Det är al-Qaida-terrorister som är måltavlan för offensiven i Idlib.

1
1344
al-Nusra. Kärnan bland terroristerna i Idlib.

Denna artikel har skrivits av Syrienkännaren Patrik Paulov, som skrivit den bästa boken om Syrien. Den har publicerats i tidningen Proletären.

Det är al-Qaida-terrorister som är måltavlan för offensiven i Idlib.

Striderna i Idlib skördar nya offer. Det är djupt tragiskt. Men orsaken till offensiven, att Idlib blivit en fristad för al-Qaidaterrorister, talas det tyst om. Fred, säkerhet och återuppbyggnad av Syrien är omöjligt så länge terrorfästet finns kvar.


Det är al-Qaida-terrorister som är måltavlan för offensiven i Idlib.

Den syrisk-ryska offensiven mot väpnade grupper i nordvästra Syrien har trappats upp under de senaste månaderna.

Att människor åter dödas, skadas och drivs på flykt är djupt tragiskt. Efter nio år av väpnad konflikt behöver Syrien och dess folk fred, säkerhet och återuppbyggnad, inte mer död och förödelse. Ändå är medierapporteringen om utvecklingen i Idlibprovinsen och det angränsande Aleppo både bristfällig och missvisande.

Idlib benämns fortfarande som oppositionskontrollerat område. Det är milt uttryckt en förskönande omskrivning.

På en konferens om terrorbekämpning i Washington i juli 2017 sade Brett McGurk, USA:s dåvarande sändebud i koalitionen mot IS, följande:

”Idlibprovinsen utgör den största fristaden för al-Qaida sedan 11 september… Att göra som vissa av våra allierade och skicka in tiotusentals ton vapen och titta åt andra hållet när de utländska krigarna åkte in i Syrien, det kanske inte var det bästa tillvägagångssättet. al-Qaida har utnyttjat det fullt ut. Idlib är nu ett enormt problem.”

Brett McGurks beskrivning är korrekt, med tillägget att också USA skickat in vapen och tittat bort. Idlibprovinsen kontrolleras av al-Qaidas syriska gren, som tidigare gick under namnet Jabhat al-Nusra men nu kallar sig Hayat Tahrir al-Sham (HTS).

FN:s säkerhetsråd stämplar de styrande i Idlib som terrorister i samma kategori som Islamiska staten, IS. Faktum är att både HTS och IS har sitt ursprung i al-Qaida i Irak.

En stor del av provinsens ursprungliga invånare flydde redan 2015, när området föll i händerna på al-Qaida och dess allierade. Dessa Idlibbor flydde för sina liv eller för att de inte ville leva under det våldsamma och extrema islamistiska styret. Nästan alla kristna har flytt provinsen.

Den Strasbourgbaserade människorättsorganisationen Syrians for Truth and Justice rapporterade i juli 2018 att det i Idlib upprättats en religiös polisstyrka för att se till att invånarna följer sharialagstiftningen.

Under de senaste åren har Idlib samtidigt fått många nya invånare, både från andra områden i Syrien och från andra länder.

Aleppos befrielse i december 2016.

Den syriska armén har sedan 2016 tagit tillbaka kontrollen över östra Aleppo, Östra Ghouta och andra områden som tidigare behärskats av al-Qaida och andra extremister. En del av invånarna i dessa områden vägrade acceptera att åter leva under regeringens styre, varför de bussats till Idlib. Bland dessa nytillkomna Idlibbor finns tusentals medlemmar i väpnade grupper och deras familjer.

Flyktingar från Idlib som jag varit i kontakt med berättar att de sett saudier, tunisier och folk med andra nationaliteter i de väpnade grupperna.

De vittnar också om att det till Idlib kommit tusentals kinesiska uigurer tillhörande det al-Qaidaallierade Turkestans islamistiska parti (TIP).

Enligt den Brysselbaserade tankesmedjan International Crisis Group (ICG) är Turkestans islamistiska parti en av de mäktigaste väpnade grupperna i området och de har även tagit kontroll över flera mindre städer, som hålls stängda för andra invånare.

Att bekämpa al-Qaida, TIP och övriga terroristgrupper är huvudsyftet med den syrisk-ryska offensiven, inte att fördriva och döda oskyldiga civila.

Det har gjorts försök att med fredliga medel åtminstone tillfälligt lugna ner situationen och förbättra säkerheten.

I september 2018 slöts ett avtal mellan Turkiet och Ryssland om att skapa en demilitariserad säkerhetszon vid Idlibs gräns mot övriga syriska provinser. Turkiet fick tillåtelse att upprätta militärposteringar inne i zonen och hade som uppgift att se till att Hayat Tahrir al-Sham och övriga terrorister lämnade gränsområdet.

Dessutom skulle motorvägen mellan Damaskus och Aleppo, som delvis går genom zonen, tas i bruk igen.

Turkiet uppfyllde aldrig sina åtaganden. Det är inte så överraskande med tanke på att Turkiet tillhör de stater som gett mest stöd till de väpnade grupperna i Idlib och övriga Syrien.

Under slutet av 2018 och första halvåret 2019 stärkte al-Qaidaterroristerna i HTS sin position i Idlib. De genomförde samtidigt blodiga attacker mot regeringskontrollerat område i angränsande provinser. Många civila, inklusive barn, dödades. Bilder på dessa offer visades dock aldrig i västmedier.

Den nu pågående offensiven är en direkt reaktion på denna negativa utveckling.

När koalitionen mot IS tillsammans med de kurdiska SDF-styrkorna gick till offensiv mot IS i Raqqa och övriga nordöstra Syrien applåderade omvärlden. Också då drabbades civila hårt och förödelsen blev omfattande.

Men kalifatet knäcktes och IS-terroristerna förlorade sin fristad, varpå invånarna kunde återvända. Samma målsättning gäller för Idlib.

Så länge provinsen tillåts vara en fristad för al-Qaidaterrorister är det inte möjligt att skapa fred och säkerhet för Syrien och dess folk.

Regeringssidan har nått stora framgångar under de senaste månaderna. De östra delarna av Idlib, liksom de västra utkanterna av Aleppo, som gränsar mot Idlibprovinsen, har för första gången på många år återtagits av armén.

Ett stort orosmoment är hoten från president Recep Tayyip Erdogan om att turkisk militär ska invadera Syrien och slå tillbaka den framryckande syriska militären. En sådan turkisk aggression skulle både förvärra den humanitära krisen och stärka de väpnade extremisterna i Idlib. Vilket i sin tur riskerar att förlänga kriget och lidandet för hela Syrien.

Den bistra sanningen är att terroristfristaden i Idlib förmodligen aldrig hade uppkommit om inte Turkiet och ett antal gulfstater och västländer öst in vapen och sett mellan fingrarna när utländska jihadister flödade in i Syrien.

Föregående artikelInternationell manifestation för Assange – Soltorget Stockholm 22 februari. Kom, kom!
Nästa artikelJean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir och deras tid – intresset idag?

1 KOMMENTAR

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here