”En annan Vilhelm Moberg” – Vem då? Lyssna på föredrag av Moberg-kännaren Ulf Nilsson från Vilhelm Mobergs hemtrakter!

0
709

Ulf Nilsson kommer att berätta om Vilhelm Moberg och dennes författarskap 28 november kl 14- i lokal på Hornbergsgatan 18 Stockholmsavdelningen av Folket i Bild Kulturfront ordnar ett möte. Tag T-bana till Fridhemsplan, sedan buss 61 15 minuter till Moa Martinssons torg, och därefter promenad 100 meter.

Välkommen! 

Zoom-länk: https://us02web.zoom.us/j/89902212214?pwd=T01pWXFZVjAvY05RKzJnUWdOOU9mdz09

Presentation Ulf Nilsson, Växjö, född 1950, har arbetat som verkstadsarbetare i 20 år och de senaste 30 år som egenföretagare med reseledar-guideuppdrag. Han är sedan många år aktiv i Folket i Bild Kulturfront, liksom jag själv. Vi träffades för första gången under min tid som distriktsläkare i Olofström, Blekinge för 40 år sedan.

Han skriver ”Mitt intresse för Moberg vaknade på gymnasietiden och då var det samhällskritikern Moberg jag intresserade mig för: kritiken av Sveriges eftergiftspolitik under Andra världskriget t.ex.Från 1985 började jag guida bussresor i de trakter som vi kallar ”Mobergs utvandrarbygd” (Ljuder, Duvemåla etc.) efter att ha läst Utvandrarserien och gått en länsguideutbildning.

På 1990-t gick jag med i Vilhelm Mobergsällskapet och har sen dess varit med i styrelsen för sällskapet. Jag har läst alla Mobergs romaner och mycket annat och själv tagit det som min uppgift att visa på andra sidor av Moberg än Utvandrarromanens. Under flera år har jag hållit föredrag under rubriken ”En annan Moberg” där jag fördjupar mig i samhällsdebattören, journalisten Moberg men också böcker som Soldat med brutet gevär, Din stund på jorden, Förrädarland och Otrons artiklar.”

Ulf Nilsson har givit en bakgrund till sitt intresse för Vilhelm Moberg och sin syn på dennes författarskap i en artikel i FIB Kulturfront för ett år sedan ”Han var av stubbotan rot”

 

_______________________________________________________________________

”Han var av stubbotan rot”

Ja, det var Jan Myrdals omdöme om Vilhelm Moberg till mig då jag skrev om ”En annan Moberg”, annan än den som förknippas med Utvandrarromanen – den Moberg som överheten framhäver. Ordet överheten använde Moberg ofta och det är ett utmärkt uttryck för de som har den politiska och ekonomiska makten. För Moberg avsåg det inte minst de höga ämbetsmännen.

Uttrycket ”av stubbotan rot” betyder att personen är av folket, av enkel härkomst men växer upp till ett stort träd. Det stämmer väl på Vilhelm Moberg! Mina samtal med Myrdal gällde att jag ansåg att vi måste framhäva Moberg som stridbar författare på folkets sida även om han ibland hamnade på andra sidan.

Mitt intresse för både Moberg och Myrdal går tillbaka till 60-talet då jag blev aktiv i FNL-grupperna. ”En illojal europés bekännelser” var det första jag läste av Myrdal och när det gäller Moberg var det artiklar han skrivit om kampen för yttrande- och tryckfriheten under andra världskriget.

1992 blev jag medlem i Vilhelm Moberg-sällskapet och det har jag delvis Myrdal att tacka för! Då hölls en Mobergvecka i Växjö där bl.a. Jan Myrdal medverkade med sitt tal om ”Arbetet är människans uppgift” – Jan Myrdal läser Mobergs berättelse om folket, överklassen och döden, se även DN 14/9–92) och det var inte minst Myrdal som lockade mig dit. Då hade jag också läst Otto von Friesens utmärkta sammanställning av några viktiga samhällskritiska artiklar av Moberg i boken I egen sak som jag varmt rekommenderar. Otto medverkade under många år i FiB/Kulturfront.

När jag fördjupat mig i ”En annan Moberg” såg jag flera kopplingar till Jan Myrdal trots att Vilhelm Moberg var uttalad antikommunist och länge närmast okritisk USA-vän. I början på 1950-talet ville han ansluta Sverige till Nato! Mobergs intresse för utvandringen, som han enligt egen utsago fått med modersmjölken påverkade hans syn på USA som han menade var en moder som tog emot de fattiga svenska utvandrarna. Moberg kom från ett soldat/småbondehem och arbetade i sin ungdom på glasbruk och torvmosse bl.a.

Han var aktiv ungsocialist och antimilitarist och bar märket med det brutna geväret – läs boken ”Soldat med brutet gevär” som är den bok vars huvudperson står närmast Mobergs eget liv.
Mobergs syn på USA ändrar sig drastiskt under hans sista 10 år, med början i boken ”Din stund på jorden” (1963) som handlar om ut/invandring men där huvudpersonen Albert Carlsson är en helt annan typ än ”the selfmade man” Karl-Oskar som ställer sig frågan vi alla bör ställa: vad har jag gjort av min stund på jorden? Den innehåller dessutom en mångsidig kritik av USA; bilismens vådor, kärnvapenhotet m.m.

I boken ”Den okända släkten” 1968 skriver Moberg om USAs krig i Vietnam: ”Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder”.

Under krigsåren på 40-talet kritiserade Moberg eftergiftspolitiken mot Nazityskland och inte minst reagerade han starkt mot inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten: transportförbud, censur av artiklar osv. Sverige hade enligt Moberg gått in i ”det ofria ordets tid”.

När Moberg ville ha in kritiska artiklar i S-pressen var det totalt stopp. Liksom Myrdal under sina sista år gick till högerkonservativa media som Nya Tider för att komma ut, så publicerade sig Moberg i Eskilstuna Kuriren och Göteborgs sjöfarts- och Handelstidning (GHT) därför att de tog in hans artiklar!
Detta kom säkert att påverka hans syn på Socialdemokratin som en karriärstege, helt lierad med det bestående samhället och ämbetsmannaväldet. Detta kom till uttryck i romanen ”Det gamla riket” (1953), inspirerad av Strindbergs ”Det nya riket”. Boken är romanformen av den rättsrötekamp Moberg utkämpade kring 1950, mest känd var Haijbyaffären.

Och rättsröta var det! Mobergs kamp resulterade i bl.a. att en justitieminister och ett statsråd avgick, en polischef förtidspensionerades och rådman Lundqvist dömdes till straffarbete. Det handlade heller inte om homofobi som en del påstår utan Mobergs åsikt att lagen ska gälla lika för alla!

Moberg skrev en dedikation i Myrdals ex. av boken Det gamla riket där han identifierade romanens namn med verkligheten; kung Alexander XVI var Gustav V, Storkanslern var Överståthållare Nothin och Crimson var Kurt Haijby osv.
Moberg ville att Myrdal skulle fortsätta rättsrötekampen. Så blev det inte men filmen Myglaren är i Mobergs anda. Den visar hur S och tillhörande folkrörelser upphört att kämpa mot kapitalismen utan blivit karriärstegar. Myglaren i filmen slutar som chef för det nyinrättade Trivselforskningsinstitutet. Idag är filmens bild ännu tydligare, folkrörelserna överlever endast tack vare statliga bidrag.

En föregångare till IB-affären är ju avslöjandet av SÄPO:s illegala registrering av medborgare med vänstersympatier i boken ”Säkerhetspolisens hemliga register och åsiktsfriheten” av Sven-Erik Rydenfelt och Jan-Erik Larsson (1966).
Där skriver Moberg i förordet bl.a.: ”Vi finner här upprörande dokument om åsiktsförföljelse inom Nordens demokratier. Många läsare kommer att chockas av dem. Men detta är en i hög grad nödvändig bok, en upplysningsskrift som borde spridas på svenska statens bekostnad. Jag önskar boken en jätteupplaga!”

Myrdal var, liksom Moberg, en av våra stora avslöjare av den offentliga lögnen vilket Moberg såg klart. I ett brev till Sven Delblanc 24 mars 1971 skriver Moberg om Jan Myrdal: ”Jag har alltid ansett att vi skall vara mycket rädda om honom. Han är en man med verkligt moraliskt mod och alltså en mycket, mycket sällsynt man i detta land.”
Både Myrdal och Moberg ville stå fria från falska lojaliteter. Moberg påpekade ofta att de tre största hoten mot en svensk författare var ”Spriten – Populariteten – och Svenska Akademin”. Jan Myrdal uttryckte sig ungefär så att man måste göra sig så omöjlig i ungdomen att man senare inte kan bli del i den offentliga förljugenheten.

Grundandet av FiB/Kulturfront såg Moberg positivt på, han hade ju medverkat i gamla FiB innan den urartade. Att avslöja den offentliga lögnen hade Moberg och Myrdal gemensamt, likaså att hålla överheten med sina utmärkelser på avstånd för att inte få falska lojaliteter.

Moberg ägnade en stor del av sina sista tio år att skriva folkets historia, inte bara i Min svenska historia som han inte tyade med att fullborda utan också i böcker som Förrädarland (1967). I detta sammanhang tog Moberg upp hur överheten förfalskar historien. I boken Otrons artiklar (1973) skriver han: ”Hur tillgår historieförfalskning? …genom urval och utelämning. Inte heller den nya tidens historia övertygar mig. Inte för att det som står skrivet där skulle vara felaktigt … utan för att det finns så mycket som inte fått komma med. Det som icke står där föranleder mig att misstro historikerna… Genom detta utelämnande blir bilden av det förflutna förfalskad för oss.”

Jan Myrdal skrev också folkens historia. Hans böcker om Kina, Indien, Afghanistan m.m. är lysande ex. på detta. För mig är hans förmåga att i bebyggelse och odlingar, i kultur och historia avläsa de klassmässiga förhållandena i dessa länder, en av Myrdals starkaste sidor. Dessa böcker är dessutom stor skönlitteratur och detta gäller kanske än mer Myrdals ”Jag-böcker”, från Barndom till Ett andra anstånd, där När morgondagarna sjöng är min favorit.

. Debatten i Folket-i-Bild 2016–17 om ”Förintelsen” är ett sentida exempel. Myrdal vände sig mot Förintelsen med stor bokstav och i singularis och skrev att det ”var pinsamt lögnaktigt och statligt påbjudet” – med det senare avsåg han ”Forum för levande historia”. Myrdal understryker vikten av att otvetydigt fördöma de ”Hitlertyska organiserade massmorden” men ”Utrotningarna, massmorden och dess ideologier kan och får inte begränsas till de Hitlertyska. De kejserliga japanska var under samma tid än större och de av Churchill planmässigt genomförda i Bengalen näst intill av hitlerskt format (vilket Arthur Lundkvist påpekade) … Förenta staterna utvecklades och växte genom mord på ursprungsbefolkningen… Den av angelsaxiska stater drivna imperialismen genomförde planmässiga massmord och folkutrotningar på olika kontinenter”. Sen uppmanar Myrdal oss att läsa om conquistadorernas förbrytelser, om kung Leopold i Belgien, om USA:s massmördande soldatesk i Filipinerna.

Vilhelm Moberg är en av våra främsta skönlitterära författare, samhällskritiker och debattörer under 1900-talet dryga första halva. Jan Myrdal är samma under den dryga andra halvan.

 

Föregående artikelNästan åtta av tio unga britter skyller bostadskrisen på kapitalismen och två tredjedelar vill leva i ett socialistiskt ekonomiskt system. Hur kommer det sig?
Nästa artikelFolkomrösta om utträde ur EU? Möte 29/11 med bl.a. riksdagsledamot
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here