DEBATT – Västs dubbelmoral – när makt ersätter rätt urholkas demokratin

Den västerländska självbilden bygger på ett enkelt påstående: att Europa och USA försvarar demokrati, internationell rätt och FN-stadgan. Men när dessa principer prövas i verkligheten framträder ett allt tydligare mönster av selektiv moral och politiskt hyckleri. De senaste händelserna kring USA:s och Israels militära angrepp mot Iran illustrerar denna spricka med ovanlig tydlighet.

En artikel av Leif Elinder:

När internationell rätt gäller – men bara ibland

Enligt FN-stadgans artikel 2(4) är militärt våld förbjudet om det inte sker i självförsvar eller med mandat från FN:s säkerhetsråd. Angreppet mot Iran uppfyller inget av dessa kriterier. Trots detta har Europas ledare i stort sett undvikit att ens nämna ordet illegalitet. Istället har reaktionerna bestått av diplomatiska fraser om

• “oro”

• “återhållsamhet”

• “de-eskalering”.

Den juridiska kärnfrågan – att ett krig utan FN-mandat bryter mot internationell rätt – försvinner därmed ur diskussionen. Denna tystnad är enligt fredsforskaren Jan Oberg (Lund) inte ett misstag utan resultatet av strukturella faktorer:

1. Europas säkerhetsberoende av USA

2. EU:s konsensuspolitik som gör skarp kritik nästan omöjlig

3. politiska kostnader av att erkänna att en allierad brutit mot lagen

4. starka politiska och ekonomiska band till Israel.

Resultatet blir en utrikespolitik där principer ersätts av lojalitet.

Säkerhetsrådet – när verkligheten vänds upp och ned

Prof. Jeffrey Sachs och Sybil Fares pekar på en ännu djupare dimension.

Vid FN:s säkerhetsråd fördömde flera västländer Iran för dess motattacker – men inte den ursprungliga attacken från USA och Israel. Logiken blev därmed bakvänd: angriparen förblev ostraffad medan den angripna parten anklagades. Denna typ av retorik skapar enligt Sachs en systematisk urholkning av FN-systemet. När världens mäktigaste stat kan bryta mot FN-stadgan utan konsekvenser riskerar hela den internationella rättsordningen att förlora sin legitimitet.

Vassallstater och geopolitisk disciplin

Sachs pekar också på ett känsligt faktum: många av de länder som stödde USA i säkerhetsrådet hyser amerikanska militärbaser. Detta skapar ett maktförhållande där politiska ledare tvekar att motsätta sig Washington.

Henry Kissinger uttryckte det brutalt:“It may be dangerous to be America’s enemy, but to be its friend is fatal.” När militära och säkerhetspolitiska beroenden styr diplomatin förvandlas suveräna stater i praktiken till vasaller.

Den växande klyftan mellan folk och ledare

Samtidigt växer en annan spricka: klyftan mellan medborgare och politiska eliter.

Opinionsundersökningar i många europeiska länder visar att majoriteter:

• motsätter sig krigseskalation

• stöder internationell rätt

• kritiserar krigsförbrytelser i Gaza.

Men utrikespolitiken formas i slutna kretsar av diplomater, militärer och säkerhetsinstitutioner. Resultatet blir en demokratisk dissonans: medborgarna ser dubbelmoralen – men deras regeringar agerar som om den inte existerar.

När normer blir selektiva

Problemet är inte bara juridiskt. Det är moraliskt och demokratiskt. När västländer fördömer vissa aggressioner men ignorerar andra uppstår ett tydligt budskap: internationell rätt gäller – men bara mot våra motståndare.

Detta underminerar:

• FN-systemets legitimitet

• västvärldens trovärdighet

• själva idén om en regelbaserad världsordning.

Den farliga konsekvensen

Historien visar vad som händer när stormakter börjar behandla lagar som politiska verktyg istället för bindande regler. Internationell ordning ersätts då av maktpolitik. Och maktpolitik leder nästan alltid till eskalerande konflikter. Den internationella ordning som byggdes efter andra världskriget – baserad på FN-stadgan och principen att rätt ska stå över makt – riskerar därmed att gradvis monteras ned av de stater som en gång skapade den.

FIRE-slutsats

Om internationell rätt ska överleva måste den gälla alla stater – även de mäktigaste. När västvärlden försvarar demokrati i ord men ignorerar lagen i handling uppstår en farlig motsägelse. Det är denna motsägelse – dubbelmoralen mellan principer och praktik – som i dag utgör ett av de största hoten mot både demokratins trovärdighet och världsfredens stabilitet.

PS FIRE-perspektivet. I mina debatttexter använder jag begreppet FIRE – Freethinking, Internationally Recognized Experts – för att beskriva forskare, diplomater och analytiker som försöker analysera internationell politik utan lojalitet till maktblock eller politiska narrativ. En återkommande slutsats hos många sådana experter är att selektiv tillämpning av internationell rätt på sikt urholkar hela den regelbaserade världsordningen.

Leif Elinder

Barnläkare – Sverige / Australien / Nya Zeeland

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.