Av professor Glenn Diesen 19 feb 2026
Glenn Diesen är professor i statsvetenskap med forskningsinriktning på geoekonomi, rysk utrikespolitik och eurasiatisk integration.
Upphittad och översatt av Catarina Östlund.
Varför är norska politiska eliter så överrepresenterade i Epstein-filerna? Flera nyhetskanaler runt om i världen har rapporterat om chocken i det lilla skandinaviska landet, vars allmänhet konsekvent visar högt förtroende för regeringen. Hur kunde detta hända?
Källan till problemet är en avnationaliserad politisk elit som frikopplar sig från allmänheten. Den norska regeringen har den uttryckliga ambitionen att vara en internationell humanitär supermakt genom att spendera miljarder på bistånd. Det lilla landets besatthet av att prestera över sin vikt inom internationell humanism skulle kunna applåderas. Men om man skrapar på ytan är den inte så harmlös som man skulle kunna hoppas.
Ett litet men rikt land kan lätt ge upphov till en elitklass med ambitioner bortom nationella gränser, och till och med ge näring åt vanföreställningar om att de kan rädda världen. Med tillräckligt med resurser bildar dessa eliter en permanent byråkrati, utvecklar internationella elitnätverk och tjänar själva pengar på processen
Medan monarker i det förflutna hade ett mandat från Gud, gör den nya adeln anspråk på ett mandat från humanismen och globalisering. Immunitet utvecklas eftersom oppositionen anses kättersk och illegitim när politik definieras utifrån dygd. Häri ligger problemet med internationell humanism: den antagna dygden begränsar kritik, transparens och ansvarsskyldighet.
Norge och ”Davosmannen”
Samuel Huntington myntade uttrycket ”Davosmannen” för att beskriva en särskild typ av global elit som förknippas med World Economic Forums (WEF) möten i Davos, Schweiz. Enligt Huntington har dessa kosmopolitiska eliter ”litet behov av nationell lojalitet” och ser nationella gränser som en kvarleva från det förflutna.
Nationella regeringar tjänar främst syftet att lansera internationella karriärer och stödja eliternas globala arbete. Det borde därför inte vara någon överraskning att den nuvarande presidenten och VD:n för World Economic Forum i Davos är Børge Brende, Norges tidigare utrikesminister. År 2018 mailade den dömde sexbrottslingen Jeffrey Epstein Brende och argumenterade för att Davos ”verkligen skulle kunna ersätta FN”, och Brende svarade: ”Precis – vi behöver en ny global arkitektur”.
Sådana diskussioner om att flytta makt från FN till elitnätverk förs uppenbarligen inte öppet i nationella parlament.
Norges uppgång som fredsnation och humanitär makt kan spåras tillbaka till Osloavtalet 1993, men processen har sedan dess kritiserats för att den inte lyckats skapa en oberoende palestinsk stat och för ojämn implementering av dess bestämmelser. De hemliga samtalen som ledde till avtalen underlättades av norska diplomater, inklusive Terje Rød-Larsen och hans fru Mona Juul.
Nyligen publicerade uppgifter från Epstein-filerna visar att Epstein och Rød-Larsen hade en långvarig personlig relation, och att dokument från Epsteins testamente avslöjar att han avsåg att testamentera 5 miljoner dollar till vart och ett av Rød-Larsens och Juuls två barn – totalt 10 miljoner dollar.
Rød-Larsen bidrog också till att använda tankesmedjan International Peace Institute för att handla med kvinnor på Epsteins begäran. Unga, vackra kvinnor utan rätt kompetens för arbete på tankesmedjan anställdes för korta praktikplatser och fick sina bilder skickade till Epstein. (1)
Den norska utrikesministern, Ine Eriksen Søreide, informerades 2019 om denna misstänkta utveckling, men inga åtgärder vidtogs. Ine Eriksen Søreide är, av en slump, en nära vän till Terje Rød-Larsens fru, Mona Juul. Trots att Epstein-skandalen avslöjats och att Ine Eriksen Søreide informerats om dessa betänkliga beslut kröntes hon till ledare för ett av Norges största politiska partier. Som komikern George Carlin så berömt skämtade: ”Det är en stor klubb, och ni är inte med i den”.
Bistånd som icke-statliga organisationer, tankesmedjor och elitnätverk
Ordet ”bistånd” kan vara missvisande, eftersom miljarder av skattebetalarnas pengar inte används för att livnära de fattiga. Pengarna kanaliseras genom ”icke-statliga organisationer” (NGO), tankesmedjor och andra institutioner, och sedan får samma politiker prestigefyllda positioner, karriärer inom internationella institutioner och någon form av provision från dessa institutioner. Makt och legitimitet sammanfaller, eftersom alla äter ur samma fodertråg och hyllar sig själva för att de gör världen till en bättre plats.
Norska politiska eliter drogs således naturligt till att finansiera inflytande nätverk som Clinton Foundation och Gates Foundation, och använde skattebetalarnas pengar för att utge sig för att vara globala statsmän. Är humanism eller lukrativa elitnätverk det huvudsakliga målet? Det var avslöjande att Clinton Foundation nådde sin topp 2016, när det verkade som att Hillary Clinton skulle bli president, och därefter minskade finansieringen med 75 procent fram till 2020.(2) Det borde inte ha varit någon överraskning att norska politiska eliter hade en benägenhet att dras till kretsen av samvetslösa påverkare som Jeffrey Epstein.
Nationella intressen försvinner i bakgrunden när egennyttiga politiska eliter hämtar sin legitimitet från abstrakta globala intressen. I amerikanska diplomatiska meddelanden beskrevs den norska försvarsministeriets statssekreterare, Espen Barth Eide, med följande ord: ”hans aktiviteter motsvarar inte nödvändigtvis några norska intressen men polerar hans internationella rykte.”(3)
Beväpnade med miljarder i biståndspengar och liten transparens dras norska eliter lätt in i play-to-play-system]. New York Times rapporterade 2014 om hur ”utländska makter köper inflytande hos tankesmedjor”, där det noterades att ”amerikanska forskargrupper, efter att ha mottagit pengar från Norge, har rekommenderat i Washington att stärka Norges roll i Nato, främjat dess planer på att utöka oljeborrningen i Arktis och drivit dess klimatagenda”. (4)
Norska centret för konfliktlösning publicerade en artikel som erkände att det var nödvändigt att betala för access till mäktiga politiker och byråkrater i USA: ”Att finansiera mäktiga tankesmedjor är ett sätt att få sådan tillgång, och vissa tankesmedjor i Washington förmedlar öppet att de bara kan betjäna de utländska regeringar som tillhandahåller finansiering”.(5)
Under ”bistånds”-budgeten kan regeringen också driva politik utanför allmänhetens granskning. Medan norska politiska eliter talade om att bistå demokratibyggandet i Ukraina, finansierade de Ukraina Crisis Media Centre, en ”icke-statlig organisation” som pressade Zelenskyj 2019 att överge sitt fredsmandat, vilket 73 % av ukrainarna hade röstat för.(6)
När journalister intervjuar experter intervjuar de ofta statligt finansierade ”icke-statliga organisationer” som är nära kopplade till regeringens politik och konsekvent engagerar sig i regimskifte runt om i världen och krig med Ryssland.
När en akademiker som jag kritiserade regeringens krigsberättelse skrev en av dessa statligt finansierade ”icke-statliga organisationer”, Norska Helsingforskommittén, oändliga skumma artiklar i tidningar, startade en smutskastningskampanj online, försökte avboka mina inbjudningar till offentliga tal, ringde och skickade ett brev till mitt universitet och publicerade en bild av mitt hus på sociala medier som en hotelse.
Regeringen i en liberal demokrati måste agera på ett civiliserat sätt, men regeringens ”icke-statliga organisationer” kan vara hänsynslösa och spela efter helt andra regler. Kritisera regeringens ”icke-statliga organisationer” och du anklagas för att attackera ”civilsamhället”.
Några ruttna äpplen eller systemisk röta?
Under de kommande veckorna och månaderna kommer problemet förutsägbart att definieras som ett fall av några ruttna äpplen snarare än systemisk röta orsakad av det internationella humanitära industriella komplexet. Regeringen kommer att återuppbygga förtroendet genom att hålla vissa individer ansvariga för sina överträdelser, men eliten kommer att fortsätta att stärka sig själva med ”bistånds”-pengar.
De politiska eliterna kommer att förlåta sig själva och sannolikt också hylla sig själva för sin ansvarsskyldighet. Därefter kommer alla som fortsätter att uttrycka oro att smutskastas som ”statsfientliga aktörer” som försöker minska förtroendet för regeringen. All kritik av systemet kommer att jämföras med MAGA-retorik om att ”tömma träsket”, vilket de politiska eliterna anser vara farlig populism. Genom att antyda att vissa skulle kunna försöka minska förtroendet för regeringen på uppdrag av en utländsk regering blir oliktänkande förräderi och kriminellt.
Det finns redan försök i media att skapa en russiagate av Epstein-skandalen genom att antyda att Epstein var en rysk agent, vilket bekvämt förvandlar korrupta norska politiska eliter till offer. På den mer humoristiska sidan antyder en norsk tidning att Epstein-filerna kan ha planterats som en konspiration mot Norge för att minska förtroendet för statliga institutioner och den politiska klassen.
Genom att inte ta itu med grundorsaken till skandalen kommer förruttnelsen att gro och förutsägbart ge näring åt splittringar mellan eliten och allmänheten. År 2004 förutspådde Samuel Huntington en växande klyfta mellan de politiska eliterna och den amerikanska allmänheten. I ”Dead Souls: The Denationalization of the American Elite” hävdade Huntington att medborgare tenderar att prioritera bevarandet av traditionella värderingar, nationell identitet, kultur och tillverkningsjobb som grund för nationell enhet.
Däremot är dessa bekymmer sekundära för många eliter som arbetar med delta i den globala ekonomin, stödja internationell handel och migration, stärka internationella institutioner, främja amerikanska värderingar utomlands och uppmuntra minoritetsidentiteter och kulturer hemma. Den centrala skillnaden mellan allmänheten och eliter är inte isolationism kontra internationalism, utan nationalism kontra kosmopolitism.(7)
1 https://www.nrk.no/norge/ine-eriksen-soreide-moter-pressen-etter-epstein-varsel-fra-2019-1.17761990
3 https://www.wikileaks.org/plusd/cables/08OSLO406_a.html?utm_source=chatgpt.com
4 https://www.nytimes.com/2014/09/07/us/politics/foreign-powers-buy-influence-at-think-tanks.h tml
5 bjorgaas_noref_support_us_think_tanks_mai_report_may_2012_final.pdf
6 https://uacrisis.org/en/71966-joint-appeal-of-civil-society-representatives?utm_source=chatgpt.com&fbclid=IwY2xjawQDzKRleHRuA2FlbQ IxMABicmlkETFTUXpmbGFOdTVmZUR6OEJmc3J0YwZhcHBfaWQQMjIyMDM5MTc4ODIwMDg5MgABHiNr4Ys_zEG7JYtm7PHuIDuf-emUYhcMtV17m7sZo65aLkWngWVsSlb7RmQS_aem_vI9OibJZwXmafW6jEdT5Ng
7 https://www.jstor.org/stable/42897520
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Henry Kissinger övade inflytande över Klaus Schwab. Kissinger som var inflytelserik i USA stod ändå Storbritannien närmare vilket han själv tydligt bekräftade 1982
Storbritanniens Bernard Lewis som kom att etablera sig i USA var en annan sån Brittisk påverkansagent i USA. Han övade inflytande över Samuel Huntington som nämns i artikeln. Huntington har ibland beskrivits som en sorts sekreterare för den elitgruppen dvs han uttrycker deras mening och är inte någon separat observatör. Vad han säger om globalisterna är därför vad de säger om sig själva och samtidigt vad Storbritanniens elit vill att vi ska höra. Så när han tycks bekräfta att de inte har någon nationell lojalitet är det vad Britterna vill att vi ska lita på. Det har hela tiden varit Britternas taktik att vi inte ska se deras agerande utan i stället titta dit de pekar.
De tre du nämner kissinger, schwab, lewis, är iinte britter. Möjligen ashkenaz’britter’. Men vad de definitivt är, är israhellfirst ashkenazer. Samma ahkenazer som haft sionism som en tenet sedan de blev utslängda fr Kasarien för 1000 år sedan, o som huckabee nu anser har ’rätten att ta över hela ME’.
Det här är en gigantisk brottsutredning och då måste varje misstänkt tituleras med rätt namn, och varje namn som inte hör hemma i utredningen hållas utanför.
”Beväpnade med miljarder i biståndspengar och liten transparens dras norska eliter lätt in i play-to-play-system]”
Kan det månne vara fråga om att pay to play?
Norge är en märklig nation då de satsar enorma pengar både från staten och näringslivet på idrotten vilket ger resultat då lilla Norge överlägset tog flest medaljer i vinter-OS? Låt gå för att två stora vinternationer som Ryssland och Vitryssland uteslöts av politiska skäl men ändå! Det verkar finnas ett komplex liknande det man hade i DDR i Norge att hävda sig genom sporten och den finns till viss del även i Sverige som också satsar stort på elitidrott nationellt. OS, VM osv ger folken en chans att frossa i en mer ofarlig nationalism som annars bekämpas av överheten till förmån för överstatligheten i EU. Tack och lov är OS-spektaklet slut för denna gång och frågan är väl om det blir fler OS med tanke på krigsmånglarnas ökade inflytande?
Möjligtvis går dessa i täten ungefär och best beskrivit i symbolisk bemärkelse ”kejsaren utan kläder”
Värt att märka är följet som går bakom och frågan är vilka som döljer sig där.
Med tanke på svenska modeller och deras koppling till Epstein industrin är det synnerligen intressant att utreda det nätverk som sträcker sina kontakter till de nordiska kungahusen, vars resultat har varit ödesdigert, än så länge för det norska.
Kan någon föreställa sig den norska kronprincessan på en Nobelfestmiddag utan att Epsteinmyset blir viktigaste samtalsämnet? Detta förutom att samkvämet undrar ”vad …f… har katten släpat in”!?
Vad med svenska kronprincessan vars bästa kompis, någon modell i Epsteins sfären? Hon som dessutom var o handlade med den norska kronprincessan och Epstein säger mycket om risken av sannolika ”informationsläck” (säkerhetskaraktär).
Olika modellagenter lär ha varit kopplade till Epstein industrin med koppling bl a via Zelensky till ukrainska modellbyråer.
Knappast lär BGates eller Epstein för den delen ha ngn större kunskap om ryska dialekter. Däravföljer att ukrainska definieras som ryska. Damen som lär varit BGates flickvän kom från tidigare sovietstat och därför inte rysk.
De resterande i följet glänser med sina syfilisstänkta lemmar, vilket betyder att Pedosoft industrin i techvärlden är godkänd. Självklart lite syfilisstänk får konsumenterna tåla.