Detta inlägg av professor emeritus Pär Salander i Umeå publicerades som insändare i DN 26/9. https://www.dn.se/insandare/pinsamt-att-forsvarsberedningen-inte-langre-kritiskt-granskar-usa/
DN skriver: Årets säkerhetspolitiska rapport granskar bara två av världens stormakter, Ryssland och Kina. Det är pinsamt att Försvarsberedningen inte längre kritiskt granskar den tredje och militärt starkaste stormakten USA, skriver Pär Salander.
Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
________________________
Pär Salander artikel.
Det är illavarslande att Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023 har passerat förbi utan medial uppmärksamhet. Gentemot den förra rapporten 2019 används nämligen begreppet ”den regelbaserade världsordningen” för en anmärkningsvärd politisk retuschering av Natodirigenten USA:s utrikespolitiska agerande. I rapporten står:
”Den regelbaserade världsordningen, med FN-stadgan som grund, etablerades under amerikansk ledning efter andra världskriget och utvecklades efter kalla krigets slut. Den utmanas nu av auktoritära stater som eftersträvar en ordning baserad på den starkes rätt.”
I rapporten associeras USA genomgående som den regelbaserade världsordningens fredsduva, trots att USA under kalla kriget försökte störta mer än 50 regeringar i andra länder (O’Rourke, Boston college). Välkända ”framgångar” är Iran 1953, Guatemala 1954, Indonesien 1965 och Chile 1973. I dessa fall störtades spirande demokratier till förmån för diktaturer.
Vidare startade USA oprovocerat kriget i Vietnam och senare krigen i Afghanistan, Irak och Libyen. Mer än 40 års krig och miljoner döda civila. Sönderslagna strukturer och kaos. Väldokumenterade krigsbrott.
Allt detta är brott mot andan i FN-stadgan och dess våldsförbud. Agerandet är dock helt i linje med tidigare utrikesministern Paul Wolfowitz doktrin, som uttryckte att USA kommer att hindra varje land från att hota dess globala och unipolära dominans.
Doktrinen uttrycker tydligt den starkes rätt och har sedan travesterats av presidenter och utrikesministrar till våra dagar. USA:s agerande styrs faktiskt inte av vurm för demokrati utan av vurm för egna intressen (Gaffney, University of California).
Rapporten ger i stället USA fribrev till ett fortsatt agerande utifrån den starkes rätt.
Rysslands brott mot FN:s våldsförbud i Ukraina har uppenbart gett Försvarsberedningens Natoentusiaster öppna dörrar för att skriva om den politiska historien och framställa USA som den regelbaserade världsordningens räddare. Och inte nog med det.
Den tidigare Försvarsberedningens kritiska skrivning från 2019 om Turkiets inrikes- och utrikespolitik och kurdernas utsatthet är nu struken, utan att medierna lyfter på ögonbrynen. Man borde åtminstone fråga beredningens ordförande Hans Wallmark (M) varför man selektivt överser med USA:s brott mot FN-stadgans våldsförbud och vad som föranlett att den tidigare kraftfulla kritiken av Turkiet försvunnit, samtidigt som Turkiet snarast utvecklats i mer auktoritär och aggressiv riktning.
Årets säkerhetspolitiska rapport är en pinsam partsinlaga som kritiskt granskar två stormakter, Ryssland och Kina, men inte den tredje. Rapporten ger i stället USA fribrev till ett fortsatt agerande utifrån den starkes rätt.
Man kan undra om detta blir möjligt därför att Rysslands krig, till skillnad från USA:s, just drabbar oss européer. Problemet blir då i stället att ledamöterna själva bryter mot FN-stadgan som stipulerar att alla människor ska behandlas lika.
Rapporten kunde ha skrivits av Pentagon själv och kan därför omöjligt ligga till grund för ställningstaganden som tjänar internationell fred och säkerhet.
Nämän, det går ju inte! Det svenska utrikespolitiska närmast patetiska kindergarten-etablissemanget som Kerstin Lundgren och Hans Wallmark och andra Washington- och The Atlantic Council-charlataner, kan bara tänka i ett blocktänkande samtidigt.
I Sverige har vi ju inga framträdande politiker av idag som ÄR specialister på vida utrikespolitik i så att säga i alla vädersträck. Möjligtvis pensionerade encyklopediskt kunniga som Pierre Schori och den nu avlidne diplomaten Sverker Åström – liksom en del framträdande idag levande, men pensionerade, diplomater som Hans Blix, Örjan Berner och deras generation -som det senaste rysk-ukrainska krigsåret HELT TYSTATS (avsiktligen?) i svensk media.
Sedan när skulle de alternativa, kunniga, erfarna liksom –tidvis kanske– kritiska synpunkterna på världens frågor och problem plötsligt vara obekväma som folkbildning och för debatt?
Sanningen är väl den att nu sköts Sveriges hela utrikes- och säkerhetspolitik av The Atlantic Council. Vårt nya Utrikesdepartement. UD:s fina gamla lokaler får väl bli Museum för Urartad Konst eller det nya Miljödepartementet.
Jo jag vet att det finns inga andra än Nato megafoner i Riksdagshuset. Hur skulle det sett ut? Och då kom jag att tänka på en bok med titel -EN TYSK MANS HISTORIA- vars omslagsbild visar från en stor mötessal när samtliga åhörare gör ett Heil tecken, bortsett från en som sitter snällt stilla med armarna i kors. En ganska dramatisk bild vill jag mena på liv och död.
Vem besitter ett sådant civilkurage?
Nu råder det inte samma obehagliga konformism här hemma i dagens Sverige men
dock manar bilden till en stänk av eftertanke och påminnelse om att inget kan tas för givet
Sverige har sedan Palme-mordet blivit en idioti. En styrelseform som utmärks av att de mest inkompetenta, omoraliska och ryggradslösa styr över de bättre lämpade. Försvarsberedningen är ett mycket tydligt uttryck för detta styrelseskick. Ett styrelseskick som är på väg att leda Sverige i fördärvet.
Det av idiotins styrande så populära begreppet ”den regelbaserade världsordningen” är ett begrepp de styrande inte har en susning om innebörden av, trots deras flitiga användande av det. Det är tragiskt och provocerande med så olämpliga styrande. Dessutom urholkar det tilliten till politiken och det skendemokratiska systemet.
Det dessa mindre begåvade och mer ohederliga narcissistiska politruker borde göra är att lära av mer begåvade och hederliga kollegor. Bra förebilder är Rysslands president Vladimir Putin eller dess utrikesminister Sergei Lavrov som åtminstone i sin utrikesretorik kan hålla sig till sanningen och sakligt och rationellt och fullt förståeligt argumentera för sin sak. Avsaknaden av floskler i Putins och Lavrovs retorik får en västerlänning att förundras: Kan en politiker verkligen uttrycka sig så här rakt och tydligt? Ja, det kan de visst. Om de vill och har sanningen på sin sida.
Försvarsberedningen, som påstår sig värna ”den regelbaserade världsordningen” borde gå in på Global Politics där Rysslands utrikesminister Sergei Lavrovs senaste tal till FN:s säkerhetsråd finns publicerat på svenska. https://www.globalpolitics.se/lavrovs-skarpa-redogorelse-infor-fns-sakerhetsrad-mest-ratt-eller-fel/
Där kan Försvarsberedningen lära om just ”den regelbaserade världsordningen” och hur den inte följs av Försvarsberedningens uppdragsgivare i Washington. Tvärt om bevisar Lavrov om och om igen hur USA och lydstaterna inom NATO gång på gång på gång brutit mot just ”den regelbaserade världsordningen”.
Jag är just nu lite skitförbannad på idioterna i svensk politik – vi förtjänar bättre än dessa till att styra oss – och har för avsikt att skicka en liten skrivelse till Försvarsberedningen ledamöter. Av den anledningen har jag nedan sammanställt epost-adresser till samtliga 11 ledamöter som ni alla kan använda om nu vill uttrycka era synpunkter på Försvarsberedningen.
[…] Pär Salander i Umeå som finns bakom betalvägg hos Dagens Nyheter men publiceras i sin helhet på Global Politics. Insändarskribenten reagerar på Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023 och […]