Redaktör Jan-Erik Lindblom på Ryska Posten har skrivit denna tankeväckande artikel. EU:s stora dubbelmoral: talar om frihet – förbjuder information
EU säger sig försvara demokratin
EU älskar att tala om demokrati. Det är nästan ett mantra i Bryssel. Demokrati, öppenhet, rättsstat, pluralism, fri press. Orden återkommer i tal efter tal, i resolutioner, i kampanjer och i självhögtidliga deklarationer om hur unionen står som ett moraliskt alternativ till auktoritära system.
Men så fort informationsflödet blir obekvämt verkar dessa principer plötsligt få undantag.
Sedan 2022 har EU förbjudit sändning och distribution av ryska statsmedier som RT och Sputnik inom hela unionen. Förbudet omfattar tv, satellit, appar, webbplatser, IPTV och sociala plattformar. Motiveringen har varit att dessa medier används som verktyg i vad EU beskriver som rysk informationskrigföring.
Här uppstår dock en obekväm fråga som EU sällan vill diskutera öppet: hur långt kan man begränsa information i demokratins namn innan man själv börjar använda metoder som liknar dem man säger sig bekämpa?
Från fri press till kontrollerad information
EU:s försvar är att detta inte handlar om censur utan om säkerhet. Men i praktiken betyder det att unionen anser sig ha rätt att avgöra vilka medier medborgarna får och inte får ta del av. Det är staten – eller i detta fall en överstatlig struktur – som bestämmer vilken information som är legitim och vilken som ska stängas ute.
Det är svårt att inte se dubbelmoralen.
När andra länder begränsar medier talar EU om censur, auktoritära tendenser och hot mot demokratin. När EU gör samma sak kallas det i stället för skydd av demokratin. Metoden är i grunden densamma, även om retoriken skiljer sig åt.
Blockeringarna fungerar inte ens
Det mest talande är kanske att blockeringarna inte ens fungerar särskilt bra. Flera rapporter visar att RT och Sputnik fortfarande är lätt åtkomliga i stora delar av unionen trots sanktionerna.
En granskning visar att förbjudna ryska medier fortfarande är lätt tillgängliga i stora delar av EU. Blockeringarna varierar kraftigt mellan medlemsländerna och internetleverantörerna har ofta misslyckats med att genomföra dem effektivt.
Det säger något om hela projektet. EU vill framstå som en försvarare av öppenhet, men försöker samtidigt kontrollera vilka röster som får höras. Unionen vill beskriva sig som motsatsen till auktoritära system, men använder ibland verktyg som påminner om just sådana system.
Den obekväma parallellen till Sovjet
Det finns ändå en historisk parallell som är svår att bortse från.
Under sovjettiden motiverades begränsningar av utländska medier med att de var destabiliserande, fientliga eller farliga för samhället. Staten ansåg sig veta vilken information människor borde skyddas från. Medborgaren förväntades inte själv kunna avgöra vad som var sant eller falskt.
Det är samma Sovjetrelaterade logik som många nu ser i EU:s agerande. När makten bestämmer vilka medier som anses acceptabla, vilka röster som får höras och vilka perspektiv som ska stängas ute, uppstår frågan om hur stor skillnaden egentligen är i själva metoden.
När staten säger: ”Det här får du inte läsa, inte för att det är olagligt, utan för att vi anser att det är skadligt för dig”, då har man redan tagit ett steg bort från den öppna debatt som demokratin sägs bygga på.
Vem avgör vad du får läsa i framtiden?
Det är också därför flera politiska grupper inom Europeiska parlamentet har varnat för att sådana blockeringar kan skapa prejudikat.
Om det i dag är ryska medier som stoppas med hänvisning till säkerhet – vilka medier kan stoppas i morgon? Och vem avgör var gränsen går?
Det är här den verkliga frågan finns. Inte om RT eller Sputnik håller hög journalistisk kvalitet. Inte om rysk propaganda existerar. Det gör den, precis som västerländsk propaganda också existerar.
Den verkliga frågan är om demokratin verkligen tror på sina egna ideal.
En demokrati måste tåla obekväma röster.
En demokrati som verkligen litar på sina medborgare borde våga låta människor läsa, jämföra, ifrågasätta och dra egna slutsatser.
Om systemet bara fungerar när vissa röster tystas, då kanske det inte är så starkt och demokratiskt som det påstår sig vara.
(PS: rekommenderar RT på rumble, bästa nyheterna och dokumentärerna enligt mig).
Red Romelsjö: Jag kommer till RT på mobilen via appen Opera.
Donera gärna med Swish till 070-4888823.
Ooopsch Opera ska testa kör VPN (Proton betald sevice alltså)
Rörande sakfrågan…. Varför inte vara tydliga rörande om jag surfar till RT att det är ”förbjudet området” det vore ju öppenhet…. för är man läskunnig well…
MEN att försöka få Johnny att tänka är ofta fåfängt…
”The problem isn’t that Johnny can’t read.
The problem isn’t even that Johnny can’t think.
The problem is that Johnny doesn’t know what thinking is;
he confuses it with feeling.”
Jag tycker det är lika bra på svenska!
Med samma argumentation som EU använder för att stoppa RT kan man hävda att SVT, Aftonbladet, DN med flera måste förbjudas då de alldeles uppenbart används som verktyg i USA:s informationskrigföring.
Således, förbjud alla tidningar, alla radiokanaler och alla TV-kanaler! Först då kan tankens frihet släppas lös. Bra ide, eller?
Länk till RT som funkar i Firefox. https://swentr.site/
Jo, det första en samlad opinion borde göra, gatans parlament, alltså, är att ockupera public service. Självklart en förutsättning för kritisk granskning och tankefrihet!
Jaha, Nu har staten sabbat den (sidan kan inte hittas) när man klickar på länken. Var väl inte att vänta annat, i den här jävla ”frihetliga” censurstaten. Så fort RT nämns så så vaknar censurcentralen hos säpo eller must till liv.
Anledningen är enkel. Statsstyrda medier som RT och Sputnik sprider falska påståenden, man ljuger konsekvent och konstant i sin ”nyhetsrapportering”.
Jag har läst och sett såväl sovjetiska som ryska media i över 40 år – aldrig har det bokstavligen ljugits så mycket som i vår tid.
För att hindra att ren krigspropaganda och spridning av mis- och desinformation bland rysktalande grupper i krigstid, har ryska medier stängts av i Europa.
För oss som förstår mycket väl att vi lyssnar/läser extremt subjektivt vinklad eller rent falsk statspropaganda, är just bortfallet av rysk media dåligt. Jag skulle gärna själv lättare komma åt rysk media. Men stora rysktalande grupper i Europa kan inte göra dessa distinktioner, utan påverkas kraftfullt av rysk-nationalistisk propaganda med falska narrativ i nyhetsflödet. Dessa går att komma åt och igenom med ett välfungerande VPN på sin dator.
Därför var det rätt att en så lögnaktig propaganda som bland annat Simonjans bolag RT står för, för att försvara det öppna europeiska samhället från dessa ryska icke-sanningssägare.
Jag provade själv i tre veckor (innan invasionen år 2022) att bara följa rysk stats-TV, nyhetsprogram och debattprogram.
Hjärnan blir fort äppelmos (än mer än jag normalt brukar ha…). Rysk nutida propaganda är på långa vägar ofantligt mycket effektivare och genomslående än den förr sovjetiska taffliga propagandan som i princip varje sovjetmedborgare såg igenom.
Om detta kan man läsa hos den i Sovjetunionen år 1967 födde journalisten Peter Pomerantsevs bok ”Ingenting är sant och allting är möjligt”, som handlar om hur han som sovjetfödd britt tog anställning på ryska medier på sena 1990-, 00- och 2010-talen.
Av ”Denauclers” kommentar, verkar det mera trovärdigt och värre korrekt att påvisa, hur det faktiskt förhåller sig i Sverige med MSM-megafonerna, Nato/ EU-propagandan som dränker oss i våra hem dygnet runt, med sina lögner och censur-förvridna rapporter i offentligheten.
Där Sverige och SVT med säkerhet slår propagandarekordet med god marginal.
Det vore bättre att SVT sände ”den stora älgvandringen” dygnet runt, (där ändå ingen kan se en älg-krake på åtskilliga timmar). så slipper Sveriges försvars- hjärnor också förvandlas till ”äppelmos”.
Erik
”Det vore bättre att SVT sände ’den stora älgvandringen’ dygnet runt…”.
Mycket bra förslag. Och på vintern kunde man varva med ’inifrån idet’, med närbilder på en sovande björn…
Jag kan inte ryska och jag tittar inte på TV, så jag är fel man för att bedöma det ryska TV-utbudet eller ryskspråkiga medier, men jag läser ofta https://www.rt.com på engelska och jag finner där mest länkar till västerländska drakar. RT reproducerar därför ofta implicit VÄSTERLÄNDSKA lögner.
Jag hittar betydligt fler oförskämda lögner på https://www.20minutes.fr
Swiss Policy Research (SPR) om https://swprs.org/russian-propaganda (inaktuellt artikel) beskriver metoden, som inte bygger på oförskämda lögner av angloamerikansk snitt.
Starkt bidragande faktor i sammanhanget var RT:s stora och växande popularitet både på engelska och senare på tyska. RT var speciellt tilltalande för västpublik när det ännu var fritt för amerikanska och brittiska journalister att medverka eftersom de visste hur publiken bäst kunde nås. Så småningom började USA klämma åt sina journalister med repressalier som gjorde att de flesta tvingades lämna RT. Alla som efteråt intervjuats berättade att de hade fullkomlig journalistisk frihet att skapa sina program, något de aldrig upplevt hemma i USA där cheferna ständigt flåsade dem över axeln.
Före förbudet av ryska medier förbjöd man iranska. Att förklara detta med säkerhetshänsyn var givetvis än mer löjligt.
Den internationella nätbokhandeln har tydligt uppdagat att bokhandeln ägnat sig åt likartad censur i decennier. Urvalet i de stora bokhandlarna är inte ett uttryck för läsarnas preferenser om någon trodde det. Tidigare var det sovjetofobi och numera russofobi och sinofobi samt orientalism som styr urvalet. När läsarna inte vet av något bättre skapas givetvis viss efterfrågan. Tidigare fick bokhandeln ett antal förlagsexemplar gratis. När Ilan Pappes bok om palestiniernas fördrivning kom ut fanns tre exemplar på bokhandeln. Jag köpte ett och några andra köpte två. Sedan dess har boken aldrig setts till.
Även nätbokhandeln censurerar men i begränsad utsträckning. Jag fick en direkt påminnelse om detta när Jacques Pauwels senaste bok kom ut för några år sedan. I ett par års tid annonserade nätbokhandeln att boken ännu inte utkommit. När Pauwels hade en mejladress tillgänglig frågade jag honom själv vilket problemet var. Han svarade att boken visst utkommit i Kanada och borde finnas att beställa. Men ingen av de stora handlarna hade den. Fick den från förlaget i Kanada och landade trots hutlös EU-tull på normalt bokhandelspris.
Vad pratar du om? Det var ett flertal reportrar som slutade i direktsändning och sa rent ut varför.
”Så småningom började USA klämma åt sina journalister med repressalier som gjorde att de flesta tvingades lämna RT. Alla som efteråt intervjuats berättade att de hade fullkomlig journalistisk frihet att skapa sina program,” Rent ut sagt skitsnack.
Har du några bra belägg för ditt påstående?
Näe, Jonas Utan-Namn saknar belägg för det finns väldigt lite. Det var en nybörjare som gjorde stort nummer av sig själv och hoppade av. RT:s riktigt stora kap var att ge en egen show åt Larry King som CNN tyckte blivit för gammal och för frispråkig. Inte min personliga favorit men en personlighet som visade hur högt i tak det var på RT. Tänk er bara ett omvänt arrangemang, rysk reporter med rätt till egna åsikter på CNN, omöjligt.
RT hade bl.a. Thom Hartmann, Ben Swann, Minnesota-guvernören Jesse Ventura, George Galloway från England och många fler. Rick Sanchez finns kvar men har flyttat till Moskva och Peter Lavelle bodde där från start. Showen Going Underground med Afshin Rattansi sändes i början från London men var tvingad att emigrera till Doha i Qatar.
Efter trakasserierna i väst har RT sökt sig i helt rätt riktning, det globala syd: arabisk redaktion, indisk, spansk o.s.v. Där ligger framtiden.
Journalisterna sade upp sig själva i direktsändning och lämnade RT-studion. Det är ju en klassisk händelse. Det borde finnas en hel om det på YouTube.
Än sen då? Irrelevant trams om ”åsiktsfrihet” ble, ble, ble. I väst är det sionist ägarna som innehar yttrandefriheten, resten ska bara ”konsumera” det den matas av typer som Voododarski. Punkt slut.
https://www.adlibris.com/sv/bok/den-etniska-rensningen-av-palestina-9789189494701
Är det denna bok du menar? Så finns den här och nu i alla fall.
EU är allergisk mot obekväm information, slltså ej sanktionerade berättelser, precis som sionisterna
Och nu har folkmördar regimen israels favorit nordisk utrikesminister Malmer Stenergard sagt att svenskarna som kidnappades på internationellt vatten kommer INTE att få någon hjälp från regeringen. Vilket bekräftar att denna regering är allt annat än svensk. Malmer Stenergard får den tvivelaktiga renommé om att vara duktigast på att vara inställsam gentemot folkmördare