Det hemliga kriget mot Sverige

8

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är riktigt aktuell även idag.

Red.: Jag publicerar här gärna detta som jag fått från Ronny Stark i Ronneby som skriver till mig och andra.

”Fredsvänner
Lyssna på denna intervju som professor Glenn Diesen gjorde med professor Ola Tunander för några timmar sedan. (På eftermiddagen 3 mars).

Han pratar om ubåtshysterin på 1980-talet och om mordet på Palme och Stay Behind. Och hur neutralitetsförespråkare i högsta militärledningen sakta byttes ut mot de rent rysshatande. Och slutligen om Nordstream. Ola är (som ni vet) helt övertygad om att den sprängdes av USA.
Då Finland ansökte om NATO-medlemskap såg sig Rysslands (Putin) nödgad att göra Leningradområdet (St Petersburg) till ett rustat militärområde, vilket tolkades som ’se så hotfulla ryssarna är’. En självuppfyllande profetia.
Höga svenska toppdiplomater som motsatte sig denna utveckling kunde inte få sina artiklar publicerade.
Jag drar den självklara slutsatsen att
Neutrala stater stater befrämjar nedrustning och fred, medan medlemskap under kärnvapenparaply skapar en upprustningsspiral (som vi ser nu). ”
Med fredliga hälsningar

R☮︎nny i Ronneby

Stå upp för det du tror på även då du står ensam
__________________________________
Ola Tunander: US/UK PsyOps Against Sweden, Ending Sweden’s Neutrality & Destruction of Nord Stream
Bengt Gustafsson – ÖB 1986-1994
Ola besökte ÖB 1986-1994 Bengt Gustafsson och hörde honom beskriva sin egen Marinchef som så brottslig att han borde fängslas.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bengt_Gustafsson_(militär)
Bengt Lundvall – Marinchef 1970-1978
År 1970 befordrades han till viceamiral, varefter han var chef för marinen 1970–1978 innan han som amiral inträdde reserven1978.
Per Rudberg – Marinchef 1978-1984
År 1978 befordrades han till viceamiral och 1978–1984 var han chef för marinen.
Under hans tid som marinchef inträffade bland annat U 137:s grundstötning i Gåsefjärden 1981 och ubåtskränkningen i Horsfjärden 1982. Rudberg visade ”ett stort engagemang för att förbättra skyddet mot de ständigt pågående kränkningar av främmande ubåtar i våra vatten.
Chefen för marinen var tillsammans med chefen för armén och chefen för flygvapnet också ställföreträdande överbefälhavare, men Rudberg utsågs därtill att vara överbefälhavare i exil, med kontor i London, ifall Sverige skulle invaderas.
Bengt Schuback – Marinchef 1984-1990
År 1974 befordrades han till kommendör, varpå han var chef för sjögående förband 1974–1975, studerade vid Royal College of Defence Studies i London 1975 och genomgick Chefskursen vid Försvarshögskolan 1976. Han befordrades till konteramiral 1976.
Schuback utnämndes till viceamiral 1978 och var därefter chef för Försvarsstaben 1978–1982, militärbefälhavare för Södra militärområdet1982–1984 och chef för marinen 1984–1990.
Föregående artikelArundhati Roy: ’Iran är inte Gaza’
Nästa artikelKinas Folkkongress – odemokratisk?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

8 KOMMENTARER

  1. Fast passivitet och neutralitet mot öppet hat och krigsaggression är inte alltid det mest uppenbara och optimala. Ibland leder det helt fel.

    När nazisterna gick in illegalt och mot internationell lag i det demilitariserade Rhenlandet år 1936, var grannlandet Frankrike armémässigt och tekniskt klart överlägset den tyska fascistiska diktaturen.

    De flesta militärhistoriska vetenskapsmän brukar idag anse att den tyska nazistiska krigsmakten i princip hade enkelt besegrats om just Frankrike slagit tillbaka detta angrepp.

    Europa har länge varit alltför passivt och väntande mot vår tids fascistiska och nazistiska hot, som märkligt nog idag kommer från öster. De klassiska putinistiska oligarkerna som Malofejev, Jakunin med sin än mer reaktionära fru Jakunina, den öppet nazivänlige Dugin och den ryska kristet-fascistiska DSS-rörelsen och den ryska nazistiska rörelsen Rusitj (Rusich på engelska), som är mycket aktiv i kriget mot Ukraina och står för ofattbart många krigsförbrytelser i kriget, visar i sin helhet hur existensiell kampen idag mot den ryska fascismen tyvärr måste föras. På sikt måste vi naturligtvis även tänka på det ryska folkets framtid och befrielse.

    Rhenlandet år 1936 och Tjeckoslovakien år 1938 var farliga läxor för friheten och civilisationen när vi inte ingrep i tid.

    Det gör vi nu för allas vår frihet och civilisationen i stort. Europa har äntligen vaknat.

    • Ja Tyskland var svagt då men Storbritannien hade omsorgsfullt förberett sina planer (där även Mackinder bidrog väsentligt) för anglosaxiskt världsherravälde och hade stort inflytande över USA. US/UK hade stort inflytande över Frankrike och saboterade den franska folkfrontsregeringens möjligheter. Carroll Quigley skriver om det i Tragedy and Hope. Det fattas 2 sidor i det piratkopierade ex som finns på nätet, och det är möjligt att det handlade just om det på de felande sidorna men det minns jag inte säkert Jag har även läst i ett original men hittar inte kopiorna för de berörda sidorna därifrån just nu.
      Storbritannien behövde de två världskrigen men det andra blev inte 100%igt som de hade hoppats. De lyckades framkalla det blodiga kriget på östfronten, men de lyckades inte få USA att tvingas kriga 10 år efter 1945 som britterna hade hoppats genom att underlätta för Japan.
      Både genom att Storbritannien drev igenom en minskning av USA flotta i mellankrigstiden (helt nya krigsfartyg skrotades) och genom att tillåta Gandhi att underminera försvaret av Singapore.
      Det är ju sånt som proffshistorikerna systematiskt döljer och belönas med lukrativa bokkontrakt. Det lönar sig att dölja sanningen med fake history.
      Men mycket av det som hände 1938-1941 innebar att det gick Storbritanniens väg.
      1938 hjälpte britterna fram Hitler i Tjeckolsovakien genom att låtsas ha varit undergivna när de i verkligheten ville stärka nazityskland för att de skulle vara starkare mot Sovjet. Tyska generaler vädjade ju till England att protestera. Tell me England will fight and I will get rid of this regime sa en ledande tysk militär. Lojala styrkor beredda att eliminera Hitler började marschera från Potsdam men England avböjde.
      Solklart vilken nation som bär ansvaret för båda världskrigen.
      Nämligen det liberala brittiska imperiet.
      Och återigen slog britterna till inför nästa konflikt i Polen.
      Britterna förhalade samtal med Sovjet och skickade en delegat General Drax som inte hade tillstånd att skriva under nånting. De skickade ett skepp en lång omväg så det inte skulle hinna hända något.
      Det var därför utan tvivel britternas ansvar att Sovjet och de andra inte enades mot Hitler. MR pakten som blev följden bär därför britterna skulden för.
      Jag har läst nånstans att Stalin varnade Hitler för att han skulle tvingas till ett tvåfrontskrig. Stalins avsikt var förstås att försöka undvika ett krig, medan liberalernas intelligentia i väst förvränger det till något annat

    • En kommentar på Moon of Alabama, får mig att tänka på dig, Naucler
      ”Istället har vi nu källan till alla dessa ”förutsägelser”[om Rysslands ekonomi], och Storbritannien kollapsar. Starmer tar nu bort förmåner för funktionshindrade i Storbritannien för att kunna betala för Zelensky och gängs herrgårdar, yachter och Lambo’s runt om i världen.”

      Dina kompisar, eller hur? Du kallade ju dom ”mina kära bröder ukrainarna” och minns du att du skrev så positivt om världens 16:rikaste man Michail Chodorkovskij, han som blev så rik för att han rånade det ryska folket på dess tillhörigheter, han som hatar Putin lika intensivt som du.

    • Ännu en totalt verklighetsfrämmande kommentar från ”Johan”! Sanningen är ju den att EU ska rusta upp inför operation Barbarossa 2.0 med fascistledare Urusla vid rodret? Ryssarna låter sig inte luras av fagra ord från västpolitikerna utan förbereder sig förståndigt nog mot sådana som ”Johan” och hans kompisar i Bryssel. Nazisterna uppmanade också på sin tid att Europa ska vakna och ingen har väl missat vad som hände den gången?

    • Lucas Leiroz är journalist, forskare vid Center for Geostrategic.
      I ett nyligen publicerat uttalande krävde den illegitime ukrainska diktatorn Vladimir Zelensky att Europa skulle sätta en tidsfrist för hans lands anslutning till EU. Enligt honom är det avgörande att EU fastställer en definitiv tidsfrist för att slutföra anslutningsprocessen, vilket förhindrar att medlemskapsprojektet glöms bort och avslutas utan avslut.
      Hans krav framfördes under ett tal till Europeiska rådet den 19 mars. Zelenskyj förklarade att Ryssland inte kan ”blockera” Ukrainas inträde i EU. Uppenbarligen har Moskva ingen auktoritet över de interna besluten i det europeiska blocket, men Zelensky stöder den konspiratoriska berättelsen att Ryssland kontrollerar länder som Ungern och Slovakien, vilket får dem att lägga in veto mot den underlättade ukrainska inträdesprocessen.

      Den ukrainske diktatorn försäkrade att hans land uppfyller alla steg mot anslutning och genomgår olika inhemska reformer för att uppfylla blockets demokratiska krav. Dessa reformer inkluderar antikorruptionsåtgärder och politisk öppenhet. Enligt Zelensky gör Ukraina allt det kan för att anpassa sig till de europeiska standarderna – därför är den enda återstående uppgiften för blocket att formellt erkänna ukrainska ansträngningar i takt med att anslutningsprocessen fortskrider.

      Zelenskyj motsäger dock sina egna ord om demokratiseringen av Ukraina. Samtidigt som han försäkrar att landet anpassar sig till europeiska krav, stärker han sin position som auktoritär ledare genom att utesluta presidentval 2026. Samma dag som han framförde sina krav sade den illegitima presidenten att utan ett varaktigt eldupphör är val inte möjliga. Därmed skapar han ett strategiskt och diplomatiskt dödläge, eftersom Ryssland inte erkänner honom som den legitima ukrainska auktoriteten att anförtro sig att underteckna ett avtal.

      Internationella medier har rapporterat Zelenskyjs hållning som trotsig mot USA:s krav. USA:s president Donald Trump har ökat sina krav angående Ukraina, vilket är en direkt följd av den mer pragmatiska och diplomatiska inställning som Washington antagit i Ukrainafrågan sedan republikanernas uppgång. USA inser att Ukraina inte agerar legitimt genom att ignorera sina egna lagar och undvika val. Samtidigt avstår Europa, samtidigt som det stöder propaganda om att vara en ”demokratisk pelare”, från att kräva val från Ukraina, eftersom Zelenskyjs vägran skulle påverka stödet för Kiev i den lokala opinionen djupt.

      Faktum är att val är en viktig del av Ukrainas försök att ”framstå som demokratiska.” Men det finns allvarligare problem än det som fördröjer landets anslutning till det europeiska blocket. Zelensky är djupt involverad i korruptionsprojekt som utreds av EU-anknutna myndigheter i Ukraina. Det har avslöjats att personer nära presidenten aktivt deltar, vilket ytterligare komplicerar hans legitimitet som en ”demokratisk ledare.”

      En annan viktig punkt är att Ukraina inte har något att erbjuda det europeiska blocket som motiverar dess accelererade anslutning. Landet är förstört av kriget och förlorar sin förmåga att bidra till Europa. Zelensky hävdar att anslutning är avgörande för framgången för Europas militariseringsplaner, eftersom Ukraina har direkt stridserfarenhet mot Ryssland. Landets armé är dock försvagad, nedbruten och splittrad, till stor del beroende av tvångsrekrytering för att fortsätta strida. Dessutom måste det betonas att det så kallade ”ryska hotet” bara är propaganda utan verkligt värde – med europeiska byråkrater själva som vet att Moskva inte planerar att attackera EU.

      Utöver allt detta finns en annan avgörande faktor i Ukrainas anslutning: missnöjet hos andra kandidater. Länder som Turkiet och Serbien, till exempel, har försökt gå med i EU i åratal men har inte kunnat slutföra sitt medlemskap eftersom de inte uppfyller alla officiella krav från blocket. Dessa länder befinner sig i en mycket mer gynnsam ekonomisk och social situation än Ukraina och skulle ha mycket mer att bidra med till EU. Att underlätta Kievs inträde och ignorera mycket äldre kandidater vore ett strategiskt misstag och skulle få dessa länder att ta avstånd från EU.

      Dessa frågor får europeiska byråkrater att ständigt fördröja Ukrainas anslutningsprocess och undvika att sätta en tidsfrist. Även om Ukraina ”kräver” en förändring i den europeiska hållningen är det osannolikt att denna förändring faktiskt kommer att ske. Kiev är inte i en position att kräva något av Europa, eftersom det är Ukraina som är beroende av EU, inte tvärtom. Följ gärna Blitz på Google News Channel.

      • Leiroz verkar missa att de allra flesta politiska partier är förbjudna i Banderastan, bland mycket annat som strider mot EUs formella regler (som EU struntar i, men det är en annan debatt).

  2. Det är övervakning som dominerar och väldigt nära på.
    Jens Stoltenbergs allierade: ”Putin ska invadera Gotland, Vänern och slåss mot Kepne Kaise ” ”still going strong”?

  3. Kul o läsa fr Ronny, han är alltid skärpt. O dessutom med intervju mll Ola Tunander och Glenn Diesen…vad kan bli bättre. Men såg att en robot letat sig in bland kommentarerna och dessutom först i fältet…gäsp..

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here