EUs hållning till Israels ockupation av Palestina

Anförandet hölls vid ett möte i Farsta 26 mars 2026 med Solidaritetsnätverket Sverige-Palestina som arrangör. EUs hållning till Israel och Palestina är mycket svåröverskådlig, motsägelsefull och tvetydig. De 27 medlemsländerna har ofta skiljaktiga uppfattningar i olika sakfrågor. Anförandet är en sammanställning av antal kända händelser, men gör inte anspråk att ge en fullständig bild.

Jan-Erik Gustafsson – som skriver i mail till mig ”Anders,

”Möte i Farsta i söndags uppskattades, Här kommer mitt anförande. Det är ingen ”flytande” text… Mötet tyckte att det jag sa borde på något sätt publiceras. Har skickat det till andra och har sagt att jag har inget emot att anförandet publiceras i deras mejlnätverklistor.

Om vi inte hörs före påsk så Glad Påsk även i dessa dystra tider!”

___________________________________________________

Föredraget.

Det var först 15 juni 1980 som de då nio EU-länderna formulerade en gemensamt uttalande, the Venice Declaration, om ockupationen och konflikten Israel- Palestina. Före dess hade Egypten och Israel i mars 1979 signerat ett fredsavtal baserat på Camp David avtalet under USAs ledning.

Venedig uttalande slog fast tre grundläggande principer som följt med EU under decennier:

1)Palestiniers rätt till självbestämmande; 2) Israels rätt till säkerhet och existens; 3) Ett slut på Israels ockupation av palestinska territorier och byggandet av illegala bosättningar efter sex-dagarskriget 1967.

Uttalandet opponerade sig också mot Israels krav på att ändra Jerusalems status, PLO måste ta del i fredsförhandlingar, men uttalande nämnde inget om att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat land eller Palestina som en självständig stat.

EU-kommissionen upprättade en delegation i Tel Aviv 1981, och från 1994 ett representationskontor för Västbanken och Gasa 1994 för att bidra till fredsförhandlingar på basis av en tvåstatslösning.

1988 utropade PLO:s exilparlament formellt en självständig palestinsk stat som erkändes av drygt 80 länder huvudsakligen i Afrika och Asien. Utropandet kan ses som att PLO accepterade en tvåstatslösning, där PLO även erkände FN:s säkerhetsråds resolution 242 från 1967, som kräver Israels reträtt från ockuperade områden.

I september 1993 undertecknades Osloavtalet, en principöverenskommelse om begränsat palestinskt självstyre på Västbanken och i Gaza. PLO erkände formellt Israels rätt att existera inom säkra gränser, och Israel erkände för första gången PLO som det palestinska folkets representant. Den palestinska myndigheten inrättas.  I en principdeklaration i Osloavtalet kom parterna överens om att en framtida tvåstatslösning är slutmålet. En palestinska stat skulle utgöras av Gaza och Västbanken med gränser efter den gröna linje, ej som en permanent gräns, som överenskoms i ett stilleståndsavtal i kriget mellan Israel och Arabstaterna 1949

Ett interimsavtal om associering av handel och samarbete ingicks mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG, EU:s föregångare) och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) på den palestinska myndighetens vägnar 1997. Avtalet föreskriver tullfritt tillträde till EU:s marknader för palestinska industrivaror och en utfasning av tullar på EU:s export till Palestina under fem år. Ett avtal om ytterligare liberalisering av jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter samt fisk och fiskeriprodukter trädde i kraft den 1 januari 2012. Det sistnämnda avtalet gällde ursprungligen i tio år, men förlängdes med ytterligare tio år 2021.

I juni 2000 sluts ett associationsavtal mellan EU och Israel som sträcker sig över flera områden, som handel, forskning, energi och miljö. Avtalet grundar sig på respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer (Artikel 2). EU är Israels största handelspartner, och avtalet ger Israel förmånliga handelsvillkor. EU har vidare associationsavtal med Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Tunisien, Marocko, Ukraina som instrument för att utöka politisk och ekonomisk makt och sina marknader.

Utrikesminister Malmer Stenergard svarar på en fråga i riksdagen från Azra Muranovic (s) 27december 2024 att hon tror på dialog och menar att en bilateral relation med Israel, då båda kan tala om samarbete och framföra kritik, är vägen framåt. ”Associationsavtalet är en central plattform för denna dialog. Här ingår att understryka Israels folkrättsliga skyldigheter. Regeringen har aktivt drivit frågan om förbättrat humanitärt tillträde och det humanitära stödet till Gaza har ökat med över en halv miljard kronor sedan oktober 2023”. Regeringen är också tydlig med att bosättarvåldet och expansionen på Västbanken måste upphöra och agerar för ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare.

EU ingick 2002 tillsammans med FN, USA och Ryssland i Mellanösternkvarteten för att verka för en supranationell diplomatiskt lösning av Israel-Palestina konflikten. Mellan 2007 – 2015 var Israelvännen Tony Blair kvartettens utsände.

Europeiska Rådet identifierar 2003 i sin säkerhetsstrategi (ESS) lösningen av konflikten Israel-Palestina som en strategisk prioritet. Europeiska rådet infogade i sin Globala strategi 2016 att EU hade ambitionen att hantera Israel-Palestinakonflikten med målet att verka för ”utsikten av en livskraftig två-stats lösning baserad på 1967 års gränser med lika landavträdelser, och återskapa villkoren för meningsfulla förhandlingar”.

Hamas infördes i EUs terrorlista 2003. Efter det har EU tillämpat  en ”no-contact policy”. Denna hållning bekräftades åter efter Hamas seger i det palestinska valet 2006 – ett val som splittrade det palestinska politiska landskapet.

Internationella domstolen i Haag (ICJ) slog 2003 fast att separationsmuren som Israel bygger på Västbanken bryter mot internationell lag. Domstolen kräver att muren ska rivas och att Israel skall återlämna konfiskerad mark och kompensera för förstörd egendom. Den säger också att de stater som undertecknat fjärde Genève-konventionen har ett ansvar för att Israel agerar enligt internationell humanitär rätt. FN:s generalförsamling har antagit en resolution som stödjer domen.

2008 avslöjar Per Gahrton i Aftonbladet  att EU-kommissionen under största möjliga tystnad antagit en viljeförklaring, där man sade sig vilja stärka banden med den israeliska staten, särskilt vill kommissionen bjuda in Israel till ett militärt och säkerhetspolitiskt samarbete. Vid ett EUs utrikesministermöte senare under året antogs ett program ”för stärkande av den politiska dialogen med Israel” och släppa in Israel i EUs utrikes- och säkerhetspolitik.

Det skall hållas toppmöten mellan ordförande i EUs institutioner och Israels president och premiärminister. Israels skall få till träde till EUs säkerhetskommitté (PCS). Israeliska experter  skall inbjudas till EUs arbetsgrupper som ägnar sig åt fredsprocessen i Mellersta Östern, mänskliga rättigheter, kamp mot terrorism och organiserad brottslighet, EUs utrikes- och försvarspolitik, och vapenkontroll. Israel ska konsulteras inför EUs agerande i Mellersta Östern och inbjudas att delta i vissa av EUs utlandsoperationer.

Gahrton drog slutsatsen att EU i praktiken slutit en säkerhetspakt med Israel. Alla drömmar om EU eller EU-stater som medlare kan lämnas därhän.

 EUs forskningspolitik har sedan millenium skiftet skett inom ramen för  det som kallas det europeiska forskningsområdet (ERA). Svenska kommissionären Cecilia Malmström betonade i oktober 2008 i tal på Kungliga Vetenskapsakademien att hög standard i utbildning forskning och innovationer av världsklass är vitalt för Europa. Från 2014 har EUs forskningspolitik  uppgraderats genom ramprogrammen Horizon 2020 (2014-2020, 80 miljarder euro) och nuvarande Horizon Europa (2021-2027, 100 miljarder euro). Ramprogrammet innehåller prioriterade forskningsområden för att göra EU världsledande. Inför framtagandet av ramprogrammet Horizon 2020 ingick Carl Bildt 2011, då som företrädare för tankesmedjan Rand Corporation, i en expertgrupp för att ta fram EUs första säkerhetspolitiska program som integrerats i ramprogrammet. Israel deltar som en medlem i EU utan att vara medlem i dess institutioner, och är en eftertraktad  partner, särskilt inom det säkerhetspolitiska området.

Artikel 19 i ramprogrammet 2020 uttrycker att ”all forskning och innovationsaktiviteter  som genomförs under Horizon 2020 måste vara förenligt med etiska principer och relevant nationell, Union och internationella lagstiftning”. Dessa nödvändiga stadganden har gjorts i EUs lagstiftning och genomföranderegler för att ”försäkra respekten av positioner och åtaganden i enlighet med internationell lag och icke erkännandet av EU av Israels suveränitet över de ockuperade territorierna av  Israel sedan juni 1967”.

Horizon Europaprogrammet, som beskrivs som ”ett vetenskapligt forskningsinitiativ för att utveckla ett hållbart samhälle i Europa”  har sedan oktober 2023 fram till september 2025 tilldelat ca 475 miljoner euro till 348 israeliska startups och forskningsprojekt, varav många drivs av före detta IDF-soldater och underrättelseofficerare. År 2024 beviljade EU 220 miljoner euro i bidrag till 179 israeliskt drivna företag och initiativ. Israel kom på tredjeplats för ett särskilt  ”acceleratorbidrag” efter Frankrike och Tyskland för att stödja små- och medelstora företag som arbetar för att förbättra livet i Europa.

Under åren med Horizon enligt EUs databas är de största israeliska mottagarna över finansierade initiativ universitet och forskningsinstitut. Weisman Institute of Science, Hebrew och Tel Aviv universitet har alla samlat på ca halv miljard euro, Technion 316 miljoner euro. EU-finansiering stöder indirekt militär teknik och innovation , som kan användas i humanitära kriser och krig, vilket pekar på ett etiskt dilemma. I strid med att EU inte erkänner de ockuperade territorierna betraktas det illegala Ariel universitet på Västbanken som en ”stakeholder i Israel” och är listat i ett Horizon 2020 projekt (GEO-CRADLE).

De första reaktionerna efter 7 oktober från EU var övertydliga. EU kommissionens ordförande Urusla von der Leyen fördömde attacken av Hamas och uppmanade till solidaritet med Israel,  liksom Josep Borell, Roberta Metsola, kommissionärer och ordföranden i Parlamentets grupper. Israeliska flaggor visades på EUs byggnader och i många huvudstäder. Von der Leyen och Metsola besökte Israel och träffade Nethanyau 11 oktober för att visa sitt stöd. Israel uppfattade detta stöd som frihet och samtycke till obegränsade militära aktioner mot Hamas.

Politiskt var EUs och medlemsstaternas budskap att fördöma Hamas 7 oktober aktioner, eld upphör och frisläppandet av gisslan, och försäkran att civila i Gaza har tillgång till humanitär hjälp. Josep Borrell presenterade EUs linje med palestinske premiärministern  Mohammad Shtayyeh som tre ”ja” och tre ”nej”. Nej till förflyttning av Gaza’s befolkning, inga territoriella förändringar, och nej till att skilja ut Gaza från övriga Palestina. Ja för att Palestinska myndigheten skulle återvända till Gaza, större medverkan av Arabstaterna och ökad kraft i EUs statsbyggande process för Palestina. Men ingen brytning i samtalen med Israel och inga åtgärder mot associationsavtalet.

Den ungerske kommissionären Olivér Várhelyi gjorde ett uttalande direkt efter 7 oktober om att stoppa all finansiellt stöd till Palestina (ej humanitärt), men fick snabbt dra tillbaka det. Till en början drog EU tillbaka humanitärt stöd från NGO inkl UNRWA för påstått stöd till Hamas, men stödet till UNWRA återupptogs (50 miljoner euro)  i januari 2024. Från 7 oktober till januari 2025 förde EU över 713 miljoner euro från medlemsstaterna och 303 miljoner euro ur EU-budgeten som humanitär hjälp till olika organisationer.

Kriget och Israels aktioner har också fram till juli 2024 skapat ett hål på 1,8 miljarder euro i palestinska myndighetens budget. Från juli 2024 har EU börjat fylla på budgeten, men med villkor om administrativ och institutionella reformer och förändringar i socialförsäkringssystem och utbildning. Särskilt de israeliska kraven på förmåner till palestinska fångar i Israel och deras familjer ska ses över och ändringar i textböcker som kritiserar Israel eller glorifierar politiskt våld. Villkor som minskar den palestinska myndighetens förtroende bland befolkningen och knäfall för den israeliska krigsmaskinen. Några betecknar villkoren som utpressning för att dra fördel av den palestinska myndighetens pressade situation.

EU är också delaktig Donald Trumps fredsplan för Gaza. ”Europeiska rådet i slutsatserna från 18 december 2025 välkomnar antagandet av FNs säkerhetsråds resolution 2803 om inrättandet av fredsstyrelsen samt en tillfällig internationella stabiliseringsstyrka, så som det anges i den övergripande planen för att få ett slut på Gazakonflikten. Rådet bekräftar EUs starka engagemang för internationell rätt och för en övergripande , rättvis och varaktig fred som bygger på en tvåstatslösning i enlighet med relevanta resolutioner från FNs säkerhetsråd, där två demokratiska stater – Israel och Palestina – existerar sida vid sida i fred inom säkra och erkända gränser. Europeiska unionen kommer att bidra till alla ansträngningar för att nå denna lösning”, skriver rådet.

På World Economic Forum 22 janauri 2026 presenterade Jared Kushner inför Donald Trumps egenmäktiga fredsråd (Board of Peace) en projektplan   för Gaza’s framtid eller Projekt Sunrise. En plan för att utplåna den palestinska kulturen och bygga ut Gaza till ett framtida futuristiskt storskaligt infrastrukturprojekt. Gaza blir en del i korridoren mellan Indien, Mellersta Östern och Europa som lanserades 2023 inom ramen för G20 med undertecknat stöd från USA, Indien, Saudarabien, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Israel och EU, IMEC (India-Middle East-Europé Economic Corridor) . Detta IMEC är tänkt som ett västerländskt alternativ till Kinas ”Belt and Road Initiative”. Iran är det största hindret för den här planen. Tänkt att främst finansieras av privata och kommersiella aktörer, men kan involvera europeiska och amerikanska banker som deltar i EUs globala portal eller amerikanska mekanismer. Gaza – en WEF-inspirerad smart stad med betoning på digitalisering, högteknologi och modern teknokratisk styrning – en dystopisk teknokratisk fantasi.

En Thomas Maddock , Center for European Reform skriver 17 december 2025 att ”EU skall använda sitt inflytande över Israel för upprätthålla den legala internationella ordningen, vilken EU självt är beroende av. År av inaktivitet har resulterat i Gaza’s förstörelse, som lämnat EUs regionala rykte i ruiner. Dess förmåga att påverka partners har blivit kraftigt försvagad, vilket presenterar långsiktiga problem för EUs globala mål…Skulle Israel fortsätta sin uttalade politik att lägga under sig palestinskt land och göra en tvåstatslösning omöjlig, med tyst medgivande av USA, kommer de destabiliserande effekterna för regionen och EU att bli oundvikliga. Kostnaden kommer inte att drabba bara den palestinska befolkningen, även om de förvisso kommer att lida mest. En förnyad ström av palestinska flyktingar kommer att öka bördan på instabila länder i regionen. Effekterna vill också bli kännbara i Europa, antingen genom vågor av migration, eller som reaktion på EUs handlingsförlamning, som ytterligare splittrar EUs medlemsländer. Om EU önskar behålla även de vaga principerna från Venedig 1980, som att spela en meningsfull regional roll, så är en enhetlig hållning omedelbart nödvändig, vilken sätter framtvingandet av respekt för internationella normer i centrum”.

Endast EU-landet Spanien har fördömt Israel-USA angrepp på Iran, Operation Epic Fury,  som ett brott mot folkrätten enligt FN-stadgan. Under våren 2026 har det annonserats att EU skall lägga fram en ny Mellersta Östern strategi.

Litteratur

Europeiska rådets slutsatser 18 december 2025- EUs ståndpunkt om situationen i Mellanöstern.

Kushners ”nya Gaza” och den planerade korridoren från Indien. Steigan.no 25 mars 2026

Lister Tim, From ending conflicts to joining wars, ex-British PM Blair vies for Gaza reconstruction job with credentials and controversy. CNN 1 Oct 2025

Maddock Thomas, Fixing the EU’s broken Israel-Palestine policy. Centre for European Reform, 17 December 2025.

McNeil Sam, EU lays out new tariffs and sanctions on Israel over war in Gaza. AP 17 Sept 2025.

Sinem Akgul-Acikmese & Soli Özel, EU Policy towards the Israel- Palestine Conflict: The Limitation of Mitigation Strategies. The Internation Spectator, vol 59, No 1 59-78, 2024.

Torstensson Gösta, EU och Israel utvidgar handeln och sluter hemlig säkerhetspakt. Kritiska eu-fakta februari 2009.

UN Security Council Resolution 2803 (2025) on President Donald J. Trump’s Comprehensive Plan to End the Gaza Conflict.

Wojnarowicz Michal, After October 7: EU Policy towards the Israeli- Palestinian Conflict in 2023-2024.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.