Vi närmar oss inte ett kärnvapenkrig för att någon eftersträvar det. Vi närmar oss det därför att opportunism, militär automatik och strategisk tanklöshet har ersatt eftertanke i världspolitiken.
Denna artikel av Leif Elinder har tidigare publicerats på Newsvoice av Torbjörn Sassersson.
Den farligaste utvecklingen i dagens säkerhetsläge är inte ett enskilt beslut, utan normaliseringen av dekapiteringslogik – föreställningen att säkerhet uppnås genom att slå mot staters ledning, kommando- och kontrollsystem. Denna logik genomsyrar i dag både Ukrainakriget och USA:s globala agerande.
Vad blir konsekvensen om Ryssland i slutändan anser sig tvingat att angripa Nato-baser – och därmed riskerar att bli föremål för en Nato-ledd first decapitation strike?
Svaret är obehagligt enkelt: då har vi passerat den sista stabiliserande gränsen i Europas säkerhetsordning.
Ett ryskt angrepp på Nato-baser är inte ”ytterligare ett steg”. Det är ett kvalitativt språng. Kriget upphör att vara indirekt. Artikel 5 aktiveras. Nato och Ryssland befinner sig öppet i krig. I detta läge
förändras inte bara vapnen – utan själva beslutslogiken.
Enligt rysk militärdoktrin sker ett sådant steg endast om Kreml bedömer att Nato-baser de facto möjliggör djupanfall in i Ryssland, att realtidsmåldata, satellitstöd och ledningssystem kommer från Nato-territorium, eller att ryska strategiska kärnresurser och regimens överlevnad upplevs hotade.
I rysk självbild blir baserna då legitima militära mål. Dekapiteringsillusionen är därför livsfarlig. En decapitation strike syftar till att slå ut politiskt och militärt ledarskap samt kärnvapnens lednings- och kontrollsystem.
Problemet är inte om Nato avser detta, utan om Ryssland tror att detta förbereds.
När andraslagsförmågan upplevs hotad uppstår use-it-or-lose-it-dilemmat: att vänta och riskera att förlora allt – eller att agera snabbt innan förmågan slås ut. Detta är inte ideologi. Det är systemlogik.
Den fatala eskaleringskedjan är välkänd: 1. Ryssland angriper Nato-baser konventionellt. 2. Nato svarar massivt för att återupprätta avskräckning. 3. Ryssland tolkar svaret som förberedelse för dekapitering. 4. Kärnvapenberedskap höjs och beslutsfönster krymper till minuter. 5. Ett misstag, en feltolkning eller en olycka räcker.
Kärnvapen används – inte för att någon vill, utan för att ingen vågar vänta.
När denna logik aktiverats blir de-eskalering nästan omöjlig. Diplomati hinner inte ikapp beslut som fattas under extrem tidspress.
Opportunismen i dagens stormaktspolitik förstärker faran ytterligare. Rapporter om att USA skulle ha gripit Venezuelas president Maduro – oavsett sanningshalt – illustrerar hur regimskifte och dekapitering har normaliserats som legitima maktmedel.
I en kärnvapenbeväpnad värld är detta inte styrka, utan systemisk destabilisering.
Samtidigt närmar sig Ukrainakriget ett militärt och politiskt sammanbrott som väst vägrar erkänna.
När fronten inte längre levererar flyttas kriget geografiskt – till angrepp djupt inne i Ryssland. Även om dessa angrepp är konventionella uppfattas de existentiellt i Moskva.
Så används kärnvapen historiskt: inte av vilja, inte av galenskap, utan av rädsla för att vänta för länge. Ett misstag. Ett falskt alarm. En feltolkad signal.
Hannah Arendt varnade: “Evil comes from failure to think.” I dag är denna tanklöshet inte individuell – den är institutionaliserad.
Ingen vill ha kärnvapenkrig. Det är just därför vi är farligt nära.
Leif Elinder
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Inget nytt att psykologiska faktorer och tidspress utgör den största risken i kärnvapenkonflikter.
Inga kärnvapen har använts sedan 1945 trots tusentals falsklarm tack vare dubbla kontrollsystem och långa beslutskedjor.
Det är Ryssland som har ändrat sin doktrin ”Eskalera för att deeskalera” NATO har inte ändrat sin kärnvapendoktrin.
Sluta ljuga, Stasi.
Enligt en rysk nukleär säkerhetsofficer som var insatt i USAs och Sovjets samarbete med civila kärnvapen för att konstruera kanaler fram till 1973 förekom efter WW2 ett femtiotal användningar av minikärnvapen som i medier ganska konsekvent beskrevs som bilbomber. De flesta var amerikaners verk ofta så att CIA flög in Mossad som utförde det handgripliga medan CIA evakuerade dem efteråt.
Exempel från närtid var explosionen i Beirut och ett annat i Jemen och ett i Tianjin.
Det existerar ingen intelligent medial granskning av såna händelser så det är bara på internet som sanningen slinker igenom.
Kärnvapnen mot Japan användes för att hota Ryssland. De Japanska militärer som såg det amerikanska B29 planet med atombomben flyga förbi slog inte larm så de var antagligen med på det.
Ett FREDSDEPARTEMENT behövs
Ungefär en tredledel av alla i Sverige är offentligt anställda men ingen har till direkt uppgift att aktivt verka för fred. Försvarsdepartementet är helt inriktat på krigsförmåga och det anses vara det bästa eller snarare det enda sättet för att bevara fred.
Det här är korkat av flera skäl.
Militärer är normalt fast i att tänka militärt och då blir de advokater för ökad militär förmåga för att de, deras organisation, tror på det eller så ställer de upp och talar för det eftersom någon efterfrågar och belönar sådana synpunkter, internt eller externt.
Det finns ett litet antal företag vars lönsamhet beror på hur mycket som satsas på militär förmåga. De har således tydliga motiv för att lobba för militära lösningar. Deras intressen sammanfaller med de försvarsanställda och vissa lokala intressen, alltså där jobb skapas.
Dessa blir tillsammans en stark politisk makt, en makt som ingen granskar. Vi har alltså tiotusentals skattefinansierade anställda som har intresse av att deras organisation får mer resurser.
Men vi har inga anställda som har till uppgift att verka för fred även om detta är vad alla vill ha, i alla fall alla säger.
USA är det uppenbara beviset för att påståendet ”Rusta för krig om du vill ha fred” inte gäller. Tillsammans med Nato som i praktiken är en del av USAs krigsmaskin står de för mer än hälften av världens militära utgifter.
Det finns en djup insikt i den fyrstjärniga generalen Wesley Clarks reflektion på det han fick höra på Pentagon strax efter 9/11 2021. När han undrade varför de skulle anfalla Irak eller de andra 6 länderna fick han inget svar så han drog slutsatsen att om man bara har en hammare så måste alla problem se ut som en spik.
Sveriges ÖB, andra militära höjdare och olika så kallade experter får i massmedia oemotsagda påstå en massa som saknar substans, som är spekulationer och tveksamma tolkningar av händelser eller rena lögner, ofta med referens till någon anonym källa.
Vad betyder till exempel ”cyberhoten är i princip redan här”? Som språkvetare blir jag konfunderad. Ett hot är här en psykologisk tolkning av något som hänt eller händer. Vad detta är får vi inte veta. Att dessa hot alltså upplevelser redan är här blir inte klarare av att ”i pricip” läggs till. Och dessutom får vi inte vad som konkret menas med här, alltså var finns hoten och vad består de av.
Förvaltningslagen säker att våra myndigheter ska vara sakliga i vad de gör, beslutar och uttalar sig om. Vilken saklighet finns i uttalanden om vad Ryssland kan göra om 2 eller 5 år eller när kriget i Ukraina är slut.
Det stämmer inte att ”sanningen är krigets första offer” för krig säljs in till allmänheten med lögner. Lögner är en förutsättning för krig.
Ett Fredsdepartement har således många konkreta uppgifter. Mycket handlar om att avslöja lögner, motverka lobbyversamhet, ifrågasätta påståenden och spekulation som är ägnade åt att måla upp hotbilder men granska också försvarslösningar, t.ex. inköp av dyra vapensystem jämfört med satsning på bredare folkförankrade lösningar.
Att stödja forskning och organisationer som arbetar för fred blir ytterligare en uppgift.
Att internationellt sprida idén om nödvändigheten av ett aktivt fredsarbete är förstås en självklar uppgift.
Att se till att material om krig och fred finns och används i utbildningssystemet är en självklar uppgift.
FREDSDEPARTEMENTET
Generaldirektören
Svante Lejon (blivande GD)
Har du gjort en förfråga till samtliga politiska partier (alltså även de små som inte har några folkvalda alls ännu) om deras inställning till skapandet av ett fredsdepartement?
Det vore ett sätt att lobba för tanken.
Sen gäller att få med frågan i väljarbarometrar…
Mycket viktig kommentar. Ett ”fredsdepartement”, bör vi i demokratisk ordning och anda starta upp, där inte bara politiker MSM och Officerskåren ensamma kan sätta agendan om vad som ska spridas till svenska folket och ut i propagandamedierna. Där man kan ordna debatter
Utfrågningar och avkräva redovisningar av fakta, samt analysera påståenden och allmänt tyckande.
Jättebra förslag! Svante Lejon
Tack för välbehövlig och mycket viktig artikel, den viktigaste i vår civilisation!
Jag hörde den ryske forskaren Nikolaj Sokov, nedrustningsexpert och förr sovjetisk och rysk rustningsförhandlare, numera oberoende forskare baserad i Wien, har berättat i flera intervjuer hos BBC och al-Jazera English (de senaste dagarna i internationella media), berätta att de två stora och de tre mindre (”legala”) kärnvapeninnehavarna; för det första i såväl Ryska federationen som amerikanska Förenta staterna så är kärnvapenförespråkarna och de militära hökarna, liksom de starka ekonomiska rustningsindustriella intressen som också samtidigt är aktiva supportrar av nuvarande makthavare i dessa länder, som vill ha fler och mer kärnvapen och som de som står närmast makthavarna gynnas av kärnvapeninnehavet; och för det andra i Kina, som har ungefär en åttondel av respektive ryskt och amerikanskt kärnvapeninnehav (c:a 600 enligt SIPRI), så vill såväl militära som politiska ledningen verkligen ha FLER kärnvapen, och för det tredje i det nu säkerhetsmässigt mellan ryskt och amerikanskt kärnvapeninnehav och mellan dessa geopolitiskt (dysfunktionella) stormakter inklämda Europa så har vi genom Frankrike och Storbritannien ungefär ”futtiga” 550 kärnvapen totalt, och skulle ”behöva fler”. Många röster vill dessutom ha nya och många fler gemensamma europeiska kärnvapen för vår kontinents försvar (illa dolt självklart mot BÅDE amerikaner och ryssar), en gång hade dessutom även Sverige ett eget(!) planerat ”atomvapenprogram”(som det hette på 1950- och 60-talet), som nog den yngre halvan av svenskarna inte vet om, överhuvudtaget.
Och amerikanerna vill (logiskt?) nu också ha med den nya ekonomiska och militära supermakten Kina med i alla framtidstraktat kring kärnvapen, men Kina anser med sitt ”lilla innehav” inte att det är berättigat. Den ryska sidan med sitt stagnerade konventionella militära haveri i det rysk-ukrainska kriget, ser dessutom kärnvapen som den enda starka anledningen att förbli åtminstone en ”avskräckande stormakt”, då dess konventionella krigföring hos dess armés, örlogsflottas och flygvapens insatser i detta krig som verkligen underpresterat rejält som ”stormakt” (och det noterar självklart amerikaner och kineser mycket tydligt, de har en rätt svag rysk militärmakt att handskas med).
Det finns just nu alltså inga som helst logiska incitament för de fem stora ”legala” kärnvapeninnehavarna att ingå nya begränsande nedrustningstraktat.
Det finns bara två länder som i vår tid tillverkar NYA kärnvapen och det är Kina och den illegala kärnvapenmakten Nordkorea (enligt SIPRI).
De likaså ”illegala kärnvapeninnehavarna” Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel har inte heller några minsta incitament för vare sig nedrustning i sig och/eller förhandlingar om nedrustning och än mindre begränsningar. De som begår ”kärnvapenbrott” mot internationell lag brukar liksom inte vilja ha det så.
Vi har just nu i världen INGA av de nio kärnvapeninnehavarna som ser vare sig begränsningar, förhandlingar, nedrustning liksom internationella framtidstraktat som just ”acceptabla” framtidsperspektiv.
Så precis samtliga dessa nio länder kommer undan med varsina olika versioner och diverse spretande undanflykter att undgå begränsningar och nedrustningsavtal, och allra minst nedrustning i sig!
Vad skall vi i resten av världen säga? Kärnvapeninnehavet hos dessa nio länder i den nya alltmer subjektiva och aggressivt våldsamma ”multipolära världsordningen” tycks även det bli alltmer attraktivt, och nedrustning begränsningar alltmer avlägsna, rentav ”oacceptabla” för kärnvapenmakterna. Alla nio länderna tycks på många vis vara lika ”dåliga kålsupare”.
Vad händer om till exempel Japan eller Saudiarabien (för att inte tala om Iran) skulle definitivt skaffa egna kärnvapen? Hur skulle icke-spridningsavtalet och världens övriga länder tolka och reagera på det? För dessa potentiellt nya kärnvapeninnehavare skulle dessutom, skrämmande nog, ha uppbackning och outtalat stöd av några av de andra stormakterna.
Så den nya multipolära världsordningen har i vår tid inte bara gjort stormakterna mer aggressiva och aktiva i krig och konflikter. Kärnvapenupprustningen är också en synnerligen viktig del av den alltmer skrämmande militärt urspårade multipolära världsordningen.
Stormaktschauvinismen på kärnvapenområdets tema är ett illavarslande faktum, 89 sekunder från undergång innan midnatt på ”kärnvapenklockan”.
Bäste Leif.
Det finns flera skribenter av dess spalter, som menar att Ryssland har icke-neuklerära stridsspetsar som åstadkommer mer skada än de neuklerära. Varför skulle de då använda neuklerära?
Du menar säkert Oreshnik Ingemar? Nej, en Oreshnik utan kärnladdning kan användas mot djup liggande bunkrar och förstöra byggnader med hårt skal men de har en begränsad förstörelseradie utan kärnvapen även om de bilder man sett gett stora skador på infrastruktur men inte i närheten av vad en atombomb kan förstöra.
70% av tyskarna ogillar Freddie Merz ledarskap, Bör inte hans huvud rimligen avlägsnas från tysklands kropp?
Och i Storbritannien vägrar Starmer att avgå trots att han knappt har ett mätbart stöd hos britterna? Det kallas visst ”demokrati” i västvärlden…
Benny var glad att du inte bor i Russkiy Mir.
https://www.sverigesradio.se/artikel/80-domda-till-fangelse-efter-protester-i-ryssland-saknar-motstycke
SR som källa? Du skämtar som vanligt!
Nej jag skämtar inte Beni har du någon bättre källa?
Här är ”TASS” som källa:
https://tass.com/society/1734123
Eller kanske ”Themoscowtimes”
https://www.themoscowtimes.com/2024/07/19/russia-jails-protester-for-5-years-over-bashkortostan-unrest-a85761
Man tar allt du postar som ett skämt! 80 påstås vara dömda till fängelse? Hur många oppositionella tror du fängslats i Storbritannien som ofelbart går mot en härdsmälta och bistra tider väntar då kommer nog inte 80 fängslade att räck speciellt långt. Du vet som vanligt ingenting utan ska bara flytta fokus hela tiden med ditt skitsnack!
Har du någon källa som säger att ”oppositionella” fängslas i Storbritannien?
Pilthammar SD måste anses vara en av Sveriges modigaste politiker tillsammans med Elsa Widding? Maktelitens och SD:s reaktion på att Pilthammar vågade kritisera Ukraina och det svenska stödet dit föll inte i god jord och reaktionerna är närmast hatiska från fulmedia och andra politiker. Så illa är det alltså med det fria ordet i den svenska ”demokratin” och PK-korridoren blir allt smalare så till slut vågar ingen ha en avvikande åsikt, inte ens de som ligger bakom PK-ismen! Men det har väl hela tiden varit målet att kväsa all opposition med modell från Bryssel. Ve den som vågar säga emot maktelitens agenda samtidigt som den svenska partidiktaturen blir alltmer auktoritär ju färre som vågar kritisera den? En skrämmande utveckling…
Kolla exempelvis https://www.sverigesradio.se/artikel/pilthammar-sd-ryssen-battre-losning-an-styret-vi-har-nu
Oj vad lögnmedia runt om i Sverige är upprörda över Pilthammar? Är sanningen och andra åsikter än den PK-styrda så farliga för makteliten att det måste stoppas till varje pris? Klarar inte ”demokratin” i Sverige mer än så är det mycket illa ställt! Men det är farligt för makten att folk börjar se genom propagandan är nog det enkla svaret och de ca 20% som genomskådat lögnerna får helt enkelt inte bli fler har regimen och dess hantlangare i media som mål så det gäller att ta till storsläggan direkt och tysta alla med avvikande uppfattning. Vi har ju några av regimens lakejer här på bloggen som dagligen strör inlägg runt sig med rena påhitt blandat med direkta osanningar och försök till döljande av fakta.
Tack Herr Direktör Lejon!
Mycket bra skrivet!