Frankrike tävlar med Tyskland om titeln “Europas sjuke man”

Bild. Macron lyckas inte få den franska ekonomin på fötter igen, men han vill ha massiv militarisering. Grok-illustration.

Av Pål Steigan 8 december 2025 på steigan.no

Enligt den senaste opinionsundersökningen från Verian (publicerad 6 december 2025) anser 11 % av fransmännen att Emmanuel Macron gör ett bra jobb som president. Detta är den lägsta nivån som någonsin registrerats för en fransk president i modern tid. Det säger allt. Frankrike befinner sig mitt i en ekonomisk, politisk, social och moralisk kris.

I vår serie om vad som kommer att hända i Europa när EU upplöses har vi kommit till La Grande Nation, L’Hexagone eller helt enkelt: Frankrike.

Och det är inte mycket gloire.

En upplösning av EU skulle slå hårt mot Frankrike, med tanke på deras redan osäkra situation. Frankrike är EU:s näst största ekonomi, men i december 2025 är bilden dyster: Skuld på över 115 % av BNP, underskott på cirka 5 % av BNP, tillväxt ner till 0,7 % för året, och tre regeringar som har fallit på ett år (Bayrou i september, Barnier tidigare, och nu Lecornu efter bara 27 dagar).

Socialt sett kokar det ner till lågt förtroende för demokratin (81 % tycker att den fungerar dåligt), ilska mot eliten (över 90 % arga), och ökande polarisering mellan stad och land, invandrare och “infödda fransmän”.

Utan EU som buffert (gemensam marknad, eurostabilitet, subventioner) kan detta tippa över i fullständig kollaps eller radikal omvälvning.

BBC: Why France is at risk of becoming the new sick man of Europe.

De kortsiktiga utsikterna för Frankrike ser just nu ut ungefär så här:

Det politiska kaoset fortsätter – ny upplösning, flera övergångsregeringar och budgetbråk blockerar reformer. Utan EU-påtryckningar (som de nya finansreglerna från 2024) undviker de omedelbar bestraffning, men marknaderna straffar hårt: Kreditbetygen faller ytterligare (redan ner till A+ från AA), räntorna stiger till 4–5 % på statsobligationer och investeringarna stagnerar. Ekonomin krymper med 0,5–1 % årligen, arbetslösheten hoppar till 10–12 % och inflationen stiger till 2–3 % på grund av energibrist (utan EU:s gasavtal).

I ett Europa efter EU blir Frankrike en “zombieekonomi”, beroende av bilaterala lån från Tyskland eller Kina. Macron eller en arvtagare från hans parti håller fast vid att lova “europeisk solidaritet” utan att leverera. Långsiktigt: Gradvis avindustrialisering, med fabriker som flyttar till Östeuropa eller Asien.

Utan EU-stöd tippar skulden över (till 120 %+ av BNP år 2027), räntorna exploderar och en bankkris utlöses – tänk Lehman 2.0, men med en fransk touch.

Här är några möjliga utvecklingslinjer:

Regeringen söker stöd från IMF (första gången sedan 1950-talet) eller ECB-intervention, med villkor: Massiva nedskärningar i pensioner/välfärd (som redan är 30 % av budgeten), privatisering av SNCF (Frankrikes nationella järnvägsbolag , ö.a.) och EDF (ett franskt multinationellt elbolag som ägs av Frankrikes regering, ö.a.).

Socialt: Gula västar på steroider – landsomfattande strejker, upplopp i Marseille och Lille.

Politiskt: Macron faller, en teknokratregering tar över (som i Italien 2011). Ekonomiskt: Recession på -2–3 %, massarbetslöshet och utvandring av unga talanger. Långsiktigt: Frankrike blir en “periferi” i ett tyskdominerat Europa, med växande regionalism (Korsika, Bretagne kräver autonomi).

Frankrike kan falla mellan alla stolar

Donald Trumps nya strategi för USA, som vi har diskuterat här (USA: “Om nuvarande trender fortsätter kommer Europa att vara oigenkännbart om tjugo år”) försätter Frankrike i ett dilemma.

Macron, som redan har varnat för att ”Europa kan dö” sedan 2024, använder NSS (USA:s nya Nationella säkerhetsstrategi, ö.a.) som bevis på USA:s opålitlighet – ”en möjlighet att USA sviker Ukraina på territorium utan säkerhetsgarantier”, som han sa i ett läckt samtal med Rutte och Merz den 1 december. Frankrike kommer att svara på detta med ytterligare militarisering med pengar de inte har, vilket driver skuldkrisen från dåligt till värre.

Macron förbereder folket för ”uppoffringar” genom tal om krigshotet (som i mars 2025), med återinförandet av frivillig värnplikt och nedskärningar i välfärden för att finansiera kärnvapenuppgraderingar och FCAS (Future Combat Air System med Tyskland).

Utan kolonierna står Frankrike ännu svagare

Tidigare kunde Frankrike ha svarat på en EU-upplösning genom att luta sig mot sina kolonier i Afrika, men Afrika har kastat ut Frankrike. De har sparkats ut ur Sahel och nästan hela det tidigare Franska Västafrika. De kan inte längre stjäla olja, guld och uran från Afrika.

FrancAfrique – det postkoloniala nätet av hemliga avtal, rådgivare och interventioner som har hållit Paris i förarsätet sedan 1960-talet, existerar inte längre. Frankrike har förlorat tillgången till råvaror som uran (enbart Niger täckte 30 % av Frankrikes behov) och guld/malm. Priserna stiger och Frankrikes skuld (över 115 % av BNP) blir allt tyngre.

Maktpolitisk spagat

Macron skulle vilja spela den stora mannen, men världen genomskådar hans bluff. Liksom resten av “de villigas koalition” hotar han med krig mot Ryssland, men liksom Starmer och Merz har han inget att ställa upp med.

De försöker utforma en strategi där de kommer att vara mot USA, Ryssland och Kina samtidigt. Denna strategi är död vid ankomsten. Resultatet är att de sitter där utan vänner och utan förmåga att matcha alla sina fiender.

Europa den stora förloraren

Wall Street Journal sammanfattar det brutalt: EU har “hopplöst halkat efter” inom ekonomi, försvar och teknik mot de tre stora, och håller på att bli den största förloraren i den nya geopolitiska ordningen.

Detta kommer att bli en europeisk form av musikaliska stolar. När musiken tystnar kommer alla att tävla om att få en sittplats och Frankrike riskerar att bli utan en stol att sitta på.

Polen har hittat en ny styrka och kan gå vidare med sitt Trimarium Tyskland kan prova en ny version av Hansaförbundet. Storbritannien kan försöka ta kontroll över Norge och bevara relationerna med USA.

Men Frankrike har ingen partner. Italien vill inte ha dem heller. Italien skulle hellre välja USA, Ryssland och Kina än Frankrike. Meloni hatar Macron av hela sitt hjärta och känslorna är ömsesidiga.

Och dessa ska vara de stora vapenbärarna för ett Ukraina som redan har förlorat kriget för västvärldens räkning. Och Europa kommer att bli kvar med notan, som alla kommer att försöka fly från, utom Norge, som har en politisk kast som inte kan göra sig av med det norska arvssilvret fort nog.

Relaterat.
Frankrikes centralbankschef varnar för ekonomisk ”kvävning”
Tyskland skadar sig självt mer än vad nederlaget i andra världskriget kunde åstadkomma
En ny utrikespolitik för Europa. Jeffrey Sachs viktigaste artikel?

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.