Cancelera  cancelkulturen!

Det är lätt att konstatera att fredsrörelsen och fredskrafterna är tillbakapressade i den tid vi lever i. Militarismen breder ut sig, och misstänksamhet – ibland rent paranoida föreställningar om den andre – sprider sig.

I detta klimat har något vuxit fram som vi kallar cancelkultur. Den innebär att det viktiga inte längre är att du själv får framföra din sak, dina åsikter, utan att du hindrar andra från att göra det.

Cancelkulturen sprider rädsla i samhället och krymper åsiktsfältet. Ett enda förfluget ord, en felsägning, kan bli till en dom som tystar människor för lång tid.

Inom fredsrörelsen har cancelkulturen bland annat lett till att olika organisationer har svårt att samarbeta trots att målen är gemensamma – stopp för det gigantiska slöseri med samhällets resurser som massiv upprustning och satsningar på militären innebär.

Vi ser det också på statlig nivå. Den svenska staten har, via EU, förbjudit oss att ta del av vissa nyhetskällor – framför allt ryska. Oavsett vad man tycker om dessa medier är principen allvarlig: när staten bestämmer vad du får eller inte får höra, då inskränks friheten. Staten har också aktivt jagat fredsvänner. Nyligen tvingades en fredsförening betala tillbaka redan beviljade statliga bidrag, eftersom en statlig utredning hade kommit fram till att organisationen inte levde upp till det formella demokratikrav som ställs på bidragsmottagare. Detta bland annat på grund av kopplingar till andra fredsorganisationer och uttalanden som påstås stödja Rysslands invasion av Ukraina. Utredningen är en skandal med falska påstående och rena felläsningar av källmaterial. Den är i själva verket ett tecken på att inte endast den internationella rättsordningen, folkrätten, utan och också det svenska rättsamhället befinner sig i fritt fall.

Cancelkulturen är därför inte bara ett problem bland individer på nätet. Den har blivit en kraft som riskerar att underminera vår demokratiska grund. Och därför måste vi våga tala om den, varna för den och stå emot den.

Red.: Wikipedia skriver ” Cancelkultur (från engelskans cancel culture), ibland kallat utfrysningskultur, kränkthetskultur eller utraderingskultur,^[1] är en modern form av ostracism. Det innebär att någon exkluderas från sociala eller professionella kretsar – på Internet, i sociala medier, eller från andra arenor i livet. Det beskrivs som kulturell utfrysning av personer eller företag som anses ha sagt eller gjort någonting moraliskt oacceptabelt eller normbrytande, ofta med koppling till världspolitik, sexism, rasism eller homofobi.^[2] Den som utsätts för denna ostracism sägs ha blivit ”cancelled”^[1] (eller ”cancellerad”). Uttrycket cancelkultur har till övervägande del negativa konnotationer och används ofta i debatter om yttrandefrihet och censur.  Wikipedia.

_____________________________________

Det var bättre förr, är en vanlig fras som oftast inte har fog för sig. Men när det gäller PFF (Proletärens FotbollsFörening) har den faktiskt det.

Redan från början förklarade PFF att klubben inte skulle vara någon “skinande blank rörelse” utan en av många i Göteborgs Fotbollförbund.

När klubbhuset byggdes var det många som var emot ett rött näste i de göteborgska förorterna där mycket fortfarande var eftersatt. Välvilliga planerare på stadsbyggnadskontoret  hjälpte emellertid till att lösa tomtfrågan medan handläggare på Fritidsförvaltningen var behjälpliga med ansökan om kommunalt stöd till bygget av klubbhuset.

Uppbackning kom också från andra håll, inte minst från socialdemokraten Gunnar Larsson, som såg till att ansökan beviljades i i Fritidsnämnden, där han var ordförande. Det beslutet banade väg för att liknande beslut kunde klubbas  i kommunstyrelsen och sist i kommunfullmäktige.

Det fanns alltså socialdemokrater då, som ansåg att målet, aktiviteter för ungdomar i Göteborgs förorter, var viktigare än politisk inställning.

PFF och Gunnar Larsson stod sedan hela tiden sida vid sida i kampen för breddidrott,  inte minst när det gällde bevarandet av 51-procentsregeln, den som innebär att medlemmarna måste äga minst 51 procent av en idrottsförening, och som fortfarande finns inskriven i Riksidrottsförbundets stadgar, trots många attacker för att få bort den.

Zlatan skulle alltså inte kunna köpa resten av Hammarby eller hela Malmö FF om han nu skulle vilja det, vilket kanske inte är så troligt.

Ingen magnat kan behandla svenska idrottsklubbar som vore de en aktiepost.

Och detta tack vara att varken PFF eller Gunnar Larsson led av cancelkultur, då när det begav sig.

Talet hölls i Proletären FF:s klubbhus på Åkereds Skolväg 22, Västra Frölunda, Göterborg i samband med en bokfest för boken ”Proletären FF en del av världen 50 år” 30 juli 2025.

Proletären FF – en del av världen!

Donera gärna med Swish till 070-4888823.