Danmarks statsminister lider av vanföreställningar och kallar alla ryssar för ”galna”

Mette Frederiksens världsbild och hotfulla uttalanden samt hennes oroande stereotyper av det ryska folket är bortom det normala och måste ses som ett hot mot Danmarks och Europas framtid.

Av TFF – Transnational Foundation & fredsforskaren docent Jan Öberg född i Danmark, 16 februari.

Jan Øberg TFF-direktör

Observera statsministerns diskriminerande kommentarer om det ryska folket, som jag dokumenterar i noten nedan. Som statsminister talar hon i praktiken som en representant för det danska folket. Är detta acceptabelt i dagens Danmark? Och vad ska det ryska folket tycka om Danmark? Politik kan helt enkelt inte bedrivas på detta sätt, och någon måste nu sätta stopp för hennes självsäkra, amatörmässiga och nedlåtande militaristiska nonsens. För det ökar risken för krig.

Inledning

De flesta människor runt om i världen vet lite om de nordiska ländernas säkerhetspolitik. Många tror fortfarande att de är välfärdsstater, baserade på jämlikhet och självständigt tänkande, hög utbildningsnivå, kultur och dialog, verkligt humanitära och FN-stödjande, och att de inte går i krig förutom i självförsvar.

Allt detta är föråldrad kunskap idag.

Sedan NATO:s bombningar av Jugoslavien 1999 har Danmark varit ockupant i Irak, anslutit sig till USA i Afghanistan, bombat i Syrien och återigen i Irak, tillsammans med Norge, varit det mest aktiva i att förstöra Libyen och stöder fullt ut USA:s/Israels civila och militära åtgärder mot Iran.

Även om det är svårt att mäta är dagens danska ledarskap förmodligen det mest militaristiska bland de mindre europeiska länderna. Danmark brukade vara ett fredens land, en fotnotsnation i NATO, ett land där regeringen kunde diskutera Norden som en kärnvapenfri zon.

Jag (Jan Öberg) vet detta eftersom jag under hela 1980-talet tjänstgjorde som expert i regeringens säkerhets- och nedrustningskommitté. Landet hade till och med en nedrustningsminister och ett fredsforskningsinstitut.

Sverige var neutralt och alliansfritt, en stark röst för solidaritet med mindre nationer, en förespråkare för det intelligenta konceptet gemensam säkerhet och en medlare mellan Iran och Irak.

Finland var neutralt och alliansfritt men hade en särskild relation till Sovjetunionen – allt detta var en del av den nordiska balansen.

Finland och Sverige har inte bara gått med i NATO utan någon analys av möjliga konsekvenser och utan en ordentlig offentlig debatt. I panik eftersom Putin, efter Ukraina, skulle ockupera dem alla – om de inte gick med.

Som om detta inte vore nog fick USA, under Biden-administrationen, över 40 baser i Skandinavien, 17 i Sverige, 15 i Finland, 7–8 i Norge och 3 i Danmark – alla under amerikansk jurisdiktion och utan garantier för vad USA kan komma att införa, inklusive kärnvapen.

Om ett krig bryter ut kommer dessa länder nu, till skillnad från tidigare, att bli ryska prioriterade mål. Dessa beslut var möjliga eftersom regeringen var mer lojal mot USA än mot sitt eget folk.

Och nu vill Trumpregimen ha Grönland, kommer att försöka militarisera den större regionen ännu mer och ytterligare förstöra regionens historiska roll som ett lågspänningsområde med det som då kallades Nordisk Balans – en mycket mer intelligent politik än den som finns idag.

Jag nämner detta som en upptakt till vad som kommer nu med fokus på Danmarks premiärminister:

LÄS NOGA vad premiärminister Mette Frederiksen säger här, enligt danska nyhetsbyrån Ritzau. Tyvärr är det på danska, men det är vad premiärministern sa vid säkerhetskonferensen i München förra helgen (se videon i noten nedan).

Det är ganska chockerande.

Finns det ens en enda journalist i Danmark idag som vågar – eller ges möjlighet – att fråga premiärminister Frederiksen: ”Ursäkta mig, men hur ser analysen ut som får dig att peka på alla dessa hot och påstå att Putin tänker göra vad du säger?”

Tyvärr är svaret förmodligen nej. Journalister saknar både kunskap och mod, och deras redaktörer högre upp vet vad man inte får fråga i statsministerns närhet.

Om danskarna inte snart sätter stopp för statsministerns irrationella, högst personliga och odokumenterade antaganden (och antaganden som de förblir, tills vi ser en 200–300 sidor lång professionellt kompetent hotbild som stöder hennes världsbild), kommer hon (Mette Fredriksen) att vara – och förbli – det största individuella hotet mot Danmarks framtid.

När man hör uttalanden som statsministerns är det svårt att inte tänka på ordet paranoia, även kallad paranoid psykos, vilket är ett kroniskt tillstånd som kännetecknas av långvariga vanföreställningar i ett ”fackfördelat” område hos en annars fungerande person. Läs mer om paranoia på Wikipedia. Där står det bland annat:

”Freud förklarade paranoia genom projektionens försvarsmekanism, där en ond och hotfull del av personligheten splittras av och tillskrivs andra. Den tidigare onda delen av personen oskadliggörs därmed genom det paranoida-systemet. Den paranoida individen känner ändå ett behov av att ta itu med detta onda och bekämpa det.”

Jag är ingen expert på dessa frågor och ställer naturligtvis ingen diagnos, men det är naturligt att fundera över om det kan finnas systematiska vanföreställningar – något jag tidigare har diskuterat på den här bloggen.

Hon vill ha krig, upprustning och militarism i mycket större utsträckning än Putin och de andra hon nämner. Hon insisterar på att Europa måste vinna över Ryssland, och om Ryssland vinner i Ukraina kommer Putin att ta allt och sedan gå vidare och ta andra länder. Hon argumenterar aldrig för sin poäng, och hon blir aldrig tillfrågad av journalister hur hon gör en sådan hotbedömning.

Hon är konstitutionellt oförmögen att tala om medling, självreflektion, dialog, förhandling eller diplomati, och hon saknar den empati, statsmannaanda och ödmjukhet vilket sund säkerhetspolitik per definition måste baseras på.

Utan minsta verklighetskontroll av vad som har hänt i Europa sedan 2014 (USA-stödda statskuppen i Kiev, ö.a.) fortsätter statsministern detta absurt självsäkra förespråkande för en världsbild och hotuppfattning som, enligt min bästa bedömning, bara kan leda Danmark och Europa in i katastrof. Och hon gör det i ett forum som jag beskriver i Säkerhetskonferensen i München har blivit ett 20 miljoner euro i ekokammare för militaristiskt grupptänkande.

När hon ständigt talar om vapen, upprustning och att besegra någon, främjar hon implicit – utan minsta moraliska tvekan – förstörelse, massdöd och samhälls- och miljöförstöring. Hon förespråkar våld där diplomati skulle kunna vara ett alternativ. Med tiden höjer hon hotnivån allt högre och lägger till hot på hot.

Jag tvivlar på att hon, även när hon är helt ensam, är kapabel att fråga sig själv: Tänk om jag helt eller delvis misstar mig? Vilka kan konsekvenserna bli för danskar och för Europa? Borde jag kanske tala lite försiktigare?

Det är som om hon måste lägga till fler hot för att övertyga sig själv om att hennes ursprungliga (vanföreställning) antagande var 100 % korrekt och bara blir mer korrekt. Tidigare räckte det att Putin/Ryssland hade gått in i Ukraina; sedan var det att han ville ta hela Ukraina; och nu är det så att han efter Ukraina kommer att attackera andra länder – tydligen inklusive ett NATO-land – varför skulle NATO-/EU-länder annars behöva upprusta så mycket mer?

Jag har arbetat med internationell politik i allmänhet och säkerhetspolitik i synnerhet i fler år än premiärministern har vandrat på denna jord. Jag har hört sedan födseln att ”ryssarna kommer”. Men dessa opålitliga, irriterande ryssar har inte kommit, och min analys har lett mig till slutsatsen att Ryssland inte har för avsikt att attackera andra länder, definitivt inte NATO eller neutrala stater. Man kan hålla med eller inte, det är helt okej.

Men en statsminister bör inte tillåtas överföra sina mer eller mindre kategoriska (villfarelsemässiga) antaganden till nationell och internationell nivå och kräva enorma, ständigt ökande summor pengar från befolkningen som kommer att påverka framtida generationers liv utan att någonsin utmanas, ifrågasättas eller granskas.

Jag kommer att fortsätta göra det – även om andra danskar, inklusive experter som citeras överallt i media, inte kan eller vill. Kanske är skillnaden att jag är fri och inte betalas av någon.

Dessutom baserar sig Mette Frederiksen på en annan idé som kollapsar under sin egen orimlighet – nämligen den bisarra idén att militära utgifter ska vara knutna till ett lands ekonomiska utveckling (BNP). Den som tror på den idén – och det inkluderar politiker, media och forskare, eftersom de inte ifrågasätter den – måste vara oförmögen att tänka utanför den politiska korrekthetens ramar.

Militära utgifter bör fastställas utifrån en grundlig analys av civila och militära hot som kan vara tänkbara inom exempelvis en tjugoårsperiod och inom ramen för en balanserad statsbudget. Jag har skrivit om detta här. När premiärministern – och alla andra – talar om militära utgifter som andel av BNP är det inget annat än intellektuellt nonsens. Och bara möjligt eftersom kunskap inte längre spelar någon roll i säkerhetspolitikens praktik.

Men BNP-måttet har en användbar funktion för militaristiska kakistokrater: Det befriar dem från att prata om de verkliga hoten och hur de hanteras – ”Se hur seriösa vi är och hur vi verkligen gör något nu när vi avsätter X % för det ena eller det andra.”

Sammanfattningsvis har Putin-figuren som statsministern personligen hatar så intensivt, med tiden – helt förutsägbart ur ett psykologiskt perspektiv – blivit hennes spegelbild.

Den enda upprustning Danmark behöver är intellektuell och etisk. Men det kommer inte att ske under hennes ledning. Jag föredrar fortfarande att tro att det blir möjligt när danskarna vaknar upp till militarismens hårda verklighet.

Men möjligheternas fönster stängs lite för varje dag med ledare som Mette Frederiksen och hennes europeiska militaristvänner.

Obs

Om du vill se själv vad premiärministern säger – inklusive hennes diskriminerande stereotyper att ”så här är ryssar… och de kommer inte att förändras” (!)

Video

På sitt Besserwisser-hävdande, självsäkra sätt uttrycker premiärministern att ryssarna inte vill ha fred, för om de ville det skulle de inte bomba energianläggningar i Ukraina nuförtiden när temperaturen är minus 25 grader. Tydligt indignerad men också nedlåtande säger hon: ”Det är så galet att bara ryssarna skulle göra sådana saker. Men så är Ryssland, och det kommer inte att förändras… Och det enda språk de kan förstå är om vi är lika tuffa som de.” 140 miljoner ryssar karaktäriserade i en enda mening – något som ingen någonsin borde göra.

Sedan följer en tirad om hur hennes kollegor inte lyssnade på henne när hon för flera år sedan argumenterade för att NATO-länderna borde ge Ukraina allt det behövde, inklusive luftförsvar och långdistansmissiler som kan slå till djupt inuti Ryssland så att Ukraina ”vinner kriget”.

Denna obehagliga, russofobiska sekvens utelämnades från rapporten ovan av Ritzau, den danska nyhetsbyrån. Varför, undrar man?

Fru Frederiksen talar här som dansk statsminister och därmed som representant för det danska folket. Stöder danskarna den här typen av uttalande, som förtalar ett helt folk – alla – och deras stat? Är detta acceptabelt i Danmark idag?

En sista tanke: Hur skulle media och världen reagera om hon istället sa: ”Det är uppenbart att Israel inte vill ha fred; det vill bara genomföra sitt folkmord. Det är så vansinnigt att bara judar skulle göra sådana saker, men det är så Israel är, och det kommer inte att förändras…”

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.