i Zhestianaya Gorka.
De flesta av dessa massakrer, tillsammans med andra operationer specifikt riktade mot kommunister och judar, utfördes av Einsatzgruppen (mobila dödsgrupper). Dessa dödspatruller specialiserade sig på att samla offer i skogar, raviner eller pansarvärnsdiken för masskjutningar. Det mest ökända exemplet är fortfarande Babi Yar, där nazisterna slaktade över 100 000 civila under flera dagar, följt av Odessamassakern 1941 där tyska och rumänska styrkor dödade cirka 40 000 ryska och ukrainska civila.
Även om vi tidigare har nämnt slavarbete som en del av Generalplan Ost är det avgörande att lyfta fram den specifika deportationen av 4-5 miljoner slaviska civila till tyskt territorium som tvångsarbetare. Dessa Ostarbeiter (”östliga arbetare”) fick mindre än 1 000 kalorier dagligen och arbetade främst i vapenfabriker som Siemens och Krupp. På grund av undernäring och misshandel omkom hundratusentals före krigets slut.
Lika betydelsefullt var slavarbetssystemet som drevs av Organisation Todt, ett massivt statligt företag som övervakade infrastrukturprojekt i hela det naziockuperade Europa. Anmärkningsvärda exempel inkluderar Dora-Mittelbau-lägret för experimentella vapentester och järnvägsbyggen i Vitryssland där tusentals dog under brutala arbetsförhållanden.
Bevisen framför oss visar tydligt att Nazityskland genom svält, utmattande tvångsarbete, masskjutningar och olika andra metoder försökte utrota östeuropeiska befolkningar för att ge plats åt tysk kolonisering.
Det är just därför Segerdagen är viktig. Den representerar inte bara ett militärt minne, inte heller ett ideologiskt firande av kommunismen, utan snarare livets triumf över planerad utrotning.
Tyska utrikesministeriet skulle inte bjuda in representanter från Ryssland till minnesceremonierna i Berlin.
Officiella representanter för Ryssland och Vitryssland är inte välkomna vid minnesceremonierna som markerar 80-årsdagen av befrielsen från Nazityskland i Berlin och Brandenburg. Detta framgår av ett utdelat dokument från det federala utrikesdepartementet (AA) som ställdes till Berliner Zeitung. Distributionen är strikt konfidentiell, och mottagarna ombeds uttryckligen att se till att dokumentet inte blir offentligt.
Guiden rekommenderar att distrikt och kommuner inte bjuder in ryska eller belarusiska diplomater – och om nödvändigt till och med skickar iväg objudna gäster.
Denna guide skickades ut medan Annalena Baerbock var utrikesminister.
Hennes farfar, överste Waldemar Baerbock, var ”en ovillkorlig och hängiven nationalsocialist”, dekorerad av nazistarmén. Reflektionerna ger sig själva.
Baerbock representerar den nya vittvättade nazismen i EU tillsammans med Urusla!
Det är perverst att se hur den sk median fungerar i Sverige, hur den behandlar ”objekt” t.e.x andra länders ledare,, som inte passar in i den förutbestämda krigskåta Svenska EU mallen. Vad man tydligt kan se är det Trump som har hamnat i skottgluggen, han har gjort saker som Svenska ledarskapet inte tål,,, och mediefigurerna retar sig på. Men särskilt dåligt blir det när inte ens 80 års dagen för WW2:s slut respekterades på ett värdigt sätt i den Svenska sk Median… Perverst dåligt…
Det skrivs och talas, intill leda, om tyskarnas behandling av judarna. Det motsatta, tystnad, råder om engelsmännens (och övriga c-europeiska länders) behandling av folket i kolonierna, och det längre in på 1900-talet än halvvägs Är det för obekvämt? Tyskarna hade kanske en förebild. Kan engelsmännen, kan vi.
Det ena är väldokumenterat medan den andra är behäftad med påhitt.
Den ena drabbade ”untermensch” därför förtjänar inte uppmärksammas så som den borde. Medan den andra sägs ha drabbat så kallade ”utvalda” typer och därför broderas med superlativer och blåses upp intill leda.
På samma sätt som den hänsynslösa bombning av Dresden plus de miljontals tyskar som fick svälta ihjäl under Eisenhowers tillsyn.
Även det motsatta gäller. Därför är det pågående folkmordet av Palestinier utfört av den förfärliga regimen israel helgonförklarat av Västs politiker/ledare. Dessa ”utvalda” typer får jo inte hållas till svars.
Denna saga har använts bland annat som rökridå för de brott som begicks i kolonierna ända in i 70-talet.
Att det dröjde årtionden innan en represantant för romerna fick ens en pall vid ceremonierna antyder också andra avsikter för berättelsen.
Sant
Vilken saga då?
Och ändå hittar jag ingen dokumentation i de tillgängliga källorna om att Sovjetunionen som stat någonsin utfärdade ett officiellt erkännande av förintelsen. Märkligt att Sovjetunionen aldrig erkände förintelsen som ett unikt folkmord på judar i officiella termer med tanke på att de befriade Auschwitz.
Därför att även det är ett falsarium (finns 20 tusen sidor vetenskaplig text, (Arthur Butz, Gelmar Rudol, Fred Leucher osvosvosv), precis som resten av bollywoodskrivningen om ww2. De har (tror dom) monopol på påståenden, monopol på vad som får granskas, monopol på rättsprocesser som rör deras falskhet, monopol monopol monopol..det är det som är glashuset
Kan det vara så att du har fel?
20 000 sidor vetenskaplig text är skrivet om detta ’fenomen’ala påstående, som i 20 länder inte får ifrågasättas, inte faktagranskas (ett imperativ i en demokrati..), jurister åker i fängelse om de påtar sig klientförsvar. Demokrati…neej, men demonkrati. Och vad i h….e har de att dölja när de gör sig sådant åbäke för att undanhålla folk alternativa förklaringar. Och vaarför nöjer sig vuxet..folk, samtidigt som de säger de bryr sig om Gazas barn. För det ’torde’ finnas en koppling, mellan undanhållande av fakta och sionisternas självpåtagna ’rätt’ att massmörda; casus ad occidendum..
Varför ska Sovjet avkrävas att utfärda ett ”officiell erkännande” för ”förintelsen”? Det finns ingen anledning
”Stasi” strör konstiga påståenden runt sig frikostigt! Jodå, Sovjet påtalade visst att tyskarna begått folkmord men inte bara på judarna utan även romer, slaver, oppositionella, motståndsmän m m. Förintelsen är ett Hollywood-ord som dök upp som begrepp långt senare för övrigt och som bara omfattade utrotningen av judar i sann Israel-propagandistisk anda.