En världsomspännande anti-israelisk rörelse på Irland!

Irlands tillträdande president Catherine Connolly på lördagen. (Connelly för president, Twitter/X),

Catherine Connollys uppgång till det irländska presidentskapet markerar en utveckling inom global politik som vi inte bör missa. En kritisk massa samlas mot den sionistiska staten.

Patrick Lawrence 29 oktober på The Floutist och på https://consortiumnews.com/2025/10/29/patrick-lawrence-a-worldwide-anti-israel-movement/

Catherine Connolly har ett så sött irländskt ansikte – breda och öppna, ljusa ögon med ett stänk av sorg, alltid antingen leende eller på väg att ge världen ett. Hon har irländsk politik också, denna dotter till Galway: Irlands tionde president, vald 24/10, hämtar direkt ur det kollektiva minnet av Storbritanniens långa, grymma kolonisering av sitt folk när hon fördömer apartheid-Israels långa, grymma kolonisering av palestinier.

Det har hennes väljare också: Hon hade stöd av 63 procent av dem.

Historien gör så här ibland, förutsatt att makten inte begraver den: Dess dystra, våldsamma kapitel kan framkalla en ökad medvetenhet om och ett ökat engagemang för rättvisa bland de levande. Detta är bland de många saker som utmärker irländarna.

Connolly kallar den sionistiska regimens folkmord precis vad det är och erkänner Hamas som ”en del av det palestinska folkets väv” – en befrielserörelse med något annat namn. Kunde hon ha uttryckt en sådan förståelse så rättframt om den Irländska republikanska armén inte hade varit en del av det irländska folkets väv under alla dessa år?

Catherine Connolly, som är på väg att bli Irlands nästa president, trotsar en intensiv mediemotreaktion mot sitt uttalade stöd för Palestina.

 Connolly, en mångårig förespråkare för palestinska rättigheter, mötte hård kritik för att ha beskrivit Hamas som en del av… https://t.co/C7P7QbRqgH

 — Quds News Network (@QudsNen) 25 oktober 2025

Jag tolkar Connollys uppgång från Dáil (irländska parlamentets (Oireachtas) underhus, ö.a.) (där hon var vice talman) till det irländska presidentskapet som en markering av en utveckling inom global politik som vi inte bör missa. Hur ska man uttrycka detta? Världen har vänt sig mot den israeliska terrorregimen sedan den började sin mord- och svältvåg för två oktober sedan. Nu gör den det beslutsamt och finner äntligen sin kollektiva röst.

Det som ni har hört allt högre på många gator de senaste två åren hör ni nu på de högsta regeringsnivåerna. Det finns momentum, menar jag, och det är i rätt riktning. Bara i Amerika är detta inte så – en punkt som jag kommer att återkomma till.

Valet av Connolly har enligt uppgift fått många israeler att lova att aldrig sätta sin fot på Smaragdön. Lysande: Israeliska sionister deltar i det brådskande arbetet med att isolera israeliska sionister. Oavsett hur många som håller sig borta, kommer Irland att ha det bättre för var och en av dem.

Det finns också en glimt av historia här. Som ni kanske minns var irländarna mycket snabba med att fördöma israelernas terrorkampanj för två höstar sedan. I slutet av 2023 ropades de vänsterorienterade i Dáil om att utvisa Dana Erlich, Tel Avivs förutsägbart motbjudande ambassadör. Några månader senare, i maj 2024, erkände Irland formellt palestinsk suveränitet. I slutet av det året gav Netanyahuregimen slutligen upp. Dess utrikesministerium hänvisade till ”den irländska regeringens extrema anti-israeliska politik” när de kallade tillbaka Erlich och stängde sin ambassad i Dublin.

En våg av avståndstagande

Italiensk generalstrejk för Gaza i hamnen i Ancona den 19 september. (Ukrain4Pal/Wikimedia Commons/CC0)

Irlands antikoloniala, antiimperialistiska tradition och dess reflexmässiga sympati för de förtryckta är omöjliga att missa och, anmärkningsvärt nog, verkar aldrig vika i vinden. Detta får mig att tro att Connollys röst sannolikt kommer att visa sig särskilt stark – är ”skarp” mitt ord? – i Palestinafrågan. Men hon hoppar på ett tåg i rörelse, låt oss inte glömma. Den momentum som just noterats har samlats ett tag och verkar nu nå en kritisk massa.

Mina rutinmässiga irrande runt ”X” är en daglig påminnelse om denna verklighet. Här är en katalog – slumpmässig, av större och mindre omfattning, ofullständig, utan någon särskild ordning – som samlats in under de senaste dagarna:

—     Norge och Bibis arresteringsorder.
Tjugotvå timmar innan jag påbörjade denna artikel utfärdade Norge enligt uppgift ”en stark uppmaning till omedelbart gripande av Israels premiärminister Netanyahu”. Jag vet inte vem som utgör ”Norge” i det här fallet, men jag tror att vi kan räkna det så: Utrikesministeriet har publicerat ett uttalande som bekräftar Oslos engagemang för Internationella brottmålsdomstolens beslut, som utfärdade en arresteringsorder för Netanyahu i november förra året. Påminnelse: Ministeriet meddelade i augusti, när Bibi förberedde sig för att flyga över Europa på väg till FN:s generalförsamling, att de skulle gripa honom om han satte sin fot i Norge.

—     Starmer namnges.
I Gaza Genocide: A Collective Crime, en rapport utfärdad av FN den 20 oktober och undertecknad av Francesca Albanese, citeras den brittiske premiärministern specifikt för sin medverkan i Israels terrorkampanj mot palestinierna i Gaza. ”Den 9 oktober 2023, omedelbart efter att Israel tillkännagav en skärpt belägring av I Gaza”, står det i rapporten, ”uttryckte viktiga västerländska ledare stöd för Israels ’självförsvar’ … Den brittiske oppositionsledaren Keir Starmer försvarade Israels rätt att stänga av vatten och el till civila.”

—     Spaniens vapenembargo i praktiken.
Spanien har precis inlett en brottsutredning mot Sidenor, den spanska ståltillverkaren, för att ha sålt produkter till Israel Military Industries, ett dotterbolag till det ökända Elbit Systems. Detta är den första större tillämpningen av det omfattande vapenembargo som det spanska parlamentet just antog i lag.

En Sidenor-fabrik i Bassauri, Spanien. (Zarateman/Wikimedia Commons/CC0)

Snaran drar åt.
Sent förra veckan började Banco Sabadell, en stor spansk institution, frysa israelers konton och krävde att de undertecknade förklaringar som bekräftade att de inte gör några affärer med israeliska bosättningar. En banktjänsteman sa att alla transaktioner som involverar israeler hädanefter måste godkännas av bankens compliance-avdelning.

B.D.S. i praktiken.
Pizza Hut U.K. har meddelat att de har stängt 68 butiker och 11 leveransställen: En bojkott av företaget som svar på dess verksamhet i Israel har tvingat det till en omstrukturering.

Bedrägeriet med dubbel lojalitet.
”Människor som tjänstgör i den israeliska militären borde deporteras”, förklarade Tucker Carlson i en intervju på onsdagen. ”Du kan inte kämpa för ett annat land och förbli amerikan.” Äntligen sägs det.

En kritisk massa.
Präster mot folkmord, som representerar 1 200 romersk-katolska präster, organiserade nyligen en marsch mot det italienska parlamentet, där en präst höll mässa draperad i en palestinsk flagga. Hans predikan matchade hans kläder.

”Präster mot folkmord”, en grupp som representerar mer än 1 200 präster från 34 länder, samlades i Rom för att be för ett slut på massakern i Palestinas Gaza.

Demonstrationen sammanföll med en landsomfattande strejk, där tiotusentals protesterade i solidaritet med… pic.twitter.com/EexpA1MRgB

— TRT World (@trtworld) 23 september 2025

Om dessa punkter verkar lite överallt ifrån, är det avsiktligt. Min avsikt är helt enkelt att antyda vad som formar sig som en slags samhällsomfattande våg av invändningar som vi hittar i en eller annan form på många ställen. Varje läsare kan lägga till många av sina egna genom att helt enkelt dra runt på sociala medier.

Den sydafrikanska stämningen (inför ICC, ö.a.)

‘Priests Against Genocide,’ a group representing more than 1,200 priests from 34 countries, gathered in Rome to pray for an end to the massacre in Palestine’s Gaza.

The demonstration coincided with a nationwide strike, where tens of thousands protested in solidarity with… pic.twitter.com/EexpA1MRgB

— TRT World (@trtworld) September 23, 2025

Anti-apartheiddemonstration i Amsterdam, juni 1988. (Rob Bogaerts / Anefo /Wikimedia Commons/ CC0)

Catherine Connolly ansluter sig till andra i de högsta ämbetena – särskilt, men inte bara, Pedro Sánchez, Spaniens socialistiska premiärminister, och den underbare Gustavo Petro, den tidigare befrielsekämpen som nu så hedervärt tjänar som Colombias president. Connollys uppstigning till deras led signalerar att vi står på randen till en startpunkt, för att låna en term från ekonomerna. Detta är min bedömning. När vi talar om en världsomspännande anti-israelisk rörelse talar vi om en som börjar samla nationernas makt bakom sig.

När vi bedömer den nuvarande omständigheten bör vi ha det sydafrikanska fallet i åtanke. När Afrikanerregimen slutligen föll, 1994, berodde det främst på att dess interna motsättningar hade blivit för många och för stora. Apartheidsystemet var inte längre hållbart. Anti-apartheidrörelsen ackumulerade sin makt gradvis under många år – rörelsen mot den sionistiska staten har samlat kraft mycket snabbare, om än inte tillräckligt snabbt – men anti-apartheid-frågan bevisade så småningom sin effektivitet. Det internationella tryck den utövade var bland de påfrestningar som afrikanerna inte längre kunde bära.

Låt oss ta med oss lärdomarna från denna historia.

De tomma stolarna vid bordet tillhör amerikanerna. Medan Connolly ansluter sig till Petro, Sánchez och andra i höga ämbeten, titta på Trump-regimen. Presidenten, Marco Rubio, Pete Hegseth, Steve Witkoff, Jared Kushner och de andra i Trumps utrikespolitiska ”team” är i jämförelse monster diametralt borta från världen, tidsandan, från en annan tid, från en annan sak – en annan sak än den mänskliga saken.

Måste jag erkänna att de flesta amerikaner är lika distanserade? Jag antar att jag måste det. All eloge till dem som går ut på gatorna som miljontals andra gör på andra håll. Men vårt antal är litet och återspeglar många år av oupphörlig propaganda, social atomisering, privatisering av det kollektiva medvetandet, framkallad apati. Jag ser inget annat sätt att förstå detta och ingen övertygande anledning att tro att fallet kommer att förändras.

Att leva så osynkroniserad med världen, så likgiltig inför vad världen tillkännager att den bryr sig om, kommer inte att tjäna Amerika och amerikanerna väl över tid. Våra makteliter stapplar runt i världen, från en röra till en annan, och ackumulerar resten av mänsklighetens förakt. Och resten av oss, förutom de få samvetsgranna? Kommer internationella banker en dag att granska våra konton? Det är långsökt, men det är bittert att ens behöva ställa frågan.

När irländska ögon ler, lyser hela världen upp och står emot sionismen. Är det inte så låten går? (When Irish Eyes are smiling, ö.a.)

Patrick Lawrence, utlandskorrespondent i många år, främst för International Hero ld Tribune är krönikör, essäist, föreläsare och författare, senast med Journalists and Their Shadows, tillgänglig från Clarity Press eller via Amazon. Andra böcker inkluderar Time No Longer: Americans After the American Century. Hans Twitterkonto, @thefloutist, har återställts efter år av permanent censur.

TILL MINA LÄSARE. Oberoende publikationer och de som skriver för dem når en tid som är svår och full av löfte på samma gång. Å ena sidan tar vi på oss allt större ansvar inför mainstreammediernas växande försummelser. Å andra sidan har vi inte funnit någon hållbar intäktsmodell och måste därför vända oss direkt till våra läsare för stöd. Jag är engagerad i oberoende journalistik för den här tiden: jag ser ingen annan framtid för amerikanska medier. Men vägen blir brantare, och allt eftersom behöver jag er hjälp. Detta blir brådskande nu. Som ett erkännande av engagemanget för oberoende journalistik, vänligen prenumerera på The Floutist eller via mitt Patreon-konto.

 Denna artikel är först från The Floutist.

 De åsikter som uttrycks är enbart författarens egna och kan återspegla Consortium News åsikter, men behöver inte alltid återspegla

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.