Fria Val och inte? Nicaragua, Venezuela, Honduras med mera. Skrämmande!

13
1119
Mainfestation till stöd för regeringspartiet i Nicaragua.

Tack för denna som vanligt ingående och faktarika analys av Andi Olluri. Efter artikeln med dess referenser nämns några artiklar i ämnet under ”Relaterat”

Fria Val och inte.

En av de senare tidernas mest beundransvärda aktivist, kritiker och terrorforskare, Eqbal Ahmad, påpekade en gång att den tillåtna definitionen av terror är “de terrorhandlingar som utförs av grupper vars strävanden den politiska makten ogillar. Däremot applådera[s] den terror som utövas av sådana grupper som äger den politiska maktens sanktion.”[1] Det är precis korrekt. I sanning gäller denna selektivitet så gott som i alla politiska områden, där staten tillsammans med den “kognitiva klassen” har identifierat en grupp officiella fiender och gunstlingar. De senaste valen i delar av globala Södern har ett och annat att säga oss om detta.

Innan Nicaragua ens höll sitt val var svensk media snabba med att upprepa standardfraserna i sina fördömanden. DN:s Henrik Brandão Jönsson förklarade att all “demokratisk konkurrens uteslutits och att President Ortega “fängslat alla som har en chans att vinna över honom.”[2] Resultaten är, förklarade han tre dagar senare, att “Nicaragua har blivit Centralamerikas Belarus”: det vill säga “en tvättäkta diktatur där valen som hålls är en regisserad teater där åskådarna tvingas applådera” (DN, 8 november).

Anklagelserna, upprepade av media till min kännedom utan ett enda undantag frånsett ett reportage från Proletären, är till exempel att Sandinisterna egentligen fick ett resultat lägre än 60-70% och att motståndarpartier och -kandidater förbjöds och fängslades. Det verkligen anmärkningsvärda här är att denna sortens “nyhetsbevakning” var absolut uniform, med så få undantag att man kan räkna de på ena handen. Till och med Arbetaren beskrev valet som “en fars” vilket leder landet mot “fullskalig diktatur”, en beskrivning av valet vilket Björn Lindh, från Olof Palmes Internationella Center, tydligt insinuerar.[3] En jämförelse med faktan – i valfrågan nästan universellt undviken av pressen – ger en bild så annorlunda, att en sansad person endast hade kunnat tro att vi levde i “en tvättäkta diktatur” där media kontrolleras under en Järnhäl, för att låna en bekant fras.

Först och främst bör man påpeka det mest uppenbara faktumet, nämligen att flera höger-oppositionspartier, sex stycken totalt, tilläts. Att de däremot förlorade valen kapitalt var helt förväntat. Skäl? Task Force on the Americas rapporterade i sin rapport:

Opinionsundersökningar visade att om oppositionen kan förenas bakom en kandidat, hade oppositionen potentiellt kunnat få upp till 21% [av rösterna], men sådan enighet är svårfångad; å andra sidan har opinionsundersökningar konsekvent visat på att FSLN [Daniel Ortegas parti, Sandinisterna] får 60% [av rösterna].[4]

Alltså är det inte förvånande att den socialistiska koalitionen, ledd av Sandinisterna, fick cirka 76% av rösterna, medan oppositionspartierna sammantaget fick omkring 17% – med ett valdeltagande på runt omkring 65%. Såsom förväntat, avfärdades resultaten av svensk media för att vara “kontrollera[de] av sandinistpartiet”[5], men givetvis presenteras inga som helst bevis för övertyga läsaren om att resultaten skulle vara fuskade. Vad som inte nämns, men som noteras av Roger Harris, en av de 232 internationella observatörerna som var på plats i Nicaragua, är att:

Nicaraguas Myndighet för valöversyn (CSE) är en oberoende gren av staten. Representanter från både Sandinisterna och oppositionspartierna sitter i den. Snarare än att kväsa oppositionen, har CSE förlängt den deadline som finns för partier att registrera sig för att kandidera i Novembervalen för att främja mångfald av valalternativ. Men ett radikalhöger-parti, styrd av en före detta Somoza-general, lämnade inte in sina papper i tid och var därför inte certifierat.[6]

Något som utöver detta skulle vara relevant att påpeka är att Sandinisterna valet 2016 med ett valdeltagande på 68% – ett val i vilket observationsdelegationer från OAS deltog – fick runt 72% av rösterna, och det ledande oppositionspartiet fick 15%. Liksom det är mycket likt siffrorna från årets val, var det likt valet 2011, som granskades av Carter Center, EU och OAS: sandinistafronten kammade hem 62% av rösterna. Givet denna historiska kontinuitet, förvånas alltså inte någon seriös person av resultaten eller det faktum att upp till 70% av befolkningen i opinionsmätningar strax innan valet i år stöttade Ortega och sandinistakoalitionen. Praktiskt taget utan undantag har man struntat i dessa detaljer, och istället närmast sjukligt okritiskt upprepat öppet tendentiösa och felaktiga källor.[7]

Som ett komplement till denna argumentation, har man indignerat uppmärksammat om att de “potentiella presidentkandidaterna” från högern fängslats. Eller som svenska Socialdemokraternas tidning AiP formulerade det: exempelvis har “repressionen” mot dessa “sju presidentkandidater” av regeringen “varit brutal.”[8] En av de främsta granskarna av Nicaragua, Ben Norton, förklarade att “i verkligheten, var inte en enda registrerad som kandidat”.

“Vad gäller oppositionsfigurerna som fängslades månader innan valet”, fortsätter Norton: de var arresterade för konspiration med främmande makt (USA), och erhöll miljoner dollar från Washington i stora penningtvätt-intriger i syfte att organisera en våldsam kupp 2018, i vilket hundratals nicaraguaner mördades och landet destabiliserades, och i vilket högerextrema jagade, torterade och mördade sandinistaaktivister och statliga försvarsstyrkor, och tände till och med eld på vissa. Att oppositionsledarna som fängslades tog emot miljoner dollar få den amerikanska staten för att utföra dessa operationer är en fråga om odiskutabla offentliga [statliga] dokument, bekräftade av CIA-filialer såsom National Endowment for Democracy (NED) och United States Agency for International Development (USAID). I många länder hade dessa figurer fått stå inför liknande, om inte allvarligare rättsliga konsekvenser. Att acceptera miljoner dollar i finansiering från en främmande makt samtidigt som du söker våldsamt störta din valda regering är illegalt överallt.[9]

Återigen är detta ingen fråga som meriterar debatt, då det öppet deklareras i officiella amerikanska finansieringsdokument (liksom dessutom bland andra Spanien gjort om sina egna finansieringar till oppositionen i Nicaragua), precis som Norton dessutom visar. Summorna det rör sig om förklaras återigen av Task Force on the Americas. Det rör sig om siffror: astronomiska för ett fattigt land med 6.5 miljoner invånare. Faktum är att USAID […] sedan 2015 har spenderat US$160 586 742 på Nicaragua[s opposition]. Det belöper sig till US$24.70 per person i Nicaragua. Om en aggressiv makt ville göra detta mot USA, hade den varit tvungen att spendera US$8.2 miljarder […] En jämförelse av ländernas respektive rikedomar gör siffran vansinnig[10]

Det kan vara intressant att ta en titt på vilka fickor dessa skattepengar hamnar i. En av dessa var bland andra en som anslöt sig till oppositionskoalitionen. Nämligen:

Arturo Cruz [Jr., son till Arturo Crus d.ä. – bankir och toppfigur inom Contras], en businessman […] som anhölls 5 juni efter att ha anlänt till flygplatsen från USA med en stor summa odeklarerad utländsk valuta. Åklagarmyndigheten indikerar att det finns starka bevis att han var i USA och samarbetade i försök att få till stånd sanktioner mot Nicaragua och att han fick betalt för detta […] 8 juni blev Felix Maradiaga arresterad och åtalad för att ha brutit samma lag. Maradiaga, Harvardutbildad Aspen-fellow som under lång tid finansierats av NED genom sin egen NGO, blev ökänd under kuppförsöket 2018 som en av hjärnorna bakom våldet. Ha åtnjöt amnestin som regeringen erbjöd 2019 till all som begått brott i samband med kuppförsöket, och har sedan dess rest till USA och internationella organisationer för att propagera för sanktioner mot hans land […] en annan person som arresterades och åtalades 8 juni […är…] Juan Chamorro Garcia som också offentligt har uppmanat till sanktioner mot sitt land och att hjälpa tillskynda en kupp mot regeringen. Han har tagit emot miljoner dollar från Washington.[11]

Nå, det om fallet Nicaragua. Pressen och de “den kognitiva klassen” har varit extremt disciplinerade i att inte nämna ett ord om detta, och har snarare varit mycket noggranna om att upprepa statens agitprop om valen utan den minsta tanke om att ställa de mest grundliga kritiska frågorna. Än sålänge har jag diskuterat faktan. Nu över till tolkning: varför är hela Väst så bestämda i att få Nicaragua att kollapsa? I grund och botten verkar svaret vara rätt osofistikerat, det vill säga att man inte tänker tolerera att ett bondesamhälle från tredje världen, med en befolkning mindre än New York, kan utgöra ett alternativ till vårt system. Därför kan man i en detaljerad genomgång av landets utveckling sedan Ortega tog makten 2007, trots att landet angrips av världens största stormakt med Väst bakom sig, läsa:

Sedan 2007 har fattigdom halverats, mödradödlighet har sjunkit med 70%, spädbarnmortalitet med 61% och kronisk undernäring av barn mellan 6 och 12 år med 66%. Med en hög andel små- och mediumskaliga bönder och mycket statlig investering i utbildning och lån, har de åstadkommit 90% självständighet i matförsörjning. De senaste 14 åren har tillgång till rent vatten ökat från 65% till 92%; tillgång till elektricitet har ökat från 54% till 99%; 80% av energin är förnybar, vilket landet är trea om internationellt. Nicaragua har gått från 62:a till 5:e plats i världen i utvecklingen av jämställdhet mellan könen och är på första plats i fråga om kvinnors hälsa och överlevnad[12]

Att ett land försöker använda dess magra tillgångar till den fattiga majoritetens fördel, och alltså visa ett mycket effektivt alternativ, är vad som verkligen är oacceptabelt för den västerländska intelligentian och makten. Därför gläds vi åt när landet försöker försvara sig mot stormakter, vilket ger oss ett utmärkt tillfälle att förnedra oss själva i att helt plötsligt börja prata om “demokrati” och “mänskliga rättigheter” – några ord situationen för folket i Jemen, Saudiarabien eller Colombia däremot knappast väcker. Det spelar litet roll om ett val når utöver regionens standarder för demokrati, eftersom fel personer har åstadkommit detta.

Manifestationen 24 augusti 2019.

Novembervalet i Venezuela, där Maduros PSUV vann stort, har till stora delar undgått kommentar i Sverige. I den mån det nämnts, har standardmallen följts: den officiella Fienden har ännu inte utvecklats till den grad av demokrati vi förväntar oss av våra bundisar runt om Tredje världen – kort sagt, de har tagit steg mot demokrati. Om jag skulle få gissa, är detta skälet till tystnaden kring årets val, till skillnad från andra val.

Om det däremot nämndes, var det i den förväntade tonen. Exempelvis upprepade bland andra SvD att valet “präglades av oegentligheter”, och vi påminns om EU:s och USA:s kritik av processen.[13] Ännu en gång misslyckas det relevanta sammanhanget ges: Ingen har någonsin sagt att Venezuela (eller något annat latinamerikanskt land) haft ett perfekt demokratiskt val; snarare, att man med regionens standard har åstadkommit demokratiska val. Detta är implicit i EU:s preliminära rapport, då vi inte kan läsa om masslakt av oppositionen, bortsjasandet av den ledande oppositionskandidaten etc., vilket vi däremot kan om en hel del av våra gunstlingar i området, såsom Colombia.

Den generella uppfattningen av faktiska valobservatörer på plats fastslogs i en bulletin från Latin American Council of Electoral Experts, där de förklarade att valet visade att “Venezuelas demokratiska institutioner konsoliderats”.[14] Av de hundratals delegationer från från 55 olika länder för att observera valet, fanns dessutom till exempel den amerikanska National Lawyers Guild, USA:s största folkliga juristassociation. De rapporterade att de: observerade en balanserad och transparent valprocess vilket väljarna uttryckte förtroende för […] Allt som allt observerade vi ett klimat av politisk energi grundad på förståelsen om att processen under valdagen, oavsett en individs politiska ideologi, fungerar rättvist och mottas legitimt […] Dessutom iakttog vi att graden av valdeltagande – nästan 42% av registrerade väljare i ett ickepresedentiellt val, under Covid-19 och grava ekonomiska sanktioner – är iögonfallande och värt att notera […] ur ett teknisk perspektiv, observerade vi ett valsystem som var fundamentalt transparent […][De] associerade med oppositionspartierna uttryckte också förtroende för valsystemet. Utöver det: deltagandet av oppositionspartierna vid valurnor, inklusive som vittnen vid öppnings- och nedstängningsskedena, styrker processen och underströk legitimiteten av valresultaten […] Flera gånger under dagen vittnade vi om väljare frustrerade med värmen, ‘väntetider’, några tekniska funktionsfel, och ibland förvirring över hur man tar sig till vallokalen. Dessa incidenter var inte normen vid de platser vi besökte och därför resulterar de inte i systematiska fel eller “oregelbundenheter” i valet. Snarare verkar de vara en del av ett komplext, långtgående, och brett valsystem menat att vara tillgängligt i varje hörn av ett land med nästan 29 miljoner invånare, medan man befinner sig under amerikanska sanktioner.[15]

Trots de enorma angrepp landet erfar av världens stormakter, vars kusliga konsekvenser dokumenterats i detalj, och landets interna brister, kan man läsa i ekonomiska analyser att:

50% av venezuelaner anser att sina liv förbättrats jämfört med det senaste året eller två. Trots sanktioner som har orsakat en förlust av statens inkomster med 99%, har Venezuelas ekonomi stabiliserats. Inflationen är ensiffrig för första gången på fyra år. Credit Suisse [Schweiz’ globala investeringsbank] förutspådde en tillväxt med 5.5% 2021 och 4.5% tillväxt 2022 […] per miljon invånare, har Venezuela registrerat 15 000 [Covid-19-]fall och 180 dödsfall. Som jämförelse är motsvarande siffror i USA 146 000 fall/miljon och 2 378 dödsfall/miljon, Brasiliens siffror är 103 000 och 2 854, och Colombias är 98 000 och 2 481.

Men detta är inget man får reda på frånsett om man väljer att spendera en stor del av sin tid åt att gräva i marginella tidskrifter, helt okända i svensk journalistik. Hursomhelst, med ovannämnda i åtanke är resultaten inte särskilt förvånande, liksom det faktum att oppositionen är djupt impopulär. I opinionsundersökningarna finner vi att graden av missnöje (“disapproval rate”) för huvudmotståndarna rör sig strikt mellan 83% (huvudfiguren Juan Guadió) till 66% (Henri Falcón).[16]  Så mycket om Venezuela.

Bild från val i Honduras av Carlos Latuff

Situationen i Honduras är ett skolexempel på den intellektuella klassens fantastiska negligering av terror och avsky för demokrati. Den massiva terror Juan Orlando Hernández utövade mot sin befolkning har helt och hållet gått förbi oanmärkt fram till valet, då anklagelserna oftast hållit sig till att han och hans släktingar har kopplingar till knarkhandel, att fattigdom ökat och att massflykt skett ur Honduras. Då blev han ett problem: flyktingströmmarna ur Honduras’ misär har kostat USA trubbel och utöver det är Hernández ett dåligt ansikte utåt och därför är det fritt fram att kritisera honom. Men dessförinnan, de tolv år landet förstörts av en västerländskt stöttad regim och då landet befann sig i, med Council on Hemispheric Affairs ord, “Politisk och ekonomisk feodalism” – då fanns knappast några sådana bekymmer i Väst.[17] Faktum är att den näst intill totala avsaknaden av intresse för terror i Honduras innan valet når patologiska nivåer, jämfört med hur exempelvis Nicaragua behandlats. Dick Emanuelsson påpekar i ett reportage från slutet av november i år:

Enbart under de senaste tio månaderna har 68 valkandidater och andra politiker mördats i Honduras. Men från USA eller dess lydorgan OAS och dess ordförande Luis Almagro [eller svensk media] hörs inte ett knäpp i protest. För Honduras är inte grannlandet Nicaragua – där inte en enda politiker mördades under valkampanjen som kulminerade den 7 november.[18]

Dessa mord var bara ett mikroskopiskt utfall av de tolv år då regimen ägnade sig åt att “legalisera förtryck mot de som visar sitt missnöje och försvarar mänskliga rättigheter”, som den lokala rättsgruppen Committee of Relatives of the Detained and Disappeared in Honduras formulerade det. Till skillnad från Nicaragua, som trots att ha fått sina ekonomiska utsikter strypta av Västvärlden, har Honduras länge åtnjutit USA:s ekonomiska givmildhet – ofta intimt förknippat med ökning av inhemskt våld. Inte desto mindre hade hondurasregimen, “öppet neoliberal och representerad av honduransk oligarki [och] transnationellt kapital” som en parlamentariker formulerade det, åstadkommit en imponerande plats som “bland de mest ojämlika länderna i Latinamerika”, med 73.6% fattigdom (juli 2021) och “40% extrem fattigdom” där “1.3 miljoner honduraner brister tillgång till mat och 350 000 är i ‘kritiskt tillstånd’”. “Arbetslösheten har nått 10% av den ekonomiskt aktiva befolkningen (EAP), kanske den högsta i den latinamerikanska regionen” varför forskningscentret Social Forum on Foreign Debt and Development of Honduras påpekar att “snarare än att prata om en misslyckad stat, bör vi kalla [Honduras] en död stat”. Landets offentlig skuld når utöver 70% av BNP, och landets tillväxt är koncentrerad nästan helt till den finansiella sektorn – helt klart inget problem för de lokala oligarkerna, då endast 250 000 personer “absorberar 50% av [stats]budgeten”. Dessa oligarker, svarande och arbetande för utländskt kapital, hade lyckats smula det lilla skydd för den stora fattiga massan som fanns. I ett uttalande från Honduras’ samlade fackföreningar, förklaras det ärligt att:

Det har skett en ökad avreglering av Arbete […] Rätten till fri fackorganisering och kollektiv förhandling har tagit en rejäl smäll. Programmen att stimulera anställning har varit ett skämt, skräddarsydda efter stora transnationella företags intressen. Juan Orlando Hernández har definitivt varit katastrofal för arbetar- och facksektorn […Hernándezadministrationen…] har varit jävig och systematiskt skyddat de stora nationella företagens och det transnationella kapitalets intressen. De har gjort det på bekostnad av arbetarrättigheter, och övergett [arbetarna] vilket har lett till kränkningar av deras rättigheter. De har inte skyddat dem [arbetarna], de har istället varit deras avrättare.[19]

Återigen: detta, och de flera blodiga fuskfarser till “val” som skett över ett decennium, har knappast varit intressant för intelligentian. Att fler människor dödades av regimen innan valet ägde rum i år, än de som mördades till följd av protesterna efter fuskvalet 2017 verkar heller inte vara särskilt relevant för OAS och ledarsidorna heller, liksom det faktum att valet i November blev “det dyraste valet i Honduras historia på grund av den ökade kostnaden av röstköp” av det då styrande partiet.[20] Allt detta är alltså helt förnuftig: Efter den Väststödda kuppen i landet 2009, efter att vänsterpopulisten Zelaya vågat trotsa USA, “var Honduras tvingad följa en tilltagande neoliberal väg”, som North American Congress on Latin America formulerade det.[21] När den gjorde detta med genom “expansion av armén in i civilsamhället” och genom “elitförband” som effektivt tog hand om klagande bönder och aktivister för att underlätta för företagen, var vi nöjda. När detta däremot gick för långt, blev störande och gav Västmakterna en dålig “image”, kunde vi släppa taget om terroristerna.[22]

Detta nedslående faktum om vår press’ och intelligentias selektivitet är mycket omfattande och dessutom fullt förväntad. På precis samma sätt förväntar jag mig att en kommissarie i BelTA skriver en bitter harang om “Västs brott” utan att någonsin få för sig om att ta tag i sitt eget lands, eller till exempel Rysslands, brott. Kanske han samlar sig mod när Lukasjenko faller. Hursomhelst försäkrar kommissariens kollegor i Stockholm att vitryska intellektuella inte är ensamma om hyckleriet. Svenska PEN, exempelvis, har publicerat tre artiklar/uttalanden om Egypten på nästan tre år. En enda om Honduras någonsin. Inte en enda om Filippinerna innan Maria Ressa fick Nobelpriset, liksom de aldrig publicerat en om Colombia. Ryssland, Belarus, Kina och det övriga gänget av “officiella statsfiender”, däremot, fyller hyllmetrar.[23] De brott vi stöttar, och offren för dessa, existerar inte: de förpassas till Orwells universum.

Detsamma gäller i övriga regioner. Så exempelvis finns noll rapportering om den enorma terror som sker i Filippinerna – ett land “styrt av dynastier och krigsherrar” för att blidka utländska företag (National Union of Journalists of the Philippines’ fras), vilket Sverige entusiastiskt hyllar och erbjuder militärt stöd.[24] “Valrörelsen har inte ens officiellt börjat och ändå”, förklarar Filippinernas ledande människorättsorganisation, “har det rapporterats om mord, attacker och andra rättsförbrytelser mot politiska rivaler, från den högsta nivån av makten ända ned till lägsta nivån av regeringen.”[25] Eftersom vi däremot har en litet lustig definition av “demokrati” och “mänskliga rättigheter”, filtreras denna information effektivt bort.

Likaså om det kommande valet i terrorkammaren Colombia – en av Västs favoriter. Där censureras inte en av de ledande huvudmotståndarna till diktatorn: i Colombia tvingas han istället fly landet, jagad av regimens dödsskvadroner som “förklarat krig” på all opposition.[26] Diktator Duques fifflande med grundlagen, avsett att förstöra möjligheten till ett fritt val kommande vår, är så drastiskt och uppenbart att till och med statens valmyndighet förklarat att de kandidater som “klagar” över valfusk nästa år “inte bör kandidera” överhuvudtaget; vi alla vet ju redan resultatet kommer bli.[27] Regimen har blivit “översvämmad med stämningsansökningar och brottsanklagelser” till följd av detta. Kort sagt, uttrycker en av landets välrespekterade journalist, Gonzalo Guillen: “nästa val kommer vara mer bedrägligt än någonsin, de som avser vinna över [diktator Duque] är körda. Hans kriminella gäng kommer fortsätta plundra och ruinera landet.”[28] Vår regering har svarat med att utbilda landets säkerhetsstyrkor som terroriserar befolkningen, och att erbjuda ett paket med 15-24 toppmoderna JAS Gripen-attackplan – ett projekt “svenska skattebetalare” till stora delar får stå för.[29] Till ingens seriös läsares förvåning ser Sveriges förhållningssätt, och publicistfolkets tystnad kring det, mer eller mindre likadan ut gällande en lång rad andra terrorländer, såsom från Egypten till Brasilien och Saudiarabien.

Sverige har sedan Andra världskriget varit en av världens främsta främjare av demokrati i flera avseenden. Just nu fjärmar vi oss från det idealet med enorm hastighet, men endast till den grad den generella befolkningen väljer att tolerera det.

Referenser

[1] Eqbal Ahmad, Terrorism, Atlas (2003), s.18.
[2] DN, Jönsson, 5 november 2021.
[3] Arbetaren, Röstlund, #89/2021. Fler former av kritik har förekommit – dock inte särskilt mycket i svensk media. För omfattande diskussions, se Council on Hemispheric Affairs, Perry, 16 november 2021.
[4] Task Force on the Americas Report, hösten 2021, s.7.
[5] DN, Jönsson, 8 november 2021.
[6] Counterpunch, Harris, 16 november 2021. För fler detaljer, se fotnot 4.
[7] The Grayzone, Norton, 11 november, 2021. Se dessutom Council on Hemispheric Affairs, op. cit. Den ständiga siffran i media är att endast ungefär 34% av befolkningen skulle förväntades rösta på Ortega i årets val. Council tydliggör däremot om dessa siffror som är framtagna av en firma från Costa Rica:

Medan ungefär 68% tillfrågade svarade att de förmodligen skulle rösta under valet, sade den stora majoriteten (77%) att de inte föredrog något parti alls. Nivån av stöd för individuella partier var därför låg: sandinistafronten bedömdes ha mest stöd, med endast av 8% av väljare, medan de andra [oppositionspartierna] bedömdes ha ännu mindre stöd […] Inte en enda av de internationella medierna som citerade […studien… ] ifrågasatte dess tillförlitlighet eller konsekvens. Inte heller nämner de de mer konsekventa och omfattande opinionsundersökningar utförda av Nicaragua-baserade M&R Consultores, vilken presenterade en helt annorlunda bild […] Deras resultat visade att Daniel Ortega med 70% av rösterna, en siffra som ökade i takt med att valet närmade sig. M&R menar att dess undersökning är mer rigorös, då den täckte större delar av landet med 4 282 ansikte-mot-ansikte-intervjuer medan [den andra bristfälliga studien] baserades på telefonsamtal med 1 200 personer.

Utöver det har det upprepats ofta att endast 18.5% av befolkningen deltog i årets val. Ben Norton påpekar däremot att:

Varenda gång, har källan varit en skum, okänd organisation vid namnet Urnas Aibertas som verkar ha skapats ur intet. Urnas Aibertas har inte publicerat någon rådata offentligt, och existerar knappast som en organisation. Organisationen […] har inga tekniska autentiseringsuppgifter att tala om. Dess officiella webbsida och sociala media innehåller ingen konkret information om sig och berättar inte ens identiteterna av dess administratörer. Rapporten som publicerades efter valet är totalt anonym och är endast fyra sidor long (både på spanska och engelska). Dokumentet innehåller ingen data som sägs ha inhämtats. Den förklarar dess metodologi vagt i två korta paragrafer […] Organisationens tidigare rapporter är dessutom anonyma, utan att nämna några upphovsmän eller forskare, och, ännu än gång, innehåller ingen rådata eller detaljerad information om metodologin. Utöver detta visar emblemen i slutet av dessa tidigare rapporter att Urnas Aibertas samarbetar med en grupp högerpartier från oppositionen [i Nicaragua] som finansieras av flera CIA-underavdelningar. Faktum är att endast två personer har offentligt identifierats med denna skumma organisation, och båda är jäviga högeraktivister som arbetar med […västerländska stater…] utan någon teknisk bakgrund eller erfarenhet i valgranskning. Mannen närmast kopplade till Urnas Aibertas är Pedro Salvador Fonseca Herrera,en anti-Sandinista-aktivist sponsrad av EU-kommissionen – vilket är en klar intressekonflikt, då EU vägrar att erkänna valet samt EU:s i att öppet finansiera och ge understöd till extremistisk opposition i Nicaragua. Fonseca Herrar arbetade tidigare i Washington, DC som en “konsult” åt Organization of American States (OAS) 2017 och 2018, under det våldsamma OAS-stödda kuppförsöket i Nicaragua. Innan det organiserades Herrera tillsammans med kupp-lobbygruppen Techo, vilket råkar vara före detta arbetsgivare åt den andra kända personen associerad med Urnas Aibertas, Olga Valle López […] Techo finansieras av latinamerikanska regeringar med enorma västerländska multinationella företag, vilka främjar sina intressen i Latinamerika genom att underminera vänsterorienterade stater […] Kort sagt är Urnas Abiertas en liten extrem grupp administrerad av […] anti-Sandinista-aktivister utan expertis inom valgranskning. Det är inte ens klart om de befinner sig fysiskt i Nicaragua eller utanför landet – med de har stöd från västerländska regeringar och högeroppositionen i Venezuela.

Med andra ord vad Henrik Brandão Jönssons kallar “den oberoende organisationen Urnas Aibertas”.
[8] Aktuellt i Politiken, #53/2021. Internationell sekreterare för Socialdemokraterna, Johan Hassel – som skrev krönikan – uppmanade efter att ha gett Ortega en rejäl släng av sleven, att “Diktaturer ska inte kunna klara sig kvar […] Vi ska vända på varje sten för att bekämpa korruption och diktaturer.” Det kan kanske börja med hans parti som har satt rekord i att finansiera och ge diplomatiskt stöd åt de värsta terrorregimerna på jorden. Eller kanske i den tidning han så ofta skriver i, som praktiskt taget inte yttrat ett ord om Saudiarabien, Columbia, Filippinerna etc.
[9] För en mycket detaljerad genomgång, se The Grayzone, Norton, 1 juni 2021. I The Grayzone (11 februari 2021) noterar Norton att “lagstiftningen” som nämns är “väldigt lika lagen som stiftades 1938 i USA, Foreign Agents Act” vilken man på sistone “utnyttjat för att tvinga rysk och kinesisk media […] registrera sig som utrikesagenter”.
[10] Task Force on the Americas, op. cit.
[11] Ibidem.
[12] Covert Action Magazine, McCurdy, 3 november 2021.
[13] SvD, 23 november 2021. En TT-AFP-kabel som upprepades unisont.
[14] New Cold War, Dobson, 22 november 2021.
[15] Latin America in Movement, Corbett, 25 november 2021.
[16] Canadian Dimension, Flores, 25 november 2021. För mer om sanktioner mot Venezuela, se min text i Global Politics, 21 november 2021. Ett skäl till oppositionens impopularitet är att de “upprepade gånger påtecknat dödliga sanktioner” trots att befolkningen överväldigande fördömer dessa.
[17] Council on Hemispheric Affairs, Zamorano, 29 november 2021.
[18] Proletären, Emanuelsson, 26 november 2021.
[19] Pressenza, Trucchi, 23 november 2021.
[20] Honduras Now (CESPAD), “Irregularities Reported on Day Prior to Elections”.
[21] North American Congress on Latin America, Duart, 24 november 2021.
[22] Los Angeles Times, Olson, 27 november 2021.
[23] Artiklar räknade 24 november 2021. För liknande jämförelser, se Global Politics, op. cit.
[24] PhilRights (Philippine Center for Investigative Journalisms andra nationella konferens), Castro, 26 november 2021. Se förra fotnoten för detaljer om Filippinerna.
[25] Karapatan, Palabay, 23 november 2021.
[26] Colombia Reports, Alsema, 6 oktober 2021.
[27] Colombia Reports, Alsema, 27 oktober 2021.
[28] Colombia Reports, Alsema, 22 oktober 2021.
[29] SvD Näringsliv, 22 november 2021. Om Sveriges utbildande av var fjärde colombiansk polis, se två rapporter av Omvärlden från 6 maj respektive 25 maj 2021. Dessa bör komplementeras av en artikel i Popular Resistance (8 maj 2021) och en i Colombia Reports (8 november 2020). Liksom närmare detaljer om Filippinerna, finns dessutom källor och diskussion om Colombia i Global Politics, op. cit.

Relaterat.
Orättvisa val i Nicaragua?
Honduras: Vänstern firar, Castro publicerar sitt program.
Vem vann Venezuela-valet? Varför? – Uppdaterat.
32 poliser har dödats i tjänsten under 120 år i Sverige. I Nicaragua mördades 24 poliser under tre månader 2018 av den CIA-finansierade högeroppositionen!
Orkandrabbade Nicaragua: Nästa politiska dråpslag för USA och den latinamerikanska högern efter vänsterns seger i Bolivia
Ordfront: Strunt eller sanning om Nicaragua?
Väldiga folkliga protester i Honduras!
USA:s skyddsling Honduras registrerar sin 25:e massaker 2019. Vem bryr sig egentligen?
Tal 4 juli aktion: FN: ”Protesterna i Colombia beror på enormt socialt missnöje”

Föregående artikelVädjar oppositionsledaren Svetlana Tikhanovskaya om att utländska stater ska anfalla hennes hemland?
Nästa artikelDet falska hotet från Ryssland

13 KOMMENTARER

  1. Tack Andi för väl genomgången artikel om Latinamerikas politiska kända, okända liksom avsiktligt dolda förhållanden och verklighet! Välbehövligt!!

    Visst är det ändå märkligt: söder om världens politiskt mest invasivt mäktiga stat, de amerikanska Förenta staterna, som så väl decennium efter decennium undervisar alla om vikten av ”demokrati”, ”rättsstat” och ”fria, självständiga val” och hela körsången av värdeord, så är denna region (som verkligen särskilt borde skötas, omhuldas och värnas av ”de goda” i Washington) från Mexico i norr ned till Colombia världens mest våldsamma, brottsliga, rättslösa, ekonomiskt ojämlika och mer eller mindre vildaste region. Inga av de så viktiga amerikanska värdeorden vare sig kan eller verkligen tillämpas.

    Washingtons våldsetablissemang blandar sig också sedan 1900-talets början permanent i alla val i regionen och förser rena psykopatiska maffiastrukturer och våldsgäng med pengar och vapen.

    När de misstänkta ryska spökkontona på Facebook lär ha lurat något tusental amerikanska konspirationsteoretiker i förra presidentvalet föranledde detta: ekonomiska sanktioner mot Ryssland, upprättandet av ett ”mediacenter” mot ”propaganda” i Riga i Natoregi liksom ett sameuropeiskt center för psykologisk påverkan och krigföring och varningar (från Obama) om ett kraftfullt amerikanskt svar ”vid en tidpunkt vi själva väljer”. Jag undrar om det var därför president Biden stod på näsan och föll tre gånger uppför samma flygplanstrappa härommånaden ?(Bilderna visas genant nog tyvärr aldrig i ”väst”).

    De amerikanska reglerna och dygderna gäller alla andra, aldrig de själva. ”Världsordningen” och internationell lag gäller alltid alla andra, aldrig Washington.

    Det kallar jag laglöst land. Dessa laglösa cowboyfasoner från ett land som med den vite mannens börda som anser sig ha rätt i att lägga sig i precis i alla andra länders affärer och inre angelägenheter, har strax under 4% av världens befolkning. De resterande 96% är tydligen dömda att följa denna förödande narcissistiska dubbelmoral och dubbla politiska standard.

    Men, misströsta inte: det är detta som är ”äkta demokrati” i ”den fria världen” vilka vi alla är fångar och gisslan i.

    Är det dags för en giljotin uppsatt i Washington, månne?

  2. Man får väl då förmoda att Daniel Ortegas bror Humberto Ortega, fd försvarsminister och skapare av sandinistarmén samt Sergio Ramirez fd vicepresident, sandinistveteran bägge är köpta CIA-agenter och landsförrädare eftersom de bägge anklagar Daniel Ortega för diktaturfasoner?

    • Fast inte om man läser hela Noam Chomskys samlade bokproduktion om Nicaragua.

      Det är väl som så att för att bygga upp sociala och ekonomiska starka folkliga strukturer i ett fattigt land som Nicaragua så krävs stöd och internationell uppbackning; Nicaragua har ju delvis av tvång fallit tillbaka i de neoliberala och gangsterkapitalistiska strukturer som återkom på 1990-talet.

      Washingtons långlivade latinamerikanska skyltfönster av våld, orättvisa och laglöshet måste en folkmakt nämligen slå sönder många gånger.

    • Notera att jag inte en enda gång diskuterade huruvida Nicaragua visade tendenser på auktoritarianism eller inte. Vad jag gjorde var att granska specifika påståenden om valet som saknar grund, och jämförde sedan förhållandena med andra länder i regionen som är under vår egid – av detta sista faktum ensamt kan man nästan gissa sig till hur situationen ser ut. Medveten om att du i dessa frågor inte har särskilt mycket att säga, har du gått vidare med andra anklagelser.
      Sedan över till reciteringen av Chomsky, endast för nöjets skull. 1. Du citerade inte Chomsky, utan snarare en ”dissident former official” från FSLN. En som förmår sig läsa mer än en enda mening, kommer inse b.la. att Chomsky sade:

      ”There were many things they were doing they shouldn’t have. Since then, it hasn’t been anywhere near as bad as the other Central American countries, the ones that are, more or less, overwhelmingly, influenced by the U.S. But there’s been a lot of corruption, a lot of repression. It’s autocratic, undoubtedly. The opposition is nothing to write home about, either, for the most part. So, it’s by no means a pretty situation. One would hope that negotiations could reduce the tensions. And my own view is that I think it would be a good thing for Nicaragua if Ortega were to call early elections and allow them to be run without corruption and brutality”

      Om du hade orkat läsa min text, eller den text du refererar till, hade kanske kunnat inse varför narrativet till stora delar är missvisande. Då du uppenbarligen inte orkat läsa ens det material du refererar till, och därmed inte ens kan börja närma dig en seriös diskussion om problemen, lämnar jag det här ”utbytet” i den rännsten den började i.

  3. Guaidos och USA oppositionsregering börjar desintegrera sig. Först ute är FM Julio Borges som uppmanar övriga till upplösning.
    ””Interimsregeringen måste försvinna helt och dess funktioner som måste fortsätta, såsom att hantera humanitära och internationella frågor, bör tas upp av en ny politisk plattform som hanteras av civilsamhället för ett effektivt genomförande”, sa Borges under en onlinepresskonferens som sändes live av kanalen EVTV.
    Borges noterade att Guaidos interimsregering agerande ledde till ”oacceptabla korruptionshandlingar som allvarligt har skadat den demokratiska kampen”.
    Den tidigare tjänstemannen tillade att Venezuelas opposition måste fokusera på att bygga ledarskap som inte är beroende av andra nationers vilja.

    Borges ska presentera sitt förslag om upplösning av interimsregeringen på tisdag inför en kommission av lagstiftare som brukade ingå i nationalförsamlingen när den kontrollerades av den venezuelanska regeringsoppositionen 2016 till 2020.
    https://sputniknews.com/20211206/venezuelan-opposition-government-fm-resigns-slamming-it-for-corruption-and-incompetence-1091279981.html

    • Undrar när Guaido får sparken i Washington, då? Han blir väl privatpraktiserande rådgivare i saudiska Aramco som Cheney och de andra genierna.

  4. Open Letter to the Nicaraguan government from U.S. solidarity workers (1979-1990)

    We, the undersigned, are progressive activists who have been part of the U.S. anti- intervention and solidarity movements that supported the Sandinista revolution starting in the 1970s. Many of us lived and worked in Nicaragua or visited as members of international solidarity delegations and work brigades between 1979 and 1990.

    We believed then, and we continue to believe now, in the Nicaraguan people’s right to self- determination. The overthrow of the Somoza dictatorship and the building of a new society were acts of a sovereign people determining their own destiny.

    We went to Nicaragua to support the heroic and noble efforts of the Nicaraguan people to rebuild their country into one of justice, equality and democracy.

    We also went to witness and oppose the illegal and immoral actions of our own government that violated the Nicaraguan people’s right to self-determination. The U.S. government organized, financed, directed and protected a contra army that killed thousands of civilians, burned schools, health clinics and farms, and targeted assassinations of teachers, doctors, and agronomists. One of the U.S.-backed contra’s victims was our colleague, engineer Benjamin Linder, who was murdered in April 1987 along with his Nicaraguan coworkers Sergio Hernandez and Pablo Rosales while they were building a hydroelectric dam in northern Nicaragua.

    We are well aware of – and detest – the long, shameful history of U.S. government intervention in Nicaragua and many other countries in Latin America.

    However, the crimes of the U.S. government – past and present – are not the cause of, nor do they justify or excuse, the crimes against humanity committed by the current regime of Daniel Ortega and Rosario Murillo.

    Over the last decade and a half, we have been increasingly disheartened to see how Daniel Ortega and Rosario Murillo have consolidated an autocratic family dynasty bent on staying in power above all else. We have been appalled by the targeting of women’s organizations, independent journalists, and environmentalists and indigenous communities opposing construction of the proposed canal. Controlling all branches of government, we have seen how the regime has totally politicized public institutions and undermined the rule of law.

    In 2018, we watched the massive “autoconvocado” social protests that erupted. We saw
    hundreds of thousands of Nicaraguans take to the streets. This massive outpouring was not
    – and could not be – the result of U.S. intervention. It was a demonstration of self- determination, of Nicaraguans thinking for themselves and taking action on their own behalf.
    We were shocked and horrified by the Ortega-Murillo regime’s deadly response to those protests, and to the ever-escalating political repression of civil society and violation of the Nicaraguan people’s basic human and constitutional rights.

    And now, during these last few weeks and days, we are outraged by the latest maneuvers to shut down all dissent. We are outraged by the arrest and detention of five prominent potential opposition candidates in the scheduled November 2021 elections, even if we do not agree with their political positions. We are outraged by the arrest and detention of civil society and opposition activists and leaders. And we are outraged by the arrest and detention of historic revolutionaries Dora María Téllez, Hugo Torres and Victor Hugo
    Tinoco.

    Even at the height of the U.S.-directed contra war against Nicaragua, the revolutionary government respected and protected the right of opposition candidates to run in free and fair elections. In 1990, we were surprised and saddened by the electoral defeat of the Sandinistas, but we were also impressed by the peaceful transition of power, a sign of democracy in action.
    The Ortega-Murillo government in no way represents the values, principles and goals of the Sandinista revolution we once admired, and it betrays the memory of tens of thousands of Nicaraguans who died for a democratic Nicaragua where its people freely and fairly choose who should lead them.

    For these reasons, and as anti-intervention, progressive solidarity workers, we call on the Ortega-Murillo regime to:

    Release the more than 130 political prisoners currently being held, including the pre- candidates, members of the opposition, and historic leaders of the Sandinista revolution;
    Rescind and make null and void the draconian national security law under which these individuals were arrested; and

    Negotiate electoral reforms that will ensure free and fair elections that allow the currently detained pre-candidates to run, and that are internationally observed.

    Signed:

    Alice Walker, Writer
    Daniel Ellsberg, Pentagon Papers whistleblower and peace activist
    Holly Near, Singer songwriter
    Margaret Randall, Writer, Resident in Nicaragua 1979-1984
    Noam Chomsky, Professor, U of Arizona/MIT
    Adrianne Aron , Mental Health Workers in Solidarity with Nicaragua, Committee for Health Rights in Central America
    Agnes Black, Witness for Peace 1987-1989
    Åke Svensson, Development work
    Alan Cugliani
    Alicia Fernandez, New Haven CISPES & Nicaragua solidarity 1980-1985
    Alicia González
    Amanda Newstetter, support for Popular Education Collective to Prevent HIV/AIDS
    Amy Grunder, Central America Solidarity Association, Cambridge, MA -1984-1989
    Andrea Buffa, Volunteer 1985
    Andrés Thomas Conteris, Founder of Democracy Now! en Español, Veterans Fast for Life
    Andrew Berman, Veterans for Peace, Tecnica volunteer, Chicago Nicaragua Solidarity Committee
    Andrew Courtney, WESPAC Foundation, New York/Nicaragua Construction Brigade
    Andy Nash, Resident in Managua 1980
    Angela Bartels
    Angeles J. Acosta Rodriguez, Brigada Eugenio Maria de Hostos
    Anita Levy, San Diego Teachers Brigade to Tipitapa 1986
    Anki Sundelin, Diakonia project 1980-1982
    Ann Ferguson, Faculty and Staff for Peace in Central America, Feminist Aid to Central America, Latin American Solidarity Committee of Western Massachusetts
    Ann Niederkorn, Pledge of Resistance
    Ann Nihlen
    Ann Philbin, Vecino Construction Brigade, Esteli, Nicaragua, 1985; NICA Language School, Esteli 1987- 1991
    Ann Schnake, Dream Farm Commons, Committee for Health Rights in Central America, Esteli Sister City
    Anne Macpherson, SUNY Brockport, Architects and Planners for Nicaragua 1988, MINSA.
    Anne Perkins, Brigada Companeros, Condega, Esteli
    Anthony Keller
    Antonio Torres , Central America Action Committee, Sacramento Action Latin America
    Aura Lila Beteta, former Consul General of Nicaragua in San Francisco, Coordinator of Consuls in New Orlean, Miami, Los Angeles, Seattle, Tijuana. Now member of Honor Council of UNAMOS
    Barbara Atkinson, Tecnica 1984, Terrasol 1987-2003
    Barbara Byers
    Barbara Johnson
    Barbara Myers
    Barbara S Wenger, Witness for Peace 1988-1989
    Barbara Stahler-Sholk, Resident 1984-1989. Translator for El Nuevo Diario and Barricada Internacional, CUSCLIN, National Art Museum
    Barbara Wigginton, Resident 1985-86, Tecnica. Film “Displaced by War.”
    Barry Ingber, Coffee Brigade, Matagalpa, Central America Solidarity Association, Cambridge, MA, Pledge of Resistance
    Beatrix Gates
    Belinda Resiliencia
    Bernardine Dohrn
    Beth Stephens, Rutgers Law School, Nicaraguan National Commission for the Promotion and Protection of Human Rights, 1983-1989
    Betsy Cohn, Director, Central American Historical Institute 1982-1988
    Bette Steinmuller, NICA Language School 1984-85, Ministry of Education 1985-1987
    Betty Purcell, Coffee Brigade, Matagalpa 1986
    Beverly Treumann, Literacy Campaign Brigadista in San Rafael del Norte 1980, NICA Language School, Esteli, 1982-1989
    Bill Bigelow, Rethinking Schools, Portland Central America Solidarity Committee, Teachers Committee on Central America, Network of Educators Committees on Central America
    Bill Hofmann, Tecnica volunteer, 1986
    Bill Horne, ENAP 1985-86
    Bill Jetton, Bay Area Construction Brigade 1985, Tecnica, Esteli 1987
    Bob Good
    Bob Peterson, President of the Milwaukee Board of Education
    Bobbie Camacho, Friends of Nicaraguan Culture 1983-89; Peace and Solidarity Alliance 1983-90, Rainbow Coalition
    Bonnie Shepard
    Bonnie Tenneriello, Coffee Brigade, 1985. Central America team at Washington Office on Latin American 1987-1993
    Bradford Barham, Stanford Central America Action Network 1981-87, Wisconsin Coordinating Council on Nicaragua
    Brady Torres, Central American Action Committee, Sacramento Action Latin America
    Brian Folkins-Amador, Arts for a New Nicaragua Delegations 1984 &1986
    Bruce G. Trigg, MD, NY Doctors Coalition, Democratic Socialists of America
    Bruce Gardiner, Solar Roots, Bay Area Construction Brigade, Acoyapa1988
    Camille Kerpen, Architects & Planners in Solidarity with Nicaragua
    Carl Smool, CANTO, Seattle
    Carmen Diana Deere, University of Florida, CIERA 1980-85, PACCA 1981-89
    Carol “Kelley” Ready, NICA Language School, Estelí 1985, Dorchester People for Peace
    Carol Gomez-Robelo
    Carol Masters
    Carol Parkinson, Ministry of Agriculture 1987-1988
    Carol R. Soto
    Carol Ungar, Nicaragua Exchange Harvest Brigades Organizer and Tecnica Organizer 1983-1986
    Carole Raimondi
    Caroline Unzaga
    Carrie Parker, Witness for Peace, 1985-1990
    Catherine DeLorey, Women’s Health Institute, CHRICA
    Catherine R Cusic, Director NICCA-San Francisco, advisor to MINSA
    Catherine Rielly, Professor International Community Economic Development
    Cathy Cockrell , NICA language school 1987; Editorial board, Nicaraguan Perspectives magazine 1987-89
    Cedar Sigo
    Charles Frederick
    Charlotte Buchen Khadra, Camerawoman, American/Sandinista documentary film
    Chellis Glendinning
    Chris Rhinehart, Jalapa Nicaragua 1985, Seattle-Managua Sister City tour 1985, NicaTech 1984-1990, Construction Brigade 1987, Ben Linder UW Engineering Scholarship Board
    Chris Tilly, Professor of Urban Planning UCLA, APSNICA, Pledge of Resistance 1987-1990
    Christopher Pforr, Partners for Health 1994-2021, Amigos de Si a La Vida 1990-2020
    Claire Kujundzic, Vancouver Solidarity Committee, Stamp designat TELCOR 1985-86; Tools for Peace.
    Claire Stone, Nicaragua Brigade
    Claire Trepanier, NICA Language school, SF solidarity
    Rev. Dr. Clyde Kuemmerle, Ecclesia Ministries of New York
    Colin MacAdam
    Colleen Leahy Hawkins, NICA language school 1987
    Cornelia Butler Flor, Iowa State University
    Cort Youngen Greene, Nicaragua Solidarity Coalition 1980-1987
    Cynthia A Peters, Editorial Vanguardia
    Cynthia Anderson Barker, National Lawyers Guild, Casa Nicaragüense de Español 1982, Office of the Americas delegations, construction brigade 1989, coffee brigade 1989
    Dalia Llera
    Dan La Botz, Co-Editor New Politics, medical supply delegation 1984
    Dan Moriarty
    Dan Nord Tecnica volunteer 1985, support for Ben Linder for Cua-Bocay micro-hydro project 100.Dan Wohlfeiler, US Solidarity: Associate Producer, “Faces of War” 1985, Health Educator, Nicaragua
    AIDS Information Project, 1987
    Daniel Erdman, Presbyterian Church (USA) retired clergy, Acción Permanente Cristiana por la Paz/Witness for Peace, Nicaragua residence 1985-1989,
    Daniel Moss, Coffee picker in Esteli
    Danielle Yariv, Director of Computer Center, Region I, Las Segovias, Ministry of Agriculture and Agrarian Reform
    Danny Poste, Internationalism from Below & Democratic Socialists of America (DSA)
    Darien De Lu, President, US Section, Women’s International League for Peace and Freedom, Coffee Brigade, 1980s, Sacramento Pledge of Resistance, 1984-1990s U.S. Solidarity: Central America Action Committee, Sacramento, California, 1991-2010 U.S. Solidarity: Sacramento Action for Latin America, Sacramento, California
    Daryl T Williams, Coffee Brigades, 1984,1985, 1986
    Dave Anderson, Democratic Socialists of America, former union activist with AFSCME and ColoradoWINS (retired)
    Dave Lippman, Performed at many solidarity concerts in several countries 109.David Creighton, Program Director Tecnica
    110.David G Legge, La Trobe University, Australian solidarity movement 111.David Hutchinson
    112.David Jackson 113.David Kunzle
    114.David L. Wilson, Tecnica delegations, 1985 and 1987; Nicaragua Solidarity Network, NY, 1985-2004 115.David Marshall, APNICA
    116.David Parkhurst, Nicaraguan Windmill Repair Project, San Juan del Sur, 1985-1990 117.Dean Stevens, Artists for New Nicaragua, Henniker San Ramon Sister City 118.Deborah Billings, Witness for Peace, LASA
    Deborah Eade, Ilived and worked in Mexico and Central America 1982–1991, particularly with refugees and popular organisations.
    Deborah J Menkart, Teaching for Change
    Deborah Ruskay, Estelí Heroíca, NICA Language School, 1987
    Debra Winski, Casa Nicaraguense de Español, Office of the Americas, Nicaraguan Task Force in Los Angeles, resident 1989-1991 Radio Venceremos,
    Demetria L Martinez, Artist
    Denise Dickinson, “Tecnica staff, Berkeley office (1986-1987) and Managua office (1987-1989) 125.Dennis L Lombardi, Construction brigades, 1984-90
    126.Diana Bohn, Nicaragua Center for Community Action- NICCA 127.Diana McDuffee, Witness for Peace
    Dianne Feeley, UAW Local 235 (ret) & editor, Against the Current, Tree planting Brigade, Managua, 1984
    Dina Redman
    Don Macleay, technical trainer, Leon, Sebaco, Cua, 1981-1987
    Donna Canali, Cotton Brigade 1980, Nicaragua Construction Brigade U.S. youth solidarity tour, Nicaragua Information Center, SF Gays and Lesbians for the Nicaraguan Revolution
    Donna Casali 133.Donna Jane Weinson
    134.Donna Rich Kaplowitz, University of Michigan 135.Donna Vukelich, solidarity and support 1984-1999
    136.Doris B Burford, RN, Boston Medical Center, healthcare solidarity 1988-2000. 137.Doug Rippey, National Lawyers Guild, Peoples’ Marching Band
    138.Douglas E Ashford, Cooper Union, NY Artists Call Against US Intervention in Central America 139.Dov Osheroff, Brigada Lincoln de Construccion, Camopa,1985.
    Dr. Katherine Isbester, Teacher in Jalapa 1986, coffee picker 1985, wrote book on the Nicaraguan women’s movement as well as numerous articles.
    Elaine Elinson, Co-founder and Co-Chair Friends of Nicaraguan Culture. Led several delegations to Nicaragua
    Elaine Myrianthopoulos, NYC Nicaragua Solidarity Group 1982-88 New York Construction Brigade 1987

    Elena Alexander, Artists Call Against United States Intervention in Central America. 144.Elena Holly Klaver Niwot
    145.Elizabeth Hutchison, University of New Mexico, NICA Language School, 1984-1985 146.Elizabeth Lapovsky
    Elizabeth Sapanai, Sister City/construction brigades to Condega 1980-1993
    Ellen Gavin, Resident 1989-1990, Victoria Mercado LGBT Brigade 1984-86, San Francisco Mime Troupe trip to Nicaragua 1987, AIDS delegation 1987, Volunteer at ASTC 1987
    Ellen Moore, La Clínica De La Raza, Resident 1984-86, Agencia Nueva Nicaragua 150.Ellen Weiss Professor, School of Nutrition, Central American University, 1985-87 151.Elli Meeropol
    Emily Goldfarb
    Emily J Yozell, National Lawyers Guild 154.Eric L Doub,
    Erica Mutambaie
    Eva Zetterberg, former Swedish ambassador to Nicaragua
    Fiona Crawford, Volunteer Nurse, Hospital Gaspar Garcia Laviana, Rivas, Scottish Medical Aid to Nicaragua,1986-1989
    Fionnuala Rogerson, Irish Nicaragua Solidarity Group
    Fran Loberg, Witness for Peace, Presbyterian Church USA 1986 160.Frank Duhl, Solidarity delegation in 1990
    Fred Colgan, APSNICA in U.S. and Nic
    Gail Daneker, Campaign for Peace and Democracy
    Gail Sullivan, Architects and Planners in Support of Nicaragua, 1987-1988 164.Gar Smith, Environmentalists Against War, Election observer 1984 165.Garrett Brown, NICA Language School staff, Esteli 1984-88
    166.Gary L Culp, Witness for Peace 167.Gary Schoofs
    Gayla Ellis
    Gayle Cribb, U.S. Solidarity: Sacramento Central American Action Committee 1981-1988, Resident 1984-1985 CUSCLIN
    Genevieve Howe, Certified Spanish Court Interpreter, Casa Benjamin Linder and APSNICA 1989-1991 171.Geoffroy de Laforcade
    172.Gerard Bradley 173.Gina Alvarado 174.Gloria Still
    Glory Wicklund, Architects and Planners in Solidarity with Nicaragua 1981/1982
    Helen S. Cohen, Coffee brigade 1983, Funding Exchange Delegation 1985, Construction Brigade and cooperative development Puerto Cabezas 1987-1988
    Hilary Ruth Stern, NICA Language School1 985-1986 Ministry of Education, Bluefields, 1986-1987, Casa Latina-Seattle
    Holly Reed, Teacher, Maestros por la Paz1987 179.Howie Schneider, Brigadista
    180.Isobel O’Duffy, Irish Nicaragua Support Group 1990-1991, brigades and delegations coordinator
    181.J.K. Wilson-Synar, Peace in Central America Construction brigade in Bilwi 182.Jack Kloppenburg, Open Source Seed Initiative
    183.Jacqueline Smith 184.James Dickert
    James Krieger, University of Washington, Ministry of Health volunteer 1983-84
    James P. O’Brien, Historians for Peace and Democracy U.S. Solidarity: Central America Solidarity Ass’n,
    Cambridge, Mass., 1983-1995
    Jane Guskin, Nicaragua Solidarity Network of Greater NY, 1990-2004; Nicaragua Information Center, SF Bay Area, 1988-89; Nicaragua Network construction brigade, Matagalpa, 1989
    Jane McDonald, Committee for Health Rights in the America’s, 1989-94 189.Jane Norling
    Jane Stein, Tecnica Volunteer 1983-1988, Chapel Hill-San Jorge Sister City, Chapel Hill-Carrboro CITCA 1980s-present
    Janet Raphaelson “Brigada Compañeras, Condega, 1987-88 192.Janet Zandy
    Jeff Edmundson Portland Central America Solidarity – 1980-1990; Co-author of curriculum book on Nicaragua 1989
    Jeff Hart, Volunteer with Tecnica, Managua, 1985-1986, Ben Linder Electrification Projects, El Cua, Bocay, 1985-1989, Portland-Corinto Sister City Project, Corinto, 1986
    Jeffrey Gould, Indiana University, Researcher with INIES/CRIES
    Jeffrey Skoller, Professor of Film Studies UC Berkeley, XChange TV- NYC/Managua 1983-1991. 197.Jerry B Atkin, Center for Working Life
    Jill Hamberg, APSNICA delegation, 1986.
    Jill Marshall, Maryknoll missioner, Managua 1986-1992
    Rev Jim Burklo, United Church of Christ, Sr Assoc Dean, Religious and Spiritual Life, USC
    Jo Ellen Brainin Rodrguez MD, Committee for Health Rights in the Americas, US-Nicaragua Health Colloquia
    Joan Smith, Managua 1987-1995 203.Joan Weisman
    204.Joan Wilentz 205.Joe Bryan 206.Joe Eldridge 207.Joe Fahey
    208.Joe Gannon, Teacher and novelist, former journalist in Nica 209.Joel Lefkowitz, CISPES, 1981-5, NACLA 1986-7, CCR 1988-9
    210.Joel McGlynn 211.Johanna Cummings
    212.John Dear, director, BeatitudesCenter.org, Jesuits, summer 1985; Witness for Peace, 1986 213.John Parnell, Nicaragua Technical Aid Group/NicaTech, Seattle 1985-87, Witness for Peace in
    Nicaragua, Long term volunteer, 1987-88
    John Roark, San Carlos Foundation 1986-92, Committee for Health Rights in Central America 1986-93, North America-Nicaragua Colloquium on Health, 1986-88, The San Jose de Bocay Project 1987-92, East Bay Sanctuary Covenant 1983-87
    Jon Forster, Local 375/DC37/AFSCME, NICA School in 1987.
    Jon Jonaki, Economist/researcher, Department of Agricultural Economics, UNAN, 217.Jonathan Buchsbaum, Queens College, CUNY Universidad Centroamericana, Managua
    Jonathan Fox, Nicaraguan Ministry of Health, 1980-1981, US: Central America Solidarity Association, Boston, 1982-1984
    Jonathan Leaning, Nicaragua Solidarity, Montreal, Canada 220.Joseph Gorin, Witness for Peace, 1988-1989
    Joseph Nangle OFM, Franciscan, U.S. Catholic Bishops’ Conference representative
    Juana Alicia Araiza, Muralist, San Francisco Balmy Alley “PLACA” Muralists, painted the mural on the CASA ANDEN (Asociación Nacional de Educadores Nicaragüenses), EL AMANECER.
    Juanita Senger, Nicaragua Windmill Repair Project, San Juan del Sur
    Judith McDaniel, University of Arizona, School of Government and Public PolicyWitness for Peace/San Carlos Nicaragua/Flotilla por la Paz. 1984-88,
    Judy Appelbaum, Member of Nicaragua’s legal team in its case against the U.S. in the International Court of Justice, 1984-92.
    Judy Branfman
    Judy Somberg, 1989-1990 National Lawyers Guild representative in Nicaragua 228.Julie Beutel, Witness for Peace 1984-1986; San Juan de Limay, Esteli 229.Julie Light, non-profit communicator, journalist, Managua, 1986-1992
    Kaj Wilson , Central American Solidarity Association, Cambridge, MA, Technica, Managua 1889

    Kaki Rusmore, Nicaragua 1987-1996, UNAG, ATC, Olof Palme (as interpreter) 232.Karen Kampwirth, Knox College, Casa Nicaragüense de Espanol
    233.Karen Petersen 234.Karin Aguilar
    Karla Ann Koll, Presbyterian Church, Managua, 1986-1994
    Kasey Brenner, Showing Up for Racial Justice (SURJ), CISPES, 1980-1984 237.Kate Colwell MD. Medical Trips 2015,2016
    Kate Hughes
    Kate Todd, Cotton brigade Atascali, 1984, NICA language school 1985, Rural electrification project in association with Tecnica, dairy co-op Esteli, 1986-7
    Katharine Hutchinson
    Rev. Kathleen McTigue, Witness for Peace 1984-85
    Katherine Montague, National Central America Health Rights Network/NICMAC, New York, NY 1979- 1989
    Kathleen Winslow
    Kathy Brown, Central America Solidarity Association and New England Central America Network
    Kathy Engel, Poet, assistant arts professor, NYU, Co-producer, “Talking Nicaragua,” 1983, and co- founder MADRE and first director of MADRE, 1983-89.
    Kenneth S. Thompson MD, Visiblehands Collaborative, Boston Medical Aid for Nicaragua Managua and Leon April-July 1981
    Kenny Glenaan 248.Kevin Barwick 249.Kevin Murray
    Kevin Whalen, Co-Director, Center to Support Immigrant Organizing, NICA Language School 1984- 1988,
    Kirsten Irgens-Moller, Global Exchange Board of Directors, Elders for Survival Coffee brigade 1983, MIDINRA 1984-85
    Kolya M Braun-Greiner, Witness for Peace delegation 253.Lally Stowell, NICA language school, Esteli, 1987-88 254.Larry Robin
    Larry Rosenberg, Elders Climate Action, Massachusetts, Tecnica, 1987; advisor in use of computers, Ministry of Education, 1989-90
    Laura Blacklow
    Laura Burns, coffee brigade, January 1980, artist’s solidarity brigade to Nicaragua, 1983, Nicaraguan Culture Ministry tour with US musical group Flor de Cana, including northern war zones.
    Laura Flanders, The Laura Flanders Show (American Public Television), Photographer with MADRE. 259.Laura Worby, Brigadista Exchange 1984, NICA solidarity group Washington DC 1984-1990, Washington
    Peace Center 1984- 1992
    Leah Halper, Managua 1984-86, Casa Nicaraguense de Espanol, Agencia Nueva Nicaragua, Organizacion de Revolutionarios Deshabilitados, Iglesia Bautista
    Leslie Donovan
    Leslie Gates, Binghamton University, Princeton-Granada Sister Cities 1988-1990 263.Linda John, AMNLAE, CNAC, 1984-9, Face-to-Face, U.S. Youth Tour, 1987 264.Linda Ray, San Francisco Labor Council, Cotton Harvest Brigade 1985
    Lisa Albrecht
    Lisa Culp, Maryknoll, resident Ocotal, 1983-1993. San Juan de Oriente Sister City with Sacramento 267.Lisa Goldman
    268.Lisa Gross,1984 &1985, NICA language school, volunteer in local school Estelí 269.Lisa Miller, War Resisters League
    Lisa Tsetse
    Lisa VeneKlasen, Founding Executive Director JASS, photographer Barricada, Nicaragua-Honduras Education Project 1984-86, Central America Peace Campaign 1987
    Lois McCloskey, Boston University, Committee for Health Rights in Central America 1983-87 273.Lois Wessel, Georgetown School of Nursing and Health Studies, MINSA, CISAS and the National
    Assembly, 1984-1990 274.Lonnie Weinheimer
    275.Lou Dematteis, Staff photographer with Reuters News Pictures, Managua, 1985-1990 276.Louise Fortmann
    277.Lucy R Lippard, Author, Artists Call Against US Intervention in Central America 278.Lupe Tovares, Central America Solidarity Association 1982-1985
    279.Lydia Rile, Cotton brigade, Chinandega, 1984 280.Lyn Fine
    Lynn Kersey, Maternal and Child Health Access. Los Angeles CA, delegation for American Public Health Association 1987
    Lynne Fergusson
    Marcy Fink Campos, Education delegations, film production The Dawn of the People (1980), Barricada Internacional
    Marg Hall
    Margaret “Peggy” Law, Witness for Peace, election observer 1990 286.Margaret Harris
    287.Margaret MacDonald Power, Pledge of Resistance, Woman to Woman Campaign 288.Margaret Swedish, Religious Task Force on Central America & Mexico, 1981-2004
    289.Margo Schulter, Central America Action Committee, Feminist Affinity Group 290.Maria Carmen Ramirez
    291.Maria Scipione 292.Mariana McDonald
    Marie A Dennis, Pax Christi International, Center for New Creation 1979-1989, Maryknoll Office for Global Concerns, 1989-2012
    Marie L. Kennedy, University of Massachusetts Boston, APSNICA, Pledge of Resistance, 1984-1987 295.Mariko Lockhart, resident Bluefields 1980-1985, Managua 1985-87, Literacy Campaign in Native
    Languages, 296.Marilyn Anderson
    Marilyn Lindstrom, mural painting
    Marilyn S McMahonTecnica volunteer at ASTC & CISAS, 1986-1987 299.Marios Kerpen, APSNICA Solidarity delegation 1988
    300.Mark Anner, NICA language school, Estelí, 1984-1986 301.Mark Dooling, Witness for Peace delegation
    302.Mark Dworkin, Seattle solidarity organizations 303.Mark Sherman, Tecnica 1985, 1986
    304.Mark Smith, Christians for Latin America Study and Solidarity 1982 305.Mark Wieder, Tecnica 1984-1987
    306.Marsha Blackman, UCSF department of medicine, AIDS Education with Ministry of Health, 1987 307.Martin Espada
    Marvin Fishman, Burlington-Puerto Cabezas Sister City Program
    Mary Ann Jasper, Tecnica volunteer, 1989-1996, Sandinista labor unions 1990-1992, Construction Brigades 1992-1996.
    Mary Ann Kopydlowski, RN, NICA language school 1984, National Central America Health Right Network 1990, support for Popular Education Collective for the Prevention of HIV/AIDS 1990
    Mary Anne Mercer, University of Washington School of Public Health, Central America Solidarity Committee, Baltimore, 1982-89
    Mary Beaudoin
    Mary Ellsberg, Ministry of Health, Bluefields 1980-1990 314.Mary Engle, Tecnica delegations
    315.Mary Lenihan, nurse, Vecino Brigade, 1986-1987 316.Mary S. Dailey
    317.Matthew Nicodemus, Rocky Mountain Peace and Justice Center 318.Maura Russell, Pledge of Resistance Affinity Group
    Meg Wilcox, Nicaragua Health Study Collaborative Harvard-CIES-UNAN !987-88, Tecnica volunteer resident 1989
    Mel Duncan, Coffee Brigade1984. Arrested twice for protesting contra aid. Blood bank for victims of Contras
    Melinda Longford Power
    Melissa Young, Construction brigade 1980s
    Merilie Robertson, Presbyterian Church USA, Witness for Peace delegation
    Merri Weinger, Technical Aid Project in Occupational Health and Safety, 1982-88; American Friends Service Committee in Pesticide Health and Safety in Nicaragua, 1986-87
    Michael Albert, ZNet / RevolutionZ 326.Michael Argaman
    Michael Eckerman
    Michael Friedman, Barricada Internacional 1982-4; INPESCA, 1984-7, Casa Nicaragua de NY, 1982- 1994; Hurricane Relief Project, 1988.
    Michael Levi, Adelphi Friends Meeting (Quaker), Pledge of Resistance, 1984-89; Washington Peace Center, 1982-90, Brigades: Cotton harvest, Chinandega, 1984, Tecnica, Managua, 1987,
    Michael Lighty, Democratic Socialists of America 331.Michael Montgomery, APSNICA delegation 1987
    332.Michael Prentiss, Habitat for Humanity, CEPAD, El Porvenir, 1985-1990 333.Michael Rubin
    Michael Wisniewski
    Miguel Altieri, Professor Emeritus UC Berkeley
    Mike Prokosch, Dorchester Committee on Central America, 1983-1995 337.Mikos Fabersunne, Nicaraguan Energy Institute 1984-85
    Miranda Bergman, Muralist, Friends of Nicaraguan Culture
    Miriam Elisabeth Linder, sister of Benjamin Linder, mechanical engineer killed by counter-revolutionary forces in San José de Bocay, April 28, 1987
    Miriam Henry. INSG 1980s 341.Mohan Charles Hetram, NYC
    Moli Steinert, Tools for Peace 1985 & 1987
    Molly Mead, Amherst College, solidarity delegations, arrested for civil disobedience in U.S. for protesting
    U.S. intervention
    Molly Molloy, Barricada International, Managua, 1984-86
    Monika Firl, Boulder/Jalapa Sister City Project, 1990 Elections Observation and Reporting 346.Nancy Appelbaum, Binghamton University, SUNY, Solidarity delegation, 1984.
    347.Nancy E. Phillips, APSNICA volunteer architect 1987. 348.Nancy Holmstrom, Democratic Socialists of America
    Nanette Lashuay, Coffee Brigade 1987, Resident 1989 Ben Lindner House, NICCA brigade organizer 1986-1991
    Naomi Ann Schapiro, UCSF School of Nursing, women’s jazz tour with band Swingshift, 1984, Member of Nicaragua AIDS education project
    Natalia Spiegel
    Nicole Magnuson, Coffee brigade 1986
    Norma I. del Rio, Brigades/delegations: Boston Teachers Union (1984); Maestros por La Paz, (1986-89) 354.Norma J F Harrison, 50 Years Is Enough Campaign, Communist Party USA, Elizabeth Gurley Flynn Club 355.Norma Mark, Tecnica volunteer, Barricada, Managua 1987
    Pamela Montanaro, Nicaragua Solidarity Campaign.
    Pasquale Lombardi, NICA language school, 1983, National Lawyers Guild Delegation 1988 358.Patricia Mary Skeels
    359.Patricia Pittman, George Washington University 360.Patrick Breslin, Writer
    361.Paul Gates, APSNICA Volunteer Architect 1990 362.Paul Kiefer, APSNICA, Matiguas
    Paul Lauter
    Paul Moyer, PA, RN, MPH, Coffee Brigade 1984 365.Paula Albertos
    366.Rev. Paula R Bidle, United Church of Christ, Project Minnesota-Leon Sister City 367.Paula Braveman, MD, MPH, Center for Health Equity, UCSF
    368.Peter Costantini, Tecnica UNI 1986, Northwest-Nicaragua Electoral Watch, 1990. 369.Peter Fougere
    Peter Lippman, Nicaragua Construction Brigade 1986
    Peter Maiden, KPFA Radio in Nicaragua 1984, Nicaragua Information Center Berkeley 372.Peter Ranis, Professor emeritus, Graduate Center, CUNY
    373.Peter Simon, High Road Alliance, Bay Area Construction Brigade 1985 374.Peter Staudenmaier
    375.Peter Weiss, Center for Constitutional Rights 376.Philip L Bereano
    Philip McManus, resident for several months 1983-84 working with an anti-intervention organization. Organized and led delegations to Nicaragua during the 1980s. Decades of anti-intervention activism.

    Philip Pasmanick
    Phillip and Angela Berryman, working in Central America, 1976-80; participation in Central America movement, 1980s.
    Phyllis Bennis, Institute for Policy Studies, Worked with CISPES, Los Angeles, 1980-83, (for identification only)
    Rachel Beck, Trinity Fellowship; University Lutheran Chapel
    Rachel Kreier, U.S. Solidarity: Committee for Health Rights in Central America, San Francisco, CA, 1984-88 Health Economist and Associate Professor, St. Joseph’s College, Patchogue, NY
    Rachel O’Malley, MIDINRA 1986-1988
    Rachel Wyon, English teacher trainer, Escuela Normal and MED, Esteli, 1982-1983 385.Rainiero Soto
    386.Randa Johnson 387.Randy Cunningham
    Rebecca Gordon, Brigades/Delegations: Witness for Peace long-term volunteer; 1984, WFP delegation leader 1986; Tecnica Nicaragua director 1990. Author, Letters From Nicaragua
    Rebecca Shields 390.Renata Brillinger 391.Renny Golden
    Richard Donald, Canadian University Services Overseas, Matagalpa/Jinotega, 1984-1987, Associate Dean, Faculty of Agriculture (Retired) Dalhousie University
    Richard Garfield, Staff member, Ministry of Health, 1081 -1987, Professor Emeritus, Columbia University 394.Richard K. Monks, City Life Vida Urbana, Delegation 1982
    Richard Levy, Coffee brigade, coffee brigade the early 80s and active in the opposition to the US wars in Central American for years.
    Richard Stahler-Sholk, Resident, researcher at CRIES, and member of the Committee of U.S. Citizens Living in Nicaragua (CUSCLIN), 1984-89
    Rob Harlan, construction brigades for refugee housing
    Rob Wilson, Tecnica volunteer 1985, Veterans Peace Convoy1988 399.Robbie Welling, Tecnica 1988
    Robert Bernstein, Tecnica volunteer UNI 1986
    Rev. Dr. Robert L. Brashear, PCUSA Central American Task Force 1982-87, Witness for Peace delegation
    Robert Cohen
    Robert Ellsberg, Orbis Books, published books by Christian Sandinistas including Ernesto and Fernando Cardenal
    Robert Heimer , Professor of Epidemiology
    Robert M. Warren, Nicaragua Network in Solidarity with the Nicaraguan People 1984-1986, Cambridge MA Central America Solidarity Assn 1983-1986, Hemisphere Initiatives 1989-1990, Ann Arbor Latin America Solidarity Assn 1979-1980
    Robert Meeropol
    Robert P. Matthews, researcher/writer NACLA, Seminario de Investigación para la Paz
    Roberta Pikser, Spanish language school, Tecnica, National Central America Health Rights Network 409.Robin Hanan, Ministry of Education 1989
    410.Roger Lewis Blair
    411.Roger Lippman, Terrasol 1988-90, Seattle NicaTech 1985-90 412.Russell Gasser, Tecnica volunteer MINSA, resident 1987-1992 413.Sabina Lanier
    414.Samuel Farber
    415.Sara Driscoll, Architects and Planners in Support of Nicaragua, 1987 & 1988
    416.Sara Kate Levin, MD, Contra Costa Health Services, Child Care Solidarity Worker, Casa Materna, 417.Sara Miles, Coordinator, Nicaragua coffee brigades 1980-1983
    418.Sarah Reyes, Building Brigade Matiguas 1989 419.Serena Cosgrove, resident 1986-1988, Witness for Peace
    420.Sheila R. Tully PhD, Committee for Health Rights in Central America
    421.Sheldon Rampton. Author, Friends In Deed: The Story of US-Nicaragua Sister Cities 422.Shelley Sherman, Tecnica & Ben Linder Memorial Foundation 1985-1988
    423.Sheri Bergen, Seekers Church, Church of the Savior
    424.Sherry Baron, City University of New York, US Medical Solidarity 1980-86. 425.Sonia Lipson, NISGUA New England Representative 1984-1988 426.Stephanie Moore
    427.Stephanie Yesner, Pledge of Resistance 428.Stephen H Phelps, Sister City Malpiasillo
    429.Stephen Kerpen, Director Architects and Planners in Support of Nicaragua 430.Stephen Leberstein, City College of New York
    431.Stephen R. Shalom, William Paterson University, Montclair Committee on Central America 432.Steve Cagan, photographer, Ministry of Culture, ASTC 1983–1988
    433.Steve Solnit, resident with Tecnica, Science for Nicaragua, APSNICA, CHRICA, Ben Linder Council, Universidad Nacional de Ingeniería 1988-1992
    434.Steven Bennett, Witness for Peace 1990 435.Steve Bennett
    436.Steven Botkin
    437.Steven Webb, United Christian Parish of Reston
    438.Stuart Taylor, Presbyterian minister, full time Witness for Peace 5 years 439.Susan Clemente, SF Solidarity Group Esteli Heróica
    440.Susan Colson, SwingShift women’s jazz tour 1984, Friends of Nicaraguan Culture 1985-1987 441.Susan Cookson, physician in northern Nicaragua 1986-1990
    442.Susan Ito, Committee for Health Rights in the Americas 1985-1992, North America-Nicaragua Colloquium on Health 1985-1988
    443.Susan L Triolo, CodePink Women for Peace, Vermont Peace Coalition 1987 444.Susan Moir, NICA Language School1987
    445.Susan Schulman
    446.Suzanne Baker, Nicaragua Information Center 1986-1989, NICCA-Berkeley, 1989-present 447.Suzanne Harris, NICA language school 1984
    448.Suzanne Marten, Nicaragua Exchange Harvest Brigades, 1983-87 449.Suzi Weissman, Committee of Concern for Central America 450.Tedd Judd, MINSA training 1986-2016
    451.Terri Massin, Woman to Woman
    452.Terry Berman, Construction brigades 1986 & 1987
    453.Terry Burke, Chicago Nicaragua Solidarity Committee 1983-90 454.Rev. Dr. Clyde Kuemmerle, Ecclesia Ministries of New York
    455.Thomas Edminster, United Educators of San Francisco, Democratic Socialists of America, Elders for Survival, Coffee Brigade 1986; school construction brigades 1986-1987
    456.Tim Marshall, Construction Brigade, Chompipe, 1988
    457.Tim Takaro, Health Sciences, Simon Fraser U., CEPAD, Jinotega, 1986-89 458.Timothy Braatz, Campus solidarity, California Lutheran University, 1985-88 459.Todd Jaspers
    460.Tom Berry, Seattle Emergency Coalition Against Contra Aid
    461.Tom Koren, Committee for Health Rights in Central America 1985-1990, Health Care Colloquium 1985 & 1987
    462.Tom Kruse, APSNICA 1986-88, Gobierno Municipal de Estelí 1988-1990
    463.Tony Harrah, SEIU 925, Central American solidarity movement, construction in Ciudad Sandino 1984 464.Tony Schuman, Architects and Planners in Support of Nicaragua 1984
    465.Trish O’Kane, University of Vermont, Resident and researcher, CRIES-Pensamiento Propio, 1988-1992

    466.Ulla Thomsen, Matagalpa
    467.Vicki Skeels, Sacramento Central American Action Committee
    468.Victoria Lindsay, University of Central America 1987-1988, Resident of El Cuá 1988-1989 469.Vilunya Disin
    470.Virginia Wenslaff, house construction Matagalpa 1988, Sacramento Central America Action Committee 1984-present
    471.Vivien Morris, Boston solidarity delegation to Esteli 1984
    472.Wayne Breidford, School or Agricultural Mechanization, Chagüitillo 1985-1987 473.William A. Barnes, Retired attorney and college teacher
    474.William C. Goodfellow, Center for International Policy 475.Name Withheld, 1984 Coffee brigade, 1986 language school 476.Name Withheld, Tecnica
    477.Name Withheld, International Work Brigades, Casa Nicaragua cultural worker, New Sanctuary Coalition- NYC
    478.Name Withheld
    479.Name Withheld, NICATECH 480.Name Withheld, Tecnica 1988 – 1990 481.Name Withheld, New Mexico
    482.Name Withheld, National Central America Health Rights Network and MINSA, 1983-1985 483.Name Withheld, New Mexico
    484.Name Withheld, 1980-1989 485.Name Withheld, APSNICA
    486.Name Withheld, 1988: CHRICA, resident 2+ years, Training Exchange; UCA School of Medicine 487.Name Withheld, Faculty for Human Rights in Central America and the Seattle Coalition Against Contra
    Aid 1983-90; Election delegation 1990 488.Name Withheld
    489.Name Withheld, Tecnica
    490.Name Withheld, Nicaragua Network, local Sister City organization, Resident 1984-1991 491.Name Withheld, Ministry of education, literacy crusade, adult and primary education, 1980-1991 492.Name Withheld, Compañeras Brigada, NY-Nicaragua Solidarity Group 1987-1990
    493.Name Withheld, Sandinista veteran health and housing support 494.Name Withheld, San Francisco
    495.Name Withheld, retired lawyer 496.Name Withheld, Minnesota
    497.Name Withheld, Seattle construction brigade Chontales 1986 498.Name Withheld
    499.Name Withheld, Resident, 1982-1984 500.Name Withheld, New Mexico 501.Name Withheld, NICMAC
    502.Name Withheld, National Central America Health Rights Network, Committee for Health Rights in the Americas, Nicaragua Medical Aid Campaign 1986-1996, Coffee Brigade 1986
    503.Name Withheld, Casa Nicaragüense de Español 1986 504.Name Withheld, APSNICA 1988-1990

      • Oliver North tillhörde knappast ”U.S. solidarity workers (1979-1990)”. Han organiserade vapen och kokainsmugglingen för Bush d.ä. räkning och till stöd för Contrasgerillan. Så fel gäng Johan. Jag skulle kunna skriva under däremot, har gjort vad jag kunnat för att stötta den sandinistiska revolutionen och befann mig väl sammanlagt något år i Nicaragua under den här tiden. Träffade en helt annan Daniel som då var ledare för Latinamerikas 2a fattigaste land men som gjorde stora ansträngningar för att ta Nicaragua ur den situationen mitt i brinnande krig. Numera har Nicaragua fått en viss tillväxt sedan Daniel förenade sig med katolska kyrkan, företagssektorn och den genomkorrumperade Aleman. Men ojämlikheten är på väg uppåt igen, Nicaragua ligger på 0,43 Gini (USA 0,48) och Daniel har sett om sitt hus där nästan hela klanen bor, förutom äldsta dottern som flydde till Costa Rica efter att ha anmält Daniel för våldtäkt. Sedan 2018 har Daniel fått problem med sin högerallians vilket kommer att påverka tillgången till de stora utlandslån han fick under smekmånaden. Tyvärr får den vanliga nicaraguanen betala priset. Det är svårt att tro på Daniels statistik så det är inte lätt att bedöma situationen. Enligt officiella siffror t.ex så dog bara drygt 200 i Covid19 i Nicaragua medan grannländerna har siffror på 8000 – 10 000 döda. Fan tro’t.
        Och det utan restriktioner och migrantarbetare som dagligen korsar gränserna. Men å andra sidan har man lång erfarenhet av att överleva på nästan ingenting och 70% av befolkningen har sin bas i jordbruket. Kommer det nu dessutom sanktioner så kommer det att bli jobbigt för många. Hade varit bättre att låta bli att fängsla oppositionen och därigenom underlättat politiska kompromisser. En försvagad ekonomi innebär också ett hot mot landets självständighet.

  5. Alltså, skriver man på en petition om det lilla fattiga landet Nicaragua, som numera helt saknar utländskt allierat stöd för att förverkliga den folkliga sandinistiska revolutionens mål, och att Nicaragua har inrikes strukturproblem: så tycker jag ordval som ”folkmord” är ohemult, generande opassande för människor som är och varit Nicaraguas vänner.

    De hoppar i samma galna tunna som överste Oliver North, och den än mer otäcke CIA-terroristchefen Richard Perle som olagligt minerade och bombade liksom förstörde den nicaraguanska oljehamnen på 1980-talet, och dessutom skadade ett sovjetiskt civilit lastfartyg.

    Jag tycker de här Nicaragua-vännerna istället skulle ta och resa till Nicaragua, uttrycka sin oro och öppna DIALOG med Nicaraguas styre.

    Jag jobbade själv aktivt i internationella arbetarrörelsen just för Nicaraguas frihet och anständighet på sent 1980-tal: och det finns inget jag föraktar så mycket som den här typen av kritiker hemma i tv-soffor och vid amerikanska universitetskatedrar som riktar snedriktad moralisk kritik mot ett broderland med främst USA-problem.

    Åk då dit!! De här personerna verkar ju knappast vare sig fattiga eller fångade i CIA:s husarrest hemma, istället för den här typen av kontraproduktiva antifolkliga aktioner mot Nicaragua som behöver ALLT progressivt stöd de behöver.

    Igår bröt Nicaragua klokt nog sina diplomatiska relationer med kinesiska utbrytarprovinsen Taiwan, och upprättar nu riktiga diplomatiska förbindelser med Kina. Där kan de säkert också få stöd för sitt lands uppbyggnad. Det planeras ju en ny sjöfartskanal i Nicaragua som alternativ till Panamakanalen(trång), där Kina visat projektintresse.

  6. Johan, utvecklingen står inte still, hjältar faller och korrumperas och nya tar vid. Folkens kamp för rättvisa upphör aldrig. Jag var senast i Nicaragua 2018 och upptäckte till min förvåning att människor var försiktiga när de nämnde regeringen och Ortega. Har aldrig hänt förr! Så jag fick mig en funderare. Att inte Nicaragua erkänt Folkrepubliken Kina förrän nu visar bara hur korrupt regeringen är. Taiwan lyckades under en period köpa sig diplomatiska förbindelser i Centralamerika genom generösa investeringar och mutkurser mm till Taiwan. Nu återstår bara Honduras och Guatemala, Costa Rica har sedan länge bytt sida. Kanalbygget är återigen en stor bluff från Ortegas sida. Sedan beslut om kanalen togs 2013 har inte ett spadtag tagits. Och vad som hände med Wang Jings miljardinvestering vet ingen. Wang är fortfarande kompis med Ortega och dök nyligen upp och gratulerade Ortega för segern i valet. Så antingen har Wang fortfarande hoppet kvar eller så var det en enda stor penningtvätt. I Kina ger de inte mycket för Wang, han är portad från börsen bl.a.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here