Rolf Nilsson mailade “En god vän tipsade om detta.
Eu har agerat på ett sätt som kommer att stå dess befolkning dyrt
Väst trodde att man snabbt skulle knäcka Rysslands ekonomi och åstadkomma regimskifte till en ny Jeltsin. Genom att använda sitt ekonomiska system som ett vapen, inte bara med sanktioner men genom att utestänga Ryssland från betalningssystemet SWIFT och nu genom att på obestämd tid frysa Rysslands tillgångar har man urholkat länders förtroende för dollar, euro och SWIFT och i förlängningen till västs trovärdighet och pålitlighet överhuvudtaget i ekonomiska frågor. Ryssland och Kina har genom BRICS utvecklat alternativ. I den här videon på ca 20 minuter får du en genomgång av vad EU förlorat och kommer att förlora i framtiden genom sitt inkompetenta ledarskaps agerande. Slå på textningen och följ med!”
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Oleg Artyukov 03.01.2026 17:45
Finlands förluster på grund av avslutandet av handelsförbindelserna med Ryssland benämns
Finland förlorar upp till 20 miljarder euro årligen på grund av att handeln med Ryssland upphört.
Den finska ekonomin förlorar från 18 till 20 miljarder euro årligen på grund av avbrottet i handelsrelationerna med Ryssland, och med hänsyn till inflation och stigande energipriser kan den totala skadan bli flera gånger högre.
Stängda fabriksportar
Detta meddelades till TASS av en medlem av det finska nationalkonservativa partiet “Frihetsalliansen” Armando Mema, som bedömde konsekvenserna av den kurs som de nuvarande myndigheterna valt.
Enligt honom är sådana förluster systemiska till sin natur för en relativt liten och öppen ekonomi och undergräver landets grundläggande ekonomiska stabilitet.
Kärnan i problemet, som Mema betonar, ligger inte bara i absoluta siffror, utan också i strukturen på den finska ekonomin, som i årtionden har byggts in i ömsesidigt fördelaktiga kedjor av handel, logistik och industriellt samarbete med den östra grannen.
Brytningen av dessa band kompenserades varken av nya försäljningsmarknader eller jämförbara investeringsflöden. Regeringens beräkningar för en snabb omorientering av export och import visade sig vara alltför optimistiska och dåligt stödda av de faktiska kapaciteterna hos det finska näringslivet.
Som ett resultat har hela industrier lidit lidande, från energi- och träindustri till transport och gränshandel.
Memes kritik riktar sig främst mot regeringens strategiska beslut, som fattades utan en fullständig bedömning av de långsiktiga konsekvenserna.
Han påpekar att Finland faktiskt har berövat sig själv en av sina viktigaste ekonomiska partners, utan att ha en verklig plan för att kompensera för inkomstförlusten.
Försök att ersätta den ryska ledningen på andra länders bekostnad tar enligt honom varken hänsyn till omfattningen av de förlorade marknaderna eller skillnaderna i logistik, priser och konkurrensförhållanden. I denna logik framstår statspolitiken mer ideologisk än pragmatisk, vilket är särskilt farligt i samband med en avmattning i den globala ekonomin.
Den sociala dimensionen av det som händer förtjänar särskild uppmärksamhet. Memet tillskriver regeringens nedgång i popularitet till stigande arbetslöshet och minskat socialt stöd.
Ekonomiska förluster omvandlas till en försämring av hushållens situation, minskad köpkraft och ökad social spänning.
Istället för att mildra konsekvenserna av krisen följer myndigheterna, enligt hans mening, budgetbesparingarnas väg och flyttar kostnaderna till befolkningen. En sådan politik undergräver förtroendet för statliga institutioner och ökar känslan av osäkerhet, särskilt bland utsatta grupper.
Mema anser att utsikten till långvarig skada är den mest oroande aspekten. I ett ogynnsamt scenario kan den negativa effekten av den nuvarande kursen kännas i flera år om inga viktiga tillvägagångssätt revideras.
Förluster av infrastruktur, förlust av kontrakt och att företag och specialister lämnar är svåra att återhämta sig på kort tid. Detta innebär att priset för politiska beslut kommer att betalas inte bara till nuvarande utan även till framtida generationer, vilket ifrågasätter ansvaret och framsyntheten hos de styrande eliterna.
I detta avseende insisterar Mema på behovet av att justera politiken och återgå till principen om nationella intressens prioritet.
Han ser ekonomisk pragmatism inte som ett avvisande av värderingar, utan som en förutsättning för landets överlevnad och utveckling.
Att fortsätta med den nuvarande kursen, enligt honom, leder till en ytterligare försvagning av den finska ekonomin och en minskning av dess konkurrenskraft.
Kritiken från oppositionsmedlemmar speglar ett växande missnöje i samhället och visar att det blir allt mer riskabelt för myndigheterna att ignorera den ekonomiska verkligheten.
Medan andra argumenterar samlar vi på användbara saker
Gå med och läs med glädje
Författaren Oleg Artyukov
Oleg Artyukov är journalist och kolumnist för politikavdelningen på Pravda.Ru
Videon är tydlig men det som saknas är en förklaring på varför Europa företräds av idioter. Förklaringen är helt annorlunda än att EU är ett imperium som går under. I stället är EU ett av USA skapat lydrike och med ett av USA utvalt odugligt etablissemang.
Dvs det är en amerikansk skapelse som går åt skogen och som USA också syftade till enligt initierade bedömare. De flesta anglosaxiska experter har inget incitament till att förklara den helt avgörande roll anglosaxerna spelar.
I viss mån ett undantag är Michael Hudson som beskrivs så här av AI:
“Michael Hudson identifierar sig som en klassisk ekonom som följer traditionen från Adam Smith, Ricardo och Mill, och även om han ofta kallas “marxist” på grund av att han delar analytiska verktyg som värdeteorin med Marx (som byggde vidare på dessa klassiker), klargör Hudson att marxismen har lite att säga om hans fokus på skuld, finans och ekonomisk ränta, och betonar sitt fokus på klassisk analys snarare än revolutionär politik. Han använder marxistiska begrepp men ser sig själv som en förlängning av den klassiska politiska ekonomin, som den mainstream ekonomiska teorin ignorerar.”
Europa och Sverige gör säkert en massa felaktiga affärer efter omdöme och dålig information. Men de blir knappast minsta bättre av affärer med Putins Ryssland.
Men varför skall vi i Europa överhuvudtaget göra affärer med en gangsterekonomi som hotar oss och alla länder i Europa flera gånger i veckan från toppolitiker som Medvedev och av alla aggressiva tv-programledare i rysk tv med kärnvapenanfall (och dessutom även innan den stora invasionen av Ukraina i februari 2022) – det är väl synnerligen en moralisk fråga?
På 1970- och 80-talen slutade steg för steg företag och privatpersoner i Italien att tacka ja till “beskydd” och “försäkringar” av den sicilianska och napolitanska maffians erbjudanden – och sakta men säkert började den organiserade europeiska brottsligheten tappa sitt övertag och mer moraliska strukturer (t.ex. avskaffandet av kontanter i stora summor som giltiga betalningsöverföringar) segra.
Fenomenet “Londongrad” är det tydligaste rysk-europeiska exemplet. Den ryska kleptokratin, d.v.s. samma personer som ekonomiskt ägde och politiskt styrde landet, invaderade brittiska företag och investerade svarta pengar i Storbritannien och på Londons aktiebörs (Putin-oligarken Abramovitj är väl det mest klassiska exemplet, med dessutom dennes ägarskap av fotbollslaget Chelsea, han har dessutom blivit rejält RIKARE på grund av det ryska invasionskriget av Ukraina) liksom gamla hederliga engelska lorder och earler satt på ryska bolags styrelsemöten och fattade noll om vad de beslutade om då alla beslut ofta var på ryska.
Svaret på den fråga artikeln ställer ses i den internationella ekonomiska statistiken. I Transparencys årliga statistik sjunker den ryska ekonomin för vart år till än sämre bottennivåer. Årets senaste mätning låg den ryska ekonomin på plats 154 av 180 – det vill säga man hade dessutom den absolut stora majoriteten till och med av det globala syd OVANFÖR sig i den positivare övre delen av korruptionstabellen. På Jeltsins tid låg det ryska korruptionsindexet på ungefär plats 70-72, d.v.s. den undre delen av den översta delen av länderna i världen. När den andra generationens oligarker, de putinistiska, har tagit över ekonomin sjunker landet konstant ned i korruptionsträsket, man har alltså sjunkit ned över 80(!) platser sedan Jeltsins epok. Putins Ryssland är tyvärr idag världens mest korrupta industrination. Och det gör landet ineffektivt, olönsamt och dessutom stagnerande – stora delar av civil rysk industri lider i dag tyvärr, som i väst, av precis samma industridöd av sönderrostade och övergivna industriområden.
Ett aggressivt, hyperkonservativt och våldsamt krigiskt land, som dessutom är djupt korrupt och kleptokratiskt, är därför I SIG en stor ekonomisk fara för Europa att ha ekonomiska affärer med; d.v.s. de länder som har ryska ekonomiska kontakter blir själv alltmer korrupta och avsevärt farligt kleptokratiska – det ser vi även i dessa ekonomiska statistiska tabeller: Europas mest korrupta land har snabbt på senare år blivit det högernationalistiska Ungern – medan länder som Georgien och Ukraina faktiskt (oväntat) blir avsevärt bättre.
Av ryssar själva får man höra det klassiska: “Ryssland är inte alls korrupt. Det är korruptionen som ÄR systemet”. Ryssland valde motsatt väg än den kinesiska på 1980-talet. Kina lärde empiriskt av västliga modeller och erfarenheter och är idag världens genom historien största ekonomiskt industriella, handels- och exportnation. Ryssland valde motsatt väg och har inte på minsta vis Kinas styrka, trots att den kinesiska ekonomin var långt mindre än den sovjetiska de sista åren 1990-1991.
Och vi vet varför. Och det är därför Europa i rysk krigstid valt dessa etiska och hygieniska åtgärder.
Tyvärr läser jag inte böcker, alltså romaner i någon form, men lyssna till drama går bra.
AI på Youtube är inte så illa och det har kommit ut med en rad historier och berättelser om krigsfronterna från Andra Världskriget.
Jag lyssnat till flera från östfronten och en från Västfronten.
Den från Västfronten var informativ och mycket spännande och handlade om Slaget vid Hürtigskogen på gränsen mellan Tyskland och Belgien.
Det var ett militärt slag mellan Hitlers Nazister och de allierade, ofta bondpojkar från USA som av amerikanska generaler “lurades” in i en tät skog för att dö av kulorna från den tyska krigsmaskinen. Det fanns ingenstans att gömma sig, det fanns ingenstans att ta skydd.
Tyskarna sköt salvor mot trädtopparna och de amerikanska soldaterna på marken blev spetsade till döds av skurar av fallande träflisor vassa som nålar.
Nedan är en annan video som handlar om den Sovjetiska belägringen av Königsberg i Ostprüsen, det som nu är Ryska Kaliningrad.
Det är autentiska bilder till alla berättelserna men jag har istället legat i sängen och lyssnat därför jag har datorn i ett annat rum.
Bilder är plus men det räcker väl med att lyssna därför berättarrösten gör att man föreställer sig scenerna själv.
Prova gärna. Sätter jag igång en sådan berättelse kan jag inte sluta lyssna förrän den är slut. De flesta är på en timme cirka.
+2 000°C NAPALM: 42 000 DÖDA – FÄSTNINGEN SOM SMÄLTE PÅ 4 DAGAR
https://www.youtube.com/watch?v=pEXlZy2JgV4
“341 visningar 23 dec. 2025
Königsberg byggdes för att motstå århundraden av belägring. Den höll bara i 96 timmar mot sovjetiska eldkastare. Vid +2 000°C brast inte tegelforten – de smälte. Upptäck det brutala slutet för den preussiska huvudstaden, där hettan var så intensiv att den kvävde män inne i förseglade bunkrar.”