Den bortskämde prinsen av Kiev blöder

Bild i originalartikeln Den bortskämde prinsen av Kiev.

TFF Transnational Foundation

May 18 · TFF • Transnational Foundation & Jan Oberg

Jan Öberg ”Om bara hälften av detta är empiriskt sant – och jag tror definitivt att Mendel är det – har Europas Zelenskyj-stödjande ledare ett par saker att förklara… Detta är helt enkelt förödande för honom och för dem. Min beundran för Tucker och Mendel.”

Översättning av Rolf Nilsson.

Ursprungligen publicerat på

Tarik Cyril Amars Substack och Podcast – Den nionde vågen.

Den bortskämda prinsen av Kiev blöder

Tucker Carlsons intervju visar oss den verkliga Zelenskyj: en självisk, oärlig narcissist som har ruinerat Ukraina med mycket hjälp från väst

Rudyard Kipling, en modern klassiker i den västerländska litterära kanon, var både en förkämpe för brittisk imperialism och för ärlig för att inte känna till dess mycket smutsiga grundvalar av girighet, lögner och ren själviskhet.

Det är därför som samma man, som lovordade den ”vite mannens börda”, också skrev ”Mannen som skulle bli kung”, en berättelse om två skumma, ambitiösa äventyrare som lyckas svindla sig till att bli kungar och rika i ett avlägset land i utkanten av det brittiska imperiet, som då befann sig på sin höjdpunkt av global ”överhöghet” i slutet av 1800-talet. Tills en av dem gör misstaget att bråka med fel kvinna, vilket slutar med att hon biter honom offentligt. När hans undersåtar ser honom blöda inser de att han är en vanlig dödlig och skakar skoningslöst av sig de två bedragarna.

Ukrainas härskare – och de facto kung (av det gammaldags, icke-konstitutionella slaget) – Vladimir Zelenskyj är också en social klättrare. Under sina uppväxtår var hans hemstad Krivoj Rog en provinsstad i det forna Sovjetunionens industriområde, med en livlig gangsterscen, en ”banditstad” med hans egna ord. Zelensky är dessutom yrkesmässig expert på att låtsas, en cyniskt profan showman av typen ”ge-dem-vad-de-vill-så-länge-det-lönar sig”, ju råare och snuskigare desto bättre.

Faktum är att Zelenskyj till och med har en medhjälpare, som, precis som i Kiplings mörka historia, har deltagit i planen för maktövertagande och plundring: Andriy Jermak, hans tidigare stabschef och mycket nära vän, som (återigen) hamnar i rubrikerna för att vara så korrupt och ondskefull att han sticker ut även i Kiev.

Och nu har Zelenskyj, mannen som, verkar det som, skulle vara Ukrainas president för alltid, just blivit biten offentligt av en kvinna. Att döma av den häftiga, tydligt orkestrerade reaktionen från hans mediepropagandister i Ukraina och det faktum att västerländska mainstreammedier till stor del låtsas att de inte har märkt det, måste han också blöda.

Kvinnan är hans tidigare pressekreterare Iuliia Mendel (Bild ovan). Och hon har kunnat åstadkomma (metaforiskt) blod eftersom Tucker Carlson, amerikansk tungviktare inom alternativa medier och konservativ dissident från Trumpismen, har intervjuat henne för sin show.

Det har verkligen gjort det till en mycket offentlig åderlåtning. Vad Mendel har haft att säga är en sak, hennes förmåga att nå ett hisnande antal amerikaner och andra invånare i väst är minst lika viktig och, ur Kievs synvinkel, frustrerande: På olika plattformar ses program från Tucker Carlson Network (TCN) av i genomsnitt över 55 miljoner tittare, vilket överträffar till exempel Fox News (Carlsons tidigare arbetsgivare) med dess tittarsiffror på bästa sändningstid på 3,2 miljoner.

Nyligen har det israelisk-amerikanska kriget mot Iran ytterligare undergrävt allmänhetens förtroende för mainstreammedierna – ja, ännu mer – och stärkt TCN. ”Explosiv tillväxt” under krigets två första månader har producerat över 1,5 miljarder ”visningar på sociala medier och poddplattformar”. TCN har nu faktiskt så mycket vind i seglen att Carlson nu ryktas vara en kandidat till presidentposten, och han har inte uteslutit en kandidatur.

Detta är förstärkaren för Mendels hårda memo till USA och väst. Det är svårt att tänka sig ett större. Och vilket budskap hon hade att framföra.

Tänk på några höjdpunkter: Genom att, som hon underströk, tala som ”en insider”, utifrån sin egen nära erfarenhet av Zelensky och den inre kretsen av hans regim, har Mendel berättat för oss alla att hon tror att Zelensky personligen ”står bakom många upplägg för penningtvätt” och att han alltid har förblivit en ”fantastisk skådespelare” vars image ”framför kameran” är ”väldigt annorlunda” från hans verkliga jag.

Till exempel, medan han poserar som inte bara någon demokrat utan en lysande sinnebild av demokrati såväl som allt annat som är gott och vackert, såsom rättsstatsprincipen, yttrandefrihet, civilsamhället och nationell enhet, är hans verkliga åsikt, som obevekligt upprepas bakom stängda dörrar, vilket vi lär oss av Mendel, att ”Ukraina inte är redo för demokrati” och att ”diktatur är också en ordning”.

Så mycket, förresten, för de Zelensky-propagandister i Ukraina och väst som vanemässigt smutskastar varje kritiker av hans förödande regim som att de förminskar Ukraina eller att man inte litar på att vanliga ukrainare kan ta ”egna beslut.” Den som verkligen föraktar sina landsmän som för efterblivna för att styra sig själva och i behov av en stark – nämligen hans – hand, är, visar det sig, Vladimir Zelensky. Och som Mendel med rätta påpekar, betyder det också att han inte symboliserar eller skapar enhet utan missbrukar den.

Zelenskys djupa hyckleri genomsyrar hans privatliv och politik. Mendel avslöjar till exempel att han fortfarande åkte på resor till Krim – för att ha kul med vänner och droger – medan det redan låg under rysk kontroll. I december 2019 berättade han privat för Rysslands president Vladimir Putin att Ukraina aldrig skulle gå med i NATO. Medan Zelenskys offentliga opinionssiffror stadigt minskar, är opinionsundersökningarna som produceras för internt bruk så dåliga att till och med några av hans fixare privat erkänner att han är ”icke valbar”.

Utan respekt för sanningen verkar Zelenskys inställning till själva verkligheten trasig, till och med störd. Från sina egna samtal med honom rapporterar Mendel att Ukrainas ledare anser att ”det inte spelar någon roll vad som [faktiskt] händer”. Saker, har han hävdat bakom stängda dörrar, blir verkliga när de sägs tillräckligt ofta av tillräckligt många propagandister eller, som hon citerar honom, av ”tusentals pratande huvuden”. Med tanke på denna bisarra syn är det avslöjande och motbjudande men också på något sätt, tyvärr konsekvent, att Zelensky, som är jude, bokstavligen har krävt ”Goebbels”-liknande ”propaganda” från sitt kommunikationsteam.

Utöver en hänsynslös och avsiktlig regim av lögner och manipulation finns det också påtryckningar och tvång. Återigen är Mendels sammanställning av Zelenskys diktatoriska och hårdhänta metoder både nedslående och trovärdig: allt från hot till helt olagliga ”sanktioner” som införts genom Zelenskys personliga beslut, via rättsliga trakasserier och rättsprocesser som straff, till långa och obegränsade fängelsestraff, till att kritiker skickas till fronten som straff, och till mycket märkliga dödsolyckor – Zelensky och hans regim har, som Mendel uttrycker det, ”inga gränser”. Deras styre har skapat en situation som är ”omänsklig”.

Mendel är trovärdig. Zelenskyregimens propagandister i Ukraina och väst har, föga förvånande, smutskastat henne som varande i praktiken en rysk tillgång, som att hon reproducerar ”ryska berättelser” och, den värsta synden av dem alla, delar Kievs mycket smutsiga hemligheter med väst. Eftersom – och detta verkar vara den underliggande logiken – västvärlden måste dela hundratals miljarder med Zelenskyj och hans ultrakorrupta kumpaner, men ingen har rätt att dela sanningen om dem med västvärlden.

I verkligheten bevisar Mendels biografi att hon är vad hon påstår sig vara: en insider som har fått nog. Hon har haft en exemplarisk ”nationell” karriär och om hon inte hade brutit med Zelenskyj för några år sedan, skulle hon fortfarande vara den ivriga kadern som en gång orsakade skandaler för att fysiskt knuffa bort journalister för att skydda sin tidigare chef.

Även i intervjun med Tucker Carlson har Mendel noggrant skiljt mellan vad hon själv har sett och vad hon vet från – extremt starka – indicier, till exempel att Zelenskyj har ett långvarigt kokainmissbruk.

Och ändå anser Mendel – som inte alls visar någon faiblesse för Ryssland – nu att Zelenskyj är ett ont och det viktigaste hindret för fred i Ukraina. Denna fred, varnar hon, är det enda alternativet till vad hon kallar att stå ”på gränsen till utrotning”. Och hon menar det helt bokstavligt: ​​Det finns betydligt färre ukrainare kvar i landet än vad officiell statistik medger, kanske 25 miljoner, inklusive 11 miljoner fattiga pensionärer. Det enda sättet att verkligen stödja Ukraina, insisterar Mendel, är att ”driva på för fred”.

Ändå är det här, tyvärr, som Ukrainas konung-in-spe skiljer sig från Kiplings äventyrare. De hade åtminstone inget stöd från imperiet i den utkant de drev sin plan för massmanipulation och självberikelse. När deras undersåtar förlorade sina illusioner föll de.

Zelenskij och hans besättning åtnjuter dock fortfarande massivt, cyniskt stöd från väst, även om det nu är Tyskland och inte längre USA som står i spetsen. Kanske kan Zelenskijs styre och dess misshandel av Ukraina och vanliga ukrainare bara upphöra när han förlorar sina sista västerländska stödjare. Fram till dess kan Mendel få dem att blöda, men ukrainarna ensamma, verkar det som, kommer att ha svårt att skaka av sig dem.