BSW: Ukrainakriget – Ett ombudskrig mellan Ryssland och Tyskland

Sahra Wagenknecht

Av Sahra Wagenknecht på Politikus och på Steigan.no

Transkriberat från YouTube-klippet och översatt av Politikus. Uppdaterat 2026-05-30

Torsdagen den 28 maj höll BSW-partiet ett partifirande som inledning på valkampanjen inför lokalvalet i Berlin den 20 september, med partiets grundare Sahra Wagenknecht som huvudattraktion.

BSW: Bündnis Sahra Wagenknecht – Vernunft und Gerechtigkeit (Sahra Wagenknechts allians – Förnuft och rättvisa).

Mötet leddes av Alexander King, som leder det lokala teamet för hela Berlin. Han sitter nu i ”stadsfullmäktige” i Berlin, men eftersom han valdes för Die Linke i det senaste valet accepteras hans övergång till BSW inte som en BSW-grupp.

Mötet ägde rum i stadsdelen Schöneberg i södra Berlin, med cirka 200-300, kanske fler, en varm sommareftermiddag. Politikern Ove Bengt Berg, redaktör, var närvarande. Sahra Wagenknecht sa att kriget i Ukraina nu har utvecklats till ett ombudskrig mellan Ryssland och Tyskland.

I ett långt, engagerande och fängslande tal (med början vid minut 51) berörde Sahra Wagenknecht många frågor. Här är bara två av dem, om sociala förhållanden och krig:

Vi behöver ju äntligen mer substans i politiken. Vi behöver ärliga människor med mod som vill något och inte lobbyister eller de som anpassar sig. Och därför: Ge dem en chans och ge oss deras röst. Det är verkligen väldigt viktigt i valet i Berlin.

Och ärligt talat, när jag ser mig omkring i landet – igår var jag på en resa till Sachsen-Anhalt. Där pratade jag bland annat i Leuna med företagsledare och fackföreningsrepresentanter, ett stort industriområde, ett kemikalieområde.

Den uppenbara oron sprider sig i landet. Och denna rädsla handlar om jobb, om levnadsstandard, hur de fortfarande ska kunna betala hyran, vad som ska hända om de blir sjuka och om självrisker som blir högre och högre, vad som ska hända när vi blir äldre eller redan är gamla och varje månad ser vi hur vi blir avspisade med en fattigpension, trots att de har jobbat på hela livet. Och vi vet inte exakt hur priserna kommer att utvecklas vidare. Men vi vet säkert att med den här regeringen kommer allt definitivt att bli värre.

Och jag tycker att det tyska folket inte längre ska stå ut med detta. De politiska debatter vi har i det här landet, de är helt vilda. Det är också en fräckhet mot alla dem som går upp tidigt varje dag, som arbetar varje dag. Och så kommer en herr Merz som har tjänat miljoner på BlackRock, och som nu läxar upp för tyskarna att vi äntligen måste göra något igen och att det inte räcker att bara arbeta åtta timmar om dagen. Var kommer vi att hamna? Det finns ju trots allt 24 timmar på dygnet.

Har han faktiskt sagt eller förklarat att pension, det är fortfarande en lyx, en grundpension borde vara mer än tillräckligt, då kan man spara privat. Ja, självklart – om man har ett jobb på BlackRock, då kan man spara privat till ett tillägg utöver ett minimum, och BlackRock är särskilt glada när många människor går in på aktiemarknaden och spelar bort sina besparingar där. Men det är så långt ifrån den verklighet vanliga människor lever i.

Och jag frågar mig alltid: Var bor egentligen de som styr det här landet, eftersom de inte vet hur människors vardag ser ut, hur de är helt utmattade när de till exempel arbetar inom vårdsektorn och har haft en pass bakom sig?

Och på tal om krig. Krig och fred. Jag måste säga att jag verkligen är rädd att vi ska hamna i ett krig. Och väldigt, väldigt snabbt. Och det som händer med Irankriget, det är fruktansvärt. En Donald Trump som plötsligt får idén att man måste släppa bomber där, en tysk press som jublar, för att de inbillar sig att vi kan försvaga mullorna. Nu har en Khamenei ersatts av en annan Khamenei – ja, helt fantastiskt: ”mullorna har försvagats.” Nej, bara oskyldiga människor har dödats igen. Nu hoppas vi att förhandlingar kommer att äga rum. Men det här kriget är naturligtvis också ett som kommer att leda till allvarliga störningar i världsekonomin och är särskilt fundamentalt farligt för Irans folk.

Och där säger jag också: Detta hyckleri, å ena sidan att säga om Ryssland att vi måste införa sanktioner eftersom landet har brutit mot internationell rätt. Och när storebror Amerika, när Donald Trump trampar folkrätten under fötterna, står Friedrich Merz upp vid mikrofonen och förklarar för oss att internationell rätt, ja, vad var det egentligen längre, det minns vi inte så väl längre. Det är helt föråldrat. Så nej, vi vill ha ordentliga standarder. Ja, internationell rätt måste följas, och Tyskland borde kämpa för internationell rätt och måste göra det och måste fördöma när ett land bryter mot internationell rätt. Det gäller Ryssland, men det gäller lika mycket USA. Men det måste göras konsekvent och diplomatiskt och inte genom att straffa den ena med sanktioner och sitta i knät på den andra.

Och där jag verkligen är rädd är för kriget som för många kanske har hamnat i bakgrunden, och det är Ukrainakriget. I Ukrainakriget dör hundratals unga människor, unga män också vid fronten varje dag. Och vi har nu haft en sorts – jag måste verkligen säga att jag är chockad – jublande stämning i pressen de senaste veckorna. ”Åh, Ukraina kan nu attackera djupt inne i Ryssland, även civila anläggningar, även oljeterminaler.” Ja, naturligtvis har världen så mycket olja, det är Det är underbart, trots allt har vi ju redan oljeterminaler som brinner i Mellanöstern. Nu brinner de även i Ryssland, vilket är ekonomiskt vansinnigt. Men de jublade där, och nu har ännu fler ukrainska drönare tagit sig in i ett studenthem. 21 ungdomar dör, och den tyska pressen jublar över att det som Kiesewetter [tysk överste, tidigare NATO-stabsofficer, förbundsdagsledamot och nu CDU:s chef för utrikes- och säkerhetspolitik, red.] alltid har velat ha nu har uppfyllts. Kriget har nu förts in i Ryssland. Och sedan jublar de också över att Putins förtroende i Ryssland minskar; hans popularitet. Om vi ​​tittar närmare på vad som händer i Ryssland nu: Det som händer är att rösterna som kritiserar Putin blir högre, men de kritiserar honom inte för att han för krig. De kritiserar honom för att han står ut med för mycket från väst och för att han för krig för defensivt. Och det finns alltmer skrämmande röster som säger att Ryssland inte längre kan acceptera att den ena röda linjen efter den andra överskrids. Och de kräver nu öppet ryska missiler mot Europa.

Och ärligt talat, ignorera det bara, som om det inte existerar. Jag menar, när du säger att med västerländska vapen, med västerländsk teknologi, förs kriget in i Ryssland. Ja, vad blir konsekvensen? Att någon i Kreml äntligen blir övertygad om att man nu måste använda ryska vapen för att föra kriget dit där dessa vapen produceras, dit där pengarna kommer ifrån, dit där teknologin kommer ifrån.

Och det är här hos oss. Kriget har nu blivit ett proxykrig mellan Europa och Ryssland. USA har retirerat långt. Det har först och främst blivit ett proxykrig mellan Tyskland och Ryssland. Och om detta fortsätter, om vi trappar upp detta ytterligare, riskerar vi att ryska missiler en dag kommer att träffa Tyskland. Det är konsekvensen.

Tyska trupper korsar gränsen till Sovjetunionen den 22 juni 1941. Foto: Johannes Hähle.

 Och ärligt talat, när jag hör herr Merz säga att han inte är rädd för krig med Ryssland – då tvivlar jag på den mannens mentala förmågor. Jag är rädd för krig. Jag vill inte att vi ska hamna i krig med en kärnvapenmakt, för jag vet också att vi aldrig kan föra krig mot en kärnvapenmakt, för ett sådant krig utkämpas inte med stridsvagnar, det utkämpas inte med drönare, det utkämpas med missiler. Och det här kriget skulle kunna eskalera till atombomber, och då pratar vi inte längre om huruvida vi har tillräckligt med soldater i Tyskland, utan om vilka delar av Tyskland som ens är beboeliga.

 *

Detta inlägg publicerades av Politikus.

Talet på Youtube

Bild opinionsläget

Källa: https://dawum.de/AfD/