En demonstration framför den iranska ambassaden i London – Shahens flagga och påfallande många israeliska flaggor.
Av Alan MacLeod – 16 januari på Mintpress
Alan MacLeod är senior redaktör för MintPress News. Han disputerade 2017 och har sedan dess skrivit två hyllade böcker: Bad News From Venezuela: Twenty Years of Fake News and Misreporting och Propaganda in the Information Age: Still Manufacturing Consent, samt ett antal akademiska artiklar. Han har också bidragit till FAIR.org, The Guardian, Salon, The Grayzone, Jacobin Magazine och Common Dreams. Följ Alan på Twitter för mer av hans arbete och kommentarer: @AlanRMacLeod.
Medan vågor av dödliga demonstrationer och motdemonstrationer drabbar Iran granskar MintPress de CIA-stödda tankesmedjor som bidrar till att raseri och uppvigla till mer våld.
En sådan grupp är Human Rights Activists In Iran, ofta kallade HRA eller HRAI i media. Gruppen, och dess medieavdelning, Human Rights Activists News Agency (HRANA), har blivit den primära tankesmedjan för västerländska medier och är källan till många av de mest provokativa påståendena och chockerande höga offersiffror som rapporterats i pressen.
Bara under den senaste veckan har deras påståenden lagt grunden för artiklar i bland annat CNN, The Wall Street Journal, NPR, ABC News, Sky News och The New York Post.
(också svenska SVT har angett dessa som källor, ö.a.)
Och i en passionerad vädjan till vänstern att stödja protesterna skrev Owen Jones i The Guardian på tisdagen att HRAI är en ”respekterad” grupp vars dödssiffra ”sannolikt är en betydande underskattning”.
Ändå nämner ingen av dessa rapporter att Human Rights Activists In Iran finansieras av Central Intelligence Agency, genom sin egen organisation, National Endowment for Democracy (NED).
”Oberoende” icke-statliga organisationer, tillhandahållna av CIA,
Human Rights Activists in Iran grundades 2006 och är baserat i Fairfax, Virginia, bara ett stenkast från CIA:s högkvarter i Langley. Den beskriver sig själv som en ”icke-politisk” sammanslutning av aktivister som är dedikerade till att främja frihet och rättigheter i Iran.
På sin webbplats noterar den att ”eftersom organisationen strävar efter att förbli oberoende accepterar den inte ekonomiskt stöd från vare sig politiska grupper eller regeringar”. Ändå noterar den i samma stycke att ”HRAI också har accepterat donationer från National Endowment for Democracy, en ideell, icke-statlig organisation i USA.” Nivån på NED:s investeringar i HRAI har varit betydande, minst sagt; journalisten Michael Tracey fann att NED enbart under 2024 hade delat ut långt över 900 000 dollar till organisationen.
De enorma dödstalen i Iran som rapporteras i media kommer från en organisation i Fairfax, Virginia som heter ”Human Rights Activists in Iran”, som till överväldigande del finansieras av den amerikanska regeringen. Vad är deras metod? Är den trovärdig? Vem bryr sig? Sprid bara de höga siffrorna
— Michael Tracey (@mtracey) 12 januari 2026
En annan icke-statlig organisation som har citerats flitigt i den senaste mediebevakningen av protesterna är Abdorrahman Boroumand Center for Human Rights in Iran (ABCHRI). Gruppen har citerats flitigt, bland annat av The Washington Post, PBS och ABC News. Liksom HRAI underlåter även dessa rapporter att avslöja Abdorrahman Boroumand Centers nära band till den amerikanska nationella säkerhetsstaten.
Även om det inte nämns i deras finansieringsrapport, stöds centret av NED. Förra året beskrev NED centret som en ”partnerorganisation” och tilldelade dess chef, Roya Boroumand, Goler T. Butcher-medaljen för demokrati 2024.
”Roya och hennes organisation har arbetat flitigt och objektivt för att dokumentera kränkningar av mänskliga rättigheter som begåtts av regimen i Iran”, sade Amira Maaty, senior chef för NED:s program i Mellanöstern och Nordafrika. ”Abdorrahman Boroumand Centers arbete är en oumbärlig resurs för offer att söka rättvisa och hålla förövare ansvariga enligt internationell rätt. NED är stolta över att stödja Roya och centret i deras arbete för mänskliga rättigheter och outtröttliga strävan efter en demokratisk framtid för Iran.”
Dessutom sitter den kontroversielle akademikern Francis Fukuyama i centrets styrelse. Han är en tidigare NED-styrelseledamot och redaktör för publikationen ”Journal of Democracy”.
Om något har Center for Human Rights in Iran (CHRI) gått längre än HRAI eller ABCHRI. CHRI, som citeras flitigt i västerländska medier (t.ex. The New York Times, The Guardian, USA Today), har varit källan till många av de blodigaste och mest makabra berättelserna från Iran.
En artikel i The Washington Post på måndagen, till exempel, förlitade sig på CHRI:s expertis för att rapportera att iranska sjukhus var överbelastade och till och med hade slut på blod för att behandla offer för regeringens förtryck. ”En massaker utspelar sig. Världen måste agera nu för att förhindra ytterligare förlust av liv”, sade en talesperson för CHRI. Med tanke på president Trumps senaste hot om amerikanska militära attacker mot Iran var konsekvenserna av uttalandet tydliga.
Och ändå, liksom med de andra icke-statliga organisationerna som profilerats, noterade ingen av de större medierna som citerade Center for Human Rights in Iran, dess nära band till den amerikanska nationella säkerhetsstaten. CHRI – en iransk människorättsgrupp baserad i New York City och Washington, DC – identifierades av den kinesiska regeringen som direkt finansierad av NED.
Påståendet är långt ifrån ogrundat. med tanke på att CHRI-styrelseledamoten Mehrangiz Kar är en tidigare Reagan-Fascell Democracy Fellow vid NED. Och år 2002, vid en stjärnspäckad gala på Capitol Hill, överlämnade första damen Laura Bush och den blivande presidenten Joe Biden ut NED:s årliga demokratipris till Kar.
En historia av regimförändringsoperationer
National Endowment for Democracy (NED) grundades 1983 av Reagan-administrationen, efter att en rad skandaler allvarligt hade skadat CIA:s image och rykte. Church Committee – en utredning av CIA:s verksamhet av den amerikanska senaten 1975 – fann att myndigheten låg bakom mordet på flera utländska statschefer, var inblandad i en massiv inhemsk övervakningskampanj mot progressiva grupper, hade infiltrerat och placerat agenter i hundratals amerikanska mediebolag och genomfört chockerande tankekontrollexperiment på ovilliga amerikanska deltagare.
NED är tekniskt sett en privat enhet, även om den får praktiskt taget all sin finansiering från den federala regeringen och bemannas av före detta spioner. NED skapades som ett sätt att outsourca många av myndighetens mest kontroversiella aktiviteter, särskilt utländska regimskiftesoperationer. ”Det skulle vara fruktansvärt om demokratiska grupper runt om i världen sågs som subventionerade av CIA”, sa Carl Gershman, NED:s mångårige president, 1986. NED:s medgrundare Allen Weinstein höll med: ”Mycket av det vi gör idag gjordes i hemlighet för 25 år sedan av CIA”, sa han till The Washington Post.
En del av CIA:s uppdrag var att skapa ett världsomspännande nätverk av mediebolag och icke-statliga organisationer som skulle upprepa CIA:s argument och presentera dem som trovärdiga nyheter. Som den tidigare CIA-arbetsgruppens ledare John Stockwell erkände: ”Jag hade propagandister över hela världen.” Stockwell fortsatte med att beskriva hur han hjälpte till att översvämma världen med falska nyheter som demoniserade Kuba:
”Vi skickade dussintals artiklar om kubanska grymheter, kubanska våldtäktsmän [till media]… Vi publicerade [förfalskade] fotografier som dök upp i nästan varje tidning i landet… Vi kände inte till en enda grymhet som begåtts av kubanerna. Det var ren, rå, falsk propaganda för att skapa illusionen av kommunister som äter spädbarn till frukost.”
Mike Pompeo, tidigare CIA-chef, antydde att detta var aktiv CIA-politik. Vid en föreläsning 2019 vid Texas A&M University : ”När jag var kadett, vad var mottot för kadetterna vid West Point? Ni ska inte ljuga, fuska eller stjäla, eller tolerera dem som gör det. Jag var CIA-chef. Vi ljög, vi fuskade, vi stal. Vi hade hela utbildningar [om] det!”
En av NED:s största framgångar kom 1996, då de framgångsrikt arrangerade val i Ryssland och spenderade enorma summor för att säkerställa att den amerikanske marionettledaren Boris Jeltsin förblev vid makten. Jeltsin, som hade kommit till makten i en kupp 1993 och upplöste parlamentet, var djupt impopulär, och det verkade som att den ryska allmänheten var redo att rösta för en återgång till kommunismen.
NED och andra amerikanska myndigheter översvämmade Ryssland med pengar och propaganda och säkerställde att deras man förblev vid makten. Historien beskrevs berömt i ett nummer av Time Magazine, som innehöll orden ”Yanks To The Rescue: the Secret Story of How American Advisors Helped Yeltsin Win”.
Sex år senare tillhandahöll NED både ekonomin och hjärnan för en kortvarigt framgångsrik kupp mot Venezuelas president Hugo Chavez. NED spenderade hundratusentals dollar på att flyga kuppledare (som Maria Corina Machado) fram och tillbaka till Washington, DC. Efter att kuppen förhindrades och komplotten avslöjades ökade faktiskt NED:s finansiering för Machado och hennes allierade, och organisationen har fortsatt att finansiera henne och hennes politiska organisationer.
NED skulle få större framgångar i Ukraina och spelade en nyckelroll i den framgångsrika Maidanrevolutionen 2014 som störtade president Viktor Janukovitj och ersatte honom med en pro-amerikansk efterträdare. Maidanaffären följde en beprövad formel, med ett stort antal människor som gick ut för att protestera, och en härdad grupp tränade paramilitärer som utförde våldshandlingar som syftade till att destabilisera regeringen och provocera fram en militär reaktion.
Biträdande statssekreterare för europeiska och eurasiska frågor (och framtida NED-styrelseledamot) Victoria Nuland flög till Kiev för att signalera den amerikanska regeringens fulla stöd för rörelsen för att avsätta Janukovitj, och delade till och med ut kakor till demonstranter på stadens huvudtorg.
Ett läckt telefonsamtal visade att den nya ukrainska premiärministern, Arseniy Jatsenjuk, handplockades av Nuland. ”Yats är rätt person”, hörs hon säga till den amerikanska ambassadören i Ukraina, Geoffrey Pyatt, och nämner hans erfarenhet och vänskap med Washington som viktiga faktorer. Maidanrevolutionen 2014 och dess efterdyningar skulle leda till Rysslands invasion av Ukraina åtta år senare.
Lä gärna NED (National Endowment for Democracy): Vad det är – och vad det gör. och NED, CIA:s lagliga fönster.
Precis på andra sidan gränsen, i Vitryssland, planerade NED liknande åtgärder för att störta President Alexander Lukasjenko. Vid tidpunkten för försöket (2020-2021) bedrev NED 40 aktiva projekt i landet.
I ett Zoom-samtal som infiltrerades och i hemlighet spelades in av aktivister skröt Nina Ognianova, chef för NED Europe-programmet, om att grupperna, som ledde de landsomfattande demonstrationerna mot Lukasjenko, hade utbildats av hennes organisation. ”Vi tror inte att denna rörelse, som är så imponerande och inspirerande, kom från ingenstans – att den bara hände över en natt”, sa hon och noterade att NED hade gett ett ”betydande bidrag” till protesterna.
I samma samtal noterade NED:s president Gershman att ”vi stöder många, många grupper, och vi har ett mycket, mycket aktivt program över hela landet, och många av grupperna har uppenbart sina partners i exil”, och skröt om att den belarusiska regeringen var maktlös i att stoppa dem. ”Vi är inte som Freedom House eller NDI [National Democratic Institute] och IRI [International Republican Institute]; vi har inga kontor. Så om vi inte är där kan de inte sparka ut oss”, sa han och jämförde NED med andra amerikanska regimskifteorganisationer.
Försöket till färgrevolution misslyckades dock, då demonstranterna möttes av storskaliga motdemonstrationer, och Lukasjenko är fortfarande vid makten än idag. NED:s agerande var en nyckelfaktor i Lukasjenkos beslut att överge relationerna med väst och alliera Vitryssland med Ryssland.
Bara några månader efter fiaskot i Vitryssland inledde NED ytterligare ett försök till regimskifte, den här gången på Kuba. Byrån spenderade miljontals dollar på att infiltrera och köpa upp fogliga musiker, särskilt inom hiphop-scenen, i ett försök att vända den lokala populärkulturen mot dess revolution.
Ledd av kubanska rappare försökte USA samla folket på gatorna och översvämmade sociala medier med uppmaningar från både kändisar och politiker att störta regeringen. Detta ledde dock inte till stövlar på marken, och fiaskot avskrevs sarkastiskt som Amerikas ”Bay of Tweets”. (alluderar på Bay of pigs, USA:s misslyckade invasionsförsök 1961, ö.a.)
The Bay of Tweets: Documents Point to US Hand in Cuba Protests
Så många av de mest synliga proteströrelserna runt om i världen har i tysthet organiserats av NED. Detta inkluderar protesterna i Hongkong 2019–2020, där myndigheten kanaliserade miljoner till rörelsens ledare för att hålla människor på gatorna så länge som möjligt. NED fortsätter att arbeta med uiguriska och tibetanska separatistgrupper i hopp om att destabilisera Kina. Andra välkända NED-inblandningsprojekt inkluderar valinblandning i Frankrike, Panama, Costa Rica, Nicaragua och Polen.
Det är just av dessa skäl som det borde vara otänkbart för varje seriös icke-statlig organisation eller människorättsorganisation att ta emot finansiering från NED, eftersom så många av dem som gör det har varit frontgrupper för amerikansk makt och hemliga regimskiftesoperationer. Det är också därför allmänheten borde vara extremt skeptisk till påståenden från organisationer som står på lönelistan för en CIA-frontorganisation, särskilt de som försöker dölja detta faktum. Journalister har också en skyldighet att granska uttalanden från dessa grupper och att informera läsare och tittare om deras inneboende intressekonflikter.
Siktet inställt på Iran
Förutom att finansiera de tre USA-baserade människorättsorganisationerna som profileras här, driver NED ett antal operationer riktade mot Islamiska republiken. Enligt bidragslistan för 2025 finns det för närvarande 18 aktiva NED-projekt om Iran, även om myndigheten inte avslöjar någon av de grupper den arbetar med.
De vägrar också att avslöja några specifika detaljer om dessa projekt, utöver ganska intetsägande beskrivningar som inkluderar:
Stärka ett nätverk av ”aktivister i frontlinjen och i exil” inom Iran.
Främja oberoende journalistik och etablera medieplattformar för att påverka allmänheten.
Övervaka och främja mänskliga rättigheter.
Främja frihet på internet.
Utbilda studentledare inom Iran.
Främja politisk analys, debatt och kollektiva åtgärder för demokrati.
”Främja samarbete mellan det iranska civila samhället och politiska aktivister om en demokratisk vision och öka medvetenheten om medborgerliga rättigheter inom det juridiska samfundet. Organisationen kommer att underlätta debatten om övergångsmodeller från auktoritärt styre till demokrati.”
Mellan raderna försöker NED bygga ett utbrett nätverk av mediehus, icke-statliga organisationer, aktivister, intellektuella, studentledare och politiker som alla vill sjunga samma låt, nämligen ”övergången” från ”auktoritärism” (dvs. den nuvarande regimen) till ”demokrati” (dvs. en USA-vald regering). Med andra ord: regimskifte.
Läs gärna Genomför USA färgrevolutioner för att störta regeringar och få kontroll?
Iran har naturligtvis varit i det amerikanska hårkorset ända sedan shahen Mohammad Reza Pahlavi störtades under den islamiska revolutionen 1978–79. Pahlavi själv hade hållits på plats av CIA, som iscensatte en kupp mot Mohammad Mossadeghs demokratiskt valda regering (1952–53). Mossadegh, en sekulär liberal reformator, hade retat Washington genom att nationalisera landets oljeindustri, genomföra jordreformer och vägrat att krossa det kommunistiska Tudeh-partiet.
Iran — Västimperialismens nästa måltavla
CIA (NED:s moderorganisation) infiltrerade iranska medier och betalade dem för att köra hysteriskt anti-Mossadegh-innehåll, utförde terroristattacker i Iran, mutade tjänstemän för att vända sig mot presidenten, odlade band med reaktionära element inom militären och betalade demonstranter för att översvämma gatorna under anti-Mossadegh-demonstrationer.
Shahen regerade i 26 blodiga år mellan 1953 och 1979, tills han störtades i den islamiska revolutionen.
USA stödde då Saddam Husseins Irak, som nästan omedelbart invaderade Iran, vilket ledde till en bitter, åtta år lång konflikt som dödade minst en halv miljon människor. Washington försåg Hussein med ett brett utbud av vapen, inklusive komponenter till kemiska vapen som användes mot iranier, såväl som andra massförstörelsevapen.
Sedan 1979 har Iran också varit föremål för restriktiva ekonomiska sanktioner från USA, åtgärder som allvarligt har hämmat landets utveckling. Under sin första mandatperiod drog sig Trump ur kärnenergiavtalet med Iran (JCPOA, se här, ö.a.) och ökade den ekonomiska pressen.
Resultatet blev en kollaps av den iranska rialens värde, massarbetslöshet, skenande hyror och en fördubbling av matpriserna. Vanliga människor förlorade både sina besparingar och sin långsiktiga säkerhet.
Under hela tiden har Trump upprepade gånger hotat Iran med attacker, och i juni slutförde han äntligen sitt uppdrag genom att bomba ett antal infrastrukturprojekt inne i landet.
En legitim protest?
De nuvarande demonstrationerna började den 28 december som en protest mot stigande priser. Ändå utvecklades de snabbt till något mycket större, med tusentals som krävde att regeringen skulle störtas, och till och med att monarkin skulle återinföras under shahens son, kronprins Reza Pahlavi.
De fick snabbt stöd och förstärkning av de nationella säkerhetsmyndigheterna i USA och Israel. ”Den iranska regimen är i trubbel”, meddelade Pompeo. ”Gott nytt år till alla iranier på gatorna. Och till alla Mossad-agenter som går bredvid dem…” tillade han. Israeliska medier rapporterar öppet att ”utländska element” (dvs. israeliska) ”beväpnar demonstranterna i Iran med skarpa vapen, och detta är orsaken till hundratals dödsfall bland regimens folk.”
Israelisk underrättelsetjänst bekräftade Pompeos inte så kryptiska påstående. ”Gå ut på gatorna tillsammans. Tiden är inne”, instruerade spionagenturens officiella sociala mediekonton iranierna: ”Vi är med er.” Inte bara på avstånd och verbalt. Vi är med er på plats.”
Trump upprepade dessa ord. ”TA ÖVER ERA INSTITUTIONER!!! Spara namnen på mördarna och våldtäktsmännen. De kommer att få betala ett högt pris”, vrålade han och tillade att amerikansk ”hjälp är på väg”.
All debatt om vad Trump menade med ”amerikansk hjälp” tog slut på måndagen, när han uttalade att ”Om Iran skjuter [sic] och våldsamt dödar fredliga demonstranter, vilket är deras sedvänja, kommer USA att komma till deras undsättning… Vi är redo att gå.” Han försökte också införa en total ekonomisk blockad och tillkännagav att alla länder som handlar med Teheran skulle beläggas med ytterligare 25 % tull.
Allt detta, utöver det ökande våldet under protesterna, gör det mycket svårare för iranier att uttrycka sig politiskt. Det som började som en demonstration om levnadskostnaderna har utvecklats till ett enormt, öppet uppror, understött och uppviglat av USA och Israel.
Iranier har naturligtvis all rätt att protestera, men ett antal faktorer har väckt den mycket verkliga möjligheten att en stor del av den regeringskritiska rörelsen är ett oorganiskt, USA-orkestrerat försök till regimskifte. Även om iranier kan diskutera hur de vill uttrycka sig och vilken typ av regering de vill ha, är det obestridligt att så många av de tankesmedjor och icke-statliga organisationer som har ombetts att ge så kallade expertutlåtanden och kommentarer om dessa protester är verktyg för National Endowment for Democracy.
***
Denna artikel publicerades av MintPress.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Att skövla framåt i uppdagande av välkända fakta kan också vara att skövla över fakta som västerländsk underrättelseindustri bidragit med.
Den västerländska tidens tecken, där dolda motiv i företeelser och historiska händelser kan beskrivas som pälsängrar att inte fångas innan/när den gör skada, men att i bästa fall att fångas i flykten när den har vuxit till sig vingar och flyger ut som skalbagge.
Här rörs inte Rand Corporation, detta massiva organ av kalkylerande inblandning i europeiska institutioner eller Hoover institution och knappast inriktas uppmärksamhet till tankesmedjan med den ”röda musen” Washington Institution med program som ”mapping iranian external operations worldwide” vilket egentligen är skolexemplar på genomskinlig propaganda agenda.
Vad som också döljs i olika skribenters i tillfälligt ordnat samtidiga agerande kan vara tecken på systematiskt nyhetsförmedlande med syfte att skövla över tidigare krigsbrott
Och då, på något sätt uppenbarar sig den stygge pälsängern som tror sig ha mognat till en skalbagge, nämligen ädelskiten och folkmordsmillionären Carl Bildt, nyligen som, hör och häpna, kallad som vittne i Lundin rättegången.
Som vittne! när han av Ian Lundin i KU utfrågningarna 2007 definieras som den som skötte förhandlingarna med den sudanesiska regimen.!
Har svenskt rättssystem läskunniga överhuvud taget?
Caitlin Johnstone skriver om vilka som styr USA (hos Unz Review)
Inte heller detta är falsarier utan verkligheten för USA – erkänns öppet av aktörerna själva
Odessa i riskzonen..
https://www.youtube.com/watch?v=JveqAXEe-AE&t=1153s
Bokslutet på det misslyckade lömska folkmördar regim anstiftat regimskyfte projektet för Iran
”250 mosques, over 800 shops, 182 ambulances, 265 schools, 3 libraries, and 4 cinemas were damaged or destroyed. Worse than that, hundreds of police officers, firefighters, Revolutionary Guards, and even simple bystanders were murdered, some beheaded.
Now, videos are beginning to appear showing the coordinated and far from spontaneous actions of masked elements retrieving weapons from backpacks and orchestrating the destruction of buildings and violence against others. The coordination for these actions, obviously, was done via the internet.”
https://strategic-culture.su/news/2026/01/19/tehran-defeats-new-color-revolution-what-does-this-mean-for-world/