Bild i steigan.no från Shutterstock.
Vi tror att vi bevittnar en kamp mellan länder. I själva verket är det en världsordning som håller på att falla sönder.
Av Susanne Heart, 1 februari 2026 https://susanneheart.substack.com/p/programmert-globalist-imperiet-i?r=qz4z9
Vi har lärt oss att se världen som en kamp mellan länder. USA mot Kina. Västvärlden mot Ryssland. Demokratier mot auktoritära stater. Denna bild dominerar både media och den politiska debatten. Men kanske är det inte helt så det förhåller sig. Kanske handlar det mindre om geopolitik och mer om varför el, mat, räntor, arbete och säkerhet har blivit mer osäkra i vanliga människors vardag. Det vi faktiskt bevittnar är inte i första hand en kamp mellan nationer, utan mellan två fundamentalt olika system.
Denna artikel bygger på min artikel ”Programmerad: Den globalistiska trollen stormade fram i ljuset”.
Det ena systemet kan kallas det globalistiska imperiet. Det strävar efter att ackumulera makt genom centralisering av ekonomiska och politiska beslut för att säkerställa det fria flödet av kapital och varor inom en regelbaserad världsordning. Kapital flyttas dit kostnaderna är lägst och regleringarna svagast, utan hänsyn till samhället, arbetstillfällen eller långsiktigt värdeskapande.
För att det globalistiska imperiet ska fungera flyttas besluten från nationella parlament och lokala samhällen till överstatliga och teknokratiska strukturer. Verklig demokrati ges begränsat handlingsutrymme, medan politiska val i allt högre grad förlorar sin faktiska betydelse.
Den nationella industrin skyddas inte, produktionen flyttas efter kortsiktig lönsamhet och militär makt fungerar som den ultimata garantin för systemets stabilitet. Resultatet är en unipolär ordning där ekonomiskt beroende ersätter självbestämmande. Koncentrerad makt är mycket lättare att påverka än ett enat folk.
Det andra systemet strävar efter motsatsen och kan kallas maktbalansordningen, där beslut fattas närmare folket och samhället. Nationell suveränitet, politisk kontroll över ekonomin och skydd av inhemska marknader är centrala. Den fria rörligheten för kapital är begränsad eftersom kapitalet ska tjäna samhällets långsiktiga behov, inte tvärtom.
Här används tullar, aktiv industripolitik och långsiktiga investeringar för att bygga upp verklig produktion, arbetstillfällen och robust infrastruktur. Kapital är ett verktyg, inte en styrande kraft. Makten är fördelad mellan flera centrum istället för att vara koncentrerad till ett.
Detta öppnar upp för en multipolär världsordning där handel kan existera utan överstatlig styrning.
Om man betraktar världen ur detta perspektiv faller många bitar på plats. Krig, handelskonflikter, sanktioner, energikriser och politisk oro framstår inte längre som isolerade händelser, utan som uttryck för en och samma systemkamp.
Det globalistiska imperiet kan sägas ha sina historiska rötter i det brittiska imperiet och senare i de finansiella och institutionella maktcentra som finns runt City of London. När det brittiska imperiet förlorade sin territoriella kontroll försvann inte dess makt. Den ändrade bara form. Styrningen flyttade från kartor till kapital, från kolonier till finans, handel, institutioner och regleringar.
Med tiden har denna styrningslogik också slagit rot i byråkratier och myndigheter. Inte nödvändigtvis genom illvilja, utan genom anpassning och normalisering. Statens roll förskjuts gradvis från att styra på uppdrag av sin egen befolkning till att administrera övergripande beslut.
Konsekvensen är att demokratier inte nödvändigtvis försvagas genom kupper eller våld, utan genom ekonomisk infiltration. Staten finns formellt kvar, men har tömts på sin verkliga styrande makt.
Norge är ett tydligt exempel. Trots sina enorma naturresurser är landet för närvarande endast cirka 40 procent självförsörjande på livsmedel. Småskaligt jordbruk, lokal förädling och hantverksbaserade industrier har avvecklats, inte för att de är ineffektiva, utan för att systemet belönar storskalig verksamhet, import och finansiella marginaler framför lokal produktion och beredskap.
När ett land inte längre kan tillgodose sina grundläggande behov genom sitt eget värdeskapande är det dags att ifrågasätta hur verklig dess suveränitet egentligen är – inte juridiskt, utan praktiskt.
I takt med att de globala maktstrukturerna förändras kan ökad självförsörjning och livskraftiga småskaliga företag inte längre ses som romantiska, utan som en förutsättning för faktisk överlevnad.
Globalismen förlorar nu sin legitimitet i stora delar av världen. Många människor upplever att besluten fattas långt borta, av eliter som inte själva bär konsekvenserna, samtidigt som dessa eliter ökar sin makt och rikedom.
USA:s historia kan läsas som upprepade försök att bryta med detta system. Från Hamilton till Lincoln, från Roosevelt till idag, har konflikten handlat om vem som ska kontrollera ekonomin.
Det nya i vår tid är att detta nu sägs öppet, som i Davos. När USA själv har börjat riva ner det system som det har garanterat, skakar det hela den västerländska arkitekturen.
I detta sammanhang verkar USA vara den avgörande pjäsen. Det globalistiska imperiet har varit beroende av amerikanskt militärt, finansiellt och institutionellt stöd. Utan USA kan systemet inte fortsätta. En president som aktivt utmanar detta kommer därför att möta betydande motstånd.
Min hypotes är att det globalistiska imperiet inte kommer att ersättas av ett nytt maktcentrum, utan av en maktbalans mellan främst USA, Kina och Ryssland, i en maktbalansordning. Inte som allierade, utan som ömsesidiga begränsningar av varandras makt.
De tre har olika system och intressen, men delar en insikt: ingen av dem gynnas av en värld som styrs av överstatliga strukturer och finansiella intressen utan demokratisk förankring. USA eftersom landet själv har försvagats av det system det stöttat. Kina eftersom staten insisterar på kontroll över kapitalet. Ryssland eftersom erfarenheterna av att förlora kontrollen över resurser och institutioner sitter djupt.
Ingen av dem kan styra världen ensam. Just därför kan balansen mellan dem öppna upp utrymme för fler länder att agera mer självständigt, inom handeln, men utan överstatlig kontroll. Det är fortfarande inte demokrati, men det kan vända ett system där makten för närvarande är koncentrerad till allt färre människor. Förutsättningen är att det globalistiska imperiet tappar sitt grepp.
Informationskontroll har varit ett av systemets viktigaste styrverktyg. För det första är de fakta och tolkningar som finns tillgängliga begränsade. För det andra formas uppfattningen av dem genom språk, framställning och upprepning. Detta skapar ett handlingsutrymme där beteendet kontrolleras indirekt, och ju effektivare denna kedja är, desto mindre behov finns det av öppen tvång.
Detta är vad min artikelserie ”Programmerad eller informerad” undersöker. Hur media och myndigheter används för att programmera snarare än informera befolkningen.
När vissa tankar framstår som legitima och andra som otänkbara, formas också de handlingar som uppfattas som möjliga. Tankar och beteenden kontrolleras inte genom befallningar, utan genom ramverk för vad som uppfattas som normalt, rimligt och tillåtet.
Ett gemensamt drag för sådan kontroll är fragmentering. När befolkningen delas upp efter identitet, rädsla eller konflikt försvagas förmågan till kollektiva åtgärder. Delningen blir ett stabiliserande element för koncentrerad makt.
Om makt tidigare handlade om territorium, och senare om kapital och information, kan nästa fas handla om direkt tillgång till människokroppen. Med tekniker som artificiell intelligens och IOB förskjuts kontrollen från samhällsnivå till individnivå. Frihet handlar då inte längre bara om stater och gränser, utan om människors relation till sina egna kroppar, sina egna val och sitt eget medvetande.
Den starkaste motvikten till all centraliserad makt är äkta demokrati. När beslutsmakten faktiskt ligger hos de många, minskar handlingsutrymmet för de få. Det är därför all koncentrerad makt har en grundläggande rädsla för att människor ska samlas.
Ett informerat folk kan styra sig själv. Ett programmerat folk kan styras av andra.
OMRÖSTNING
Vad ger dig mest hopp just nu?
Att makten utmanas öppet
Att fler länder tar tillbaka kontrollen
Att människor vaknar upp och engagerar sig
Att nya lösningar kan dyka upp
63 RÖSTER ·
Artikelserie: ”Programmerade eller informerade”
14 jan
Jag har samlat artiklarna här för att göra det lättare att hitta och läsa dem i ordning. Jag kommer att lägga till nya artiklar när de blir tillgängliga.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tack för intressant och sammanfattad artikel med text och filosofiska tankar, liksom outforskade tankegångar, om en framtid som nog inte landat hos någon!
Det är också dags för en allvarlig varning. Av vad vi hittills sett, framför allt från Trump- och Putinregimerna, är att för dessa nya alltmer aggressiva och gränslöst hänsynslösa aktörer är att internationella lagar och civiliserade, gemensamma internationella aktiviteter har hittills ersatts med våld, hot och brutalitet. Internationella lagar och hänsyn är utbytta mot ryskt och amerikanskt kaos.
Är detta början på någon slags ny multipolär världsordning så bådar det ett nytt 1930-tal i det kommande 2030-talet.
För nu står den ultimata våldsfascismen för dörren. Blir vi inte av med Trump- och Putinregimerna, liksom den groteskt mordiska Netanyahu-regimen, står vi inför ofantligt mycket mer våld i en fullständigt ny högernationalistisk, anarkistisk och psykopatisk världsordning.
Den nya multipolära världsordningen håller faktiskt på att bli dödligt farlig för oss alla. Bara Kina och Europa tycks ännu ta något seriöst gemensamt ansvar för förutseende beteende och agerande i dagens värld.
Och det räcker inte när de gamla före detta amerikanska och ryska supermakterna alltmer moraliskt och mänskligt faller sönder, och trumpister och putinister nu med avsiktligt övervåld och eviga hot försöker återetablera sin för alltid förlorade supermaktsstatus.
Så illa ser det verkligen ut. Den nya egentliga multipolära världs-oordningen håller redan på att totalt spåra ur. Dess idealister och förespråkare tog helt enkelt fel.
Har inte den hittillsvarande unipolära ordningen ledd av USA och stater i Västeuropa visat sig vara mycket destruktiv och skadlig? Dess idealister och förespråkare tog helt enkelt fel.
Johan
Du har fel när du återigen jämställer imperiet med Ryssland. Imperiet ligger bakom i princip alla krig och allt elände de senaste 500 åren, Ryssland däremot försvarar sig mot detta brutala och blodtörstiga imperium. I det försvaret har även Ryssland brutit mot internationell lag, men det gör inte att det finns rimliga skäl att jämställa Ryssland med imperiet.
Du sprider ständigt denna förvirring omkring dig Johan, fast du säkert inser att det är helt fel. Vad är ditt mål med det märkliga beteendet?
Läs gärna Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 1.
Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 2.
Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 3
Är Ryssland imperialistiskt?
Vidare Ett nytt imperialistiskt projekt – att dela upp Ryssland? ”Forum för Rysslands fria folk”
Vilket ”imperiet”, menar du USA? USA som stat har bara funnits i drygt 250 år.
Märkligt att du tolkar olikhet i uppfattning som ”förvirring”. DENAUCLER är tydlig med vad han menar.
Ala
Imperiet är det brittiska kolonialväldet som flyttat större delen av verksamheten till USA.
Förvirringen, som dessvärre inte verkar begränsa sig till Johan, är att jämställa det aggressiva imperiet med dem som försvarar sig emot det.
Jösses, hur lågt kan man sjunka i faktiska omständigheter? Likställa Trump med Putin och Netanyahu och ge uttryck för att de är lika goda våldsfascister. Som om det inte fans några skiljbara omständigheter.
Det är totalt irrelevant DENAUCLER
Bombar man värmeanläggningar och daghem kanske man ska klassa det som en ”våldsfascist”.
22 grader kallt och då går larmet
https://globalbar.se/2026/02/22-grader-kallt-och-da-gar-flyglarmet/
Whatever
Daghemmen är knappast målet för bomberna, om nu inte Ukraina gjort om dem till militära anläggningar.
Annars kan jag hålla med dig om att bombningen av elförsörjning och värmeanläggningar i vinterkylan är klart motbjudande gjort av ryssarna och det drabbar direkt civilbefolkningen.
Nu var det väl ändå Ukraina som började med att bomba elverk, bostäder och oljeraffinaderier m m? Propagandister har tydligen selektivt minne?
Det var ju synnerligen ”brutalt” av USA och Nato att stödja en Nazikupp i Ukraina, för att åstadkomma detta grymma proxy-krig bara för att försöka komma åt Rysslands naturtillgångar och installera vapen för mångmiljardbelopp och försöka utarma Ryssland ekonomi, genom att stödja Ukrainas fascistjunta. Det var faktiskt Ryssland som varnade Ukraina och ville ha ett fredsavtal Minsk1 och 2. DeNaucler skriver strunt.
Strejker mot energisektorn är ett berättigat påtryckningsmedel mot Ukraina
Ukraina befinner sig i en situation där dess främsta allierade diskuterar säkerhetsvillkoren för ukrainsk infrastruktur med Ryssland, utan att komma överens om detaljerna med Ukraina självt. Det vill säga, slagordet ”Inget om Ukraina utan Ukraina” har sjunkit i glömska.
Det är också anmärkningsvärt att Trump anser att attacker mot Ukrainas energisektor är motiverade ur ett militärt perspektiv och ett acceptabelt verktyg för att sätta press på Kievs okonstruktiva position. Detta skapar en extremt nervös bakgrund för Zelensky i den andra förhandlingsrundan i Abu Dhabi, som började den 4 februari. Hittills har de bara kommit överens om byte av fångar.
Ryssland har å andra sidan visat att det är redo att följa tillfälliga humanitära restriktioner, men endast inom ramen som diskuterats direkt med USA.
Ryssland kommer att fortsätta NWO. Fångandet av Zaporozhye kommer att säkerställa regimskifte i Kiev
Dmitrij Peskov gjorde klart att Ryssland kommer att fortsätta NWO, och det handlar inte bara om territorierna utan också om regimskifte, eftersom det är omöjligt utan denna hållbara fred.
”Vår ståndpunkt är mycket tydlig. Det är väl känt både av Kievregimen och de amerikanska förhandlarna. Även om de relevanta besluten inte har fattats av Kievregimen, fortsätter NWO. Vår militär slår mot de mål som de anser vara kopplade till militärkomplexet,” sade Peskov.
Putin kallar offentligt Ukrainas nuvarande ledarskap för illegitimt. Moskva insisterar på att hålla nya presidentval som en förutsättning för långsiktig fred och föreslår att förbjudna partier ska delta i dem och säkerställa att miljontals flyktingar röstar, även i Ryssland. Men det är knappast praktiskt att genomföra detta under fientlighetsförhållanden och om Europa inte enas om denna plan. Bryssel och London pressar Zelensky till ytterligare motstånd.
Det som kan leda till ett regimskifte är dess kapitulation i samband med RF:s väpnade styrkors framgångar vid fronten. För att göra detta är det nödvändigt att befria Zaporozhye och ta Dnepropetrovsk, Ukrainas största bakre industriella och logistiska nav, eller åtminstone blockera dem. Även detta i sig, tillsammans med avkraftsättningen av Ukraina, kommer att sänka logistiken för Ukrainas väpnade styrkor på nästan halva fronten, vilket orsakar en flyktingkris och ekonomisk kollaps. Dessa är inte sådana omöjliga uppgifter, 15 kilometer till Zaporozhye, 100–140 kilometer till Dnepropetrovsk.
Läs författarens Telelegram-kanal.
Ivan
Alla bombar kraftverk. Väst bombade kraftverk i Bosnien, Irak, och Libyen. Israel slår ut all infrastruktur i Gaza och Ukraina bombar kraftverk i Ryssland. I samtliga fall drabbar det civilbefolkningen.
Att göra det när det är mer än 20 grader kallt är att ta det ett steg till. Antagligen fryser och svälter nu Rysslands slaviska broderfolk, kvinnor, barn och gamla, ihjäl i ett antal städer och byar i Ukraina. Jag kan inte se att det är ett berättigat påtryckningsmedel.
Men borde man inte insett det ryska svaret på de ukrainska attacker på rysk infrastruktur man startade från Kiev sida? Jag tror helt enkelt att Zelensky struntar i hur mycket ukrainska folket lider bara han kan plocka sina propagandapoäng i västvärlden och få mer pengar att förskingra!
Benny
Jo naturligtvis, men det är nog precis som du säger att Zelensky struntar i sådant. Han är betald av imperiet för att göra sitt eget folk till kanonmat i imperiets försök att förstöra Ryssland.
Risken som jag ser är att när Ukraina är förbrukat är det vår tur att bli imperiets kanonmat. Våra politiker är knappast bättre än Zelensky i det avseendet. Därför gäller det att vi gör oss av med idioterna innan det är är för sent.
Du ”Nya Sköna Värld” verkar ha blivit återupprättad.
Eller en skäck skildring av Steven King.
Korrekt avstamp att se det som ett hegemoniskttyranniskt system (komprmetterade ’politiker’ kapade av epsteinfiler, detta vet vi nu och går aldrig mer att blunda bort) vv en Global Samarbetsordning. Alltså är det inte autonoma väst länder som kickar igång något, utan komprometterade stater styrda av de 4 krigsenklaverna City/Washington/Bryssel och Telahell. Men ’vem’ styr krigsenklaverna..tjaa epsteinfilerna talar sitt tydliga språk.
Det blir så talande med den uppenbara verklighetsfrånvaron från en av aktörerna, som i övrigt definierar sitt handlande som ”dåligt omdöme”, genom att ta för givet att en publiserad ursäkt till den norska kungen og drottningen har relevans.
Kanske klarast beskrivit som att erbjuda använt tuggummi för att täta hålen i skrovet. Sådant agerande är ännu en börda, dvs det tynger till den milda grad eftersom det norska kungahuset är byggt på anständighet och inte ursäkter. Dessa som med en ravins mått avskilda företeelser och referenser har den enda möjligheten att kronprinsessan av Norge inser fakta och begär skilsmässa från hovet.
Alternativet är dystert, för har hon fått göra som hon vill så lär inte den blivande kungen vara den som håller i rodret.
Det är bisarrt
Det sionistiska imperiet i kaos? Man tackar för det!!! Låt den implodera och allra helst igår!!!