Protestmarsch för Sudan London, oktober 2025 – från Sudan News.
Den 29 maj publicerade jag artikeln Där står ”Vad händer i Sudan? – Global Politics av VijayPrashad. Han skriver inledningsvis ”Den internationella uppmärksamheten har också med rätta fortsatt riktats mot folkmordet i Palestina, där israelerna skärper den totala belägringen av Gaza, kanske som hämnd för palestiniernas återkomst till norra Gaza den 27 januari 2025 i total trots mot folkmordskriget.
Samtidigt har vissa konflikter, som det pågående kriget i Sudan, nästan helt glömts bort. Det är fokus för det här nyhetsbrevet, som bygger på samtal med biståndsarbetare och sudanesiska politiker. Argumentet att detta krig är förbryllande och att det inte finns några enkla förklaringar till det är en återspegling av rasismen i vårt reportage som ser konflikter i Afrika som oförklarliga och oändliga. Det finns naturligtvis orsaker till kriget, vilket innebär att det finns sätt att få ett slut på det. Det blodsspråk som har gripit tag i vår värld, måste man lägga åt sidan och i stället finna de politiska detaljer i vilka möjligheten till fred ligger.”
Den innehåller information som kompletterar nedanstående artikel på https://tronderrod.no/imperialismen/sudan-brenner-verden-kan-ikke-lenger-tie-stille/ som i sin tur delvis replierar på en annan artikel i norsk press.
”Raïs Neza Boneza skriver på TrønderRød:
Ett krig så brutalt, så osynligt, att över 12 miljoner människor har flytt från sina hem.
Mer än 14 miljoner hotas av svält och hungersnöd – mödrar som vandrar i dagar med sina barn på ryggen, byar som utplånats, sjukhus som bombats och hela samhällen som reducerats till stoft.
Ändå har kamerorna vänt sig bort.
Till och med våra egna afrikanska nyhetsredaktioner viskar eller förblir helt tysta.
Bakom denna tystnad ligger en gammal historia – en historia om guld, olja, girighet och svek.
Sedan april 2023 har Sudan härjats av ett brutalt inbördeskrig mellan Sudans väpnade styrkor (SAF) och den paramilitära Rapid Support Forces (RSF). Konflikten, som började som en maktkamp mellan två rivaliserande generaler, har eskalerat till en av världens värsta humanitära kriser.
I november 2025 har kriget pågått i över två och ett halvt år, med uppskattningsvis 150 000–200 000 döda, över 12 miljoner internflyktingar och miljontals människor som flyr till grannländerna. Det har lett till massmord, svält, sjukdomsutbrott och ett sammanbrott i den offentliga sektorn. FN beskriver det som ”världens största humanitära katastrof”, med nästan 25 miljoner människor – hälften av befolkningen – i akut behov av hjälp.
Ett forntida kulturlandskap sönderslitet och plundrat
Sudans historia går tillbaka till de nubiska kungarikena omkring 2500 f.Kr. Kerma-kulturen (2500–1500 f.Kr.) var en tidig stat vid Nilen, känd för sitt bronsarbete och sin handel med Egypten. Kungariket Kush uppstod omkring 1070 f.Kr. och varade till 350 e.Kr.
Kush erövrade Egypten (25:e dynastin, ”svarta faraoner”, 744–656 f.Kr.). De utvecklade avancerad järnproduktion, byggde över 250 pyramider och utvecklade det meroitiska skriftspråket. Kush bedrev handel med Rom, Indien och Arabien.
Kush erövrades av Aksum (Etiopien) år 350, och tre nubiska kungariken uppstod. Några av de tidigaste kristna samhällena utvecklades där, den koptiska kyrkan. De byggde kyrkor och kloster och antog så småningom arabiska som sitt liturgiska språk.
Området erövrades så småningom av arabiska stammar som införde islam. Handeln bestod av guld, slavar och elfenben.
Vi talar om ett land som hade en av världens tidiga avancerade civilisationer, ett land som idag knappt nämns förutom när miljoner människor tvingas fly.
Sudans elände beror främst på kolonialismens härjningar.
Men innan britterna erövrade området 1899 hade det styrts av ett korrupt och förtryckande ottomanskt regime från omkring 1820. Detta störtades av Mahdi-upproret (1881–1898). De erövrade Khartoum och dödade den brittiske generalen Charles Gordon. Men britterna återvände. I slaget vid Omdurman (1898) dödades 11 000 Mahdi-soldater, och de brittiska maskingevären visade sin överlägsenhet i en masslakt som det också kan kallas. År 1899 etablerades det brittiska kolonialstyret, och sedan dess har ingen hört talas om någon högkultur i området.
Det nuvarande kriget
Kriget bröt ut i Khartoum mellan regeringsstyrkorna SAF, ledda av general Abdel Fattah al-Burhan, och de paramilitära Rapid Support Forces, RSF, ledda av Mohammed Hamdan Dagalo (Hemedti). RSF, som har sitt ursprung i de ökända Janjaweed-miliserna från Darfurkriget (2003–), kontrollerar stora delar av västra Sudan, inklusive Darfur. SAF kontrollerar östra och centrala delen, men har nyligen tappat mark.
I januari återtog SAF Omdurman och ett oljeraffinaderi norr om Khartoum, och i februari bröt man RSF:s belägring av El-Obeid. RSF drog sig tillbaka från Sennar i augusti och flyttade sina styrkor mot Vita Nilen, men behöll sitt övertag i Darfur.
Kritiska förluster i oktober: RSF erövrade El Fasher (huvudstaden i norra Darfur) den 26 oktober efter en 18 månader lång belägring. Detta gav RSF kontroll över hela Darfur-regionen, en strategisk buffert för SAF mot centrala Sudan. Under erövringen dödade RSF minst 1 500 civila i massmord, som sudanesiska läkare beskrev som ”verkligt folkmord”. Tusentals flydde till närliggande byar, medan RSF bombade sjukhus och moskéer. Andra attacker: RSF har använt drönare mot flygplatser i Kassala och Port Sudan och attackerat flyktingkonvojer i norra Darfur, vilket har dödat minst 120 människor. SAF har svarat med artilleri- och drönarattacker.
Humanitära och sociala konsekvenser
Nästan 18–25 miljoner människor riskerar att svälta, och hungersnöd har utlysts i Zamzam-lägret nära El Fasher – den första i Afrika utanför Etiopien/Somalia på 40 år. Över 2,5 miljoner barn lider av akut undernäring. Kolera har dödat över 380 människor sedan juni 2025, och tusentals har smittats på grund av skadade vattensystem och brist på rent vatten. Denguefeber och andra utbrott drabbar Darfur hårdast. Nästan två tredjedelar av befolkningen saknar hälso- och sjukvård; sjukhus har bombats och mediciner når inte fram till dem.
Över 12 miljoner internflyktingar, plus 2–3 miljoner flyktingar till Tchad, Sydsudan och Etiopien. Etnisk rensning i Darfur riktar sig mot icke-arabiska grupper som masalitfolket, med anklagelser om folkmord från USA och FN. Våldet omfattar sexuella övergrepp, kidnappningar och attacker mot hjälparbetare – fem frivilliga från Röda Korset dödades i Bara i oktober.
Utvecklingsprojekt från Världsbanken och andra har avbrutits på grund av konflikten. Oljeproduktionen och handeln har lamslagits.
Guld och olja: de två förbannelserna
Raïs Neza Boneza skriver:
Sudan har några av de största guldreserverna i Afrika – guld som dagligen smugglas via hemliga flygfält, över öknar, till valven i Dubai.
Undersökningar av Amnesty International och Global Witness har spårat kinesisktillverkade vapen som levererats av Förenade Arabemiraten – till RSF.
Samma Förenade Arabemiraten som förnekar inblandning är en av Sudans största guldimportörer.
Detta guld, smält och raffinerat i Dubai, säljs till världen som ”emiratiskt guld”.
Men varje guldtacka bär sudanesiskt blod.
Och under jord glittrar en annan värdefull resurs – olja.
Sudan och Sydsudan sitter tillsammans på enorma petroleumreserver som är eftertraktade av globala investerare. Rörledningar slingrar sig genom utsatta landsbygdsområden där fred alltid har varit en nackdel.
Varje krigsherre, varje general, varje utländsk investerare vet detta.
Utländska makter
Förenade Arabemiraten anklagas för att stödja RSF med vapen, och Ryssland för att hjälpa dem med Wagner-soldater och guldhandel. Egypten och Saudiarabien stöder SAF. Kina donerade mat i januari, men prioriterar ekonomiska intressen. Etiopien utnyttjar kaoset genom att ockupera distriktet Al-Fashaga.
Gruppen ”Quad” (USA, Förenade Arabemiraten, Egypten, Saudiarabien) träffades i Washington den 25 oktober för att diskutera ett eldupphör och en övergångsregering.
Israel har historiskt sett varit aktivt i Sudan, med hemliga militära och underrättelsekontakter sedan 1950-talet, inklusive stöd till rebellgrupper under inbördeskriget i Sydsudan (1960-70-talet) och luftangrepp mot vapensmugglare under 2000-talet. Detta kulminerade i normaliseringsavtalet i Abrahamavtalen i oktober 2020, där Sudan erkände Israel i utbyte mot ekonomiskt stöd från USA.
Tillsammans med USA, Storbritannien och Norge säkerställde Israel att staten Sydsudan avskildes från Sudan.
Israel ser Sudans konflikt som en del av sin bredare strategi för Röda havet. En israelisk militärstudie från 2024 betonar Sudan som ett ”överordnat strategiskt intresse” för att övervaka iranska vapensmugglarrutter och bygga upp underrättelsenätverk i södra Röda havet.
Israel har historiska band till båda sidor i kriget – utrikesministeriet till Sudans väpnade styrkor (SAF, ledda av Abdel Fattah al-Burhan) och Mossad till Rapid Support Forces (RSF, ledda av Mohamed Hamdan Dagalo/Hemedti).
I mars 2025 bedrev USA och Israel hemlig diplomati med Sudan (tillsammans med Somalia och Somaliland) för att ta emot palestinier som tvingats fly från Gaza. Sudan skulle därmed bli ett verktyg för folkmord och etnisk rensning, vilket Sudan avvisade.
Ett fattigt land som är mycket rikt
Olja stod för 70 % av exportintäkterna före 2011. Efter Sydsudans utbrytning: endast 70 000 fat/dag (ned från 450 000) och 100 000 fat år 2020. https://www.indexmundi.com/map/?v=88&l=sv
Sudan har världens största bevattningssystem (Gezira Scheme). Bomull, sorghum, sesam, jordnötter. Sudan producerar 70-80 % av världens gummi arabicum, som används i livsmedel, drycker och läkemedel.
Landet har stora järnmalmsfyndigheter, som har exploaterats i begränsad utsträckning. Det har också uran, krom, koppar och zink.
Utan imperialism och sekteristisk religiös och etnocentrisk misskötsel kunde Sudan ha varit ett rikt och välmående land som kunde ha levt upp till sin forna glans.
Källor inkluderar:
UN Comtrade (exportdata) Världsbanken Sudan Economic Monitor (2024) Global Witness: The Gold of War (2025) ACLED Conflict Watchlist: Sudan (oktober 2025)
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Att Ryssland är involverade i konflikten och stöder nämns behändigt nog inte. För ett sådant påstående hade ju förargat bloggens förmånstagare Putin som redan måste vara missnöjd med utfallet då Sverige numera är medlem i NATO, trots all pro-rysk och antiamerikansk propaganda som publicerats här genom åren.
https://jamestown.org/program/russia-switches-sides-in-sudan-war/
Du har tydligen inte läst artikeln innan du kommenterade.
Världen har faktiskt uppmärksammat – och till och med diplomatiskt talat ganska ingående om Sudan-konflikten under lång tid och dessutom på högsta nivåerna, nämligen vid flertalet tillfällen i Förenta nationerna. Jag har själv följt dessa regelbundet.
Men eftersom västvärldens sammanlagda media, inklusive det för övrigt goda Global Politics här, har inte alls, överhuvudtaget, regelbundet det minsta följer Förenta nationernas arbeten, agenda och sammanträden, så förfaller och faller ju tyvärr fallet Sudan ur precis alla tankar, då fakta inte förmedlas det minsta till även en villigt lyssnande publik. Men ordet ’media’ betyder ju det samma som FÖRMEDLING. Och den har faktiskt helt saknats. Nyheter uppfinns inte, men de finns.
Utrikesredaktionerna i Doha, London och New York på Qatar-baserade Al-Jazeera English följer dock aktivt och konstant Sudan-konflikterna (de är faktiskt i plural!), då flertalet problem finns i landet sedan al-Bashir-diktaturens fall för några år sedan, den folkliga resningen och antydan till demokratins upprättande, Sydsudans bildande, Darfour-krisen och dagens pånyttfödda diktatur.
Det är dagens allehanda samtida stormakter som låtit Sudan förfalla in mörkret på nytt. Mitt i inbördeskriget, diktaturkupp och allehanda kriser, så beslutar sig till exempel Ryssland, precis som min skribentkollega Christian skriver ovan, att engagera sig i kaoset, och försöker anlägga en flottbas i landet (möjligen som ersättning för den potentiellt förlorade i Syrien, som jag dock tror komma att finnas kvar på grund av även det nya Syriens än större utsatthet av både israeliska och amerikanska militära tilltag i regionen), men som nu även ger sig in i ännu ett afrikanskt lands kaos. Det är anmärkningsvärt.
Den som följt till exempel al-Jazeera English arbete och reportage, som mestadels utförs väldigt objektivt av före detta public service-journalister från Storbritannien, Australien, Kanada och Nya Zeeland liksom flera andra västliga öppna länder, så är faktiskt inte Sudan särdeles underbevakat, rapporter därifrån har funnits under lång tid.
Men då inte ens europeiska public service-redaktioner bevakar DET MINSTA arbetet i Förenta nationerna i vare sig New York och Genève, så faller också Sudan helt ut ur precis all journalistik.
Skötte allmänna journalistiken bevakning och regelbunden rapportering av Förenta nationerna, skulle vi ha en betydligt bättre omvärldsanalys och bild överhuvudtaget. Börja där, så blir vi redan mer bildade, istället för att i över en hel vecka på bästa sändningstid koncentrera sig på skvallerjournalistiken kring det engelska kungahusets manliga medlemmars tappande av både byxor och omdöme i och kring det amerikanska horhuset kring Epstein-krisen, så skulle det bidra till en avsevärt bättre kunskap om de förfärliga kriserna och våldet i till exempel just Sudan av idag.
Men byxjournalistiken i huset Windsor och horhuset Epstein är tydligen långt humanitärt viktigare i vår tid. Det säger långt mer om oss, än kriserna i Sudan.
Detta : ” Sudan var världens 15:e största oljeproducent (cirka 100 ton/år före kriget). ” kan inte gärna stämma.
Tack för påpekandet. Har korrigerat: ”Olja stod för 70 % av exportintäkterna före 2011. Efter Sydsudans utbrytning: endast 70 000 fat/dag (ned från 450 000) och 100 000 fat år 2020. https://www.indexmundi.com/map/?v=88&l=sv ”
Ännu ett krig kan bryta ut i Afrika. Trump som fram tills nyligen siktade på Nobels fredspris, hotade i helgen med ytterligare en amerikansk militär intervention. Denna gång i Nigeria, som ligger på 10. plats i ”Oil Reserves” och är Afrikas rikaste oljeproducerande land. Trump säger att kristna förtrycks där. Och det är därför den amerikanska militären måste skickas dit, för att skydda kristna. 🤣🤣
Mats Larsson i Expressen har i dag en krönika om Sudan.
Bl a skriver han om ”ett massdödande som på några veckor kommer upp i samma siffror som efter 2 års krigande i Gaza.”
Svenska Kyrkan skriver så här om kriget i Sudan:
”Det rådande kriget i Sudan har sin egentliga bakgrund i kampen om råvaror, från värdefulla mineraler till jordbruksprodukter och vem som ska tjäna på dem. Den sudanesiska regionen Darfur har under lång tid varit källa till konflikter. Under början av 2000-talet så skapande landets dåvarande diktatoriska ledare Omar Al-Bashir en väpnad grupp ur den arabisktalande delen av befolkningen i Darfur för att stävja uppror bland grupper av icke-arabisk härkomst. Denna väpnade grupp, som anklagas för omfattande människorättsbrott, formaliserades så småningom och blev till en parallell militär styrka känd som Rapid Support Forces (RSF).
Omar Al-Bashir avsattes efter tre decenniers styre år 2019 i en militärkupp som följde på omfattande folkliga protester, känt som den sudanesiska revolutionen. En maktkamp påbörjades mellan RSF och Sudans officiella armé som utmynnade i fullskaligt krig i april 2023.
Utländska aktörer har anklagats för att vara inblandade på olika sidor i konflikten, i kampen om råvaror, och i kombination med klimatorsakade katastrofer bidrar våldet till matbrist och risk för massvält. En stor del av den sudanesiska befolkningen är idag på flykt och krisen ses, tillsammans med den i Demokratiska republiken i Kongo, som den värsta i världen.”
https://www.svenskakyrkan.se/act/det-har-gor-vi/katastrofinsatser/aktuella-katastrofer/sudan
Själv har jag inte satt mig in i krisen i Sudan alls men kanske gör det om den aktualiseras ytterligare.
Men Svenska Kyrkans förklaring till orsaken av kriget i Sudan förvånar mig inte alls.
Stod där inte något om konkurrensen?
Det vill säga kampen om Moder Jords Naturresurser.
Otäckt att så många helt oskyldiga ska behöva lida så mycket av det.
Our living it’s a cruel World
Arbetarklass.
Det verkar vara en strid om makt också,
Fast naturresurser säkert spelar in.
M Larssons artikel i Expressen är intressant.
Även dagens ledare där tar nu upp Sudan.
Larsson skriver bl a att han nästan ser det som ett nytt Rwanda.
Han tar även upp hur tyst det varit i alla medier om det här, medan striderna i Gaza genast uppmärksammats och skapat protester runtom i världen och snabbt kallades för folkmord. Och han är självkritisk.
Läs gärna den artikeln.
(Ps! Jag såg videon med Sam i Ryssland du berättade om där han berättade om sitt överlämnande till Jesus.
Mänsklighetens hopp, som jag ser det.)
Jag ska hålla ögonen öppna för vad jag ser och kan läsa om konflikten i Sudan.
Pengar och makt brukar följas åt.
Jag ska följa Sam också. Jag gillar hans videor inte minst för alla miljöer han visar i Ryssland, sådant man annars inte får se.
Det är lite som man gick omkring där själv och tittade.
Det är inte populärt att gå och filma i Rysslands egnahemsområden och det kostar Sam ofta en utskällning eller flera men det är ändå tillåtet enligt lag.
Jag tror Sam är en ”sökare”. Många är faktiskt det.
Meningen med livet är en evig gåta.
Ska bli intressant att följa vad det blir av Sams nyfunna frälsning med Jesus.
Jag hoppas han hittar en kvinna. Det skulle vara bra för honom också tror jag.
”Växande farhågor i Sudan: Var är alla flyende?”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/v%C3%A4xande-farh%C3%A5gor-i-sudan-var-%C3%A4r-alla-flyende/ar-AA1PVkIt?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=690d36f63e9c4fe79c2e458bbc0892db&ei=23
”Var är alla flyende människor? Den relativa tystnaden från intagna al-Fashir i Sudan väcker oro hos hjälparbetare.”