Ingress: Rolf Söderberg, Pensionerad journalist, tidigare utrikesreporter på DN, Dagens Eko och Rapport står som en av få journalister i Sverige upp för Assange och yttrandefrihet.Insändare. Hanteringen av fallet Assange är helt barock
Det är ett ”fel” med Rolf Söderbergs fina insändare. Den publicerades 12 december 2016, dvs. för exakt 4 år sedan. Men det ledde inte att andra svenska journalister tog sitt ansvar.
Arne Ruth f.d. kulturchef och en tid chefredaktör för DN har – nyligen – beskrivit hur DN och Aftonbladet vägrat att publicera ett internationellt upprop för Assange och yttrandefriheten som han och den mycket kände visselblåsaren Günther Wallraff spritt och publicerat på andra håll. Avslöjande tal av DN:s tidigare kulturchef vid Solidaritetsmöte för Julian Assange.
I Sverige verkar främst ”Stödkommittén för Julian Assange” i opinionsbildningen, sedan sommaren 2018 med återkommande manifestationer, senast i lördags, 14/11.
Vid vår 23/10 talade Arne Ruth, men också journalisten Per Shapiro. Och 14/11 läste vår moderator Sigyn Meder upp ett stödjande tal av journalisten Johannes Wahlström från Göteborg. Samtidigt som stödet för Assange så plågas han hårt i ett förfärligt fängelse utanför London. Risken är stor att han utlämnas till 175 års fängelse vid dom 4/1 2021 efter en skandalartad rättegång.
Arne Ruths Tal finns här.
Rolf Söderbegs återpublicerades på dock Fjellströms ventil. Där finns följande viktiga information:
”I nätupplagan fick läsarna under fem dagar delge sin mening om artikeln. Av 12.120 röstande instämde 77% med Söderberg. * Den 30/11 2016 avvisade FNs arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande en brittisk begäran om ny prövning av FN-organets beslut att betrakta Sveriges och Storbritanniens hantering av Assange som godtyckligt frihetsberövande. Skälet är att begäran ”inte når upp till de krav som ställs för en omprövning”, skriver arbetsgruppen i pressmeddelandet. Sverige och Storbritannien är således fortsatt skyldiga att häva frihetsberövandet och ge Assange ekonomisk kompensation. Vägrar Sverige, solkas naturligtvis anseendet hos den nyblivna tillfälliga medlemmen i FNs säkerhetsråd, dessutom ordförande från tillträdet den 1 januari 2017.”
* Skulle tror att minst 77 % skulle instämma idag, förutsatt att de fick saklig information.
Hanteringen av fallet Assange är helt barock
Fallet Julian Assange har fått mig att tappa förtroendet för Sveriges rättsväsende. Att svenska åklagare jagar Assange handlar inte om hans brott i Sverige – utan om att blidka USA och överlämna honom dit.
Fallet Julian Assange har fått mig att tappa förtroendet för Sveriges rättsväsende och för svensk press. Hela historien är fullständigt barock. Ingen ska försöka inbilla oss att en svensk åklagare i sex år skulle efterspana och samtidigt göra allt för att fördröja att lagföra en man för ett eventuellt brott, om det inte vore för alldeles speciella skäl.
Julian Assange är inte vem som helst. Han har som nästan fanatisk rättskämpe med hjälp av sin organisation Wikileaks blottlagt myndigheters hemligheter runt om i världen. Han började med att avslöja korruption i Kenya, gick vidare med bland annat bankskandaler på Island, men allvarligast av allt, avslöjade obehagliga detaljer om USA:s krigföring i Irak.
Det är inte på något sätt en hemlighet att USA vill ställa Julian Assange inför rätta för spioneri. Det har USA-senatens utrikesutskott enats om för länge sedan. En begäran om överföring kommer förstås inte förrän Assange eventuellt är överförd till Sverige. Det är utan tvekan en sådan resa åklagaren Marianne Nys handlande syftar till.
Självfallet skulle Sverige i ett sådant läge ha svårt att motsätta sig den viktigaste stormaktens begäran. Vårt land har en lång tradition av att söka blidka stormakter. Själv kommer jag ihåg balternas utlämnande till Sovjetunionen samt de nazityska militärtågen till och från det ockuperade Norge över svenska järnvägsspår.
Nationer och statsledningar må tänka på statsnyttan och offra en bonde i något högre syfte. Men rättsväsendet ska vara oberoende och inte låta sig utnyttjas. I det här fallet rör det sig om ett frivilligt samlag mellan två personer. Kvinnan, som hela tiden vägrat påstå att hon våldtagits, har utnyttjats av rättsväsendet.
Den svenska pressen har inte ställt sig kritisk till vad som pågår, utan har gjort allt vad som varit möjligt för att skandalisera Julian Assange.
Jag är säker på att detta går till historien, och att man inom något decennium kommer att finna både rättsväsendets handlande – eller brist på handlande – och pressens attityd som obegriplig och sorglig.
Nu kan vi läsa i RT, att George Christensen MP i Australien vädjar till Trump att benåda Assange, nu hans sista månad vi makten, om inte för att han egentligen vill så för att reta Hillary Clinton, Obama och Biden.
Han försöker argumentera med att Assange alltid har varit ett mål för demokraterna och det var Obama som vid sin tid vid makten, började med förföljelsen av honom. Han säger att Hillary Clinton hatar honom för att han har avslöjat vem den verkliga Hillary är, och Biden har sagt att han är en högteknologisk terrorist.
MP menar att Trump skulle vinna poäng genom att en förlåtelse är ett sätt där Trump kan stå upp för yttrandefriheten och mot den demokratiska etableringen och dra den djupa staten vid näsan. Att snuva dem på den person som de lagt ned så mycket energi och kostnader bara för att plåga.
Det stor demokratidokument som är Förenta staternas konstitution är yttrandefrihet och pressfrihet.
Även Snowdon har gått ut och vädjat för Assange, och även Tulsi Gabbard,
Hoppet finns ju att Trump kan göra det för att reta demokraterna, Biden och Obama.
Det beror väl på hans väljare vilken åsikt de har i denna fråga, han vill väl inte förlora röster om han tänker ställa upp i nästa val. Tänker han inte ställa upp något mer så har han väl inget att förlora.
Fallet Assange har ingenting med rättsväsende eller rättskipning att göra. Det är en form av statsterrorism med politiska avsikter. USA vill skydda sina krigsförbrytelser mot all insyn och rättsskipning. Hade inte Assange varit så känd hade han gått samma väg som Udo Ulfkotte eller Jeffrey Epstein och många andra för länge sedan. Det kan fortfarande hända, militärdiktaturer som USA gillar inte störningar.