Denna artikel 16 oktober på derimot.no har översatts av Rolf Nilsson.
Text och illustration av Terje Sørensen och AI-vännen.
Tio ledande nationalsocialister avrättades genom hängning i Nürnberg natten till den 16 oktober 1946 efter att Internationella militärtribunalen (IMT) hade dömt dem för krigsförbrytelser, brott mot freden och brott mot mänskligheten. Tribunalen inrättades av segermakterna, och domarna kom från USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike. Fallet var ett juridiskt genombrott – och kontroversiellt – men lade grunden för modern internationell straffrätt.
Kort kronologi inför avrättningarna
• 8 augusti 1945: Londonstadgan antas av USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike. IMT inrättas.
• 20 november 1945: Huvudrättegången i Nürnberg mot 22 toppnationalsocialister inleds.
• 30 september–1 oktober 1946: Domar avkunnas: 12 dödsdomar, 3 frikännanden, andra fängelsestraff. Martin Bormann döms i sin frånvaro.
• 15 oktober 1946: Hermann Göring begår självmord i sin cell strax före avrättningarna.
• 16 oktober 1946: Tio dödsdomar verkställs genom hängning i Nürnbergfängelset.
Åtalen: Tre huvudkategorier
IMT dömde enligt tre nyligen definierade kategorier i stadgan:
Brott mot freden
Planering, förberedelse, inledande eller utkämpande av ett anfallskrig i strid med fördrag och internationella avtal.
Krigsförbrytelser
Brott mot internationell krigsrätt, inklusive mord och misshandel av civila och krigsfångar, deportationer, plundring etc.
Brott mot mänskligheten
Mord, utrotning, förslavning, deportation och andra omänskliga handlingar mot civilbefolkningen – även när de begås mot egna medborgare.
De tio som faktiskt avrättades den 16 oktober 1946
Obs: Hermann Göring begick självmord den 15 oktober 1946. Martin Bormann dömdes i sin frånvaro och var redan död vid tidpunkten för domen (bekräftades först senare).
Rättslig ram: Londonstadgan och ”retroaktivitet”
Domstolen inrättades genom Londonstadgan av den 8 augusti 1945, utarbetad och antagen av segermakterna. Kritiker har hävdat att delar av den rättsliga grunden var retroaktiv (ex post facto). IMT svarade att stadgan kodifierade redan befintliga internationella rättsliga förpliktelser (inklusive Haagkonventionerna från 1899/1907 och humanitär sedvanerätt) och att ledare kunde hållas personligen straffrättsligt ansvariga för statens brott.
Vem dömde? Domarpanelen från de segerrika makterna
Paneln bestod av en domare och en suppleant från var och en av de fyra segerrika makterna:
• USA: Francis Biddle (suppleant: John J. Parker)
• Storbritannien: Geoffrey Lawrence, ordförande (suppleant: Norman Birkett)
• Sovjetunionen: Iona Nikitchenko (suppleant: Alexander Volchkov)
• Frankrike: Henri Donnedieu de Vabres (suppleant: Robert Falco)
Avsaknaden av neutrala domare har bidragit till kritiken av ”segerrättvisan”, särskilt med hänvisning till det faktum att vissa allierade själva begick allvarliga övergrepp som aldrig prövades i domstol i Nürnberg. (till exempel terrorbombningen av Dresden, ö.a.)
Etisk och juridisk bedömning: Mellan hämnd och rättvisa
Nürnbergrättegångarna var både en moralisk uppgörelse och ett juridiskt laboratorium. De bröt med uppfattningen att ”stater ensamma” bär ansvar och etablerade principen om personligt ansvar för ledare. Samtidigt var ramverket politiskt bestämt, och domstolens legitimitet ifrågasattes av påståenden om retroaktivitet och bristande neutralitet. I efterhand har Nürnberg ändå stått som en vattendelare som hjälpte till att forma viktiga institutioner och normer inom internationell rätt.
Försvarsadvokaternas roll och möjligheter
Även om processen etablerades och styrdes av segermakterna, fick de åtalade formellt rätt att försvara sig, att presentera vittnen och att lägga fram bevis. Var och en av de 22 huvudåtalade hade sin egen tyska försvarsadvokat, och dessutom inrättades en gemensam samordnare för försvarsadvokaternas intressen.
Försvarsadvokaterna fick dock mycket begränsad tid och resurser. De arbetade under ständig övervakning, fick sin korrespondens censurerad och var tvungna att söka domstolens tillstånd att kalla vittnen. Många vittnen var i fångenskap, i Sovjetunionen eller avtjänade sina egna straff, och kunde endast förhöras via dokument eller förhörsutskrifter.
Huvudförsvararna var:
• Dr. Hans Laternser – representerade Wilhelm Keitel och agerade delvis som talesperson för hela försvaret.
• Dr. Otto Kranzbühler – försvarare för Karl Dönitz, senare domare i tysk sjörätt.
• Dr. Alfred Seidl – försvarare för Hans Frank; hävdade att domstolen saknade jurisdiktion över ”brott mot mänskligheten”.
Försvararna framförde flera grundläggande rättsliga invändningar:
1) Att stadgan var retroaktiv lagstiftning och bröt mot principen om nulla poena sine lege (inget straff utan lag).
2) Att domstolen ensidigt bestod av de segrande makterna.
3) Att de åtalade hade agerat under lydnadsplikt gentemot en totalitär stat.
4) Att Sovjetunionen självt hade begått brott, men ändå suttit som domare.
Domstolen avvisade dessa invändningar, men flera allierade observatörer medgav senare att försvararna hade utfört ett anmärkningsvärt arbete under svåra förhållanden. Deras insatser bidrog till att rättegången – trots allt – fick en viss processuell legitimitet och lade grunden för principen att även brottslingar bör ha ett legitimt försvar.
Efterdyningar och arv
• Utvecklingen av Genèvekonventionerna (1949) och tilläggsprotokoll.
• FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter (1948) och senare konventioner.
• Nürnbergprinciperna (FN, 1950) – ledare kan hållas straffrättsligt ansvariga.
• Ad hoc-tribunaler (för Jugoslavien och Rwanda) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC, 2002).
Källor och referenser (ett urval)
• Internationella militärdomstolen (IMT), dom av den 1 oktober 1946. Officiella dokument och transkriptioner (bland annat vid Yale Avalon-projektet).
• Londonstadgan för Internationella militärdomstolen, 8 augusti 1945.
• Haagkonventionerna 1899 och 1907 (lagar och sedvänjor för krig på land).
• Förenta nationerna (1950): Nürnbergprinciperna.
• Telford Taylor: Nürnbergrättegångarnas anatomi (1992). Benjamin Ferencz: En internationell brottmålsdomstol – ett steg
Nürnberg 16. oktober 1946: De ti henrettelsene, lovgrunnlaget og arven.
•
•
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tack för intressant och synnerligen aktuellt ämne! Det är väldigt många som inte känner till många basala fakta kring Nürnberg-processerNA.
Jag kan tillägga att det kom fler av dessa processer, därtill, senare och inte bara i Nürnberg. I Polen dömdes de åren även nazistiska krigsförbrytare även lokalt i Polen, målen mot de japanska militära förbrytarna i Japan (en internationell tribunal) liksom mot till exempel quislingregimer som marskalk Petains i Frankrike och just Quislings i Norge. Även i Finland straffades politiker för sin politik i och med fortsättningskriget 1941-1944 och deltagande på nazistiska sidan i kriget mot Sovjetunionen. Med flera, med flera.
I Tyskland hölls då och då enskilda rättegångar långt in på 1960-talet -då EGENTLIGEN (väst-)tyskarna fick kunskap och äkta insikt om de nazistiska förbrytelserna. Tyvärr har den ju numera slagit så hårt att det gamla (väst-)tyska politiska etablissemanget inte idag kan se likheterna mellan det landets egna gamla nazism och hur den brutala israeliska militaristiska fascismen av idag i stort sett upprepar de nazistiska våldsdåden i vår tid mot ett ockuperat och synnerligen sadistiska beteende under sin ockupation. Barnen och barnbarnen till förintelsen visade sig inte alls vara minsta immuna av historiens brutala krig mot civilbefolkningen i deras eget nya krig mot Palestina. Offren är, som i det fascistiska Tyskland och i dagens fascistiska Israel, alltid cyniskt nog ”de skyldiga”. Ingen talar idag om att begränsa det oinskränkta israeliska våldet, vapensorterna och de flyg och missiler man skjutit in bland enkom civila och mot sjukhus, skolor, kulturella platser. De palestinska offren har ju ingen rätt till självförsvar eller de konstant våldsutsatta liv de lever i sitt eget land.
De kända tysk-franska nazi-jägarna paret Klarsfeld (Beate, hustrun, hade en far som var högt uppsatt tysk nazist) och hennes man, blev ytterligt världskända. Hon hade en egen teknik. Hon uppsökte presskonferenser och ställde obehagliga frågor till tyska politiker med brunt förflutet, och ritade till exempel med vit krita runt på gatan vid dåvarande västtyske kanslerns hus, Kristdemokraten Kiesinger, vars nazistiska förflutna uppdagades. Han vägrade naturligtvis avgå. Men Klarsfeld gav sig inte: till slut föll förbundskansler Kiesinger. Den österrikiske kanslern och senare FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim kom att på 1980-talet avslöjas för precis samma bakgrund, han var SS-officerar, och fanns på fotografier. Vittnen och bevis leder långt.
Vi ställer oss en fråga idag, när den internationella Romstadgan införts i världen och med den just den nya Internationella brottmålsdomstolen i Haag (CPJ/ICC). Är vi villiga att hjälpa den? När allt kommer omkring?
Trumpregimen har nu infört ekonomiska sanktioner och indragna visum till åklagarna och domarna i Haag – från en person som vill, uppenbarligen, erhålla Nobels fredspris. Han vill belönas för att hota en FN-institution. Det är faktiskt ett internationellt brott.
Det vi skall ha är tydligen en fred, men helt utan skyldiga till krigsbrotten och krigsvåldet?
Filippinernas förre president Duterte är numera överförd av det egna landet till Haag och inväntar rättegång.
Kommer vi någonsin få se rättvisans återupprättande i länder som Ryssland och Israel av idag när deras efterlysta överlämnas till tribunalen i Haag? Krigsoffren för de båda illegala anfallskrigen och vi andra torde vilja det, annars kan vi ju andra i resten av världen inte gå vidare.
Eftersom dessa båda länders politiska eliter är dessa krigande ledare enligt egen, och hela deras omgivningars utsago, är helt oskyldiga är det därför ingen risk för dem att infinna sig i Haag. Världens moral och humanism bör se till att dessa förs till Haag, och tydligen där kan frias helt. Vi måste dock skynda oss: Putin är 73 och Netanyahu 75. De bör dömas när de ännu är vid fysiskt liv och inte spårar ur som med rättegången mot den förre jugoslaviske ledaren Milosevic, som avled efter en alltför lång process i rättegångshäktet.
Med den moraliska och rättskännande kompassen vi bär på, måste vi fråga oss: skall dödsstraffet vara aktuellt rent resonemangsmässigt i Haag-tribunalen? För enligt FN:s regler tillåts inte det. Men Saddam Hussein blev ändå hängd. Sydafrika tillsatte en sannings- och försoningskommission. Det var stort och ödmjukt.
Att de ryska och ukrainska folken skall komma till vänskap igen är det svårt att tro.
Hur den israelisk-palestinska freden skall lyckas med att försonas är svårt att tro på, speciellt med en ”freds”-mäklare som Trump och hans högernationalistiska gäng i ord och lag hotar världens högsta straffrättsliga domstol med allehanda hot. Washington har sedan Bush juniors epok en egen speciallag där den egna amerikanska krigsmakten ges full rätt att anfalla med amerikansk militär domstolarna i Haag, som ligger i Holland, i Europa, om en amerikan förs dit. Förre amerikanske utrikesministern Pompeo har offentligt hyllat denna amerikanska stormningslag att med vapen i hand inta en domstol med en stats krigsmakt och frita häktade och åtalade. Jag undrar om andra länder har sådana lagar?
Om det är vi alla tysta. Det bör vi tala högt om. Även Nobelstiftelsen i Oslo bör få veta det. 80 år efter Nürnbergrättegångarna.
Kangaroo court!
Det är allt man kan säga om hela ”Nuremberg” tribunalen
De måste inrättas en Världstribunal för Palestina! Denna ska döma folkmördarnas regim israel, dess politiker, militärer och underrättelsechefer, mm. Tribunalen ska även döma samtliga medlöpare från väst: hela västs politiker- och mediakår, sionist think tanks och folkmords apologet akademiker och dylik avskum, ska haffas och ställas inför rätta.
Domen är given. Frågan är ska det bli arkebusering eller hängning.
Hela världen vill se Satanyahu dingla bredvid sina folkmördar kumpaner Galant, Katz, Smuts reich, It Givir, mm.
Med tanke på de otaliga protester och demonstrationer från världens alla hörn mot den illegala bosättarregimen och dess brott mot FN stadgar om mänskliga rättigheter såväl som total frånvaro att hålla avtal etc, är det nödvändigt med upprättande av Världstribunal och namnet förklarar/understryker engagemang runt om i världen.