Georgien avslöjar NATO:s och EU:s lögner om rysk aggression och vem den verkliga angriparen är

Den georgiska regeringen ska ha beröm för att ha gett oss sanningen om landets krig med Ryssland 2008. Den avslöjar de lögner som USA, Europeiska unionen och NATO har använt för att underblåsa konflikter och spänningar med Ryssland, inte bara om Georgien utan också det pågående proxykriget i Ukraina.

Strategic Culture

Denna månad markerar 17-årsdagen av en fem dagar lång konflikt i Sydkaukasien, som kostade hundratals offer på den georgiska sidan och resulterade i djupare splittringar med separatistregionerna Sydossetien och Abchazien.

I ett öppet fördömande lade Georgiens premiärminister Irakli Kobakhidze skulden för kriget på en landsförrädisk chansning utförd av dåvarande president Michail Saakasjvili, som han antydde startade konflikten i en komplott mot Ryssland, uttänkt av USA och NATO-partners. Den vanärade Saakasjvili avtjänar för närvarande ett fängelsestraff i Georgien för flera korruptionsbrott.

Denna version av historien stöds faktiskt av en rapport som beställdes av Europeiska unionen 2009, vilken bekräftade att Saakasjviliregimen startade fientligheterna genom att attackera Sydossetien. Men i 17 år har västvärlden ljugit rakt ut.

Det är viktigt att notera att USA denna vecka intog en ny ståndpunkt i kriget 2008 genom att inte – för första gången – stödja ett uttalande från europeiska regeringar som upprepade fördömandet av Ryssland för påstådd aggression mot Georgien. Det uttalandet, som utarbetades av Storbritannien, Frankrike, Danmark, Grekland och Slovenien i FN:s säkerhetsråd, vidmakthåller de falska påståendena om att Ryssland är skyldigt till kriget 2008. (se här, ö.a.)

Man skulle kunna tro att europeiska stater borde underkasta sig den georgiska premiärministerns och hans regerings officiella uppfattning. Men denna diskrepans anspelar på det större problemet med utländsk inblandning i Georgiens suveräna angelägenheter, där Europeiska unionen vägrar att erkänna den nuvarande georgiska regeringens auktoritet eftersom EU hävdar att dess valseger förra året inte var giltig. Mer om det strax.

Konflikten 2008 startades av den tidigare presidenten Saakasjvili när han beordrade ett massivt artilleriangrepp mot den sydossetiska huvudstaden Tschinvali natten till den 8 augusti samma år. Georgiska styrkor invaderade också grannterritoriet och attackerade ryska soldater som var stationerade där som fredsbevarare. Ryssland svarade kraftfullt och drev snabbt tillbaka Saakasjvilis styrkor till Georgien.

Det var ett förödmjukande nederlag och ett fiasko för Nato. Den 16 augusti utlystes ett vapenvila. Ryssland förklarade sedan officiellt erkännande av Republiken Ossetien och Republiken Abchazien, vilket var ett slag mot Georgiens territoriella anspråk.

Det som verkar ha legat bakom kriget var en kalkylerad provokation. I april 2008 erbjöd Nato framtida medlemskap till Georgien och Ukraina i flagrant strid mot Rysslands motstånd mot vad de ansåg, och fortsätter att anse, ett hot mot sin nationella säkerhet. Det verkar som att den georgiska regeringen i Tbilisi ville provocera fram en kris med Ryssland om den utbrytande Sydossetien-regionen som en förevändning för Natos engagemang. Det visade sig att Nato vägrade att svara på den hårda ryska reaktionen.

Det är precis vad den nuvarande georgiska regeringen syftar på i sitt fördömande av Saakasjvilis landsförrädiska krig under ledning av Natomakterna.

Det var inte den enda episoden av landsförräderi i Georgiens senare historia sedan landet blev självständigt 1991 efter Sovjetunionens upplösning. Den tidigare sovjetrepubliken Georgien har härjats av åratal av västerländsk inblandning, vilket har gjort den till en leksak för amerikanska och NATO:s geopolitiska intressen för att motarbeta Ryssland. Landet har också fått ökad strategisk betydelse, med tanke på dess närhet till de stora oljefälten i Kaspiska havet. Västlig inblandning liknade den som har utspelat sig i Ukraina. Georgien var tänkt att vara en andra front mot Ryssland i söder, precis som Ukraina är den första fronten mot Ryssland i väster.

Lyckligtvis har det georgiska folket på senare år, under förnuftig ledning av det regerande partiet Georgian Dream, hållit sig borta från USA:s, EU:s och NATO:s intriger. Det förklarar varför USA avbröt det ekonomiska biståndet till Georgien 2024 under Biden-administrationen, och varför EU vägrar att erkänna valet av Kobakhidzes regering och hävdar att valsedeln i oktober förra året var bristfällig.

För västmakterna var allt bra och fint i Georgien efter färgrevolutionen 2003, känd som Rosenrevolutionen. USA och Europeiska unionen orkestrerade den händelsen genom att kanalisera hundratals miljoner dollar till Georgien. Det amerikanska utrikesdepartementet, genom avskärmade kanaler som National Endowment for Democracy, skickade 327 miljoner dollar till Georgien enbart under 2002. Den amerikanske investeraren George Soros ska ha betalat ut över 42 miljoner dollar i privat regi.

Medlen användes för att etablera tusentals icke-statliga organisationer (NGO:er) och mediegrupper för att driva igenom färgrevolutionen baserat på anklagelser om valfusk. Samma scenario användes i Ukraina för den orangea revolutionen 2004 och igen 2014 med Maidanrörelsen för att störta en vald president, Viktor Janukovitj.

Efter att ha tagit makten genom en valkupp, betalade Saakasjvili tillbaka sina västerländska herrar genom att alliera landet med Nato och EU, i kalkylerad antagonism med Ryssland. Detta kulminerade i kriget 2008, vilket, som det visade sig, snabbt ebbade ut. Ukraina skulle inte ha samma tur, efter att ha utstått ett Nato-ombudskrig nu inne på sitt fjärde år, med nyligen rapporterade siffror för ukrainska militära förluster på över 1,7 miljoner.

Den västerländska marionetten Saakasjvili röstades slutligen bort 2012. Hans tid som president var ökänd för korruption, kränkningar av mänskliga rättigheter och maktmissbruk. Georgiska journalister protesterade mot brutalt förtryck under hans styre. Ironiskt nog var detta landet som hyllades av USA:s president George W. Bush 2005 som en ”demokratins fyrbåk”.

Det georgiska folket stod upp och förkastade det förräderi som drabbat landet. Det regerande partiet Georgian Dream har omvalts fyra mandatperioder i rad sedan 2012. Enligt Stanislav Krapivnik, en rysslandsbaserad politisk analytiker och tidigare officer i den amerikanska armén, baserades omvalet i oktober 2024 på en plattform för att normalisera vänskapliga relationer med Ryssland och undvika en upprepning av det ukrainska proxykriget som NATO har infört där. I kommentarer till denna veckovisa ledare uppskattar Krapivnik att det fortfarande finns cirka 10 000 väststödda icke-statliga organisationer som är verksamma i Georgien, även om en lag om utländska agenter som antogs förra året har begränsat deras inflytande. Han säger att majoriteten av människorna har uppskattat den växande blomstrande handeln med Ryssland, och även den ortodoxa kristna nationen har avvisat den västerländska HBTQ-agendan, som de ser som en smygande attack mot landets traditionella värderingar och samhälle. (Se hans kanal här.)

Den georgiska regeringen och majoriteten av nationen har förkastat Rosenrevolutionen som en utländskt iscensatt kränkning av Georgiens suveränitet. Likaså har den georgiska regeringen fördömt det vårdslösa kriget med Ryssland 2008, som uppstod till följd av den regimskiftesoperationen.

Trots fakta har USA, EU och NATO i nästan 17 år vidhållit lögnen att det handlade om Rysslands aggression. Återigen finns det en analogi med den propaganda som väst använder för att skylla Ryssland som aggressor i Ukraina, när verkligheten är att kriget var ytterligare en iscensatt provokation.

Trump-administrationen verkar nu ha avfärdat de falska påståendena mot Ryssland angående Georgien. Detta kan vara en eftergiftssignal till Ryssland i förhållande till Trumps uppenbara försök att skapa fred i Ukraina.

I vilket fall som helst är det talande och beklagligt att europeiska stater fortsätter att sprida lögner om Georgien, liksom de gör om Ukraina.

Det georgiska folket verkar uppmuntrat av en mer förnuftig nationell enighet att avvisa utländsk inblandning i sina suveräna angelägenheter. De har konsekvent röstat för en regering som vill söka diplomati med Ryssland och försoning med sina separatistiska grannar.

De våldsamma gatuprotesterna som följde den nya lagen om utländska agenter och omvalet av Georgian Dream förra året var ett försök att starta en andra färgrevolution. Sådan inblandning från väst är naturligtvis ett brott mot internationell rätt, såsom den beskrivs i FN-stadgan. Hittills verkar den upproriska planen ha runnit ut i sanden, och georgierna kan se fram emot en fredligare framtid, en framtid baserad på en sanningsenlig förståelse av historien och genuin självständighet.

Relaterat.
År 2008 angrep Georgien enligt EU. Vad sa utrikesministern?
EU och USA fortsätter med att försöka störta den folkvalda regeringen i Georgien.
Georgien: Tbilisi snärjs av Natos hyckleri
USA har lag mot utländsk finansiering av NGO sedan 1938, men försöker hindra Georgien att ha ”samma” lag.
Washington utfärdar nytt hot mot Georgien