I en Insändare. ”SVT:s dokumentär ger en skev bild av ubåtsfrågan” till DN skriver Rolf Ekéus, ambassadör och särskild utredare samt Mathias Mossberg, ambassadör och huvudsekreterare i 2001-års Ubåtsutredning ”Enligt den så kallade Ubåtsutredningen kan man inte utesluta att kränkningar skett av undervattensfarkoster från väst. Om detta nämner SVT inget i sin dokumentär ”Under ytan”, skriver Rolf Ekéus och Mathias Mossberg.”
Mina kommentar under ”Ifrågasätt” brukar innehålla kritik av huvudbudskapet i artikeln. Så inte denna gång. Är det ändå av något intresse? Kanske
Jag skrev ”Inte minst freds- och konfliktforskaren professor Ola Tunander har presenterat fakta och analyser som starkt stödjer bedömningen att ubåtskränkningar utöver U137 kom från väst. I bl.a. boken ”Det svenska ubåtskriget”. Dels en test av Sveriges försvar, och därtill en medvetenhet om att kränkningar sannolikt från svenskt skulle presenteras som att de kom från Sovjet/Ryssland. I sin senaste bok i frågan ”Navigationsexperten” presenterar han en djärv tolkning för diskussion.”
Jag får inte hänvisa till artikeln på egna siten enligt DN:s ”intressanta” regler.
Ber läsaren att gärna läsa någon/några av artiklarna nedan.
Artiklar om ubåtsfrågan.
“Whiskey on the rocks” – Hur Sverige lät sig bedras av U137. Ola Tunanders nya bok: “Navigationsexperten: “
Hur man i tysthet styr upp och disciplinerar forskningen
”Det svenska ubåtskriget”: Om hur Sverige lät sig luras i det internationella maktspelet.
Svensk ubåtsjakt var psykologisk krigföring.
Varför ska USA öva ubåtsjakt på svenskt vatten?
Ännu en (rysk) ubåt?
Ryska hotet förblir ett påhitt.
Ubåtshotet – Den djupa staten på grunt vatten. SvT vägrar informera!
Det är som alltid: hävdar man något måste man ha bevis och det som kallas för ”att ha ordentligt på fötterna”.
Det var där den objektiva politisk-diplomatiska skadan också exakt inträffade. Men så torde också planens uppfinnare haft just exakt detta mål.
Finner vi klokt och utrett varför någon part ville allvarligt förstöra och lägga i ruin det då militärt alliansfria Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen på 1980-talet så har vi funnit såväl planens mål och dess upphovsmän. Många underhuggare i uniform i denna plan visste säkert inte alls om det övergripande politiska målet, vems ärenden man egentligen sprang och att man förstörde och förrådde hemlandet Sveriges säkerhet och utrikespolitik. Det kan nog ursäktas dessa underhuggare.
När den gamle och rejält åldersrörde förre amerikanske försvarsministern Caspar Weinburger intervjuades i svensk tv om detta svarade han många år senare, utan egencensur och i klartext, precis som om vi alla visste detta svar i Sverige.
På sätt och vis gjorde vi ju det.
Den ende som blev upprört och argt förvånad var Carl Mink, eller Bild eller vad han nu hette: ni minns den där blonde skånske Östermalmsmuffaren, som hoppade över universitetsexamen.
Jag undrar just vad som hände med den unge mannen?
Ur Tage G. Petersons biografi över Palme:
”Inför Olof Palmes planerade resa till Sovjetunionen 1986 uttalade sig tolv sjöofficerare den 10 november 1985 i Svenska Dagbladet, där de tog heder och ära av Sveriges statsminister, Oförblommerat sa de att man inte litade på honom. Man stämplade Olof Palme som opålitlig. Han var en säkerhetsrisk. Han var en förrädare.
Kommendörkapten Hans von Hofsten ledde angreppen. Han hävdade att Palme tar inte ubåtskränkningarna på allvar. Han talar inte klarspråk.von Hofsten gjorde gällande att Olof Palme medvetet tonar ner ÖB:s rapporter om kränkningarna. Palme går ryssarnas ärenden.
De tolv sjöofficerarna var: kommendörkaptenerna Lennart Danielsson, Jan Lejd, Cay Holmberg, Magnus Haglund, Christer Hägg och Jan Svedman, örlogskaptenerna Tommy Åsman, Rolf Löthman, Leif Nylander och Christer Widgren, kapten Peter Nyrén och vapenofficer Christian Allerman. De var alla med om att piska upp en hatstämning mot Olof Palme.”
Christian Allerman intervjuas i SVT:s dokumentär.
Då bör dessa officerare lägga fram sina bevis på dessa (hittills påhittade) reella ubåtars existens, och hur de i så fall nationalitetsbestämts? Klarare än så kan det inte bli.
I vilket land som helst hade dessa officerares politiska ställningstaganden och angrepp på deras chefsstrukturer i form av landets regering medfört omedelbart avsked och att de ställts inför rätta.
När vi nu ser hur detta ärende skötts kan man inte komma närmare att de förberett eller möjligen delvis genomfört ett myteriliknande angrepp mot svenska staten med kontakter och planer hos främmande makt (USA) och att det måste ses om möjligt som förberedelse till myteri och förräderi. Bland dessa skulle man till och med kunna finna obehörighet med statshemligheter eftersom ärendena diskuterats med främmande makt och skulle därför innebära dom för förräderi.
Nu är detta 30-40 år sedan, mycket är preskriberat och flera lär vara både döda och annars ha glömt allt om de lever.
Men ärendet är klart: dessa officerares beteende skulle i vilken annan stat som helst, även i hela Nato, medfört avsked och rättegång eller krigsrätt. I Turkiet avskedades häromåret ALLA turkiska officerare som utbildats i Nato som en städning efter det misslyckade militära myteriet i juli 2016.
Det var en fullständigt korrekt rättsligt beslut att försvara den folkvalda turkiska staten.
Så skulle det även gått till i Sverige, vilket det tyvärr inte inträffade.
1965, skrev Calle Bildt (16) en insändare i SvD, om Siri Derkerts utsmyckning av Östermalms nya T-banestation, att den fredssymbol, & anti-atombombs-märket som lades in i golvet, att den var att jämföra med hakkorset, på väggen står Und’ens ord: Stoppa spridningen av kärnvapen.(Australien prospect, nu med i klubben, med ubåtsavtalet.)
SvDs redaktör Kar de Mumma tillrätta-visade unge Bildt: Att vad var fel med ”Fred på jorden” och Ner med vapnen !, som Derkert ristade in i väggen. Nej, och det
måste ju Bildt hålla med om, fast i sin Sturm-und Drangperiod. Men det var så det började, och nu har vi värdlandsavtalet.
Ni som läst Tunanders senaste bok om navigatören Avrukevitj vet att Tunander förklarar Sveriges uppträdande som en följd av utpressning från Usas sida. Tunander säger inte utpressning utan det är min tolkning av att han berättar om Usas kritik mot en svensk exportaffär som innehöll vissa amerikanska kretskort som Usa inte godkänt och som därför gjorde att Sverige inte fick tillgång till amerikanernas flygmotor till Jas och en sidewinder-robot.
Det var Richard Perle som drev den saken.
Men det är ju inget tvivel om att flottan hade motiv också så Usa kunde genom sin psyop med U137 räkna med draghjälp från den svenska försvarsmakten.
Tunander pekar ju på flera individer i flottan med Usa-anknytning som uppförde sig som medkonspiratörer genom att inte fråga ut Avrukevitj.
Den sistnämndes uppträdande pekar på att han också var i maskopi med Usa.
Så både Sverige och Sovjet var inblandade.
Tunander anger inte på vilket sätt Sovjet skulle ha motiv men såna fanns som jag tidigare berört genom den omfattande teknologiexport som Usa utfört till Sovjet men som tillfälligt avbröts iom Afghanistan-kriget.
Den återtogs och det kan förmodas att Avrukevitj lejdes av den delen av Sovjets etablissemang som var angelägna om en fortsättning av USTEC.
Motivet för Usas dubbelspel med att ’beväpna fienden’ var att muta Sovjet att inte avslöja bluffen med Apolloprogrammet, där Sovjet som belöning för Nixons generösa teknologiexport senare spelade in det fejkade rymdrendezvous-et Apollo-Soyus i ett amerikanskt transportplan som periodiskt föll fritt under en knapp minut för att framkalla gravitationslösa förhållanden.
Fö har John Birch Society nu tagit bort sina gamla artiklar från archive.org som tidigare redovisade att Nixon, efter Apollo13, godkände försäljning av alla varor och tjänster som Sovjet önskade.
Det illustrerar en Cia-funktionärs utsaga att dom vann kalla kriget för att dom var bättre pokerspelare inte för att dom var ’the good guys’
Fast är det ökända och närmast fascistiska John Birch Society verkligen både tillräkneligt och pålitligt i någon historisk fråga?
Att de amerikanska Förenta staterna skulle kunnat muta sig till och infiltrera sovjetisk militär att göra ”misstag” med en ubåt för att passa ”amerikanska planer”, dessutom under Reagan, måste jag beteckna som fullständigt osannolikt. Det hade varit en politbyrå-fråga i Moskva och hade ALDRIG godkänts där med hårda renläriga herrar som Jurij Andropov, Michail Suslov och marskalk Dmitrij Ustinov ännu aktiva. Då vet man inte mycket om det sovjetiska systemet. Det där måste vara något slags amerikanskt drömmeri från något köksskvaller.
Allt är möjligt. Det som vi kan uppfatta som irrationellt (och varande en konspirationsteori) kan vara fullt rationellt om vi får inblick i den dolda dagordning som vi vanliga undersåtar sällan får någon inblick i. Ett exempel:
Jag har inte förrän några månader sedan, då jag började läsa Jan-Olof Rönns mediekritiska bok ’Utan Media kan du inte starta ett krig’, brytt mig det minsta om 9/11. Men av Jan-Olof Rönns bok blev jag lockad att läsa ’CIA och 11 september’ av Andreas von Bülow. Orsaken till detta är först och främst Andreas von Bülows person.
Så här presenteras Andreas von Bülow på WikiPedia:
”Bülow, a member of the Bülow family, served as secretary of state in the German Federal Ministry of Defence (1976–1980) and Minister for Research and Technology (1980–1982), both during the Chancellor Helmut Schmidt administration, and was regarded as a ”rising star” of German politics at the time.[1] He served for 25 years as an SPD member of the German parliament (1969–1994). In the late eighties and early nineties, he served on the parliamentary committee on intelligence services (”Parlamentarischer Kontrollausschuss”). This committee supervises German intelligence agencies and has access to classified information. In the early nineties, Bülow also served as SPD ranking member of the Schalck-Golodkowski investigation committee, a task that first led him to inquire into white collar crime in connection with Eastern intelligence services, and later also into what he labels ”criminal activities” of Western intelligence services. His first major publication dealing with this realm, In the Name of the State (German: Im Namen des Staates) is a heavily referenced and extensive study focusing mostly on the CIA. Since leaving the Bundestag, he has largely left the SPD’s political loop.” https://en.wikipedia.org/wiki/Andreas_von_B%C3%BClow
Andreas von Bülow är alltså en i högsta grad kompetent konspirationsteoretiker, och han befinner sig inte i något av extremistlägren till höger eller vänster. Han är en person vars CV, i mina ögon, gör honom i högsta grad trovärdig.
Jag har scannat in ett stycke om ’Säkerhetstjänsternas dolda verksamhet’ som kan vara väl värt att läsa för att förstå hur världen fungerar och att människoliv inte, inte ens det egna landets, har något värde när stora ekonomiska vinster finns att hämta. Stycket finns här:
http://motbild.se/files/ur_CIA-och-11-september_-_av_Andreas-von-B%C3%BClow.pdf
För den som vill läsa hela boken finns gott om exemplar på t ex Bokbörsen: https://www.bokborsen.se/index.php?g=0&c=0&q=Andreas+von+B%C3%BClow&qa=&qt=&qi=&qs=&f=1&fi=&fd=&fs=&pb=&_s=created_at&_d=desc
Läs gärna “911” – När lögnerna blir gamla. Då blir de historia och de ansvariga är döda.
Och 9/11, eller den 11 september 2001 – Reflektioner
Nej – allt är inte på långa vägar alltid möjligt ens i de hemligaste skeenden.
Skulle amerikanska underrättelsetjänster alltid lyckas med det ”omöjliga” och ouppnåeliga i det dolda och sedan parallellt misslyckas med det klara och offentliga som i allt från schabrakmisslyckanden som Vietnam, Irak, Afghanistan till Ukraina – då har man inte (alls) förstått de historiska förutsättningarna för hur politik skapas och projiceras i samtid till det som blir historia. Den verklighetsbeskrivning håller i kollektivt arbete i inga sammanhang. Noll.
Politiska, civila och militära tjänster håller en viss nivå rakt igenom i allt arbete: att de sedan skulle kollektivt kunna i största hemlighet lyfta sig själva i både håret och kragen och utföra underverk i specifika ärenden är som sagt kollektivt omöjligt, en överlogisk konspirologi som aldrig håller.
Däremot finns enskildas underverk och magnifika arbete: t.ex. den som brukar anses som 1900-talets kvalitativt främste långvarige underrättelseagent: Richard Zorge (Sorge), men han var i princip sin egen chef och regissör och lydde i hantverket ingen chef.
Jo, men visst avslöjar nivån på de öppna
verksamheterna, även något av nivån på
hemligtjänsterna. Men visst kan väl enskilda eller terrorister i grupp arrangera,
de mest groteska och sataniska dåd, som
9/11 eller Utöya, som vanliga människor inte kan föreställa sig, som tur är.
Men den judiske sociologen Karl Mannheim (d. 1947) sa: Det finns inga mysterier, bara ett envist förnekande av verkligheten. Men varje händelse åtföljs av konspirations-teorier. Estonia, Palme, U137, ofta av goda
skäl, att något medvetet dolts av makthav-arna.
Men alla dessa händelser var ju extra-ordinära, på ett o-troligt sätt i vår tid.
Precis som Vilks död, var det en olycka, prejning, eller en ” konstinstallation” , som kan fogas till de andra? När konstnärer intalar oss att tro på ”installationer” och ”Nimis” ? Dog ”konsten” med Vilks och Säpo?
När säk sumpat morden på statsminister, utrikesminister, och sen Vilks, kronjuvelen som de själva orsakar, hur mår de idag, och vad anser utrikes hemligtjänster om Sverige, när nu ingen regeringschef ville komma till Malmö, har Sverige blivit en no-go-zon? Gangstermorden på det?
Men som Tunanders bok, varför har ingen
berättat om de amerikanska marinattach-eernas besök på Karlskrona örlogsbasen, den 27/28 oktober 1981? Kan någon inom
marinen kommentera det? ett 30årsminne.
Norge och Danmark är egentligen små nationalistiska, imperialistiska nationer,
i Nato, inte av en tillfällighet, kan man tänka, varför är deras Nato-ordföranden,
Fogh-Rasmussen, och Stoltenberg, så aggressiva, krigiska Nato-propagandister, som skyllde på stackars afghanska hemmaarm’en för nederlaget, som fajtades lika illa som norska arm’en 1940, som gått över till Quisling, officerskåren, var 5 norsk var sen anställd av Wehrmacht. Va’ ere för typer som är våra grannar i Norden? Hur hanterar de sina besvikelser? som Venn-berg sa.
Vad som händer i Norge, kan komma ur nationalismen, som hade 5.000 WaffenSS rekryter, Danmark ca 8.000 WSS-soldater, Sverige kanske bara 200 värvade personer,
men 8.000 finlandsfrivilliga, 1940, 500 Sveaborg, 1941,men noll Norgefrivilliga, jo sossen Conny Andersson. 500 frivilliga till
Spanien, var tredje föll, och blev de sen jagade på hemmaplan, efter noter, 1939. Högern och Arvid Fredholm hade Boll-(tennis)husmötet, i Uppsala i februari 1939, och klagade högljutt för 10 judiska läkare, som flytt till Sverige. Skillnad på de modiga mestadels Spanienarbetarkillarna, som ofta var sjöfolk.
När Norge ville göra sig fria från Sverige och ”Brödrafolkens väl”, 1905, blev det allmän mobilisering och krigsstämning i Sverige, det var till en del Storbritannien som hetsade Norge att bli självständigt,
”split and rule” mot Sverige.
Ryssland var först med att erkänna Norge,
1905, men efter Dorpatfreden 1920 fick Norge gemensam gräns med Finland, där uppe i Petsamo, som de var lagom glada för, men det är ändrat sedan 1945.