Av Glenn Diesen på Steigan.no 98maj 2026
Detta inlägg publicerades på engelska den 8 maj av Glenn Diesen på hans Substack-konto. Det har översatts till norska av Politikus. Diesen anser att europeiska ledare inte förstår sin situation. Samtidigt som USA drar sig tillbaka från Europa trappar de upp konflikten med Ryssland. Diesen avslutar:
”Den förutsägbara konsekvensen är att europeiska ledare i slutändan kommer att provocera fram ett starkt svar från Ryssland, med en ökande sannolikhet i form av en begränsad kärnvapenattack.”
Glenn Diesen
Nato var alltid dömt till att vara en tillfällig militär allians, enad kring en gemensam fiende och ett hot under kalla kriget. När detta hot försvann med kalla krigets slut och Sovjetunionens efterföljande kollaps blev huvudfrågan på 1990-talet:
Vad borde NATOs nya raison d’être vara? Svaret på denna fråga var strävan efter unipolaritet/kollektiv hegemoni i tiden efter kalla kriget genom NATO-expansion och militär interventionism.
Ryssland fick implicit ett ultimatum: Var en foglig civilisationselev eller en mot-civilisationskraft. Ryssland kunde acceptera Natos hegemoniska roll som en ”kraft för det goda”, eller så kunde de göra motstånd, och då skulle Nato återgå till sin tidigare roll att konfrontera Ryssland.
Det Nato-stödda regimskiftet i Ukraina – som syftade till att omvandla landet från en rysk partner till en frontstat mot Ryssland – utlöste kriget 2014. Nato började därmed återgå till sin tidigare roll att konfrontera Ryssland, men detta hände samtidigt som den hegemoniska eran närmade sig sitt slut.
Nu när den tidigare kollektiva hegemonin har balanserats och en multipolär värld har uppstått har Nato återigen förlorat sitt syfte och kommer att sönderfalla. Europeiska ledare vill återställa Natos ursprungliga syfte: att begränsa Ryssland. Detta kommer att misslyckas eftersom det bygger på den falska berättelsen att Ryssland vill återställa Sovjetunionen, snarare än att balansera Natos expansion och militära interventionism.
Europa förblir fogligt, och Ryssland är försvagat
Förenta staterna kommer dock inte att återgå till NATOs ursprungliga syfte eftersom maktbalansen har förändrats, och kommer därför inte att delta i de europeiska ledarnas falska berättelser. Förenta staterna är i relativ nedgång och kan inte samtidigt upprätthålla strategisk dominans i Europa, Mellanöstern, Östasien och västra halvklotet.
Förenta staterna kan inte vara överallt i en multipolär värld, och landet kommer att vända sig mot västra halvklotet och Östasien. En amerikansk närvaro i Europa använder för mycket resurser och driver Ryssland mot Kina, dess huvudrival.
Ändå är Förenta staterna glada att lägga ut konflikten med Ryssland på européerna. Europa förblir fogligt, och Ryssland är försvagat. (Och USA kan fortsätta att tjäna pengar på alla vapen som köps av dem, ö.a.)
Om Europa hade haft rationella ledare skulle de ha anpassat sig till den nya internationella maktbalansen genom att avsluta detta krig, sluta fred med Ryssland, etablera en gemensam paneuropeisk säkerhetsarkitektur (35 år för sent) som också räddar Ukraina genom att ta bort det från frontlinjerna i ett delat Europa, och sprida ut och diversifiera sina ekonomiska relationer för att undvika ett alltför stort beroende av en enda utländsk makt. Istället förblir Europas politiska klass engagerad i russofobiska berättelser och en politik som intensifierar konfrontation och förlänger konflikter.
Framtiden ser nu allt tydligare ut.
Nato kommer att fortsätta att sönderfalla, och européerna kommer att kompensera genom att ytterligare eskalera kriget mot Ryssland. Detta kommer att ske vid en tidpunkt då Ryssland är desperat att återställa sin avskräckning genom att slå tillbaka mot Europa (troligtvis Tyskland), medan USA:s engagemang för och skydd av Europa avtar. Den förutsägbara konsekvensen är att europeiska ledare så småningom kommer att provocera fram ett kraftfullt svar från Ryssland, alltmer sannolikt i form av en begränsad kärnvapenattack.
*
Video med samtal mellan Glenn Diesen och Stanislav Krapivnik
Eftersom det inte finns några tydliga kanaler för att komma överens med Ryssland i och med att hela väst är i psykos så kommer förstörelsen att behöva gå desto längre innan något som liknar förhandlingar kan komma igång.
Maktcentra och industrier i Europa kommer att brinna en del med radioaktiva inslag. Under vilka omständigheter kommer befolkningarna att övergå till massivt motstånd? Jag har inte mycket förhoppningar om det men ställer ändå den retoriska frågan.
Fast hela Europa – inklusive Ryska federationen – har en gemensam säkerhetsstruktur, som undertecknades, delvis på sovjetiskt initiativ, år 1975 i Helsingfors. Efter det uppstod organisationen OSSE (OSCE).
Under de drygt 25 år som gått sedan sekelskiftet, och 50 åren sedan 1975, så är det inte de europeiska länderna som har förändrats, utan den ryska inställningen, i vars maktsystem tillit inom och utom landet inte kan uppnås, och i så fall med bara hot och våld, inklusive krigsanfall och till och med invasion och ockupation. Det är brott mot FN-stadgan och internationella lagar. Dessa kan inte övriga europeiska länder kompromissa med. Det är omöjligt -och olagligt.
Under de trettiofem åren Ryska federationen existerat som nyuppstånden fri, oberoende statsbildning, har denna bara varit i fred i sex år. Det talar sitt egna språk. Ryska federationen är ett politiskt misslyckande, sett ur dagens ståndpunkt.
Ryska federationen har åren 1991 och 1992 skrivit på Helsingfors-traktaten, som man nu brutit konstant mot sedan invasionen av Ukraina sedan över 12 år tillbaka, sedan år 2014.
När den ryska staten uppfyller Helsingfors-traktaten(som numera är upphöjd till internationell lag genom FN-beslut) och dess lydelser, liksom Internationella domstolens dom i februari år 2022 med röstsiffrorna 14-2, att invasionen är olaglig, ockuperade områden lämnas omedelbart och återgå till 1991 års nationsgränser – blir det ju omedelbart både eldupphör och fred.
Följer man internationell lag, blir det fred i denna ryskuppfunna imperialistiska konflikt.
Putin har varit den bästa medlemsvärvaren till både Nato och Europeiska unionen, därför att ledningen inte bedriver politik, utan maximalistiska imperialistiska makt- och territoriella anspråk på grannländerna; det är konflikternas huvudorsak.
Det du kallar maximalism innebär att Putin var oförskämd nog att eftersträva nationell suveränitet när de du ser upp till för länge sen ’insett’ att det är bättre att avskaffa nationerna och underställa alla en världsregering med en valuta kontrollerad av västs ekonomiska elit
Det är nog EU som är ett politiskt misslyckande ”Johan” och Bryssels enda skäl för sitt existensberättigande är uppenbart det krig mot Ryssland som planeras! Ett nytt operation Barbarossa version 2.0 och uppbyggnaden är i full gång för den som vill se tecknen? ”Johan” är upprörd över att Ryssland har fräckheten att försvara sig mot ”den regelbaserade världsordning” som väst envisas med att försöka trycka på resten av världen bekymrar inte precis som det inte bekymrar de andra smygfascisterna i EU. Att ”knugen” var i Ukraina och lade en krans på ett minnesmärke över nazister i Kiev ska ses som ett tecken i tiden då Tysklands krigsbrott nu ska vit-tvättas inför det kommande kriget.
”Denaucler ”påstår” att Eu-länderna inte har förändrats sedan 1975. Det var väl ändå en av hans värsta lögner. Undrar möjligen om ”Denaucler” anser att Viktor Janukovytj frivilligt och flyttade till Ryssland? Det har tydligen inte hänt någonting ”där Uppe”
(i huvudkontoret) på 50 år.
EU har väl inte ändrats så mycket det är Sovjetunionens upplösning som förändrade hela Europas politiska karta. Ja, det är verkligen ett mysterium hur vissa länder fortsätter envisas med att inte vilja vara en del av Sovjetunionen…
Ukrainare är inte européer.
Ukrainare är ett östslaviskt folk med rötter i den Ryska kulturen.
Jag har svårt att de ett Ukraina integrerat Européiskt skulle fungera i den det långa loppet.
Det kommer leda till motsättningar och kulturkrockar.
Faktiskt lite intressant att Europa ännu inte fått nog av alla misslyckade integrationsförsök?
Ukraina ligger i Europa, har djupt europeiska historiska och kulturella rötter som Bysantinskt kristnande, plus polsk‑litauiska influenser.
De östra delarna i Ukraina är ryskorienterade och en del av det forna Ryska Imperiet och ska nu återföras till Ryska Federationen.
Resten av Ukraina kommer formas så att de i framtiden inte utgör något hot mot Ryssland.
Det är Specialoperationens målsättningar och de kommer genomföras.
Den andra Stormakten USA har bestämt sig och kommer inte lägga några hinder i vägen.
Troligtvis har Ryssland gjort någon uppgörelse med USA där Europa betraktas i sekundär betydelse och alltså kan lämnas utanför uppgörelsen.
Efter Segerdagens vapenvila har nu Ryssland växlat upp trycket mot Ukraina.
Frågan är hur länge Ukraina kan stå emot eller pressa Ryssland med militär hjälp från Europa?
Det är möjligt Ukraina lyckas, men inget som kommer ske i morgon.
Det kommer ta lång tid, och kan Ukraina hålla ut så länge med stridsviljan i behåll?
Hade jag varit ung man i Europa skulle jag börja bli orolig men nu har jag nått den åldern att det inte bekymrar mig särskilt.
En del har framtiden för sig medan andra har framtiden bakom sig.
Undrar hur många ukrainska unga män som fick den framtiden två meter ned i jorden?
Men rent generellt kan jag säga att jag önskar den krigiska Borgerlighetens fall och Segern för den Proletära, Kulturella och Fredliga Arbetarstaten.
Kanske intressant! https://www.nyhetsbanken.se/2026/05/topaz-kan-ha-hindrat-ett-tredje.html#gsc.tab=0
Tyvärr är det vad vi redan ser!
Även en begränsad kärnvapenattack kan förödande!
Jag märker redan nu på Microsoft msn hur man där på sina mediesidor försöker trumma ut budskapet att ett kärnvapenkrig inte behöver vara så farligt som det låter.
Det är som de väntar att äntligen få sända ut rubrikerna:
– Vi är i krig!
– Vi är i krig!
Liberalism är ingen fredlig ideologi.
Typiskt för Liberala värden är att de sedan begynnelsen gärna använt våld för att uppnå sina mål.
Två typiska historiska exempel på det är Brittiska Imperiet och USA.
De säger sig slåss för frihet när de egentligen brukar våld för att uppnå plundring och dominans.
Frågan är vilka faktorer har påverkat denna så tråkiga utveckling bland världens mest demokratiska länder. Eller så definieras jo Europa.
Många perspektiv finns det. Ett är att se på sk politiska ledare som anammat liberala värderingar som cocainmissbruk som vore det vatten.
Förre Natochefen är känd för liberala värderingar när det gäller missbruk; en syster som för den delen också dog pga det.
Sådana vardagsreferenser som cocain har gjort att han ser nog inte så mycket anmärkningsvärt med en annan i samma beroendesituation. Det hela är så familjärt, rent av mysigt. Så naturligtvis bestämmer han överföring av milljarder från norska befolkningens skatter med syfte att kosa sig med en känd cocainist; Zelensky.
Självklart är sådan gränsöverstridande normalitet tecken på att fanskapet till förstörelselust har segrat allt förstånd vad avser sunt förnuft.
Rubriken: NORSKE LEDERE ER FARLIGERE FOR NORGE ENN HVA RUSSLAND ER – är uppenbart för många norrmän. Det är som sagt inte bara kronprincessan och Norges blivande drottning som håller Epstein fanan högt.
Fortsättning av rubriken:
”Og det skyldes deres lyssky forbindelser til de aller verste, nemlig USA, Israel og sånne som Jeffrey Epstein. Det at Tore O. Sandvik, den såkalte forsvarsministeren, vil «begrense hva slags informasjon Epstein-kommisjonen kan få fra E-tjenesten» (VG), er nok et eksempel på hvor lyssky disse forbindelsene er. Vi må ”plage putin til forhandlingssporet”, har ’forsvarsministeren’ også sagt. Hvem tror han at han er?
Deres Iran-politikk er dog ikke så ille. Men hvis USraels krig mot Iran hadde lyktes hadde de støttet den (mer enn de gjør). Israel-politikken kunne også vært bedre.
Aller verst er den såkalte støtten til Ukraina, som de nå fortsetter i håp om at et mirakel skal redde deres egne skinn, egne karrierer. Ettermælet. For den politikken har vært uansvarlig og farlig siden før krigen begynte, i og med at norske regjeringer og storting støttet alle NATO-utvidelsene og, enda verre, det blodige kuppet mot den folkevalgte Viktor Janukovitsj i 2014, da fascister stjal makta i Ukraina. Og fascister holder på makta med alle midler, sjøl om det skjer utskiftinger i ledelsen. Juliia Mendel, ”press-secretary” for Zelensky fra 2019 til 2021, snakket nylig om dette til Tucker Carlson: https://facebook.com/photo?fbid=10162431367735952&set=a.406405765951
Den såkalte støtten til Ukraina er ikke noe annet enn krig mot Russland. Det er mulig at Jonas Gahr Støre, Jens Stoltenberg, Espen Barth Eide etc ikke skjønte det til å begynne med og at de da kun var nyttige idioter for de neokonservative i USA/NATO/EU, de som er årsaken til alle krigene til USA/NATO/Norge siden bombingen av Jugoslavia i 1999. Men nå er det ikke lenger noen tvil om at det er en krig mot Russland.
Skal jeg tippe er det nå kun 10 % av ukrainerne i Ukraina som vil fortsette krigen de fører for USA/NATO/EU mot Russland. Daglig blir menn kidnappet i Ukraina for å fortsette krigen …..//….presser slik ukrainerne til å fortsette en krig de har tapt og som de taper mer for hver dag, sjøl om de prøver å lure oss til å tro det motsatte. Jfr igjen hva Mendel sa til Carlson.
Det vi ser nå er dessuten at Regjeringen og Stortinget tar på seg en stadig større andel av denne krigføringen, som de facto går ut på å drepe flest mulig russere. Likevel synes norske medier og myndigheter å være overrasket over at Russland ser på Norge som et fiendtlig land. De har faktisk forpliktet seg til noe som Russland aldri vil gå med på: å fortsette krigen til både Krim og Donbass er tatt tilbake. Vi snakker om områder der det etter alt å dømme er massiv oppslutning om gjenforening med Russland.
Tror de virkelig at de kan føre krig mot Russland, nå på femte året, uten at det får konsekvenser for Norge? Er ettermælet deres så viktig at de vil risikere atomkrig? For atomkrig vil bli resultatet hvis de lykkes med politikken de fører. Vend i tide, det er ingen skam å snu, som det heter i fjellvettreglene.
Steigan: «Det ligger ingenting i Norges avtaler med Ukraina som åpner for et kompromiss der Ukraina avstår deler av sitt opprinnelige territorium.
Det betyr stilt på spissen at Norge, dersom det inngås en slik kompromissavtale, vil være villige til å støtte en eventuell fortsettelseskrig eller geriljakrig lansert av høyreekstremistiske ukrainske nasjonalister.
Nå kan noen hevde at dette bare er politiske ord på et papir og at forpliktelse egentlig ikke betyr forpliktelse, men noe annet og mindre forpliktende, og at full gjenerobring ikke betyr full gjenerobring, men noe annet».
Men i mellomstatlige forhold må man ta ord og forpliktelser dødsens alvorlig. Og det Norge har forpliktet seg til er å delta i Ukrainakrigen til den russiske sentralmakta er knust slik at den ikke lenger klarer å holde på Krim og Donbass. At dette med 99,99% sikkerhet vil bety atomkrig der byer og tettsteder i Norge kan bli utslettet, vil verken Støre eller forsvarsministeren – eller SV og Rødt – kommentere». https://steigan.no/2026/05/norge-har-forpliktet-seg-til-a-bidra-til-at-ukraina-erobrer-krim/
Synd att även de största tidningarna i Norge följer tätt i spåren på Mette Marits karriär ”I am the norwegian princess, you can take off my dress” i sången ”Dr Mr Epstein” , den nya norska nationalsången.
När sanningen om Epstein och Rothschilds kommunikation visades i samband med kuppen i Ukraina är det sant att detta överbetalade fanskap till ansvariga för milljoner norrrmäns liv, inte bryr sig.
Lika lite som kunskapen om att Mette Marits dotter ärver sina mors så mångfasetterade ”klänningar”.
Så förträfflig sammansättning av ett galet land.
”Ukraina håller på att förintas. Det säger Zelenskys tidigare pressekreterare i en lång och avslöjande intervju med Tucker Carlson. Det är journalisten Tucker Carlson som publicerat en nära två timmar lång intervju Zelenskys tidigare pressekreterare. Hon beskriver en minst sagt annorlunda version av vad som pågår i Ukraina jämfört med vad traditionella medier säger.
Enligt henne är Zelensky en helt annan peson när han inte står framför kameran. Han han inte kontrollera sina känslor, men han är en väldigt duktig skådespelare.
Ukraina håller rentav på att utplånas, anser hon.
– Jag tror inte att Ukraina bara förstörs. Jag tror att Ukraina är på väg att utrotas, säger hon i intervjun.”
Källa: Swebbtv
Sannolikt kommer Voldemort Kokainsky snorta ihjäl sig oh inte hinna ”njuta” av miljonerna han stal från folket.
Sverige har skänkt 128 miljarder i denna korruptions hav alltmedan ”det inte finns pengar” för vården, omsorgen, skolan, utbildning och infrastruktur i Sverige.
https://www.vaken.se/nu-har-sverige-skankt-128-miljarder-till-ukraina/
NATO sänkte det Ryska fraktfartyget med en avancerad torped i Medelhavet utanför Spanska kusten och som var på väg till Nord Korea troligtvis med delar till kärnreaktorer?
Det är en direkt militär attack på Ryssland men varför svarar inte Ryssland på attacken?
”Ryskt fartyg exploderade i Medelhavet – kan ha fraktat reaktorer till Nordkorea”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/ryskt-fartyg-exploderade-i-medelhavet-kan-ha-fraktat-reaktorer-till-nordkorea/ar-AA22ZKAZ?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=6a032362267f445b907602ae11397539&cvpid=4d2012768ae34f5fd258075e697378a6&ei=6
Var det utrustning som var för skrymmande för att fraktas med järnväg? Vad jag vet så är de ryska och koreanska järnvägarna sammankopplade söder om Vladivostok, så sjövägen är inte den enda mellan Ryssland och Korea.
Ursäkta, men jag tror inte ett ord av det där (msn-nyheter). Vi vet vid det här laget, att lögnfabriken gör allt för att sälja sin propaganda-skit.
Om Ryssland skulle bekräfta, är det en annan sak, men aldrig av en tredje persons uttalande. Jag litar fan i mig inte längre på statsmedia och deras underlydande.
Jag tycker det är hur tydligt som helst.
Europa vill ha krig mot Ryssland och nu ska det rustas i Europa för fullt.
Den största militära upprustningen blir i Tyskland och kommer påminna om Nazitysklands krigsförberedelser inför Andra Världskriget.
Sverige, som alltid stått nära Tyskland, kommer i och med NATO inträdet bli en aktiv part i kriget och Regeringen och de styrandes drömmar om att nu en gång få hämnas mot vad Ryska krigshären gjorde mot den svenske kungen Karl XII armé vid Slaget vid Poltava 28 juni 1709.
När ryssen sedan är besegrad ska det sedan bli högtidlig bal i Regeringskansliet Rosenbad för den Svenska Tidöregeringen med sitt femte stödhjul det Fascistanstrukna partiet Sverigedemokaterna.
F-n trot?
Jag tror inte att Europa kan gå i direkt krig mot Ryssland.
Inte för att jag kan någonting om det militära, utan för att exempelvis general Dominique Delawarde sa att den enda europeisk här som har någonting att komma med – den franska – inte har någonting att komma med i en konflikt av den omfattning.
Man går inte i krig med Ryssland med en bonsai här.
Delawarde påpekade att det tar sju år att ta fram en kompetent sergeant och att det skulle ta tjugo år att återställa en fransk krigsmakt som duger till uppgiften… om det mirakulöst nog producerades tillräckligt med resurser för att utrusta, beväpna och träna alla.
Som bekant är Frankrike skuldsatt redan högt över skorstenen, och har inte mycket kvar till industri.
Med dagens födelsetal, utbildningsnivå och hälsotillstånd, lycka till med att få ihop tillräckligt med duglig kanonmat !
Vad gjorde den i medelhavet om den skulle till Nordkorea?
Suezkanalen!
”Vad gjorde den i medelhavet om den skulle till Nordkorea?”
Gå på loppis och köp dig en skolatlas!
Trodde det var närmare åt andra hållet.
En rutt över Arktis menar du?
Det är nog hugget som stucket.
Valet genom Medelhavet kan bero på att Ryssland ville testa vad NATO är kapabla till.
Finländarnas misstro mot den rivningsklotets politik som USA tillämpar håller i sig, men medlemskapet i NATO uppfattas som motiverat trots att understödet för medlemskapet sjunkit under de två senaste åren med hela tio procent.
De här uppgifterna framgår ur årets NATOpoll-rapport från Helsingfors universitet. Forskningsprojektet, som finansieras av Konestiftelsen, är ett samarbete mellan Helsingfors universitet, Tammerfors universitet, Åbo Akademi, Åbo universitet och finska Utrikespolitiska institutet.
Projektet följer finländarnas inställning till NATO, deras syn på kärnvapnet och på säkerhetspolitiken överlag.
Finländska forskningsinstitutet Taloustutkimus utför utredningens panelundersökningar. Samma respondenter intervjuas varje halvår för att följa med attitydförändringar, t.ex. i samband med större politiska händelser.
I den nyligen publicerade forskningsrapporten, med den av mig från finskan fritt översatta titeln ”Rivningsklotets politik: Finländarnas förväntningar i förändringens utrikes- och säkerhetspolitik”, svarade 3 141 15-93-åriga finländare. Av dem hade 840 varit med under alla tidigare frågeomgångar. Helt nya svaranden uppgick till 2 301.
För finländarna är NATO inte en värde- eller identitetsfråga. För finländarna är NATO en säkerhetsfråga.
Att understödet för medlemskapet sjunkit, anses hänga samman med den osäkerhet som USAs förändrade inställning till NATO och NATOs interna spänningar ger upphov till. Hela 57 % av de tillfrågade är dock beredda att sända finländska reservister som stöd för ett medlemsland som utsätts för angrepp.
Finländarna har en större förståelse för kärnvapnet än tidigare. Här är det i främsta hand fråga om deltagandet i NATOs kärnvapenövningar (54 %) och transiteringen av kärnvapen (46 %). Stärkandet av den europeiska kärnvapenavskräckningen vinner också den finländska majoritetens stöd, men detta gäller inte placeringen av kärnvapen på finländsk mark Endast 22 % av finländarna vill det.
Tre fjärdedelar av finländarna vill inte se kärnvapen i Finland under fredstid och endast 33 % stöder tanken på att utveckla ett nordiskt kärnvapen.
Beträffande USA ser endast en tiondedel av finländarna, att USA under den nuvarande statsledningen är villig att försvara en NATO-allierad. Stödet för försvarssamarbetet mellan Finland och USA är också tunt (24 %). Misstroende är särskilt märkbart bland de finländska kvinnorna.
Finland utrikes- och säkerhetspolitiska ledning vill för sin del gärna framhäva betydelsen av samarbete mellan Finland och USA, men finländarna ställer sig på tvären. Majoriteten av finländarna vill minska beroendet av USA både i fråga om vapenteknologin (87 %), den digitala infrastrukturen (79 %) samt i fråga om konsumtionen i största allmänhet (91 %).
Forskningsrapporten antyder, att medborgarna i Finland följer noga med dagens överraskande och oroväckande aktuella svängningar i världspolitiken. De politiska ledarna i Finland och Europa förväntas aktivt bidra till skapandet av den gemensamma säkerheten.
”Kriget som USA inledde i februari har redan kostat Europa tiotals miljarder euro. Mellanöstern har betalat med tusentals människoliv. Vita huset fortsätter samtidigt att hävda att man handlat rätt.
Det finns något djupt cyniskt i hur dagens globala säkerhetsarkitektur fungerar: besluten fattas i Washington, men räkningarna betalas i Berlin, Paris, Warszawa och Milano. Den 28 februari 2026 gav president Trump klartecken för de första attackerna mot Iran.
På bara några dagar steg gaspriset på Europas referenshub TTF från 31,9 till 54,3 euro per megawattimme. Det var inte fråga om vanliga marknadsrörelser, utan om en direkt följd av utrikespolitisk äventyrlighet – ett pris Europa får betala utan inflytande över besluten.
EU:s energikommissionär Dan Jørgensen uppskattar att medlemsländernas samlade extrakostnader har uppgått till 24 miljarder euro – omkring 500 miljoner om dagen. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen konstaterade att ”Europa återigen betalar priset för instabilitet utanför sina gränser”. En diplomatisk formulering – men innebörden är tydligare: ännu en gång har en allierad ställt Europa inför fullbordat faktum.
Situationen blir ännu allvarligare i ljuset av utgångsläget. Europa gick in i 2026 med historiskt låga gaslager – 46 miljarder kubikmeter i slutet av februari, jämfört med 60 miljarder året innan och 77 miljarder 2024. Kontinenten var med andra ord mer sårbar än på länge – och just då inledde Washington en operation vars konsekvenser analytiker länge varnat för.
En skola – Ett sjukhus – En marknad
De amerikanska och israeliska flyganfallen den 28 februari slog mot militära baser, regeringsbyggnader – men också skolor och sjukhus. Civila dödsoffer blev omfattande. Redan första dagen träffades en flickskola i Minab, belägen intill ett militärt komplex: 156 människor dödades, däribland 120 elever, 26 lärare och sju föräldrar. En intern Pentagonutredning pekade på ”föråldrad underrättelseinformation” som orsak – en förklaring lika teknisk som avhumaniserande till sin natur.
Den 7 april hade över 3 600 människor dödats i Iran enligt människorättsorganisationen HRANA, varav 1 701 civila och minst 254 barn. Per den 3 april hade 307 vårdinrättningar skadats – sjukhus, kliniker och ambulansstationer. Samtidigt, enligt Gazas hälsodepartement, har över 70 000 människor dödats där sedan oktober 2023, omkring 70 procent kvinnor och barn.
Sammantaget tecknas en bild som flera amerikanska folkrättsjurister redan beskriver som systematiska brott mot internationell humanitär rätt. Center for American Progress menar att kriget är ”okonstitutionellt på flera nivåer” och att angreppen mot civil infrastruktur kan klassas som kollektiv bestraffning.
Vita huset avfärdar dessa bedömningar.
En strategi utan strategi
Vad Washington egentligen hoppades uppnå är fortfarande oklart – även bland amerikanska experter. Analytiker varnade tidigt för att en fullständig kapitulation från Iran, inklusive ett avståndstagande från kärn- och robotprogrammen, var osannolik trots kampanjens intensitet. Revolutionsgardets hårda kärna behöll kontrollen, och förhoppningarna om en snabb intern kollaps saknade realistisk grund.
USA gick med andra ord in i krig mot en stat med 90 miljoner invånare utan en tydlig bild av vad som skulle räknas som seger. I Washington kallas detta ”strategisk osäkerhet”. I resten av världen: ren äventyrlighet.
Oman, som länge fungerat som medlare mellan Teheran och väst, uppgav via sin utrikesminister att USA ”förlorat kontrollen över sin egen utrikespolitik” och att allierade bör säga det rakt ut: båda sidors nationella intressen kräver en omedelbar vapenvila. Svårt att formulera skarpare – särskilt från ett land som normalt räknas som en amerikansk partner.
Samtidigt slog Iran tillbaka mot Qatars gasinfrastruktur. Den 18 mars träffades anläggningen Ras Laffan, vilket minskade landets produktionskapacitet med 17 procent. Skadorna väntas ta tre till fem år att åtgärda. LNG-marknaden i Asien reagerade omedelbart med kraftiga prisökningar. För Europa, som försökt ersätta rysk gas med leveranser från Qatar, blev det ett slag mot en redan sårbar energiförsörjning.
Krisen blottlägger en motsättning som amerikansk diplomati länge undvikit: USA beväpnar Israel, garanterar säkerheten för Gulfmonarkierna, sluter handelsavtal med arabstater – och inleder samtidigt ett krig vars konsekvenser även drabbar just dessa allierade. Iran har i sin tur riktat attacker mot samtliga sex GCC-länder – Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten – liksom Irak och Jordanien.
Länder som hyser amerikanska baser och stängt sitt luftrum för USA:s och Israels flyg tvingas nu försvara sig mot iranska robotangrepp. De betalar priset för beslut de aldrig fattade. ”Förtroendet för en sådan säkerhetsarkitektur urholkas oundvikligen”, varnade regionala analytiker redan före kriget. I dag låter det mindre som en prognos – och mer som en diagnos.
I Europa växer irritationen. Emmanuel Macron har föreslagit en internationell koalition för att skydda sjöfarten i Hormuzsundet och Röda havet, med hänvisning till kontinentens ekonomiska intressen. I Bryssel och Paris framställs det som ett uttryck för europeisk handlingskraft.
I praktiken vet alla att en sådan koalition är beroende av amerikansk underrättelsekapacitet, marin logistik och politiskt stöd. Europa är irriterat – men fortsatt beroende. Det är kanske den mest obekväma insikten i hela krisen.
Europa räknar kostnaderna
Europeiska centralbanken har skjutit upp planerade räntesänkningar, höjt inflationsprognosen för 2026 och sänkt tillväxtutsikterna. Om blockaden av Hormuzsundet består in i sommaren riskerar energiintensiva ekonomier som Tyskland och Italien att hamna i teknisk recession. Kemikalie- och stålproducenter i både EU och Storbritannien har redan infört pristillägg på upp till 30 procent för att kompensera stigande energikostnader.
Samtidigt famlar Washington efter nästa steg. Den 21 april förlängde Trump vapenvilan med Iran och hänvisade till att landets ledning är ”djupt splittrad” och oförmögen att enas om en förhandlingslinje. Vicepresident JD Vances planerade resa till Pakistan för nya samtal ställdes in – den iranska sidan dök helt enkelt inte upp.
Teheran kräver att blockaden av landets hamnar hävs, något Washington vägrar. Kärnprogrammet, urananrikningen och sanktionerna står fortfarande stilla. Nästan två månader efter attacken – som utlovades bli snabb och effektiv – finns inget slut i sikte.
Parallellerna till Vietnam, som amerikanska analytiker försiktigt började dra redan i början, blir allt mindre metaforiska. I början av april hade Iran skjutit ned två amerikanska stridsflygplan. Redan det faktum att en saknad pilot måste eftersökas över iranskt territorium riskerar att undergräva stödet för kriget, även bland Trumps egna väljare.
Militär överlägsenhet är inte detsamma som strategisk seger. Det vet de flesta, utom de som gav ordern den 28 februari.
Internationella organisationer och FN uppmanar till återhållsamhet. Diplomater talar om en ”bräcklig vapenvila”. Europa omprövar sin energipolitik i krisläge. Och i Washington håller man fast vid att allt går enligt plan.
Vems plan – det är fortfarande oklart.”
Källa: NesVoice
Jag fortsätter med en nyss publicerad länk från News Voice.
Håll till godo.
https://newsvoice.se/2026/05/ryssland-provskjuter-satan-ii/
Ta detta också, en dåre som vi skickar miljarder till. Men klagar på Katja Nyberg.
Vad är världen på väg mot?
https://www-rt-com.translate.goog/russia/639876-zelensky-drug-use-claims-secret/?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=sc
Storbritannien väljer bort den Svenska Archer artillerikanonen.
Archer har prisats genom kriget i Ukraina men var är exportsuccén?
Storbritannien väljer istället RCH 155, en artilleripjäs framtagen av Tyskland och Frankrike tillsammans.
Jag kan inget om artillerikanoner men den tysk-franska ser i alla fall bättre ut.
Den svenska ser ut som jag-vet-inte-vad.
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/svenska-archer-nobbas-i-brittisk-miljardaff%C3%A4r/ar-AA23b9CG
Det är en nyare modell, Archer börjar bli gammal. Det kallas utveckling.
Military Summary tog idag upp mötet i Peking mellan Donald Trump och Xi Jinping.
Redan vid första hälsningen och mottagandet uppstod problem.
Xi Jinping ville inte hälsa på det sätt Donald Trump tänkte sig.
Kulturkrock?
Vad jag uppfattat gick inte mötet som Donald Trump hoppats trots inledande välsignelser om ömsesidiga behov och framtida samarbeten.
Istället för de resultat som var resans mål för Trump uppnåddes vissa handelsavtal till gagn för båda länderna.
Jag minns bara det att USA ska exportera mer kött till Kina.
Säkert behövs det för det finns många munnar att mätta i Kina.
Jag har sett filmer om köttproduktion i USA. Det är rent skrämmande.
Glöm det där med farmare med ett grässtrå i munnen och räfsa i händerna.
I dag har istället farmerna förvandlats till industriell stordrift i storlekar svåra att fatta.
Allt kretsar kring omsättning och vinst medan allt annat blir sekundärt.
Köttet från djuren blir förmodligen därefter.
Dagens livsmedelsproduktion i industriella delar av Världen har blivit en sorglig historia.
Här kan man verkligen tala om skillnaden mellan produktion för vinst och produktion efter behov.
Kvalité och hållbarhet får alltid stå tillbaka för vinster och marknadsandelar. Tyvärr.
Kul rubrik på SVT idag 🙂
”Stoltenberg: Dagens Nato överlever inte utan USA
Publicerad idag 18:55
Splittringen mellan USA och Europa är djupare än på mycket lång tid. Natos tidigare generalsekreterare Jens Stoltenberg varnar nu för att alliansen inte klarar sig utan USA, och menar samtidigt att EU inte kan fylla Natos roll.”
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/stoltenberg-dagens-nato-overlever-inte-utan-usa
Jag har blandade åsikter om Donald Trump och hans MAGA rörelse.
Men jag hoppas att de vinner nästa presidentval också.
Alternativet är knappast bättre och jag vill inte tillbaka till ett USA som det var innan Donald Trump tog över och fientligheten mot Ryssland var total ungefär som Europas förhållande till Ryssland är idag.
Det bästa Donald Trump och hans administration gjorde var att de bröt sönder den Transatlantiska länken.
Endast Donald Trump och MAGA-rörelsen kunde åstadkomma detta tack vare en nationalistisk politik och patriotisk anda.
Jag tror det är det största paradigmskiftet inom politiken som jag varit med om.
Om det vill sig väl kan det knäcka NATO också.