Epsteinsagan: Kapitel 3, Vännerna i Secret Service

Av Lorenzo Maria Pacini, den 28 december i Strategic Culture

Det mest fördömande beviset kommer från de som kände Epstein inifrån, människor som riskerade allt för att tala ut.Någon måste göra det smutsiga jobbet.

En information som framkom ur det avhemligade materialet är till synes marginell, men ändå färgstark: Bilden på en T-shirt från Mossad, en av Israels hemliga tjänster. Pressen började omedelbart stämpla den käre Jeffrey som hemlig agent, utan att ytterligare utforska skälen till en T-shirt i garderoben. Medan vi väntar på att nästa dokument ska offentliggöras kommer vi nu att skissera några tolkningar angående den tvetydiga T-shirten.

Låt oss börja med lite historisk kontext.

Tanken att Epstein var kopplad till Mossad uppstod först på 2000-talet i utredande och alternativa kretsar, men den fick styrka efter hans arrestering 2019 och framför allt efter hans död i fängelse, då allmänheten hade svårt att förstå hur han hade kunnat verka nästan ostört i årtionden. Kommentatorer och journalister noterar att israelisk underrättelsetjänst historiskt sett har använt ekonomiska och politiska inflytandenätverk, vilket skapat ett sammanhang där Epstein – rik, med tillgång till globala eliter och inblandad i sexuell utpressning – framstår som trovärdig som en ”tillgång”.

Mot slutet av 2025 granskades flera utredningar baserade på analys av läckta eller nyligen släppta dokument – ​​inklusive material från House Oversight Committee och e-postarkiv – på nytt och diskuterades som bevis på upprepade kontakter mellan Epstein och israeliska kretsar, samt resmönster och finansiella flöden som ansågs atypiska. CNN rapporterade att journalister sållade igenom mer än 23 000 sidor dokument och tusentals e-posttrådar som en del av denna bredare granskning. Enligt kommentatorer och tidningar som har återpublicerat detta material avslöjar det ”omfattande samarbete med israelisk underrättelsetjänst” eller, åtminstone, frekventa interaktioner med personer kopplade till underrättelsekretsar.

Många artiklar hänvisar till personliga och ekonomiska band – möten, kommunikation och påstådda hänvisningar till penningöverföringar – mellan Epstein och högt uppsatta israeliska personer, särskilt den tidigare premiärministern Ehud Barak, samt dagboksanteckningar och e-postmeddelanden som utredarna säger förtjänar uppmärksamhet. Common Dreams och vissa undersökningsserier har lyft fram återkommande interaktionsmönster mellan Epstein och Barak och har hävdat att israeliska agenter eller kollaboratörer var långvariga besökare på Epsteins fastigheter; det exakta ursprunget och tolkningen av dessa dokument är dock fortfarande omtvistat.

Förespråkare för Mossad-kopplingshypotesen beskriver Epstein som en rekryterad tillgång eller honungsfällagent som har i uppgift att samla in komprometterande material för att utnyttja detta. Denna berättelse, som länge funnits i olika artiklar, har ytterligare förstärkts av partianknutna kommentatorer och mediebolag. Vissa webbplatser och opinionsbildare hävdar uttryckligen en koppling till Mossad och menar att Epsteins nätverk av relationer och den påstådda närvaron av israeliska agenter i hans bostäder är typiska för underrättelseverksamhet.

Framstående israeliska personer har starkt avvisat dessa påståenden. Förre premiärministern Naftali Bennett – som har sagt att han hade Mossad under sitt direkta befäl under sin mandatperiod – har kallat idén att Epstein ”arbetade för Israel eller Mossad” för ”kategoriskt och helt falsk”. Mainstream-publikationer som Newsweek och Times of Israel har lyft fram bristen på avgörande bevis som tyder på att Epstein var en formell Mossad-agent och har varnat för konspirationsteorier, som ibland är sammanflätade med antisemitiska stereotyper.

Frågans resonans har varit ojämn och ofta kopplad till olika politiska inriktningar: vissa progressiva utredningskanaler har insisterat på att fortsätta att följa historien, medan konservativa personer och kommentatorer ibland har utnyttjat anklagelsen för politiska syften. Kritiker varnar för att detta uppmuntrar till att konspirationsteorier eller antisemitiska berättelser används opportunistiskt. Det bör också noteras att israeliska politiker, inklusive Benjamin Netanyahu, vid vissa tillfällen har betonat mediebevakningen av Epsteins kopplingar till Israel för inrikespolitiska budskap, vilket gör det svårare att analysera motiven.

Men det är inte allt.

Medel för alla (Funds for all)

Den 2 september 2025 skakade kongressledamoten Anna Paulina Luna den allmänna opinionen med explosiva uttalanden under en presskonferens i kongressen, efter att ha träffat några av Jeffrey Epsteins överlevande offer:

”Efter att ha talat med Epsteins offer idag är det tydligt att den här historien är mycket större än någon kunde ha föreställt sig: rika och mäktiga människor måste hamna i fängelse. Det är möjligt att Epstein var agent för en utländsk underrättelsetjänst.”

Hennes ord, som fångades på video, utlöste en mediestorm: Var Epstein bara ett rovdjur eller något mer? Var han kanske en agent för det israeliska Mossad, med uppgift att snärja globala eliter för sionistiska politiska syften? Ledtrådarna är oroande och skapar en bild som är alltför sammanhängande för att ignoreras. År 2025, mitt bland läckor, transkriptioner och förnekelser, är det dags att ta itu med frågan öppet.

Apparaten som byggdes upp av Epstein kan fortfarande utöva inflytande på maktens övre skikt idag. Steven Hoffenberg, hans partner i Towers Financial Ponzi-upplägg, gick ännu längre. Före sin död 2022 berättade han för reportrar att Epstein hade anförtrott sig till honom om direkta kopplingar till Mossad och tillskrev dessa kontakter hans rikedom och tillgång till societetskretsar. Hoffenberg, som hamnade i fängelse medan Epstein förblev fri, hade ingenting att vinna på att ljuga, om något så hade han en hämnd att utkräva..

Sedan finns det vittnesmålet från Maria Farmer, ett av Epsteins första offer (identifierad som Jane Doe 200 i domstolsdokument). Farmer beskrev Epsteins nätverk som en utpressningsplan baserad på ”judisk makt” kopplad till Mega Group (se här, ö.a.), en privat krets av pro-israeliska miljardärer. Hon berättade också om episoder av rasistiska övergrepp och pekade ut Les Wexner som en central figur. Tre oberoende röster – Ben-Menashe, Hoffenberg och Farmer – sammanstrålar alla kring Mossad. Slump eller dold agenda?

Källan till Epsteins förmögenhet är fortfarande oklar. Hur kan en före detta universitetsstudent bli miljardär med bara en känd klient? Efter de finansiella flödena verkar kopplingen till Israel tydlig. Les Wexner, magnat från Victoria’s Secret och medgrundare av Mega Group, gav Epstein en herrgård i New York värd 77 miljoner dollar – utrustad med ett sofistikerat övervakningssystem – samt stora summor pengar. Mega Group, skapad av Wexner och Charles Bronfman, är känd för att finansiera pro-israeliska ändamål. Epsteins finansiella karriär började 1976 på Bear Stearns (bank, se här, ö.a.), tack vare Alan Greenberg, också medlem i Mega Group, trots att Epstein inte hade några andra meriter än en bakgrund som fysiklärare. Vi talar om 77 miljoner dollar.

Domstolsdokument visar att Epstein mottog över 7 000 banköverföringar, vissa kopplade till vapenhandlaren Adnan Khashoggi (se här, ö.a.), som i sin tur var kopplad till Mossad-nätverk. Ben-Menashe hävdar att Epstein var inblandad i israelisk vapenhandel. En privat utredning från 2025, utförd av hedgefonder med kopplingar till Epstein-fallet, spekulerar i att en betydande del av hans förmögenhet kom från israelisk finansiering. Inte välgörenhet, utan finansieringen av en underrättelseoperation.

Epsteins krets ser ut som en lista över underrättelsemål. Den tidigare israeliske premiärministern Ehud Barak besökte Epsteins bostad dussintals gånger mellan 2013 och 2017, vilket register och fotografier visar. De två var också inblandade i grundandet av Carbyne, ett teknikföretag med många tidigare medlemmar av israelisk underrättelsetjänst. Läckta e-postmeddelanden visar hur Epstein kopplar samman Barak med ryska och israeliska personer. År 2004 fick Barak 2 miljoner dollar från Wexner Foundation för ospecificerad ”forskningsverksamhet”. Barak förnekar alla brott men medger att det var Shimon Peres som introducerade honom för Epstein.

Epstein hade flera pass – ett typiskt inslag i hemliga operationer – och tog sin tillflykt till Israel efter anklagelserna 2008, innan han fick en extremt gynnsam överenskommelse. År 2025 anklagade Tucker Carlson honom öppet för att vara en Mossad-agent under ett mycket hårt tal. Varför skulle så många israeliska tjänstemän umgås med en sexförbrytare om han inte var en strategisk tillgång?

Överenskommelsen från 2008, som gav Epstein en mild dom, är kanske det mest avslöjande elementet. Den tidigare åklagaren Alexander Acosta sa senare:

”Jag fick höra att Epstein ’tillhörde underrättelsetjänsten’ och att jag borde lägga ner den.”

Avtalet skyddade även medbrottslingar i flera stater och skyddade ett nätverk, som offer som Virginia Giuffre har beskrivit som en ’kompromatfabrik’ (med uppgift att skapa komprometterande material, ö.a.), med dolda kameror redo att spela in politiker och mäktiga personer i komprometterande situationer. Denna praxis påminner om tekniker som tillskrivs Mossad, som i Robert Maxwell-operationerna (som vi kommer att diskutera i nästa ”kapitel” i vår Epstein-saga).

Epsteins död 2019, officiellt klassad som självmord, framstår för många som en mörkläggning, med spekulationer om inofficiell inblandning från israeliska underrättelsetjänster. År 2025 förstärkte justitiedepartementets och FBI:s uttalande om avsaknaden av en ”klientlista” under Trump-administrationen – som hade lovat avslöjanden som aldrig kom – bara förstärkta misstankar.

Bitarna passar ihop: Epstein, introducerad genom sionistiska nätverk, byggde ett utpressningssystem som syftade till att påverka politiska och mediebeslutsfattare i en pro-israelisk riktning. Påstådda kopplingar till PROMIS-programvara (enligt vissa källor modifierad av NSA och Mossad för övervakning) och Palantir, ett avancerat övervakningsföretag, bidrar till ytterligare oro. Journalisten Whitney Webb talar öppet om en ”gemensam CIA-Mossad-operation”. Ian Carroll går ännu längre och kopplar detta nätverk till händelser som Kennedymordet och 9/11, vilket identifierar en gemensam tråd i de israeliska säkerhetstjänsterna.

Det är sant: Epsteins nätverk involverade även Ryssland och Saudiarabien. De israeliska kopplingarna – Wexner, Barak, Maxwell, Mega Group – verkar dock dominera. Brister det på definitiva bevis? Kanske. Men röken är så tjock att det är svårt att ignorera elden.

Epsteins överlevande offer har just meddelat sin avsikt att publicera sin egen namnlista:

”Vi vet vem som förgrep sig på oss. Vi såg vem som kom och gick. Denna lista kommer att ledas av överlevande, för överlevande.”

Staten tvekade. Offren gjorde det inte.

Naturligtvis avvisar israeliska myndigheter alla anklagelser. Alan Dershowitz, Epsteins advokat och en välkänd anhängare av sionismen, hävdar att Epstein skulle ha skrattat bort spionageanklagelserna och menat att han skulle ha använt sådana kopplingar för att få en ännu bättre uppgörelse. Men dessa förnekanden framstår som bräckliga i ljuset av vittnesmål, finansiella flöden och politiska kopplingar, vilka alla leder till samma slutsats: Epstein-operationen har smaken av en underrättelseoperation, och spåret leder rakt till Tel Aviv.

De mest graverande bevisen kommer från dem som kände Epstein inifrån, människor som riskerade allt för att tala ut. Ari Ben-Menashe, en före detta israelisk underrättelseofficer, hävdar att Epstein och Ghislaine Maxwell drev en Mossad-”honungsfälla” som syftade till att utpressa världseliten. Han påstår sig ha träffat dem på 1980-talet medan de arbetade med vapenhandel under överinseende av Robert Maxwell, Ghislaines far och en känd Mossad-kollaboratör, som dog under mystiska omständigheter 1991. Flera israeliska premiärministrar deltog i hans begravning, där Shimon Peres höll minnestalet. En ren slump? Svårt att tro.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.