En artikel av
Till sist har utrikesministrarna i 28 västländer gjort ett uttalande med kravet att krigshandlingarna i Gaza “måste sluta nu”. Bland undertecknarna finns denna gång, möjligen motvilligt, den svenska utrikesministern, men inte kollegan från Tyskland – ett land vars politiska DNA tycks favorisera folkmord och förintelser och som, efter USA, är den största vapenleverantören till den israeliska mordmaskinen.
I sitt uttalande konstaterar utrikesministrarna att “lidandet bland civila i Gaza nått nya djup” och man “fördömer den droppvisa utdelningen av hjälp och det inhumana dödandet av civila, inklusive barn, som försöker möta sina basala behov av vatten och mat”. Bland kraven finns också att stoppa Israels planer på folkfördrivning och att den israeliska gisslan måste friges. Några förslag på åtgärder för att uppnå detta redovisas däremot inte.
Medan ett stort antal internationella politiker, jurister och människorättsorganisationer – senast de ledande israeliska MR-grupperna B´Tselem och Physicians for Human Rights (PHR-I) – förklarat att det som sker är ett folkmord, så tvekar den svenska regeringen, bland annat i en intervju 29 juli med statsminister Ulf Kristersson, om huruvida Israel ens brutit mot villkoren i det förmånliga handelsavtalet med EU. Ett avtal som uttryckligen kräver “respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel II).
Varken den svenska regeringen eller EU som helhet har således några planer på att ingripa mot folkmordet. Tvärtom fortsätter man samarbetet, inklusive vapensamarbete, med förövarna – samt i fallet Sverige även medverkan till svältkatastrofen genom indraget bidrag till FN-organet UNRWA – vilket i sig utgör delaktighet i folkrättsbrott enlighet Folkmordskonventionens artikel III. Ett antal medborgare i Sverige har i nuläget polisanmält den svenska regeringen för just detta.
Vad som behövs är en FN-ledd fredsstyrka till Gaza för att överse ett eld-upphör, separera de stridande och medverka till en fredlig lösning av konflikten innefattande avbrytande av den israeliska ockupationen och en tvåstatslösning enligt av FN sedan länge fattade beslut. Eftersom USA med säkerhet i FN:s säkerhetsråd skulle stoppa ett sådant initiativ behövs ett annat alternativ.
Ett sådant utgörs av den år 2005 inrättade FN-principen om “Responsibility to Protect” (R2P).
Enligt denna princip har varje stat “skyldighet att skydda sina invånare från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten”. Om man inte klarar av detta har andra stater rätt att ingripa med “lämpliga diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel” för att få stopp på övergreppen. Regelrätta krigshandlingar förbehålls dock fortsatt FN:s säkerhetsråd att besluta om.
Ett beslut att agera enligt R2P för en fredsstyrka till Gaza kan med säkerhet uppnås i FN:s generalförsamling, där ingen stat kan lägga in något veto och stoppa beslutet. Frågan är: varför gör man inte detta?
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch: ”Israel gör världen en tjänst”
https://www.friatider.se/ebba-busch-ku-anmals-israel-gor-varlden-en-tjanst
Det verkar vara kristdemokratins ståndpunkt eftersom kansler Merz har sagt ugnefär samma sak.
Att kristna araber stryker med verkar inte bekymra dessa mönsterlika kristna…
Jag har en koppartavla, gammal men säkert någon massproducerat, där Jesus framställs som en erövrare.
Det var européerna som gjorde Jesus som sådan, kanske engelsmän, holländare, spanjorer eller något annat europeiskt land men det var inte Jesu budskap.
Kristendom är tyvärr en missbrukad religion.
Då var det de europeiska imperiebyggarna och nu kanske av partier som kristdemokrater eller Sverigedemokraterna?
Som går i deras fotspår?
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch borde istället fråga sig: – Har jag gjort bort mig nu igen?
https://www.msn.com/sv-se/politik/statlig-byggnad/ebba-busch-sl%C3%A5r-tillbaka-tragiskt-debattklimat/ar-AA1K8sHy?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=6896075b28eb43c4a66629abe66a2b7a&ei=10
Så som Buch håller på och helig förklarar folkmördare kan man inte låta bli att undra vad det är för slags kompromatt som israel har om henne? För ingen person med samvetet i behåll skulle väl gå så långt som hon gör för att försvara det oförsvarbara som barna- och folkmördarnas regim israel håller på med.
Det som värre är, är att hon med sådan kapacitet att försvara sin djävulsdyrkan har haft hand om betydelsefulla frågor vad gäller svensk befolkning.
Hur många avigheter/avvikelser finns inte där!
Det som behövs egentligen är att folkmördar regimen israel förintas. Det skulle göra slut på alla problem i MÖ.
Utredning krävs om hur FN kunne ignorera det faktum att redan 1922 ”Mandate of Palestine” – artikel 7 var Palestina definierad som en stat, en nation.
Läs här: ”The Administration of Palestine shall be responsible for enacting a nationality law. There shall be included in this law provisions framed as to facilitate the acquisition of Palestinian citizenship by Jews who take up their permanent residence in Palestine”
Som sagt redan då var det staten Palestina som skulle, som vilken nation som helst, ombesörja medborgarskap, som här ”PALESTINSKT MEDBORGARSKAP” för de judar som varaktigt ville bosätta sig i Palestina.
1947/48’s FN såg till att frånta Palestina sin status som nation och det är allvarligt brott.
Med tanke på att Palestina inte betraktas som fullvärdig medlem som stat av FN bekräftar stölden.
Det där påståendet är en ganska kreativ – men historiskt felaktig – tolkning av vad ”Mandate for Palestine” faktiskt innebar.
Jag kan bryta ner det i tre huvudpunkter.
1. Mandatet var ingen självständig stat
”Mandate for Palestine” (1922) var ett brittiskt mandat under Nationernas Förbund (NF), alltså en form av internationell förvaltning där Storbritannien styrde området med vissa åtaganden – bland annat att främja ett ”nationellt hem för det judiska folket” enligt Balfourdeklarationen.
• Artikel 7, som citeras, handlade om att mandatadministrationen skulle stifta en nationalitetslag för de som bodde i mandatet.
• Det är vanligt att även icke-suveräna områden under kolonialt eller mandatstyre hade egna nationalitetslagar (jämför t.ex. brittiska kolonier med ”colonial citizenship”). Det innebar inte att området var en fullvärdig, suverän stat.
⸻
2. ”Palestinsk nationalitet” ≠ suverän palestinsk stat
Att det fanns ”Palestinian citizenship” betyder att de som bodde där hade en juridisk status, men det var inom ramen för brittiskt mandatstyre.
• Mandatet hade ingen egen utrikespolitik, ingen egen armé och ingen suverän regering som representerade en självständig stat.
• Nationaliteten var alltså en administrativ kategori, inte ett erkännande av staten ”Palestina” som självständig nation i folkrättslig mening.
⸻
3. FN ”frågade inte ifrån” en stat 1947–48
När FN 1947 antog delningsplanen (Resolution 181) fanns ingen självständig palestinsk stat att ”frånta” status. Området var fortfarande brittiskt mandat. Planen föreslog att mandatet skulle upphöra och att två stater – en judisk och en arabisk – skulle bildas.
• Judiska ledningen accepterade planen (och utropade Israel 1948).
• Arabiska ledare avvisade den och inledde krig, vilket gjorde att ingen arabisk stat ”Palestina” kom att etableras då.
⸻
Sammanfattning:
Nej, Palestina var inte en självständig stat 1922. Det var ett NF-mandat administrerat av Storbritannien. ”Palestinsk nationalitet” i mandatets artikel 7 var en juridisk status, inte ett folkrättsligt erkännande av statlig suveränitet. FN 1947–48 ”frågade” alltså inte ifrån en existerande stat, utan avslutade ett mandat som aldrig varit en suverän nation.
Märkligt att det fortfarande heter Palestina och palestinsk befolkning.
Dessa termer för Palestina sk Mandat handlar om palestinsk administration i landet Palestina. Knappast hade britterna, om nu det inte hade handlat om en stat, dvs en nation med klara gränser ( se karta över Palestina 1922).
formulerat den palestinska administrationen att förse de judar som ville bosätta sig permanent i landet med PALESTINSKT MEDBORGARSKAP.
Så det var inte britterna som bestämde för det var överlåtet till palestinsk administration. Och paragrafen är tydlig: palestinskt medlemskap. Kan de ha fantasierat om det?
FNs aktiviteter i zionisternas syfte 1947 var att totalt ignorera denna klausul. Och britterna var jo så fullt upptagna med tema Indien ”partition” att USA tog över det zionistiska uppdraget, vars resultat var miljoner palestinier som blev flyktingar i eget land.
Läsförståelse verkar inte vara din mest framträdande egenskap.
Är dock säker att alla andra förstår och då är jag nöjd.
Det är nog inte läsförståelsen som har brister. Jag tror inte att han förstår sig på internationell territoriell förvaltning och folkrättslig kontinuitet och succession.
Ett tips är att studera Montevideo‑konventionen.
”territoriell förvaltning och folkrättslig kontinuitet och succession” ordbajs på ordbajs, allt för att LEGITIMERA sionisternas stöld av Palestiniers mark och territorium, hus/hem, resurser/egendom.
Tydligen en känslig punkt med tanke på din svarsreaktion. I syfte att stärka din sk retoriska övertygelse refererar du till andra som gör att då är du nöjd. Mycket vanlig metod för de vars resonemang tryter i logik.
Bry dig inte om folkmords apologeten Anderssl. Hen är en shekel troll tillika russofob och vän av nazi Azov bataljon. I
Anglosaxerna ligger bakom alla sorters proxies. Faller en bort pluggar de in en annan. I stället för StorIsrael kanske Storturkiet kommer.
Bernard Lewis (ursprungligen brittisk orientalist) planerade bland annat
att alla turkfolk hela vägen längs Kina och Ryssland skulle bilda ett stort rike som kan användas som slagträ mot Kina och Ryssland.
Men det som gör att anglosaxerna gillar Israel och judarna är att de är svaga och behöver beskydd av imperiet.