DN Åsikt: Peter Handke har kanske rätt om krigen i Jugoslavien.

8
1415

Debatten om Peter Handkes Nobelpris fortsätter. Jag sände en artikel till DN Åsikt 18/10, och fick beskedet “Texten relaterar varken till den tidigare insändaren och inte heller till vad Handke sagt. Båda sakerna krävs för att svaret ska kunna publiceras.” Det förstnämnda stämmer, inte men jag omarbetade artikel och sände in den reviderade senare samma dag. Den har inte publicerats där, men finns att läsa nedan.


Peter Handke har kanske rätt om krigen i Jugoslavien.

Liksom många beskriver Albert Sadiku Slobodan Milisevic som en misstänkt krigsförbrytare och händelserna i Srebenica som oomtvistad sanning. Insändaren i DN Åsikt: DN Åsikt. ”Obegripligt att Akademien kunde välja Handke”

Han menar att det var fel att ge Handke Nobelpriset och döper om Akademien till Skandal-Akademien.
Men han har dubbelt fel. Handke har uttalat sig olika vid olika tillfällen och ”Handke förnekar inte folkmordet i Srebenica” skriver professor Magnusson på DN Kultur 18/10.
Vidare är den gängse historieskrivningen tveksam – eller rentav felaktig.

Den jugoslaviska och senare serbiska presidenten Slobodan Milosevic frikändes av den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag från anklagelser om brott mot mänskligheten och folkmord år 2007, år efter det han avlidit efter fem år i fängelse. Detta bekräftas av domstolen 2016.

Varför nämns inte detta i debatten?
Vad hände egentligen i Srebenica?

Srebrenica

Det uppges att cirka 8 000 pojkar och män dödades av bosnienserbiska styrkor i området runt staden, men uppgifterna har aldrig styrkts av några oberoende källor. Siffran kommer sedan man antalsmässigt har slagit ihop två olika ”saknade”-register – med överlappningar, inte heller oberoende granskade. Man vet med säkerhet att i registren finns de som överlevt kriget. Omfattningen av överlevnad och dubbelregistrering är dock okänd.

En mer trolig siffra på totala antalet döda här är klart lägre och siffran 2 000 har nämnts. Det antalet inkluderar offer från båda sidorna i striderna!
Dödandet i Srebenica nämns ofta som det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget, vilket saknar täckning i FN:s folkmordskonvention.

Med folkmord menas utrotning ske i industriell skala av en stor andel av befolkningen, men hur man än vrider och vänder på det, var antalet döda i Srebrenica som andel av Bosniens muslimer mindre än en halv procent.

Vad hände eljest i de fyra krigen i Jugoslavien under 1990-talet?

Bara tre viktiga händelser i kriget med 100 000 döda som satte den europeiska rättsordningen ur spel och där Väst, USA och Nato spelade en viktig roll för att splittra upp Jugoslavien.

* Alltför tidigt erkändes Slovenien och Kroatien. Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen.”

* Parallellt med kriget i Bosnien genomfördes fördrivningen av 200 000 serber från Kroatien år 1995. Invasionen i det främst av serber bebodda Krajina var den största militära operationen efter andra världskriget. Kroatien angrep med 100 000 man och krossade allt militärt motstånd i en blixtoffensiv. Med brände man serbiska byar i område efter område. Det var den största etniska rensningen i Europa sedan 1945, bedriven av en relativt välutrustad modern armé – med stöd av USA.

Krigen avslutades med Natos 79 dagar långa bombkrig mot Federala Republiken Jugoslavien 1999 med hundratals dödade, tusentals skadade och stor materiell förödelse. Detta följdes av västmakternas annektering av Kosovo, som senare följdes av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring i februari 2008. Där har nu USA den mycket stora militärbasen Bond Steel.
En närmare beskrivning finns i https://www.globalpolitics.se/fel-ge-nobelpris-till-peter-handke-en-politisk-idiot-dns-bjorn-wiman-eller-mer-av-obehaglig-sanningssagare/

Relaterat
Insändaren i DN Åsikt: DN Åsikt. ”Obegripligt att Akademien kunde välja Handke”
Fel ge Nobelpris till Peter Handke? – ” En politisk idiot” (DN:s Björn Wiman) eller mer av obehaglig sanningssägare?

8 COMMENTS

  1. “Precis som när Blair några år senare påstod sig veta att Irak hade massförstörelsevapen var hans tal om folkmord i Kosovo inte sant. Sant är att det pågick ett krig mellan kosovoalbansk gerilla och den jugoslaviska armén. Sant är också att de separatistiska beväpnade kosovoalbanerna fick stöd från väst.

    Men detta nämnde varken USA:s eller Storbritanniens företrädare. De valde istället att ljuga för att rättfärdiga ett för imperialismen viktigt krig.

    Angreppet var starten för slutfasen i uppstyckningen av det en gång socialistiska Jugoslavien och i störtandet av dess Rysslandstillvända politiska ledning. Wesley Clark, Natos överbefälhavare under kriget, erkände detta ett par år senare:

    ”Kosovokriget var våldsdiplomati, ett användande av militär för att påtvinga Nato-ländernas politiska vilja på Federala Jugoslaviska Republiken, eller mer exakt Serbien.”” Patrik Paulov Proletären 20/3 2014

  2. En del sk folkmord under 1900-talet visade sig vara rena rama påhitt. Att lägga på ett antal nollor vid slutet av dödssiffran är standard procedur när det gäller folkmord är inflation verkar det som.

  3. Varför bryr ni ens om vad DN säger och gör? De ljuger vilseleder och bedrar och applåderar varje gång ni länkar till dem. Det gör dem relevanta för sökmotorer, fastän det är en irrelevant tidning för den som faktiskt vill veta något om verkligheten.

    DN har t.o.m. förvanskat vad de flesta av er här kallar er och gjort om det ordet, från vad det verkligen betyder, till ett nedsättande ord i folks medvetanden.

    Istället för att länka till dem borde ni ge er in på DN och kräva upprättelse för deras klandervärda beteende! Jag har intervjuat kommunister om vad de tycker om demokrati och publicerat detta. Länka dit istället! Länka till Proletären!

    Det DN och andra medier håller på med är, i min mening, förtal av er alla, kanske alltså ett brott enligt brottsbalken?Ni måste utkräva rättvisa, på det ena eller andra viset!

  4. Det är alltid svårt att förstå hur folk som Anders Romelsjö fungerar. Någon har nämnt siffran 2000. Skamlöst helt enkelt. Jag erbjuder mig att ta dig till Srebrenica, vi kan gå och räkna, grav för grav. Hur vill du göra med 11000 Sarajevoborna som dödades under belägringen, eller är det en konspiration också.

    • Att räkna antalet gravar är helt otillräckligt. Detta säger inget i sig om dödsorsaken. Varför denna känslighet mot en kritisk analys i denna oerhört politiserade fråga där stormakter i Väst var djupt inblandade och aktivt bidrog till att dela upp Jugoslavien på ett folkrättsvidrigt sätt. Vad säga om övriga uppemot 100 000 döda i kriget? Om Nato:s bombningar?

      Läs detta om de 4 krigen i Jugoslavien Fel ge Nobelpris till Peter Handke? – ” En politisk idiot” (DN:s Björn Wiman) eller mer av obehaglig sanningssägare?

      Ett utdrag “Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.”

      Det internationella erkännandet av Slovenien och Kroatien innebar att det som dittills varit en jugoslavisk inbördeskonflikt internationaliserades, och öppnade vägen för utländsk militär inblandning.EU drev sedan Bosnien-Hercegovina till utträde – och krig – genom att kalla till folkomröstning om oberoende – i strid mot delrepublikens konstitution. Västmakterna erkände sedan Bosnien-Hercegovina som en självständig stat, fastän det var mycket långt från att leva upp till de främsta traditionella kriterierna för ett sådant erkännande: en central regering med kontroll över sitt territorium och accepterad av invånarna.

      Å andra sidan erkändes inte den centrala delen av Jugoslavien, som helt klart var en stat.”

  5. Denna kommentar har jag fått via mail av Christer Lundgren:

    Det oförsonliga hatet mot en fredsvän

    Peter Handke har tilldelats Nobelpriset i litteratur, inte fredspriset. Det är med andra ord för sina litterära meriter han belönas, inte för sina politiska åsikter. De som nu angriper honom – och prisutdelarna – bortser från det, förvanskar hans politiska ståndpunkter och vägrar lyssna till hans argument.

    De jugoslaviska upplösningskrigen var en stor tragedi för många människor – inte bara bosniska muslimer. Det finns skäl att sakligt diskutera orsakerna till dessa krig, vilka krafter – såväl inhemska aktörer som utländska makter – som ville underblåsa fientlighet mellan folken på Balkan. Peter Handke ville undvika inbördeskrig och var kritisk till EU:s (av Tyskland framtvingade) snabba erkännande av Slovenien och Kroatien som självständiga stater. Han var på ett tidigt stadium för fred, inte krig. Hans grundläggande ståndpunkt är antinationalistisk. Ett återkommande tema i hans verk är Jugoslaviens befrielsekrig mot Nazityskland och uppgörelsen med arvet efter nazismen. Därför anser han att regionerna borde ha hållit ihop, som syskonfolk sida vid sida. Han har inte försvarat eller förnekat några av de övergrepp som begåtts, vare sig i Bosnien eller på annat håll. Han var kritisk mot den etablerade mediebilden, där den serbiska sidan inte fick komma till tals och han besökte Slobodan Milošević i fängelset och deltog i dennes begravning. Det kan knappast sägas vara något extremt ställningstagande. Som även den partiska tribunalen ICTY i Haag sent omsider konstaterat, hade Milošević inte med Srebrenica och andra övergrepp i Bosnien att göra.

    Jag planerar att återkomma med artikel av Srebenica.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here