Bild: Från konferensen i Minsk.
Vi lever i en era av ekonomiska störningar då en USA-centrerad globalisering ersätts av ett mer decentraliserat globaliseringsformat med den större eurasiska kontinenten i spetsen. Konsekvensen av dessa störningar under denna övergångsperiod är instabilitet i ekonomi, politik och internationell säkerhet, då ekonomiskt tvång eskalerar till krig.
Prof. Glenn Diesen vid konferensen för eurasisk säkerhet i Minsk
Störningarna i den internationella ekonomin var förutsägbara – och till och med förutspådda – i årtionden. När enorm ekonomisk makt koncentreras hos en hegemon har hegemonen incitament att bygga förtroende för en ekonomisk arkitektur under sin administration. Detta leder till ett öppet internationellt ekonomiskt system med tillgång till teknologier, industrier, energi, livsmedel, fysiska transportkorridorer, banker, valutor och betalningssystem.
Detta kallas en godartad hegemon, eftersom att bygga förtroende för ett öppet system säkerställer att alternativ inte utvecklas och att världen blir oerhört beroende av hegemonen.
Globalisering innebar därefter amerikanisering.
Hegemoner är dock i sig tillfälliga. Under årens lopp blev den amerikanska ekonomin alltför räntesökande, finansialiserad och skuldsatt i takt med att dess konkurrensfördelar minskade. En hegemon gör misstag och misslyckas med att prioritera strategiskt, eftersom den kan absorbera kostnaderna – tills den når en brytpunkt. Runt om i världen klättrade andra länder uppåt i globala värdekedjor och blev oroade över det hegemoniska systemets finanspolitiska oansvarighet och ohållbarhet.
En sjunkande hegemon kommer förutsägbart att bete sig väldigt annorlunda. Den kommer att använda sin administrativa kontroll över den globala ekonomin för att förhindra uppkomsten av rivaliserande maktcentra.
Ekonomiskt tvång är det nya normala – till exempel att begränsa Kinas tillgång till nyckelteknologier, beslagta iranska tankfartyg och förbereda etableringen av maritima hinder, stjäla Rysslands suveräna medel, etc. Förtroendet kollapsar, och ansträngningarna att skapa ett mer decentraliserat internationellt ekonomiskt system intensifieras bara.
Den fallande hegemonen kommer också att försöka splittra rivaliserande maktcentra: Tyskland måste separeras från Ryssland, Ryssland måste separeras från Kina, Kina bör hållas på avstånd från Indien, Indien bör minska sin ekonomiska förbindelse med Iran, Iran bör inte lösa sina tvister med Gulfstaterna etc. Marknader erövras när den fallande hegemonen, till exempel, driver Europa att minska samarbetet med kinesisk teknologi och rysk energi. I takt med att européer och andra allierade utvecklar ett överdrivet beroende av USA kan ekonomisk och industriell makt överföras till USA. Så småningom kommer Japan, Sydkorea, Taiwan och Europa att inse att det i sig är destruktivt att koppla sig till en fallande hegemon för att bevara en unipolär ordning som redan är borta. Alternativet är att antingen diversifiera sin ekonomiska förbindelse för välstånd och politisk autonomi, eller bli erövrade marknader som kan kannibaliseras av den fallande hegemonen.
Den fallande hegemonen har – precis som sina motståndare och allierade – starka incitament att anamma multipolära realiteter. Nya politiska krafter inom den sjunkande hegemonen kommer att inse att det att föra hegemonisk politik under en multipolär internationell maktfördelning kommer att straffas av det internationella systemet.
Att uttömma sina återstående resurser och ge resten av världen incitament att kollektivt balansera mot den sjunkande hegemonen är ohållbart.
Den ideala strategin för den sjunkande hegemonen är att acceptera en mer blygsam roll i det internationella systemet som en bland många stormakter, vilket minskar det kollektiva balanserandet och möjliggör socioekonomisk återhämtning för att återuppbygga tidigare styrka.
Eurasiens uppgång markerar slutet på 500 år av västerländskt ledarskap och dominans i världen, sedan de europeiska sjömakterna började sammankoppla världen i början av 1500-talet. Även om viss panik i väst därför är förståelig, finns det ändå stora möjligheter.
Adam Smiths berömda ord: ”Upptäckten av Amerika, och en passage till Ostindien via Godahoppsudden, är de två största och viktigaste händelserna som registrerats i mänsklighetens historia… Genom att i viss mån förena de mest avlägsna delarna av världen, genom att göra det möjligt för dem att tillfredsställa varandras behov, öka varandras njutningar och uppmuntra varandras flit, verkar deras allmänna tendens vara gynnsam”.
Adam Smith erkände dock också problemen med den sneda maktfördelningen mellan européerna och resten av världen. Adam Smith skrev: ”För infödingarna, både i Öst- och Västindien, har dock alla de kommersiella fördelar som kan ha uppstått genom dessa händelser sjunkit och gått förlorade i de fruktansvärda olyckor som de har orsakat… Just vid den tidpunkt då dessa upptäckter gjordes råkade maktens överlägsenhet vara så stor på européernas sida att de ostraffat kunde begå alla slags orättvisor i dessa avlägsna länder”.
Adam Smith (Bild ovan) hävdade att en jämnare maktfördelning skulle kunna skapa en mer harmonisk internationell ekonomi: ”Härefter kanske infödingarna i dessa länder blir starkare, eller de i Europa blir svagare, och invånarna i alla världens olika delar kan uppnå den jämlikhet i mod och styrka som, genom att inspirera till ömsesidig rädsla, ensam kan överväldiga orättvisorna hos oberoende nationer till någon form av respekt för varandras rättigheter. Men ingenting verkar mer sannolikt att etablera denna maktlikhet än den ömsesidiga kommunikationen av kunskap och av alla möjliga förbättringar som en omfattande handel från alla länder till alla länder naturligt, eller snarare nödvändigtvis, medför”.
Jag drar slutsatsen att strävan efter den eurasiska integrationen bör vara att göra den antihegemonisk men inte antivästlig genom att gå över i blockpolitik.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Fast saker har hänt sedan dessa tankar. Det har verkligen gått under radarn i all media. Gruppen C-5, nämligen de centralasiatiska länderna Kazachstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kyrgyzstan och det alltid så förr isolerade och konstant ”totalneutrala” Turkmenistan var på plats hos president Trump i Washington för överläggningar om framtida handelsavtal. Det är alltså en repris på dessa fem centralasiatiska länders utrikesministrar mötte Europeiska unionen på toppmöte i Centralasien i senvintras.
Det här är länder som verkligen som verkligen vill sprida sina risker – Washington är nu med i gejmet i Centralasien. Kreml är nog inte alls nöjd med det, men knappast göra något. Trump visar nu öppet för Putin att handsken är kastad i Centralasien.
En ny makthorisontal har uppstått i regionen: den nya Turkiet-Azerbajdzjan-Turkmenistan, och det nya fredsavtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan, tecknat för en del månader sedan hos herr Trump.
Den ryska aggressiviteten i regionen får alla dessa stater snabbt att nu byta partnerländer. För solklart börjar det nog se ut: putinismens nya ”Ryska världen” är något ”C-5” och Kaukasus inte alls vill tänkas leva i, men att Centralasiens största handelspartner förblir naturligtvis Kina.
Det som en gång hette ”The Great Game” på 1800-talet i kampen mellan Tsarryssland och Brittiska imperiet om inflytandet mellan Kaspiska havet och Indiska oceanen, tycks fortsätta med nya, andra aktörer.
De länderna sprider sina risker som du säger.
Dvs risker att bli utfrusna och sanktionerade av väst om de inte har ’rätt’ utrikespolitik.
Hela världen fruktar USAs tyrranniska fasoner. Men i nuläget resulterar det i att de undviker konflikter med dem.
Nej, där har Du fel. C-5 är i princip inlandslåsta (förutom Turkmenistans och Kazachstans kaspiska kust som möjliggör kontakt med Azerbajdzjan och Turkiet) och är inklämda mellan Ryssland och Kina. Geopolitiskt kan denna region inte och aldrig bli helt ”amerikansk”.
Häromåret visade den långsittande tadzjikiske presidenten på ett toppmöte där bl.a. Putin deltog, och fick där ett helt oväntat och okontrollerbart raseriutbrott på den ryska sidan, han sade rent ut att han tyckte ”Moskva behandlade dem som skit”.
Den kazachiske presidenten Tokajev måste nog sägas vara regionens mest skicklige ledare. Han är utbildad diplomat, talar utmärkt engelska offentligt (en förmåga Putin tydligen inte besitter), och den som minns presskonferensen ifjol med ryska statsledningen på plats, jag tror det var ett CSTO-möte(?), så vägrade Tokajev tala ryska (då talaren innan, UM Lavrov påtalat att ”vi talar väl ändå ryska här allihopa”) och Tokajev övergick snabbt till kazachiska, där hela ryska etablissemanget fick för första gången i sina liv ta på sig tolkens berättelse i hörlurarna. Det är tydlig signalpolitik.
Turkmenistans nye unge president, han är son till den förre, har ändå mödosamt tagit sig ur landets självisolering, och öppnat upp landet med en ny horisontell maktpakt: Turkiet-Azerbajdzjan-Turkmenistan. De förstår alla tre varandras språk behjälpligt (ungefär som vi i Skandinavien). Azerbajdzjan är nog det enda islamiska landet i världen som dessutom har helt utmärkta relationer med Israel, samtidigt med usla azeriska förhållanden med Iran, och denna nya TAT-makthorisontal blockerar nu den rysk-iranska alliansen rent geografiskt.
Det händer saker i denna region, och det går inte Moskvas väg längre. Putins anspråk och till och med rena geopolitiska och geostrategiska hot slår nu kraftigt tillbaka mot den ryska makten. Det är också det typiska för aggressiva, högernationalistiska och (rentav fascistiska) länder: de förstår sig inte på grannskapet och hur de reagerar OCH AGERAR i tider som dessa. Den politiska mentaliteten mellan Ryssland och Centralasien har kraftigt förändrats i över 30 år. Centralasien har inga som helst planer på att handledas och styras av Moskva, och allra mest bestämt inte av Putin.
Det största hotet mot den ryska sidan vis-a-vis Centralasien kommer dock från ett helt annat håll, och har existerat länge. Det är nämligen Kina.
De många utvandrade ryska välutbildade teknikerna och ingenjörerna har ofta sedan år 2022 bosatt sig i Kazachstan. Den ryska braindrainingen är nämligen väldigt bra för Kazachstan, som både statistiskt och egentligt slår enkelt de dystra ryska talen i korruption, politisk frihet och pressfrihet – som är långt gynnsammare i det lugna Kazachstan. Det är det inte många som faktiskt vet.
Däremot kan nog Kazachstan bli nästa föremål för rysk dålig behandling. Inom 1-3 månader, skulle jag tro, det börjar dyka upp problematiska artiklar och tv-inslag kring ”diskriminering av rysktalande” i just Kazachstan. Med tydligt mål. Det är därför Kazachstan numera har helt nya ekonomiska och politiska vänner i Kina, dessutom hos oss i Europa och numera också hos Trump i Washington. Kazachstan sitter nämligen på långt mer än hälften av världens kända tillgångar av uran. Utan uran – ingen kärnkraft. Och redan år 2050 beräknas allt känt gruv-uran börja ta slut. Det vet kazacherna alldeles utmärkt, och dessutom Trump, med sin besatta jordartsmetall-noja.
För att tala med den gamle geopolitiske Mackinder, kan vi nog se att dagens ryska rike håller på att delvis förlora kontrollen över just Centralasien. Men den kommer inte och aldrig att ersättas med amerikansk makt. Å andra sidan vet vi ju inte det heller i trumpismens tid. Trump ville offentligt häromveckan ha tillbaka den förr både sovjetiska och sedan amerikanska Bagram-basen i Afghanistan. Med tanke på den alltmer skarpa otrevliga stämningen mellan Putin och Centralasien, kan ju denna nya bad bli just i Centralasien. Vem vet?
Nedan en intressant film hur privatekonomi ser ut i Ryssland idag.
Med fokus på betalningar och pengaöverföringar.
Sverige betraktas som ett ”kontantlöst” samhälle idag och det ser ut att vara likadant i Ryssland.
Till och med att den digitala betalningstekniken har gått ännu längre i Ryssland.
Till exempel du kan betala genom bara visa ditt ansikte och le.
Dock finns fortfarande mynt och sedlar i Ryssland men allt färre använder dem.
Precis som hos oss är det de äldre som främst behöver kontanterna.
Själv vill jag det ska finnas båda alternativen i ett väl fungerande och säkert samhälle.
Både kontanter och digital betalningsteknik.
Fungerar inte elektronisk betalning måste kontantbetalning finnas som ett alternativ i reserv.
Annars stannar samhället.
NO CASH MONEY IN RUSSIA! Smile pay and other crazy technology
https://www.youtube.com/watch?v=VhFBwtkrOjk
Bäste skribentkollega Arbetarklass! Den civila sektorn och vardagstjänste-sektorn i ryska samhället är långt större och utbredd än de flesta västerlänningar både vet och känner till, eller ens kan gissa sig till. Det finns inrättningar i Moskva som gym och nattklubbar som får Stockholms dito att se ut som man hamnat i typ Gävle eller Karlstad (det är dock inget fel på fina goda Gävle och Karlstad!!). Men kontrasterna mellan Moskva och de flesta mindre europeiska länders huvudstäder är slående stora numera, till Moskvas fördel. Men det är bara sett till den materiella sidan. Om Ryssland tvingas framöver till ett ekonomiskt efterkrigstida stålbad (som drabbar alla krigförande länder), lär nog många inneställen i Moskva få bomma igen, men vem vet? Rysk utveckling går i princip aldrig att förutsäga starkt eller skarpt. Men att det är ekonomiska orostider i ryska samhället idag är solklart. Bensin till privatbilar är mer eller mindre ransonerad, man får köpa vissa litermängder.
Att gå omkring i det moderna Moskva i vår tid, så ser man hur väldigt många år efter utvecklingen till exempel en provinsiell huvudstad som Stockholm, eller till och med hippa Oslo faktiskt är. Moskva har många likheter med New York, men knappast i allt. New York tycks alltmer stökigt och obehagligt, medan Moskva ofta har landets lägsta brottsstatistik.
Jag har till och med hört New York-bor säga hur (i alla fall innan krigsutbrottet år 2022) ”coolt” och ”inne” Moskva är i modern tid.
Men att resa ut på såväl ryska som amerikanska landsbygden är också en varning hur parasitära dessa metropoler verkar gentemot sin yttre omgivning. Ute på såväl amerikansk som rysk landsbygd kan man stöta på närmast bottenlös regional utarmning, trasiga hus, tömda hus på orter ibland med alla hus övergivna, nedlagda industrilokaler med rutor utslagna på metallschabrak och allt sådant. Å andra sidan är folk mycket trevligare att ha att göra med. Efter liten kort tids klassiska kulturhårda icke-leende personal på rysk landsbygd och i mindre städer, slår det alltid över till varm gemenskap, något man aldrig möter på andra ställen i väst, möjligen i medelhavsländernas avkrokar där tiden stått stilla. Men som oftast: engelska språket fungerar föga. Tack och lov finns ju i princip närmast inga ryska dialekter, så det är lika lätt/svårt överallt.
Men som sagt, få ”i väst” känner till hur stor småföretagarsektorn, civila finans- och banksektorn faktiskt är, den ligger ofta på västlig nivå. Korruptionsnivåerna är avsevärt mycket lägre med dessa serviceinstanser, eftersom man helt enkelt kommer överens om alla kostnader innan en tjänst och ett avtal. Det är dock inflationen och de höga basräntorna på 20++ % som är hotet materiellt mot små bolag idag. Ingen kan ta investeringslån när ränteläget redan idag är ofta minst 25%, å andra sidan äter ju inflationen upp den befintliga skuldens värde rejält. De allra flesta ryssar idag som tar värvning militärt gör det på grund av sina skenande bolån och hushållets krisande familjeekonomi. Lönenivån inne i Moskva och Petersburg är ofta lika hög som i Europa, till och med högre, för de högst avlönade, men å andra sidan råder en rejäl brist på arbetskraft, så många tjänster och stolar gapar tomma; välutbildade läkare och lärare saknas på många håll, lite av den svenska sjukan, faktiskt. Ett krigsslut kan bli ett hårt slag ekonomiskt för det ryska samhället, eftersom de stora företagen går på sparlåga och investeringskapital saknas alltmer i hela samhället, byggkranar står numera ofta stilla i halvår. Skeppsskrov ligger obyggda kvar på varven, ett i Vladivostok såg jag hade legat i 15(!) år och rostade nu sönder, stort och omålat. Ingen anställbar personal, inga fria pengar att köpa in grejer till produktionen. Ser man det ryska samhället av idag ser man en annan sak: behovet att få 1980- och 90-talisterna in i politiken (dit vill de inte, eftersom det anses vara en alltför skitig bransch), och en generation som dock är problematiskt helt andligt avpolitiserad sedan över 25 år. Det är det ryska landets största inrikesutmaning.
Ändå avancerar Ryssland och vinner slag efter slag mot ukrozionazi.
Hur hänger Nuclears antiryska klagosånger/haranger med Rysslands stora och unika framsteg/framfart? T ex Poseidon? Bureventsk? Zircon? Rymden? Cancermedicin? Bäst i världen i matte och i fysik? Världnes fjärde största ekonomi, enligt IMF? mm, mm, mm
Ryssland lider av sanktioner!
Icke alls.
Cry baby – https://www.youtube.com/watch?v=Df6xdbUm0cQ&t=140s
En artikel som belyser människans bästa styrka till gemensam och rättvis utveckling, nämligen samarbete i harmoni med vad jordens resurser förmår att erbjuda.
Att fortsättnings följa detta, vansinnigt huvudlösa spår som pågår kommer inom snar framtid att sluta med en total katastrof. Dessvärre är det så: den som äger våldets kapital med dess destruktiva resurser, genom hot kontrollera andra länders självständighet, riskerar också styra framtiden mot en total katastrof.
Så viktigt i detta skede människan befinner sig under, som omfattar hennes humana grundvalar där hon måste backa det mentalt människovärdiga bandet för att söka sina rötter. Kanske vid tidpunkten där resan på hennes fantastiska utveckling började byggt på samarbete.Kanske var denna plats någonstans i Kalahariöknen.
Kanske, i symbolisk mening vid tidpunkten där resan på hennes fantastiska utveckling började, byggt på samarbete. Och det var kanske som Lasse Berg skriver, i Kalahariöknen
Intressant som alltid när Glenn Diesen delar sin kunskap.
Jag tittade just på en video med den berömde engelske fysikern Brian Cox. Cox spekulerar där i att det kan finnas ett slags filter i universum som sätter gränser för hur långt intelligenta civilisationer kan utvecklas. Det filtret heter dumhet!
Sannolikt finns det och har funnits ett antal intelligenta civilisationer i universum, men vad vi vet iallafall så har ingen lyckats bli universell eller ens intergalaktisk.
Vi kan utgå från vad signaturen Olof och Lasse Berg (läs Lasses böcker allihop, de är fantastiska) tar upp dvs. jägar/samlarkulturen i Kalahari. I jägar/samlarkulturen formades vi människor av evolutionen. Den pågick i, för Homo Sapiens del, kanske 300 000 år och byggde på samarbete och social kompetens för hålla ihop gruppen. Inga viktiga ägodelar som kunde lagras eller ärvas fanns.
Vid den neolitiska revolutionen för runt 10 000 år sedan skapades materiella förutsättningar för ägande och makt och den mänskliga civilisationen gick från samarbete till konkurrens. Där hittar vi grunden för förtryck, krig, rasism och organiserad religion, men även för teknisk utveckling och marknadsekonomi.
Nu har tekniken tagit oss ut i vårt eget solsystem och gett oss förmågan att utplåna vår egen art. Marknadsekonomin har utvecklats till finansekonomi. Imperier har uppstått, liksom utmanare till dem. Dock är vi till den absolut största delen fortfarande den djurart som evolutionen formade under jägar/samlarkulturen. Där kommer Brian Cox filter in i bilden.
Vi har nu den tekniska möjligheten att lösa de flesta problemen mänskligheten står inför, men imperiebyggarna satsar hellre på krig för att bevara sin status. Verkligheten kolliderar med evolutionen och vi har svårt att hantera den uppkomna situationen. Dumheten regerar och det tredje förödande världskriget står för dörren! Ägandet och makten har blivit våra jägar/samlarhjärnor övermäktig. Kan vi ta oss igenom filtret och i så fall hur?
Där har du rätt. Ju äldre jag blir ju mer tror jag att dumheten regerar, för att frekvensen och omfattningen av de korkade beteenden är synlig i såväl de enklaste vardagsgöromålen (cykelstället, kassakön, soprummet) som i ”högre” beslutsfattande.
Jag misstänker att när barn växer upp i en överbeskyddad miljö och aldrig behöver uppfinna några leksaker läggs grunden för ett samhälle där ingen sätter stopp för de mest korkade besluten (krig, till exempel). De välordnade svenska lekplatserna skrämmer mig.
Med ukrainsk mat i svenska mat försöker nu den Moderatledda högerregeringen få Sverige och svenskarna närmare Ukraina?
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/ukrainska-produkter-lyfts-fram-hos-matj%C3%A4ttarna/ar-AA1Q8UPP?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=6911d57cdad54d5f8d320930ce4b1d0f&ei=20
Jag bara undrar hur mycket ”Integration med Omvärlden” tål Sverige innan Sverigedemokraterna sitter som Sveriges Regeringsparti?
Priset är väldigt lågt vilket föranleder en att undra om det är så stor efterfrågan. Såg förresten för ngt halvår sen i Malmöbutik paket mannagryn (semola) och på baksidan fanns ngn form av deklaration om att livsmedlet var förvarat fritt från skadedjur. Det får en förstås att undra om kvalitetsstandard håller. Då borde det stå på samtliga korn/vete/gryn paket.
Eftersom landet inte är medlem i EU påverkar säkert, eller är livsmedel med bristande EU kvalitetsstämpel subventionerade?
Intressant och viktigt det du skriver. Jag vill i sammanhanget bara lyfta fram Engels bok i ämnet ”familjens, privategendomens, och statens ursprung” en fantastisk och viktig bok. Dessutom även Engels artikel ”Arbetets andel i apans utveckling till människa”. Lasse Bergs forskning som han har publicerat i sina böcker och intervjuer bekräftar det som Engels redovisade i slutet på artonhundratalet.
Karl
Ja det är intressant hur Engels kunde dra sådana, som det verkar, helt korrekta slutsatser med den tidens arkeologiska och etnografiska kunskapsnivå och nu gissar jag lite för jag har en något diffus uppfattning om hur hög den nivån egentligen var, men sannolikt har dessa vetenskapliga grenar utvecklats en hel del sedan 1884 då boken skrevs.
Boken grundas delvis på Lewis Henry Morgans forskning på amerikanska indianstammar, men om honom har jag inte mer kunskap än så .
Gissningsvis tror jag att det i första hand var Engels ifrågasättande av klassamhället och materialistiska sätt att analysera verkligheten som ledde honom rätt.
Jag läste Engels bok för massor av år sedan, men det kanske är dags att plocka fram den igen.