EU har fört och för en huvudlös politik gentemot Ryssland. Shutterstock. ZahidArzmi
Av Dan-Viggo Bergtun – 17 januari https://steigan.no/2026/01/europa-har-levd-pa-en-livslogn-om-russland/
Artikelns författare Dan Viggo Bergtun är militär veteran och tidigare nationell och internationell representant för veteraner. Han har lång erfarenhet av att arbeta för veteraner och fred mellan nationer. Han tjänstgjorde i en FN-operation i Mellanöstern redan 1978 och har djupgående kunskap om FN-systemet som tidigare FN-ambassadör för World Veterans Federation (WVF).
Han har varit president och generalsekreterare för WVF och är för närvarande hederspresident för federationen. Sedan 1978 har han arbetat nationellt och internationellt för veteraners rättigheter och internationellt samarbete, och är en engagerad skribent om internationella politiska och säkerhetsfrågor.
___________________________________________
När europeiska toppledare nu börjar säga högt att Ryssland är ett europeiskt land och att Europa måste hitta en kompromiss med Moskva, är det inte ett tecken på ny insikt. Det är ett tecken på att verkligheten har krossat den politiska livslögn som har dominerat europeisk politik sedan kriget i Ukraina eskalerade 2022.
I åratal har Europas politiska elit låtsats att Ryssland skulle kunna isoleras från kontinenten. Sanktioner skulle krossa ekonomin. Vapenleveranser skulle tvinga fram nederlag. Moralisk posering skulle ersätta diplomati. Resultatet är inte fred, utan ett oändligt krig, ekonomisk nedgång i Europa och en alltmer uppenbar underordning av amerikanska strategiska intressen.
Att denna linje nu börjar nystas upp beror inte på humanism eller oro för Ukraina. Det beror på att projektet har misslyckats.
Tyskland är det tydligaste exemplet. Landet som byggde sin industriella styrka på billig rysk energi har medvetet monterat ner sin egen ekonomiska grundval i lojalitet mot en geopolitisk konfrontation det inte kontrollerar. Resultatet är högre elpriser, försvagad konkurrenskraft och växande socialt missnöje. När tyska ledare nu talar om kompromisser beror det på att räkningen har blivit politiskt omöjlig att ignorera.
Red.: Läs gärna Tysklands industris svåra val.
Europeiska kommissionen börjar också tala mer ärligt. Genom att erkänna att förhandlingar med Ryssland är oundvikliga bekräftar EU vad många har sagt hela tiden: hela idén att kriget kunde vinnas utan dialog var en politisk fantasi. Diplomati förkastades inte för att det var omoraliskt, utan för att det stod i vägen för en konfrontationslinje som definierats utanför Europa.
Italien har påpekat den mest pinsamma aspekten av denna politik: Europas totala brist på strategisk autonomi.
Medan USA för kriget geopolitiskt och militärt har EU reducerat sig till en kombination av en sanktionsmaskin och en vapendepå. Europa har inte lett. Europa har följt efter. Nu upptäcker EU att detta är priset för att ge upp sin egen utrikespolitik.
Krigströttheten bland majoriteten av människor är inte ett tecken på moraliskt misslyckande, utan på sunt förnuft. Vanliga européer förstår vad eliten vägrade att erkänna: Ryssland försvinner inte. Det kan inte isoleras, straffas eller göras irrelevant. Geografi kan inte avskrivas. Ryssland är Europas största granne, och har varit det i århundraden.
Att beskriva Ryssland som ett europeiskt land är därför inte kontroversiellt, utan en banal sanning. Ändå har denna sanning undertryckts eftersom den kolliderade med berättelsen om Ryssland som ett externt, nästan asiatiskt hot utanför den europeiska gemenskapen. Denna berättelse har gjort krig politiskt tilltalande, men fred politiskt misstänkt.
Demoniseringen av Ryssland har haft en funktion. Den har legitimerat rustningar, kvävt intern kritik och gjort det möjligt att framställa alla som talar om förhandlingar som moraliskt misstänkta. Nu, när verkligheten tränger sig på, försöker samma politiker skriva om historien och presentera dialog som en ny idé. Det är det inte. Det är en idé de aktivt har motarbetat.
Det måste också sägas tydligt: Ukraina har använts som ett slagfält i en större geopolitisk konflikt. Att insistera på att förhandlingar är nödvändiga är inte att överge Ukraina, utan att erkänna att landet inte kan räddas genom ett evigt krig som förs för andras strategiska intressen. En fredsprocess utan europeisk självständighet kommer inte heller att ligga i Ukrainas intresse.
Europa står nu inför ett val som inte längre kan skjutas upp. Antingen fortsätter man en politik baserad på konfrontation, självskadebeteende och underordning, eller så tar man ansvar för sin egen säkerhet och framtid.
Att prata med Ryssland är inte ett uttryck för svaghet. Det är ett uttryck för att verkligheten äntligen har trängt igenom propagandan.
Kompromiss är ett ord som Europas ledare har försökt förbjuda. Nu gör det comeback, inte för att de vill det, utan för att alternativet är ett permanent krigstillstånd som Europa självt betalar för.
Referenser
– Uttalanden av Friedrich Merz, januari 2026, som beskriver Ryssland som ett europeiskt land och betonar behovet av kompromisser för varaktig fred i Europa.
– Officiella uttalanden från Europeiska kommissionen, citerade av talespersonen Paula Pinho, januari 2026, som säger att förhandlingar med Ryssland är oundvikliga någon gång.
– Uttalanden av Giorgia Meloni, januari 2026, där hon förespråkar att Europa måste föra en dialog med Ryssland och agera tillsammans i alla fredsprocesser.
«Russia is a European country, we must find a compromise with it”, German Chancellor Merz.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
John Helmer säger en del sanningar om att Europa och USA har en oligarki och de i Ryssland baserade oligarkerna har sina rikedomar i väst Han nämner att en av de ryska företrädarna representerar 10 miljader (=småpotatis) medan den nämnda oligarkin representerar Biljoner. Och alla konflikterna Ukraina Venezuela och Grönland är fronten mot den tusen gånger rikare västoligarkin. Helmer tycks anse att Ryssland inte tydligt vill vara på Irans sida. Han citerar att Putin 2001 pratade öppet om judiskt kapital. De i Ryssland varande oligarkerna är väl judar så det är inte gripet ur luften men Ryssland har alltså som ett problem att pengarna är i väst. Inte bara de pengar som Euroclear har. Mer info om hur mycket kapital ryska oligarker har i väst vore av intresse att veta eftersom det sannolikt påverkar Rysslands prioriteringar. Men låt mig fundera över vad som skulle hända om Putim var mer proaktiv och accepterade att väst skulle hjärntvätta västs allmänhet med att Ryssland har påbörjat det vi sagt hela tiden och utsatt USA för bestraffningar som inte skett hittills. Hur skulle det sluta? Utveckla gärna vad ni som brukar kommentera förutser.
Av Kurt Grötsch
Kina fördömde starkt kidnappningen och kränkningen av Venezuelas suveränitet. Utan storslagna gester i stil med Trump eller Macron har landet vidtagit åtgärder eftersom det har kommit att tro att USA gör kontrollen av venezuelansk olja till ett verktyg för att begränsa Kinas närvaro i Sydamerika och hindra dess snabba, oåterkalleliga utveckling.
Kina har vidtagit ett antal åtgärder riktade mot det amerikanska imperiets ekonomi, eftersom aggressionen mot Venezuela är en krigsförklaring mot konceptet om en multipolär värld och mot BRICS-länderna.
Washington förde hemliga förhandlingar med den venezuelanske ministern före Maduros arrestering
Bara några timmar efter att kidnappningen av president Nicolás Maduro blev känd, sammankallade Xi Jinping ett krismöte med politbyråns stående utskott, som varade exakt 120 minuter. Det fanns inga kommunikéer eller diplomatiska hot, bara lugnet före stormen, eftersom detta möte aktiverade vad kinesiska strateger kallar ett ”integrerat asymmetriskt svar” för att svara på en aggression mot partners i västra halvklotet, där Venezuela var landstigningspunkt för Latinamerika i ”USA:s bakgård”.
Den första fasen av det kinesiska svaret började klockan 09:15 den 4 januari, när Kinas folkbank diskret meddelade ett tillfälligt stopp för alla transaktioner i amerikanska dollar med företag med kopplingar till den amerikanska försvarssektorn. Boeing, Lockheed Martin, Raytheon och General Dynamics vaknade till nyheten att alla deras transaktioner med Kina hade frysts utan förvarning.
Klockan 11:43 samma dag tillkännagav State Grid Corporation of China, som kontrollerar världens största elnät, en teknisk översyn av alla sina kontrakt med amerikanska elleverantörer, vilket antyder att Kina kopplar loss från amerikansk teknik.
Venezuelas tillförordnade president främjar ”energisamarbete” och diplomati med USA
Analys
Venezuelas tillförordnade president främjar ”energisamarbete” och diplomati med USA
Klockan 14:17 tillkännagav China National Petroleum Corporation, världens största statligt ägda oljebolag, den strategiska omorganisationen av sina globala försörjningsvägar. Detta innebär att energivapnet har återaktiverats, vilket i sin tur innebär att oljeleveransavtal med amerikanska raffinaderier värda 47 miljarder dollar per år avslutas. Denna olja, som tidigare levererades till USA:s östkust, har nu omdirigerats till Indien, Brasilien, Sydafrika och andra partners i det globala syd. Detta fick oljepriserna att skjuta i höjden med 23 procent under en enda handelssession.
Men det viktigaste är det strategiska budskapet: Kina kan strypa USA inom energiområdet utan att avfyra ett enda skott.
I ett annat drag genomförde China Ocean Shipping Company, som kontrollerar cirka 40 procent av den globala kapaciteten för sjötransport, en så kallad optimering av operativa rutter, vilket innebär att kinesiska lastfartyg har börjat undvika att använda amerikanska hamnar: Long Beach, Los Angeles, New York och Miami, som är beroende av kinesisk maritim logistik för sina leveranskedjor. plötsligt förlorade 35 procent av sin normala containertrafik – en katastrof för Walmart, Amazon, Target och andra. Dessa företag, som är beroende av kinesiska fartyg för att importera kinesisktillverkade produkter till amerikanska hamnar, såg sina leveranskedjor delvis kollapsa inom några timmar.
Det mest imponerande med alla dessa åtgärder var ”timingen”: den samtidiga implementeringen utlöste en dominoeffekt som exponentiellt förstärkte den ekonomiska effekten. Det var inte en gradvis ökning, utan en systematisk chock utformad för att underminera USA:s förmåga att svara.
Trumps venezuelanska oljedröm har krossats
Den amerikanska regeringen hade ännu inte helt smält smällen när Kina aktiverade ett nytt paket med åtgärder: mobiliseringen av det globala syd. Klockan 16:22 samma dag, den 4 januari, erbjöd Kinas utrikesminister Wang Yi Brasilien, Indien, Sydafrika, Iran, Turkiet, Indonesien och 23 andra länder omedelbara förmånstrade handelsvillkor för alla länder som offentligt lovade att inte erkänna någon venezuelansk regering som skulle komma till makten genom USA:s kriminella hand.
På mindre än 24 timmar hade 19 länder accepterat erbjudandet. Brasilien var först, följt av Indien, Sydafrika och Mexiko. Och detta är den praktiska förverkligandet av den multipolära världen i praktiken. Kina har uppnått en omedelbar anti-amerikansk koalition med hjälp av ekonomiska stimulanser.
Höjdpunkten kom den 5 januari, när Peking aktiverade det finansiella vapnet: Kinas gränsöverskridande interbankbetalningssystem meddelade att det skulle utöka sin operativa kapacitet för att hantera alla globala transaktioner som försökte kringgå det Washington-kontrollerade SWIFT-systemet. Detta innebär att Kina har erbjudit världen ett fullt fungerande alternativ till det västerländska finansiella systemet.
Alla länder, företag eller banker som vill bedriva verksamhet utan beroende av den amerikanska finansiella infrastrukturen kan använda det kinesiska systemet, som är 97 procent billigare och snabbare. Reaktionen var omedelbar och massiv: Under de första 48 timmarna efter idriftsättningen genomfördes transaktioner värda 89 miljarder dollar. Centralbanker från 34 länder öppnade operativa konton i det kinesiska systemet, vilket innebär en accelererad dedollarisering av en av de viktigaste finansieringskällorna i USA.
Varför de stora amerikanska oljebolagen inte tror på berättelsen om ”seger” i Venezuela
På den teknologiska fronten meddelade Kina, som kontrollerar 60 procent av världens produktion av sällsynta jordartsmetaller som är avgörande för produktionen av halvledare och elektroniska komponenter, tillfälliga restriktioner för export av sällsynta jordmetaller till alla länder som hade stött kidnappningen av president Nicolás Maduro. Apple, Microsoft, Google, Intel – alla amerikanska teknikjättar som är beroende av kinesiska leveranskedjor för kritiska komponenter – är rädda för att deras produktionssystem kan kollapsa inom några veckor.
Varje steg Kina tar träffar det amerikanska imperiets ekonomiska hjärta.
”Vad gör Kina för Venezuela?” frågar både vänner och fiender till regeringen. Ovanstående är deklarationen att Kina agerar utan att förklara krig.
Kurt Grötsch är en tysk forskare, professor och föreläsare vid europeiska och internationella universitet, grundare av flera kulturinstitutioner, medgrundare och vice ordförande för Cátedra China samt ambassadör för Minzu University of China.
Jag har publicerat en annan artikel av Kurt Grötsch Venezuela: Kina svarar med full kraft
Frågan är vilka krafter som döljer sig bakom den trasiga EU fånan nu när lån till Ukraina fortfarande är aktuella. I synnerhet när det knappast förs en diskussion om milljarder från medlemsländernars skattebetalare?
Ska Sverige som medlemsland leva upp till den standard av anständigt resonerande som förväntas att de som av svenska skattebetalare är avlönade att praktisera så är tystnaden i sammanhanget tecken på ….. att de redan övergett unionen? Nah! Lönen är för fet i tystnadens förseglade feghet.
Snarare krävs det svar från de svenska representanter om de avtackar sin lön till sådana engagemang.
Återger artikel från Nyhetsbanken:
EU:s ”nödlån” till Ukraina på 90 miljarder euro (961 miljarder SEK) ska behandlas i ett snabbförfarande. Det beslutade Europaparlamentet i Strasbourg i går genom handuppräckning!
Det blev nästan ingen debatt i frågan, trots att två tredjedelar av lånet ska användas för vapen och ammunition, dvs. kriget mot Ryssland, enligt EU-kommissionen.
Det faktum att lånet går kommit till stånd genom alla möjliga juridiska trick och endast var möjligt i form av ett ”förstärkt samarbete” (tre EU-länder deltar inte) bekymrade inte allas parlamentsmajoriteten. För Ukraina gör de allt – i händelse av tvivel offras till och med EU:s enighet, vilket annars till exempel i tvist med Trump, med glädje åberopas…
För att underhålla den ukrainska armén kommer enlöigt Kiev-regimen 600 miljarder euro att behövas de närmaste åren. Enligt Ukainas ekonomiminister Sobolev är det försvarsutgifter som inte täcks av den ukrainska budgeten – och måste därmed komma utifrån. Vilket i klartext betyder att det är EU som förutsätts betala”
(lostineu.eu)
Klart – lån till Ukraina är en absolut nödvändighet, för Rysslands president är inte död än..
Här tas ingen hänsyn till att ukrainska aktörer (CIA) försökt mörda Rysslands president. Utan det är bara fortsätta att stjäla EU medlemsländernars skattekronor för att vinna över Ryssland.
Och som det inte var nog med den sk ledande fredspresidenten. BN lär vara en av medlemmarna i kommande fredsgruppen i Palestina.
Besynnerligt med tanke på följande:
”Israeli military-grade bullets were found in the bodies of children killed during protests in Iran, as revealed during forensic examinations, a source within Iranian security structures told” (TASS).
Ska Sverige som EU medlemsland stötta sådana aktioner gör de sig till medskyldiga i brott. Men sen på andra sidan, det gick jo så bra att döda en svensk statsminister så att stiga i graderna till att ha bidragit till ännu ett mord som på en president i ett av världens största länder, det kanska skulle kunna ge nationen möjlighet till nästa års Fredspris?
Sällan diskuterade fakta..
https://www.youtube.com/watch?v=p-nKu6QGiiY
Alla i och kring Europa befinner sig i ett besvärligt läge.
Men vad det gäller de rysk-europeiska kontakterna har vi sedan den nya självständiga staten Ryska federationen året 1991/1992 gjort precis allt för att kontakterna och diplomatin skulle fungera.
Alla har varit där och tålmodigt suttit vid Putins åtta meter långa vita marmorbord in till de sista timmarna innan den ryska diktaturen inledde sitt storskaliga invasionsföretag i februari år 2022. Vi har haft alla möjliga samarbeten på alla nivåer – ändå fungerade det inte.
Europeiska skattebetalare stod för pengarna på 1990-talet då den ryska staten som gick i princip i statsbankrutt två gånger det decenniet, 1992 och 1998, och städade upp alla stranddrivna atomubåtar i Murmanskfjorden liksom sarkofagen i Tjernobyl. Jag hörde orden från en gammal sovjetisk admiral som strax efter krigsutbrottet 2022 som just sade: ”europeiska länderna gjorde och gav precis allt” – och ändå misslyckades den ryska staten att växa fram till en kombinerad politiskt, diplomatiskt, socialt och juridiskt fungerande modern rättstat. Den ryska självmoderniseringen av den egna staten har alltså misslyckats. Det finns stora framtida risker att Ryssland sakta men säkert håller på att helt enkelt bli en ”failed state”, enkom beroende på inrikesproblemen på hemmaplan.
Ryska ledarskapet har aktivt självt valt bort sin egen stats modernisering och genom åren kraftigt rasat i världsstatistiken och numera är världens mest korrupta industrination (på Transparencys statistikplats 154 av 180 jämförda länder, där plats 180 är sämst).
Det är den egna kombinationen av korruption, förtryck och kraftigt ökad aggressions- och våldsnivå som till slut medfört att den egna ryska politiken misslyckats. Dagens ryska ledarskap har sedan länge politiskt och socialt sökt sig bort från Europa. Putinisterna vill inte ha några kontakter med Europa. Artikelns skribent förstår liksom inte de tio årens senaste ryska anti-politiska utveckling, som började kring året 2012, den är tämligen tondöv för den ryska stat som idag högernationalistiskt byggts upp av Aleksandr Dugins och Ivan Iljins nationalistiska läror. Och i denna ideologi finns ingen plats för en modern europeiskt orienterad rysk stat.
Det är den ryska ledningen själv och dess våldspolitik som ändrats under 25 år, inte de europeiska ländernas värderingar.
De kontakter vi haft och har med Kreml slutar alltid med ryska nej, i alla ämnen. Anledningen är enkel; förlorar den ryska ledningen makten i det egna landet hamnar de antingen i fängelse eller till och med dödas. Den ryska ledningen kan helt enkelt inte avgå från sina maktpositioner – det är därför det är krig. Och för rysk del är detta ett helt olösligt problem. Det ryska ledarskapet har ingen nödutgång i den komplicerade labyrint det självt har stängt in sig självt i.
Det Europa kan hjälpa till med, är i det problemet mycket litet. Europa har de facto ingenting politiskt eller ekonomiskt att ge och erbjuda putinisterna vad gäller en rysk framtid eller en fred på det ryska krig den ryska ledningen ännu behöver för sin egen överlevnad. För det krävs förmodligen att det sker ett dödsfall i den absoluta ryska makttoppen. Koreakriget (1950-1953) – och det olösliga sovjetiska våldet mot den egna befolkningen – tog slut strax efter att Stalin avlidit i mars 1953.
Det är ingen slump.
Varför tror ”Johan” att den ryska staten gick bankrutt på 1990-talet? Har du ”glömt” att Rysslands styrdes av en försupen korrumperad Jeltzin som lät oligarkerna tömma landet på pengar med hjälp av ”rådgivare från väst” samtidigt skickade väst tillbaka en rännil av stöldgodset tillbaka som bidrag! Jag tycker du ska ta ditt selektiva minne och rannsaka dig själv där du tronar på historiens sophög.
Ett vintersäsongs besöksmål särskilt till allehanda russofob
https://simplicius76.substack.com/p/situation-goes-critical-as-kiev-begins
O Ryssland levde på en lögn 1917-48, om Europa, instigerat av de som idag massmördar Palestinier o dödar Nationalstater. Att det ser ut som det gör i världen, beror mkt på att Folket vägrar ta i sina egon.