Europas farliga chansning – River ner den globala finansordningen

🇮🇹 When Giorgia Meloni told the EU to think twice before stealing Russia’s frozen assets, it wasn’t Kremlin propaganda. It was the final voice of sanity in a Brussels asylum. Because what the Eurocrats are doing isn’t just illegal, it’s suicidal piracy. The theft of sovereign… pic.twitter.com/Om3DYejLBl

— THE ISLANDER (@IslanderWORLD) October 22, 2025

24 oktober 2025 https://steigan.no/2025/10/europas-farlige-sjansespill-river-ned-den-globale-finansordenen/

Italiens premiärminister Giorgia Meloni går hårt ut mot att konfiskera Rysslands frysta tillgångar.

När Giorgia Meloni varnade EU att tänka sig för två gånger innan de beslagtar Rysslands frysta tillgångar, upprepade hon inte Kremls propaganda. Hon uttryckte den sista glimten av förnuft i vad som alltmer liknar ett dårhus i Bryssel.

För det eurokraterna försöker sig på är inte bara olagligt – det är självmordspolitik. Konfiskeringen av statligt ägda reserver är inget mindre än ekonomisk piratverksamhet som hotar att spränga arkitekturen i det som har varit den globala ekonomin efter kriget. Detta är vad The Islander skriver (Se även ovan). Nedan återger vi denna kommentar:

Melonis ord var lika rakt på sak som de var framsynta:

”Vi tror, och vi är inte ensamma, att det är nödvändigt att respektera internationella regler och legalitetsprincipen”, sa hon och tillade att EU måste skydda ”den finansiella och monetära stabiliteten i våra ekonomier och inom euroområdet”.

Även Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken är privat oroliga. Europeiska kommissionens förslag att använda mer än 210 miljarder euro i frysta tillgångar från den ryska centralbanken som säkerhet för att finansiera Ukraina under 2026-27 är inte bara olagligt utan också vårdslöst. Sedan Bretton Woods-eran har det globala finansiella systemet vilat på ett enda antagande: att statligt ägda reserver utomlands är fredade. När det förtroendet bryts börjar nationer från Saudiarabien till Indien fråga: ”Vem står näst i tur?”

Från förvarare till konfiskator.

När en västerländsk institution som Belgiens Euroclear upphör att vara en neutral förvarare och blir ett instrument för politisk hämnd, korsar den en Rubicon. Den förvandlas från infrastruktur till slagfält. Över hela det globala Syd uppmärksammar centralbankirerna detta – inte med upprördhet, utan med tydlighet. De förstår att väst har använt det monetära systemet som vapen, och att det enda logiska svaret är att börja avveckla det.

Resultaten är redan synliga. Av-dollarisering, av-euroisering och icke-västerländska lösningsmekanismer är inte längre abstrakta debatter i akademiska tidskrifter – de är överlevnadsstrategier. BRICS+-länderna, tillsammans med viktiga partners i Asien, Afrika och Latinamerika, försöker isolera sig från västerländska risker för konfiskering. Konsekvenserna för euron och Europas ekonomiska trovärdighet kommer att bli djupa och oåterkalleliga.

Desperationen hos ett fallande block

Det här handlar inte längre om Ukraina. Det kriget är i praktiken förlorat. Det som återstår är en bränd jord-politik från ett EU som har misslyckats med att vinna på slagfältet och nu försöker köpa tid genom ekonomiskt sabotage. Ändå kan inget finansiellt system överleva när dess grund, förtroende, är krossat. Genom att förvandla statliga tillgångar till instrument för att finansiera krig har Bryssel krossat murverket som upprätthöll den globala monetära ordningen.

Och om Ryssland, som västerländska experter gärna påstår, bara är en ”bensinstation med kärnvapen”, varför denna besatthet av att plundra det? Varför riskera hela Europas ekonomiska trovärdighet för en symbolisk seger? Sanningen är smärtsamt enkel: väst är i ekonomiskt trångmål och panikslaget. Europeiska pensionsfonder, dollarexponerade banker och bräckliga obligationsmarknader utnyttjas för att hålla en ukrainsk stat flytande som är fast i korruption och insolvens.

Moskvas motattack

Moskva ligger dock redan två steg före. President Vladimir Putin har gjort det klart att Rysslands svar inte kommer att vara ett vedergällningsbeslag av tillgångar – det kommer att vara strukturellt. Att skapa guldstödda handelsuppgörelser, BRICS+-bankalternativ och swappar baserade på nationella valutor är inte retorik, utan politik. Budskapet till det globala syd är otvetydigt: valutareserver i västerländska institutioner är inte längre säkra.

På så sätt behöver Ryssland inte vinna juridiska processer i Haag. Det behöver bara visa att det västerländska finansiella systemet inte längre är trovärdigt. När trovärdigheten avdunstar kollapsar den ”regelbaserade ordningen” under hyckleri.

En självförvållad kollaps

Den stora ironin är att EU, genom att försöka straffa Ryssland, har uppnått precis vad Moskva ville: att avslöja den västerländska ordningen som rovgirig, politiserad och ohållbar. Att använda finanssektorn som ett vapen var tänkt att isolera Ryssland. Istället isolerade det Europa. Det som en gång var hörnstenen i globalt förtroende ses nu som ett partiskt verktyg som det vore dumt att lita på för vilken icke-västlig makt som helst.

Till Melonis förtjänst kan räknas att hon förstod detta. Hennes uttalande var inte uppror utan realism – ett erkännande av att lag, inte ideologi, måste styra internationell finans. USA, med stöd av dollarns status som reservvaluta, har råd med tillfällig vårdslöshet. Europa har inte det. Genom att ge upp sin ekonomiska neutralitet till krigspolitiken har EU spelat bort sin ekonomiska själ på en kollapsande front.

Masken har fallit av eftersom Ryssland har överlevt sanktioner, diversifierat sin ekonomi och utökat handeln genom icke-västliga korridorer. EU, oförmöget att vända sitt strategiska misslyckande, tar till stöld.

Historiens dom

Historien kommer att minnas att det inte var Moskva som förstörde den finansiella ordningen efter kriget. Det var Bryssel. Konfiskeringen av statliga reserver markerar slutet på det västerländska monopolet på globalt förtroende.

Så ja, Giorgia Meloni förtjänar beröm – inte som dissident, utan som den enda ledaren som kom ihåg att internationell rätt inte är valfri. Europa har straffat sig självt i sitt försök att straffa Ryssland.

Kommentar på steigan.no: EU djupt splittrat

Det finns bara fyra EU-länder som har uttalat sig för att konfiskera Rysslands frysta tillgångar: Tjeckien, Estland, Polen och Tyskland. Östeuropeiska länder som Litauen, Lettland och Slovakien har också signalerat stöd i en liknande riktning, men utan sådana uttryckliga uttalanden. Andrej Babiš, ledare för det tjeckiska oppositionspartiet ANO och troligen blivande premiärminister efter parlamentsvalet i oktober 2025, har inte kommenterat detta direkt, men baserat på hans ståndpunkt i kriget i Ukraina är det troligt att han inte kommer att stödja det.

Frankrike, Italien, Ungern och Belgien har tydligt motsatt sig detta. Österrike kräver en ”vattentät” rättslig grund för att undvika att skada EU:s trovärdighet.

I Norge menar ekonomer som Håvard Halland och Knut Anton Mork att Norge skulle kunna garantera lånet för att hjälpa EU att övervinna motstånd från länder som Belgien och Frankrike. Starka krafter i Norge skulle därför riskera oljefonden för att stödja en konfiskering av Rysslands medel.

Financial Times skriver att EU undersöker möjligheten att använda 170 miljarder euro av Rysslands frysta tillgångar för att finansiera Ukraina och att Europa inte har något annat val än att beslagta frysta ryska tillgångar.

Globalt har Kina uttalat sig starkt mot planer på att konfiskera ryska tillgångar och Saudiarabien har hotat att sälja europeiska obligationer.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.