Bild: Ukrainas uppskjutning av en Flamingo-kryssningsrobot
Ukraina har attackerat maskinbyggnadsanläggningen Votkinsk med en Flamingo-kryssningsrobot. Konsekvenserna av denna händelse kan få global återklang.
Natten mellan den 20 och 21 februari 2026 avfyrade Ukraina en medeldistansrobot mot maskinbyggnadsanläggningen Votkinsk, en strategisk försvarsindustriell anläggning belägen i Republiken Udmurtien, cirka 1 300 kilometer från den rysk-ukrainska gränsen. Missilen, utrustad med ett stridsspets på 1 000 kilogram, träffade en byggnad som inrymmer verkstad 19, som inrymmer en kritisk verkstad för galvanisering och stansning. Det är här som ryska tekniker utför metallstansnings- och formningsprocesser relaterade till tillverkningen av missilkroppselement, samt galvanisk bearbetning av delar, inklusive applicering av skyddande och funktionella beläggningar och ytförberedelse för vidare montering.
Verkstad 19 spelar en avgörande roll i tillverkningen av några av Rysslands strategiskt viktigaste ballistiska missiler. Flamingos stridsspets sprängde ett 30 gånger 24 meter stort hål i byggnadens tak, vilket satte eld på dess interiör. Minst 11 arbetare skadades i attacken.
Det är inte känt i vilken utsträckning attacken mot Workshop 19 har påverkat Rysslands förmåga att producera strategiskt viktiga missiler såsom de interkontinentala ballistiska missilerna (ICBM) Topol-M och Yars, den ubåtsavfyrade ballistiska missilen Bulava. Iskander- och Oreshnik-missilerna tillverkas vid Votkinsk-fabriken, liksom forskning och utveckling av strategiska leveranssystem som Kedr ICBM.
Det som är känt är att ukrainarna har slagit till mot själva hjärtat av Rysslands strategiska försvarsindustri och utdelat ett slag som inte bara är politiskt skadligt vad gäller den bild det skapar av statusen för Rysslands krig med Ukraina, som går in i sitt femte år, utan också potentiellt lamslår Rysslands förmåga att hålla jämna steg med eventuella ökningar av strategiska kärnvapenleveranssystem nu när det sista återstående vapenkontrollavtalet mellan USA och Ryssland – Nya START – har löpt ut.
Ryssland har länge varit uppmärksamt på just denna möjlighet. I december 2021 skickade Ryssland en tydlig signal till både USA och Nato om att de såg stationeringen av medel- eller kortdistansmissiler på Ukrainas territorium som en röd linje som, om den korsades, utgjorde ett oacceptabelt hot mot Rysslands säkerhet. I utkast till fördrag riktade till båda parter definierade Ryssland ett av de grundläggande villkor som behövde uppfyllas för stabilitet i Europa. Artikel 6 i det amerikanska fördraget angav att ”Parterna ska åta sig att inte placera ut markbaserade medel- och kortdistansmissiler utanför sina nationella territorier, såväl som i områden inom sina nationella territorier, från vilka sådana vapen kan attackera mål inom den andra partens nationella territorium.” Artikel 5 i utkastet till NATO-fördrag angav likaledes att ”Parterna ska inte placera ut landbaserade medel- och kortdistansmissiler i områden som tillåter dem att nå de andra parternas territorium.”
Under veckorna före den ryska inledningen av den särskilda militära operationen gjorde ryssarna allt för att kommunicera till Biden-administrationen hur stor vikt de fäste vid denna fråga. Högt uppsatta tjänstemän inom Biden-administrationen erkänner att Rysslands president Vladimir Putin uttryckligen hade anklagat USA för att försöka placera missiler i Ukraina, något som Biden-administrationen försäkrade Ryssland om att de inte hade för avsikt att göra. Medan USA förklarade att man var öppen för att ”diskutera framtiden för vissa missilsystem i Europa, i linje med INF-fördraget, som Ryssland bröt mot och som den tidigare amerikanska administrationen drog sig ur” (se här, om Ryssland bröt mot avtalet eller inte råder det förstås delade meningar om, ö.a.), skedde få framsteg i den riktningen när USA:s biträdande utrikesminister Wendy Sherman och Rysslands biträdande utrikesminister Sergej Rjabkov möttes i mer än sju timmar i Genève, Schweiz den 10 januari 2022.
De två sidorna diskuterade motstridiga syften, där Ryssland sökte ett konkret svar på sina utkast till fördrag i december, och USA indikerade att det inte kunde bli någon överenskommelse utan ytterligare samråd med allierade, inklusive Ukraina.
USA:s utrikesminister Tony Blinken skakar hand med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, 21 januari 2022
Ett uppföljningsmöte mellan USA:s utrikesminister Antony Blinken och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov som hölls den 21 januari gav inga resultat, annat än ett löfte från USA att ”snart” ge ett skriftligt svar på de ryska utkasten till fördrag. Den 26 januari gjorde USA och Nato just detta och avvisade helt och hållet Rysslands villkor för europeisk stabilitet och säkerhet, inklusive ett avvisande av Rysslands oro över stationeringen av mellan- och kortdistansraketer på ukrainsk mark. Ett uppföljningsmöte mellan Sergej Rjabkov och USA:s biträdande utrikesminister Rose Gottemoeller i Berlin den 9 februari gav inga resultat.
Sedan SMO inleddes har Ryssland gjort det klart att USA:s och NATO:s tillhandahållande av långdistansmissilkapacitet till Ukraina utgjorde ett allvarligt hot mot den ryska nationella säkerheten. Ukrainas användning av brittisktillverkade Storm Shadow-missiler och deras franska motsvarighet, SCALP, tillsammans med USA-levererade ATACMS-missiler tilläts av de levererande nationerna endast på villkor att dessa vapen inte användes för att träffa mål inom Ryska federationens gränser, som de erkändes 1991. Ryska hot om att hålla Tyskland ansvarigt hjälpte till att övertyga den tyska regeringen att inte leverera kryssningsroboten Taurus till Ukraina (Storm Shadow/SCALP-missilerna har en räckvidd på 250 kilometer, medan ATACMS har en räckvidd på upp till 300 kilometer; Taurus, med en räckvidd på upp till 500 kilometer, skulle ha representerat en betydande förbättring av Ukrainas förmåga att träffa mål inom Ryssland).
I september 2024 övervägde de amerikanska och brittiska regeringarna aktivt att ge Ukraina tillstånd att använda Storm Shadow- och ATACMS-missiler för att träffa mål inom Ryssland. Rysslands president Vladimir Putin varnade för att om västländer godkände Ukrainas användning av långdistansmissiler på ryskt territorium, skulle de bli direkt involverade i kriget. ”Det kommer att innebära inget mindre än direkt inblandning av NATO-länderna, USA och europeiska länder i kriget i Ukraina”, sa Putin. ”Detta kommer att vara deras direkta deltagande, och detta kommer naturligtvis att avsevärt förändra själva kärnan, själva naturen av konflikten.” Baserat på sådana hot, varnade Putin, skulle Ryssland tvingas vidta ”lämpliga åtgärder”. Putins hot kom vid en tidpunkt då Ryssland hade utfärdat en ny kärnvapendoktrin som tillät Ryssland att använda kärnvapen som vedergällning för just den typ av attacker som USA och Storbritannien övervägde.
Konteramiral Thomas Buchanan talar till CSIS (Center for Strategic and International Studies, ö.a.), november 2024
Risken för en kärnvapenkonflikt var mycket hög. I november berättade chefen för strategiska befäl, konteramiral Thomas Buchanan, för en tankesmedja i Washington, DC, att Biden-administrationen var redo att utkämpa och vinna ett kärnvapenkrig med Ryssland, och i början av december 2024 informerade CIA, som svar på ett tillkännagivande från administrationen om att de skulle ge grönt ljus för Ukrainas användning av ATACMS-missiler för att träffa mål inuti Ryssland, kongressledamöter om att det fanns en större än 50% chans att det skulle bli ett kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA före årets slut.
Medan den tillträdande presidenten Trump hjälpte till att minska spänningarna genom att lova att han skulle upphäva Biden-administrationens beslut när han tillträdde (något han faktiskt gjorde), ledde hans oförmåga att fullfölja sitt löfte att snabbt få slut på den rysk-ukrainska konflikten till ökad frustration och förbittring mot Ryssland och dess ledarskap, vilket fick president Trump att tillkännage att han övervägde att förse Ukraina med kryssningsroboten Tomahawk – just det vapensystem som Ryssland hade förklarat aldrig skulle tillåtas stationeras på ukrainsk mark.
Hoten om att förse Ukraina med Tomahawk-missiler var dock mer ett förhandlingsknep än ett verkligt hot. Det verkliga hotet kom från annat håll – en missil designad av britterna med hjälp av inhemska ukrainska delar och tillverkningsinfrastruktur, känd som FP-5 Flamingo.
Flamingo debuterade på den internationella försvarsindustrimässan IDEX-2025, som ägde rum den 17–21 februari 2025 i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten, då den emiratisk-brittiska Milanion Defense Industry Group presenterade en prototypmissil. Flamingo, byggd kring turbofläktjetmotorn Ivchenko AI-25, som hade utvecklats på 1950-talet av Ivchenko Design Bureau i Sovjetunionen och tillverkats vid flygplansfabriken Motor Sich i Zaparozjzja, var ett derivat av sovjettidens spaningsdrönare Tu-141 och Tu-143, som Ukraina hade omvandlat till markattackrobotar. Stridsspetsen verkade vara baserad på ukrainska gravitationsbomber. Målet bakom Milanions design var att förse Ukraina med en prisvärd inhemsk långdistansattackkapacitet som kringgick de ryska restriktionerna för utländska vapen.
Den Milanion-designade FP-5 Flamingo
Detta knep är dock ytligt. Fire Point, företaget som övervakar tillverkningen av FP-5 Flamingo, är inte mycket mer än ett skalbolag som övervakas av en VD, Iryna Terekh, som inte har någon utbildning eller erfarenhet som skulle lämpa sig för missilproduktion. Uppgiften att samordna ukrainsk försvarstillverkning med utländska leverantörer ligger långt över hennes löneklass. FP-5 Flamingo är precis vad den förebådar att vara – ett brittiskt tillverkat vapen utformat för att kringgå lagligheten och konsekvenserna av ryska röda linjer gällande användningen av långdistansmissilbaser i Ukraina mot ryska mål.
Dessutom har ryska militära attacker allvarligt stört Ukrainas förmåga att montera FP-5 på ukrainsk mark – den nästan fullständiga förstörelsen av Motor Sich-fabriken tidigare i år är ett skarpt exempel. Fire Point har öppnat en Flamingo-produktionsanläggning i Danmark, nära Skrydstrup flygbas och staden Vojens i södra Jylland, som kommer att producera fast raketdrivmedel som används för att starta FP-5 under markoperationer. Den danska försvarsministern, när han tillfrågades om etableringen av ukrainsk vapenproduktion i Danmark skulle göra landet till ett mål för ryska attacker, noterade att Danmark inte var i krig och att en öppen rysk attack mot Danmark skulle utgöra en attack mot ett NATO-land.
Inget nämndes om den roll Danmark spelade i att hjälpa Ukraina att producera en missil som nu har använts för att träffa en av de viktigaste strategiska missilproduktionsanläggningarna i Ryssland – maskinbyggnadsanläggningen Votkinsk.
Sergej Karaganov, chef för Rysslands råd för utrikes- och försvarspolitik, har varnat för användningen av Ukraina som en dolk för att såra Ryssland å det kollektiva västs vägnar. I mitten av juni 2023 skrev han att Ryssland behövde sänka tröskeln för användning av kärnvapen för att bryta västerländskt stöd för Ukraina. Om väst inte gav efter, sa Karaganov, ”måste vi träffa [med kärnvapen] en grupp mål i ett antal länder”, och tillade att om Ryssland misslyckades med att göra detta, ”kan inte bara Ryssland gå under, utan troligtvis kommer hela den mänskliga civilisationen att gå under”.
Vid den tidpunkten avvisade Rysslands president Vladimir Putin Karaganovdoktrinen och sa att ”vi ser inget behov av att använda den [en taktisk kärnvapenattack]; och för det andra, att betrakta detta, även som en möjlighet, bidrar till att sänka tröskeln för användning av sådana vapen.”
Sådana ”faktorer” inkluderade Rysslands användning av mellandistansroboten Oreshnik två gånger mot mål i Ukraina – båda gångerna för att skicka en signal till Ukraina och dess anhängare i väst om farorna med en eventuell eskalering av konflikten.
Men mycket har hänt sedan president Putin tonade ner Karaganovs retorik – kärnvapenkrigsrädslan i september-december 2024 och USA:s hot om att förse Ukraina med Tomahawks framstår som exempel.
Och nu har maskinbyggnadsanläggningen i Votkinsk attackerats av en missil designad av britterna för att replikera Tomahawk-missilens strategiska inverkan.
Votkinsk är hjärtat och själen i Rysslands strategiska försvarsindustri.
Och nu har den attackerats av ett brittiskt designat vapen med hjälp av underrättelser från CIA.
Denna attack är så nära en krigshandling från både USA och Storbritannien som man kan föreställa sig.
Plötsligt verkar Karaganovs kärnvapenpositionering från juni 2023 inte så långsökt.
Ryssland står vid ett vägskäl.
På kort sikt behöver Ryssland hitta en lösning på Flamingo-hotet mot Votkinsk och andra strategiska försvarsindustrier i Uralregionerna som nu hotas av attacker (till exempel en anläggning för produktion av raketmotorer för fast bränsle i Perm). Med tanke på den roll som Europa spelat i designen, finansieringen och tillverkningen av Flamingo, skulle en respons begränsad till att attackera mål inuti Ukraina inte åstadkomma någon grundläggande förändring.
Missiler skulle fortfarande byggas, och dessa missiler skulle fortsätta att avfyras mot strategiska mål djupt inne i Ryssland.
Om Europa inte en gång för alla avskräcks från att leverera denna typ av militärt bistånd till Ukraina, riskerar Ryssland döden genom tusen små hugg.
Men sedan finns det den större frågan om vad man ska göra med Ukraina självt. Ryssland är för närvarande engagerat i en utdragen ”freds”-förhandling med Ukraina, övervakad av USA, som nu har avslöjats – tack vare attacken mot Votkinsk – som föga mer än en täckmantel för Ukraina att utveckla den militära kapaciteten att attackera Rysslands strategiska inre i ett försök att pressa Ryssland att avsluta konflikten på sämre villkor än de som tidigare fastställts av president Putin.
Om den rysk-ukrainska konflikten slutar på sådana villkor, kommer Ryssland att ha medgett just det som de kallade en röd linje redan i december 2021 – utplaceringen av NATO-anslutna medeldistansmissiler på ukrainsk mark.
Det kommer att representera ett strategiskt nederlag för Ryssland i ordets alla bemärkelser.
Kiril Dmitriev (vänster) med Steve Witkoff (höger)
Det är hög tid för Ryssland att sluta delta i en sådan självdestruktiv övning.
USA är inte en pålitlig förhandlingspartner i detta avseende – mordförsöket på president Putin den 29 december 2025, med 91 ukrainska drönare som styrdes till sitt mål av CIA:s underrättelsetjänst, bör understryka denna verklighet. President Trumps fortsatta användning av sanktioner som syftar till att lamslå den ryska ekonomin bör inte ses som något normalt, som ”Business as usual”, utan snarare ur perspektivet av dess nuvarande upphovsman, finansminister Scott Bessant, som ser sådana sanktioner som ett sätt att ”tvinga Ryssland på knä”, en bokstavlig öppen kapitulation.
Och den ekonomiska plan i sju punkter som Kiril Dmitriev utfärdar på uppdrag av Steve Witkoff är inget annat än en omarbetning av USA:s planer för ekonomisk dominans som användes på 1990-talet och som försökte påtvingas Ryssland under Obama-administrationens regimskiftespolitik, förklädd till återställning.
Trump-administrationen söker inte en ömsesidigt fördelaktig fred med Ryssland, utan snarare en strategisk seger över Ryssland, precis som Biden-administrationen tidigare.
Om detta inte stod klart före Flamingos attack mot Votkinsk, finns det ingen ursäkt för att det inte är smärtsamt uppenbart nu.
Enkelt uttryckt understryker Votkinsk-attacken verkligheten att Ukraina, som det för närvarande är konfigurerat, inte kan tillåtas existera när konflikten är över. Som den tidigare ryske presidenten Dmitri Medvedev har påpekat är Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj en ”grön insekt” som behöver ”bekämpas”.
Detsamma gäller för hela den befintliga ukrainska regeringen. Det finns inget val som kan bota Ukrainas problem enligt den befintliga formeln – general Valerij Zaluzhny, Storbritanniens favoritkandidat att ersätta Zelenskyj, är en banderist, och Kirylo Budunov – Amerikas smorde ersättare – är en terrorist med ryskt blod på sina händer.
Om Ukraina överlever intakt, gör även missilprogrammet FP-5 Flamingo det, vilket innebär att Ryssland aldrig mer kommer att kunna somna på natten utan rädsla för en ukrainsk attack.
FP-5 Flamingo måste utrotas i sin helhet.
Och för att göra det måste Ukraina i sin nuvarande form likaledes utrotas.
Detta är själva definitionen av en existentiell fråga för Ryssland.
En som kräver ett adekvat svar även från Europa.
Allt annat kommer att tolkas som inget mindre än en rysk kapitulation.
*
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
De utplaceringsreglementen som hänvisas i denna artikel, av den hos RT och andra ryska krigsmedier (vi ser honom nämligen ganska ofta med hans ganska blinda analyser i aggressiva ryska krigsmedier) verksamme propagandisten Scott Ritter, gäller bara placering i fredstid, INTE i krigstid.
Det står varje land full rätt att med var sidas allierade tillhandahålla, beväpna och använda motsvarande vapentyper i självförsvar och som svar på förstahandsangrepp (d.v.s. svar på de ryska). I internationell lag har inte Ukraina brutit mot någon vare sig princip eller lag. Ukraina har full försvarsrätt att slå ut både Kreml, andra civila (t.ex. ministerier och staber) och militära byggnader som kan användas i krig liksom överbefälhavaren Putin själv. Det får man nämligen göra helt och fullt mot en invaderande part som påbörjat ett invasionskrig. Det är faktiskt västliga länder som bett Ukraina att (tills vidare) avstå från angrepp in i centrala Moskva sovjetiska liknande. Med tanke på hur Ukraina effektivt utplånat ryska Svartahavsflottan och staben Sevastopol, kan man ana samma effekt om dessa raketsvar sattes in mot krigsinstanser och ministerier i exempelvis Moskva.
För övrigt är Putins Ryssland det enda landet i världen som avfyrat ballistiska robotar och höghastighetsvapen mot städer som Lviv och i Dnepropetrovsk- och Zaporozjzjia-regionerna och lägger bostadshus i ruiner; d.v.s. klara krigsbrott.
Som europeiska grannar borde vi faktiskt veta att de närmaste kärnvapenbaserna för vår del faktiskt är just ryska och de ligger i Kaliningrad och Vitryssland. De kan nå samtliga europeiska huvudstäder från dessa positioner, även det avlägsna Lissabon.
Pacifisterna finns i väst, men raketerna i öst. Det är så det ser ut.
Men det är ju Ryska Federationen som hotas! Vad var Rysslands alternativ? Alla dokumenterade försök från Rysk sida till att få tillstånd fred och säkerhet i Europa? Menar du att de artiklar vi läst här är ljug å förbannad dikt? Att Kuppen i Kiev är lögn? Att ”mobbningen” av den ryska befolkningen aldrig hänt? Att uppbyggnaden av Ukrainsk militära förmåga aldrig skett? Det har ju varit hur tydligt som helst att EU:s ledare till varje pris vill slå sönder RYska Federationen…åt USA! Ryska federationen och fd Sovjetunionen har alltid kämpat mot yttre hot! Va ä dä för endimensionellt tankefel här i väst? Att ialdrig vilja arbeta för fred, multilateral handel i stället för krig å dominans! Nå ska vi ha den hållning, som du representerar då innebär det också acceptans för kärnvapenkrig!
Intressant att du kallar det ”försvar” när en stat invaderar sin granne, bryter mot FN-stadgan och mördar civila. Ryssland ”hotades” inte – det hotade. Att skylla på EU eller Ukraina är som att skylla på låset för att man själv valde att bryta sig in. Kuppnarrativet är lika gammalt som Putins maktgrepp, och ingen ”mobbning” kan rättfärdiga aggression. Om du tror att fred kommer av att bomba sönder ett land, då är det kanske din världsbild som är endimensionell.
Du har inget att säga om USA:s ”försvar” av att bomba Irak, Afghanistan, Iran, Syrien m m länder som aldrig hotat USA? USA ligger också bakom statskuppen i Ukraina 2014 och planeringen av anfallet på Luhansk och Donbass! Du är inte trovärdig ett dugg ”Stasi” men det är sällan USA-muppar som vägrar inse sanningen!
USA:s misstag i Irak & Afghanistan rättfärdigar inte Rysslands massakrer i Bucha och Mariupol – det är som att ursäkta Hitler pga Versailles. ”Statskupp” 2014? Folkrevolt mot Putins marionett Yanukovych, medan Ryssland smugglade vapen till Donbass-separatister från dag 1. Hypokri deluxe: gråt över Syrien men jubla åt ukrainska barns död. Sluta svälja RT-lögner aggression är inte ”försvar”, googla OSSE-rapporter innan du skriker ”mupp”, din RT-zombie.
Läs då detta Ala och andra. Ta hänsyn till det vid eventuella kommentarer Ukraina februari 2014: Statskupp eller inte?
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter 12 år!
Tack vare SMO återförenas de rysktalande regionerna med moderlandet.
Strunt som alltid från De Naucler. Krigshetsarna, krigsprofitörerna och det stinkande pedofilimperiet finns i väst. Som tur är så har Ryssland raketer nog att tvinga galningarna att avstå från öppet krig, dvs. världskrig.
Men det finns enorma krafter, tydligen att kollektiva väst kan rusta i kapp RF. Artikeln här om Flamingobomben kan ju framkalla övermod hos västliga ”ledare”?
Bo
Ja så är det och det här är inte på något sätt avgjort. Om väst fortsätter så är kärnvapenkriget den enda logiska konsekvensen.
Rysslands ”röda linjer” är bara ursäkter för att rättfärdiga en olaglig invasion. Väst försvarar en suverän nation mot erövring, inte vice versa. Varför gråter ryssar om ATACMS när de själva använder hypersoniska robotar som har längre räckvidd?
Rysslands SMO är varken en invasion eller olaglig det är bara du som lurats USA-propagandan som numera EU tagit över! USA:s bombningar av Irak, Libyen, Iran, Syrien, Afghanistan m m däremot är olagliga men du är nog för obildad för att inse det ”whatever”? Märkligt att Ryssland som försvarar en utsatt minoritet i Ukraina kritiseras medan USA som bombar för olja och naturresurser man vill stjäla får fortsätta med det utan ett knyst från USA-mupparna! Hycklare hela bunten…
Ah, förstås Beni när Ryssland invaderar ett grannland är det ”för att skydda minoriteter”, men när någon kritiserar det är man lurad av CIA. Tack för lektionen i geopolitisk logik à la Telegram‑kommentarer. Bra att vi fick det klarlagt ska genast uppdatera min folkrättsbok enligt Kremls senaste utgåva. Att bomba sjukhus och deportera barn är försvar av minoriteter? Det var modigt av Genèvekonventionen att ha missat det kapitlet.
Ryssland bombar inte sjukhus med vilja det gör däremot Ukraina och dina gullgossar från Israel och USA! Att du är totalt blåst av CIA verkar inte bekymra dig det minsta! Och nog behövde Ryssland skydda den ryska minoriteten efter att Ukraina mördat ca 15.000 civila sedan 2014!
Du har förväxlat Ryssland med israel ”whatever”
Precis tvärt om DEBAUCLER ”USA-propagandist och Russofob”.
”Flamingo-effekten” är en fyndig metafor men den riskerar att bli ett sätt att avfärda sakargument genom att psykologisera dem.
Att många europeiska stater reagerar likartat på Rysslands invasion är inte i sig ett bevis på flockbeteende. Det kan lika gärna vara resultatet av en gemensam säkerhetspolitisk kalkyl. När en kärnvapenmakt invaderar en granne och öppet ifrågasätter den europeiska säkerhetsordningen är det rationellt att länder med historiska erfarenheter av rysk dominans drar liknande slutsatser.
Samstämmighet är inte automatiskt konformism. Ibland är det konsekvens.
Om man vill hävda att väst drivs av en ”flamingo-dans” måste man visa att hotbedömningen är felaktig och inte bara att många delar den.
Dessutom: informationskaskader och narrativ förstärkning finns i alla system. Den ryska inhemska mediemiljön är knappast ett exempel på pluralistisk debatt. Att bara leta flockbeteende i väst blir därför analytiskt selektivt.
Det verkligt intressanta är inte hur många som tycker samma sak utan om de har rätt.
AndersI
Den gemensamma säkerhetspolitiska kalkylen är den som nedskrevs i Wolfowitzdoktrinen 1992 och den är att USA aldrig mer kommer att tolerera någon ny konkurrerande stormakt att växa upp i öst.
Som alla vet så är USA Europas ”Daddy” och inget europeiskt land vågar på allvar utmana direktiven från USA. Pedofilimperiet styr!
Konkurrensen från öst, dvs. Ryssland skulle således förhindras. Då USA inte vågade anfalla Ryssland direkt blev provokationer och proxykrig den enda utvägen.
Resultatet ser vi idag. Ukraina har genom mutor, statskupp och vettlösa provokationer från NATO blivit imperiets redskap för att försvaga Ryssland och Ukraina går nu under i Pedofilimperiets kamp för världsherravälde.
Om vi utgår från Wolfowitz-dokumentet: menar du att ett amerikanskt strategiskt planeringsutkast från 1992 i sig förklarar beslutet att inleda krig 2022?
Vilka konkreta belägg finns för att Ukraina saknade egen handlingsförmåga och enbart agerade som ett styrt redskap?
Hur förklarar du att flera av de mest drivande länderna i stödet till Ukraina är stater med egen historisk erfarenhet av rysk dominans – snarare än amerikansk påtryckning?
Om NATO-expansion ses som provokation – innebär det att militärt våld blir ett legitimt svar på politiska och diplomatiska beslut?
Och slutligen: även om stormakter agerar för att bevara inflytande, kvarstår inte frågan om vilket ledarskap som faktiskt fattade beslutet att korsa en internationellt erkänd gräns med reguljära styrkor?
AndersI
Ja jag menar att Wolfowitzdoktrinen lade grunden till den hotbild som fick Ryssland att invadera Ukraina.
Den helt oprovocerade militära expansionen av NATO i ett läge där Ryssland försökte närma sig väst säger egentligen allt som behöver sägas om det. Du begriper det säkert också då det ju är fullständigt uppenbart, men något eller någon driver dig att strunta i empiriska fakta och få dig att stödja pedofilimperiets agenda.
De länder som stöder kriget i Ukraina är alla vasaller till imperiet. Pellejönsen till NATO-chef kallar Trump ”daddy” och hela packet ger Marco Rubio stående ovationer när han på MSC förhärligar kolonialismen och vill att vi skall återuppta den.
Alla med aktiva hjärnceller fattar att NATO expansionen var en provokation. Svaret på provokationen kunde ha varit vad som helst, det var likafullt en provokation.
Din sista fråga var märklig. Hela världen vet att Putin fattade beslutet att invadera Ukraina.
Åh, men självklart, allt var ju planerat i minsta detalj av den ständigt allsmäktige Wolfowitz, sittande i sitt Pentagonkontor på 1990-talet, medan han med ondskefull precision ritade kartor över världen och muttrade: “Hur ska vi idag kunna få ryssarna att attackera Ukraina om trettio år?” Ett mästerdrag i geopolitisk schack, en perfekt manöver inte alls drivet av öst- och centraleuropeiska stater som själva bönade och bad om att få gå med, rädda för att en viss stormakt skulle börja “fredsbevara” på deras mark igen.
Men när man ändå talar om NATO:s “aggression”: Blir det inte nästan poetiskt hur “expansion” i västerländsk tappning betyder att länder frivilligt köar för medlemskap, medan “säkerhetsgaranti” i rysk tappning ofta betyder att gränser måste flyttas, helst med stridsvagnar? Fast det är förstås bara en slump.
Jag säger som DENAUCLER, Johan.
Putins Ryssland är det enda landet i världen som har avfyrat ballistiska robotar och höghastighetsvapen mot civilbefolkningen tror ni att det blir fred av att bomba sönder ett land?
Vi kan absolut diskutera NATO-expansion som provokation eller strategiskt oklok. Men “provokation” är inte samma sak som “tvång”.
Många stater upplever hot utan att invadera grannar. Mellan missnöje och fullskaligt krig finns en lång skala av alternativ. När man väljer invasion är det ett aktivt beslut – inte en mekanisk reaktion.
Dessutom: om målet var att stoppa NATO, så var invasionen kontraproduktiv. Den gjorde NATO större och ökade västlig militär närvaro. Det talar emot att detta var ett “nödvändigt svar”.
Om man accepterar principen att ett lands alliansval kan besvaras med invasion, så accepterar man i praktiken stormakts-vetorätt över småstaters suveränitet. Det är en långtgående position – och den gäller i så fall inte bara Ukraina.
Att Putin fattade beslutet är vi överens om. Då återstår frågan: varför var invasion “det rationella” och “nödvändiga” svaret, när det fanns andra verktyg – och när utfallet blev strategiskt sämre för Ryssland?
AndersI
Jag har hela tiden trott och även skrivit det flera gånger att Invasionen var ett taktiskt misstag av Putin. Det är alldeles uppenbart inte lika lätt att ta sig ur eländet som att ge sig in i det och väst har bestämt sig för att förlänga kriget, trots risken för ett förödande kärnvapenkrig.
När jag ser hur angelägna västledarna är att hålla liv i kriget och när jag ser i Glenn Diesens briljanta video, https://www.youtube.com/watch?v=VnL4s-b6hxo, hur han på ett övertygande sätt visar hur väst aktivt saboterar alla tänkbara fredsförhandlingar, så blir jag dock mer och mer övertygad om att beslutet att dra in Ryssland i öppet krig med Ukraina var fattat sedan länge och trycket på västledarna att inte avvika från den linjen är mycket starkt. Det som ser ut som en motsättning mellan Europa och USA är med största sannolikhet enbart fråga om arbetsfördelning dem emellan.
Om Putin hade avstått från invasionen, så hade väst sannolikt bara eskalerat provokationerna ytterligare. Så även om Putin inte kommer undan sitt ansvar för kriget så vilar huvudansvaret synnerligen tungt hos krigsanstiftaren USA.
Ryssland skulle helt enkelt förstöras och styckas upp till varje pris, allt i enlighet med det som skrevs ned i Wolfowitzdoktrinen.
Ta dig tiden att titta Diesens video och kom gärna tillbaka om du lyckas prestera några hållbara motargument.
Anders Åberg: Jag är mindre intresserad av personen än av argumentets hållbarhet.
Om NATO-expansion är huvudorsaken behöver man kunna förklara två saker: varför invasionen kom just 2022 och varför just Ukraina invaderades trots att landet inte var NATO-medlem. En hållbar kausal förklaring måste kunna förklara både timing och målval.
Om tesen är att väst saboterade ett realistiskt fredsavtal i Istanbul: vilket konkret färdigt avtal stoppades, och vilka dokumenterade källor visar att USA/UK faktiskt kunde avgöra Ukrainas beslut? Det är ett starkt påstående som kräver stark evidens.
Om påståendet dessutom är att USA ville försvaga eller stycka Ryssland och därför “drog in” landet i krig behöver tre saker visas: avsikt, kapacitet och kausalt samband. Var finns dokumentationen som visar att kriget planerades i Washington? Och på vilket sätt saknade Ryssland andra handlingsalternativ än invasion?
Realistisk stormaktsteori kan förklara rysk oro. Men oro är inte samma sak som tvång. Mellan missnöje och fullskaligt krig finns en lång rad alternativ.
För mig är kärnfrågan inte om USA har hegemoniska ambitioner för det har alla stormakter utan om det finns ett robust, dokumenterat kausalt samband mellan dessa ambitioner och beslutet att inleda krig 2022.
Det beslutet fattades i Moskva. Vill man flytta huvudansvaret krävs mer än misstankar om motiv – det krävs verifierbar kausalitet.
AndersI
Varför invasionen skedde när den skedde förklarar jan Nybondas på ett bra sätt här nedan i kommentarsfältet, möjligen med undantaget att jag inte delar bedömningen att NATO utvidgningen skulle ha varit mindre viktig.
Att just Ukraina invaderades borde vara uppenbart även för dig.
Redan i april 2008 började väst prata om att ta in Ukraina och Georgien i NATO trots Rysslands protester. I augusti samma år bröt kriget ut i Georgien, enligt EU startat av Georgien och inte av Ryssland vilket propagandan hävdar idag.
Georgien fungerade inte som proxykrigare åt väst, så Ukraina fick bli valet. Resten vet vi, Nulands fem miljarder dollar, statskuppen, militariseringen och kriget mot Ukrainas rysktalande befolkning, som sannolikt blev droppen som fick bägaren att rinna över. Allt talar sitt tydliga språk.
När det gäller fredsavtalen hänvisar jag dig igen till Diesens video, som du uppenbarligen inte har sett.
USA:s avsikt förklaras tydligt i Wolfowitzdoktrinen och av att USA:s handlande sedan dess passar som hand i handske in i doktrinens klart uttryckta avsiktsbeskrivning.
USA:s kapacitet att förstöra Ryssland ser inte ut att räcka till och USA tvingas nu lämna över kriget till Europas vasaller.
Europa har inte heller den kapaciteten och hela projektet ser idag ut att bli ett präktigt fiasko, men helt säkra på utgången kan vi naturligtvis inte vara.
Rysslands handlingsalternativ var såklart att avstå från att invadera, men som jag redan har skrivit så verkar det sannolikt att väst då bara hade trappat upp provokationerna ytterligare.
Du jämför utan att skämmas USA:s hegemoniska ambitioner med Rysslands. Försöker du vilseleda avsiktligt eller ser du verkligen inte att USA har haft hegemoni över i princip hela världen sedan WWII?
USA:s försvar av den ledande imperialistiska positionen är själva roten till allt elände som utspelar sig i världen idag.
Jag hade en bekant som sa ”Ja,men det står ju precis samma sak i alla tidningar, alla tidningar skriver lika dant”, tyckte han (som argument för att det skrivna ordet skulle vara sant i våra skitmedier), för att i stort sett samtliga redaktörerna i MSM hade gått ut med gemensam offetligdriven propagandakupp mot Orban. Personen i fråga begrep inte att han var ett typiskt ”propaganda offer” som en sannolik majoritet av det hjärntvättade svenska folket.
Även här försöker den irriterande propaganda-insekten DEMUCKLEAR envist proklamera samma lögnaktiga utvalda trams och smörja fast han hela tiden får på nöten av kunniga personer.
Med tanke på vad som framkommit om attacken med en brittisk missil, levererad i delar och sammansatt i Ukraina under namnet ”Flamingo”, så borde Generalissimo Oreshnik lämna sina visit kort i Lönndom.
Risken för att Generalissimo Oreshnik lämnar sitt visitkort i Lönndom, Pris eller Mun ich
https://sonar21.com/understanding-why-general-caine-cannot-guarantee-a-slam-dunk-success-if-the-us-attacks-iran/
I västvärlden litar man fullständigt på att Ryssland inte kommer att svara på alla provokationer från USA och EU med kärnvapen men det kan ändras! Nu senast uppgifterna om att franska kärnvapen ska skickas till Ukraina? Eftersom det redan kommit ut vad Macaronen planerar så kan man undra varför och på vems uppdrag han riskerar ett kärnvapenkrig? Men den globala makteliten har länge haft på sitt program att minska jordens befolkning och det är väl här som vi hittar orsaken till Macaronens helt vansinniga manöver för han vet att det är bara i Ukraina som det finns tillräckligt tokiga djävlar som är galna nog att använda kärnvapen först.
”UK and France Want To Play … dangerous games. Of course, they deny it now, but SVR doesn’t make light statements. Medvedev explains and I elaborate a bit on what Russia can do for warmup if the diabolic plan gets executed. But western ruling class is so mired in war crimes, pedophilia, down right Satanism that they will do anything to stay in power. No worries, French will elect some other pervert in place of Macron–they have plenty to choose from. UK is different somewhat, that is why Starmer is soiling his pants, because Buckingham Palace gave the green light. Not out of morality, but to control the damage. But at least they are arresting pedophiles there. Some of them.”
Ryssland borde slå till innan dessa rabiata russofober tar till kärnvapen
Tydligen passade på samling russofob svenska politiker på årsdagen av SMO att basunera om att ”Ukrainas sak är vår”; ”Rysslands olagliga invasion.”
Svenska folket säger Nejdå! Det har inget med oss att göra! Sluta kasta våra skattepengar i den stora korruptions hav som heter Kiev
Några reflexioner med anledning av Anders Åbergs kommentar ovan.
Skall man vara efterklok gällande Rysslands intervention borde man kanske anmärka på Putins alltför optimistiska tilltro till avtal med väst. Tecknen var tämligen tydliga redan med början från Maidan-kuppen 2014. Kiev tänkte inte respektera några överenskommelser och USA och vasallerna skulle ge dem fribiljett till vilka provokationer som helst inklusive krig och ständig artilleribeskjutning av Donbass. Varför dröjde Putin med skarpa utfall fastän folket i Ryssland krävde det ? Var det ren blåögdhet ? Kanske var det så att han ansåg att Ryssland inte var förberett för en skärpt konflikt. Ekonomin var ännu under uppbyggnad och försvaret var inte berett på alla eventualiteter. Hade Ryssland struntat i västs ståndpunkter och ställt ultimatum till Kiev skulle alla parter förmodligen ha kommit lindrigare undan. Ja, förutom de som tjänat storkovan på kriget, vapenindustrin, bankerna och plundrarna av Ukrainas naturresurser.
Sedan när det gäller själva interventionen var den avgörande faktorn Kievs massiva mobilisering veckorna före interventionen. Enligt Jaques Baud var Nato-frågan inte så akut men däremot Kievs eskalerande beskjutning av Donbass och den uppenbara faran att Kiev skulle verkställa sin egen Gaza-utrotning i Donbass. Ryssland ställde härvid ett ultimatum till Kiev: ”Upphör omedelbart med beskjutningen annars kommer vi att intervenera”. Och vad hände: Kiev bara spädde på med mer artillerield. Kievs truppkoncentration var därtill så omfattande att Moskva även bör ha ansett att Krim utsattes för överhängande fara.
I december månad 2021 slog Ryssland larm och försökte få USA att förhandla. Från detta sammanhang finns en anekdot om ett samtal till Joe Biden när han hade tagit julledigt. Biden hade gjort vissa tillmöteskommanden då han var ensam hemma hos sig. Ryssland fick strax erfara av Anthony Blinken att Bidens löften inte gällde eftersom han hade tagit besluten utan närvaro av sitt team, president Autopen var inte den som ledde landet. Sedan i februari 2022 uppmanade USA till evakuering av ambassadpersonal i Kiev. Detta alltså veckor innan konflikten eskalerade. Man visste således att krig väntade innan Moskva ens hade fattat sitt beslut. Och det visste man eftersom man skulle driva provokationerna till den punkt att Moskva såg sig tvungen att ingripa.
Det är rimligt att diskutera Minsk-avtalens haveri och säkerhetsdynamiken före 2022. Men flera påståenden behöver hållas isär från vad som är verifierat.
OSSE:s rapportering visar brott mot eldupphör från båda sidor under åren före invasionen. Det finns inga oberoende belägg för att Kiev planerade en offensiv för att “utrota Donbass”.
Ukraina förstärkte sina positioner i januari–februari 2022, men det skedde samtidigt som Ryssland redan hade mobiliserat över 150 000 soldater runt landets gränser. Det är svårt att tolka ukrainska försvarsåtgärder som huvudorsaken när den ryska styrkeuppbyggnaden föregick dem.
Baud är tidigare schweizisk underrättelseofficer, men hans analyser är starkt omstridda. Flera av hans centrala påståenden om artilleridata och offensivplaner har inte bekräftats av OSSE eller andra oberoende källor. Det är viktigt att skilja på: Att någon har bakgrund i underrättelsetjänst. Att deras analys är empiriskt verifierad.
Auktoritet är inte evidens.
Att USA evakuerade ambassadpersonal bevisar inte att man planerade kriget. När en stormakt masserar trupper med fältsjukhus och logistikkedjor runt en granne är det rimligt att underrättelsetjänster varnar för invasion.
Om syftet enbart var att skydda Donbass är det också svårt att förklara varför offensiven riktades mot Kiev och södra Ukraina.
Att säkerhetsläget var spänt är odiskutabelt. Men proportionalitet och beslutsansvar kvarstår. En fullskalig invasion är ett val som går långt utöver att svara på artilleribeskjutning.
Du framställer Putin som en missledd idealist som förråddes av väst efter Maidan 2014, men det är en förenklad och förskönande bild. I verkligheten var det en auktoritär ledare som medvetet valde aggression framför diplomati och som nu betalar priset genom blod, sanktioner och ett sönderfallande imperiebygge.
Minskavtalen fungerade snarare som ett verktyg för Moskva än som en genuin fredsplan. Ryssland upprätthöll kontakten med separatiststyrkor, beväpnade dem och använde området som en plattform för påtryckning, samtidigt som båda sidor sköt på varandra i ett lågintensivt proxykrig. Att påstå att Kiev ensamt ”inte respekterade avtalen” bortser från att Ryssland redan 1994 undertecknade Budapestmemorandumet och därefter bröt dess kärna genom hot, hybridoperationer och territoriella anspråk.
Att hänvisa till Jacques Baud som auktoritet för att försvara Kremls narrativ saknar trovärdighet. Hans tolkningar bygger på kända ryska propagandalinjer, medan oberoende källor som OSSE visade att den militära eskalationen inför invasionen främst initierades från separatistkontrollerade områden. Ukrainas mobilisering var ett svar på denna militarisering, inte dess orsak.
Om du på allvar tror att fred kommer av att bomba sönder ett land, då är det inte världen som är enkelspårig, det är din världsbild.
”Bomba sönder ett land” – var inte det som drabbade Serbien när NATO angrep med bombflyg? Ett övergrepp som ryssarna drog vissa slutsatser av, men ännu var några år borta från att kunna möta NATO med hårt mot hårt. Sedan kom Irak, Libyen och Syrien, och från rysk synvinkel måste allt detta ha varit mycket oroväckande. När USA/NATO börjar slåss slutar man inte förrän mest ruiner återstår. Sedan försökte Ryssland med diplomati, men ”väst” gjorde sig totalt dövt/hånfullt avvisande. Så blev det som det blev. Och nu är det ett dj-a liv för att Ryssland inte vill bli ett maktlöst offer för västlig maktpolitik.
Jacques Baud som inte använder ryska källor överhuvudtaget för att undvika att utmålas som putinist är nog långt trovärdigare än anonyma skribenter. Dessutom var det inte Baud som hävdade ökad artilleribeskjutning utan OSSE, tiofaldig sådan. För Kiev var det ett win-win -läge efter 2014 att ösa artillerigranater över Donbass. För om elden besvarades och civila omkom på deras sida av frontlinjen var det ju bara ryssar som man i vilket fall ville bli av med. Kriget utspelades helt i de ryska regionerna, vilket det gör än idag.
Ryssland gjorde ingen fullskalig intervention utan tågade mot Kiev för att skapa en chockeffekt. Som lyckades ! Det fanns flera överenskommelser från Kievs sida om fred ända fram till Istanbul. Alla upprivna på order av husse i väst.
Att Jacques Baud undviker ryska källor gör honom inte automatiskt mer trovärdig. Trovärdighet avgörs av hur väl påståenden kan verifieras, inte av vilka källor man undviker.
När det gäller OSSE:s rapportering är det korrekt att antalet registrerade explosioner ökade kraftigt i februari 2022.
Men två saker är viktiga:
– OSSE rapporterade antal registrerade explosioner, inte vem som avfyrade dem.
– Ökningen skedde samtidigt som Ryssland redan hade mobiliserat stora styrkor runt Ukraina.
En ökning av våldsnivån i en redan militariserad kontaktlinje är inte i sig bevis för att Kiev planerade en offensiv eller ”utrotning”. Det kräver ytterligare dokumentation.
Att beskriva situationen som ett “win-win” för Kiev bygger dessutom på en mycket långtgående tolkning av motiv – att man medvetet skulle ha velat döda civila i områden man officiellt betraktade som egna medborgare. Det är ett starkt påstående som saknar oberoende bevis.
När det gäller att Ryssland “inte gjorde en fullskalig intervention” utan bara en chockmanöver mot Kiev: offensiven omfattade samtidigt angrepp från norr, öster och söder, inklusive försök att ta huvudstaden och snabbt slå ut regeringen. Det är svårt att beskriva en sådan operation med flera anfallsriktningar och hundratusentals soldater som något annat än en fullskalig invasion.
I Istanbul fanns samtal, ja. Men för att hävda att “alla avtal revs upp på order av väst” krävs dokumenterade belägg för att Ukraina saknade egen beslutskapacitet och att ett färdigt avtal stoppades externt. Sådana belägg har inte presenterats.
Man kan absolut diskutera säkerhetsdynamiken före 2022. Men för att flytta huvudansvaret krävs mer än tolkningar av motiv. Det krävs verifierbar kausalitet och proportionalitet i analysen.
Kommentarer till spetsfundigheterna överflödiga. Bara en om maktelitens syn på folket. I ett läckt telefonsamtal fick förra premiärministern Julia Timoshenko frågan från sin kollega om vad man skall göra med ”de sju miljonerna”, dvs. ryssarna. ”En atombomb på dem” skrek hon i luren. Där har vi synen ”på de egna medborgarna”.
AndersI
Vad beträffar Istanbul så krävs inte alls något belägg för att ett färdigt avtal stoppades. Det som krävs är belägg för att Ukraina påverkades att inte skriva under något avtal utan att istället fortsätta kriget.
I The Guardian, en av de mest framträdande propagandaspridarna i västmedia, erkänns detta öppet i den här artikeln, https://www.theguardian.com/commentisfree/2024/apr/22/boris-johnson-ukraine-2022-peace-talks-russia. Så här skrivs det ”although there are other reasons why the talks failed, the promise of western commitments undoubtedly did play a role in undermining the Ukrainian willingness to come to an agreement at that time.”
I Newsweek berättas om en intervju med Ukrainas chefsförhandlare i Istanbul David Arakhamia https://www.newsweek.com/russia-offered-end-war-if-ukraine-dropped-nato-bid-kyiv-official-1847373. Så här skrivs det där, ”He said Johnson encouraged Ukraine to not ”sign anything” with Russia and ”just fight.”
Själva intervjun med Arakhamia verkar dock ha censurerats bort av Youtube, utom den här superkorta varianten https://www.youtube.com/watch?v=4DzeTuDOHA0.
Helt uppenbart är att Ukraina knappast kunde strunta i vad deras enda sponsor sade åt dem att göra.