Graham-sanktionsförslaget har bett. Trump kommer att använda det för att terrorisera Indien

Av förre indiske karriärdiplomaten M.K. Bhadrakumar

här.

Handels- och industriminister Piyush Goyals beskrivning av rapporterna – som tyder på att USA skulle kunna införa en tull på 100 procent mot länder som Indien som importerar rysk olja – som spekulativa kan inte betraktas som ett konstaterande av fakta. ”Vi kommenterar inte spekulationer”, sa han till media. Vid närmare betraktande är det ett undvikande uttalande.

Det som är helt säkert är att den amerikanska kongressen kommer att anta lagförslaget. I sin ändrade form skärper lagförslaget, som går under namnet ”The Lindsey O. Graham Sanctioning Russia and Iran Act of 2026”, USA:s sanktioner mot Ryssland och Iran. Det godkändes i sin andra procedurmässiga omröstning i den amerikanska senaten på onsdagen. Åttiofyra senatorer röstade för att inleda debatter om det, medan 12 röstade emot.

Den slutliga omröstningen kan till och med förväntas redan i slutet av veckan. Lagförslaget innebär restriktioner mot Rysslands och Irans politiska och militära ledare samt statliga företag, liksom sekundära sanktioner mot de båda ländernas handelspartner. Senatorerna föreslog även en tull på 100 procent för de fem största köparna av rysk olja.

Tidigare på onsdagen uttryckte president Donald Trump faktiskt sitt stöd för lagförslaget och påpekade att han inte såg något behov av att representanthuset skulle avbryta sitt parlamentariska uppehåll i augusti för att behandla lagförslaget. Lagförslaget är nu en verklighet. Det är helt upp till Trump att besluta om sanktionernas genomförande.

På samma sätt är det fortfarande en from förhoppning att den första delen av Indiens handelsavtal med USA, som tillkännagavs av Trump och premiärminister Narendra Modi den 3 februari, snart ska förverkligas.

Haken är att Delhi sätter sitt hopp till att Trump går med på vår önskan att beviljas en komparativ fördel gentemot våra konkurrenter, nämligen länderna i vårt närområde, ASEAN-regionen ”och andra nationer som vi konkurrerar med”, som Goyal påpekade igår.

Samtidigt, även om USA:s tillfälliga 150-dagars globala tull på 10 procent löpte ut den 24 juli, ersatte Washington omedelbart den med permanenta tullar enligt avsnitt 301 på 10–12,5 procent riktade mot över 60 handelspartner, däribland Indien.

Till skillnad från konkurrenter som Bangladesh, Indonesien och Malaysia beviljades Indien inte något undantag från tullkvoten (TRQ) för textil och kläder vid användning av bomull med ursprung i USA, vilket innebär att den indiska klädexporten hamnar i ett relativt prisunderläge. Dessutom omfattas produkter som redan regleras av avsnitt 232, såsom stål, aluminium och koppar, fortfarande av separata befintliga strukturella tullar på mellan 25 och 50 procent.

Märkligt nog står Indien, enligt de nya reglerna i avsnitt 301 som trädde i kraft den 24 juli, faktiskt inför allvarliga konkurrensnackdelar inom sina viktigaste exportsektorer jämfört med Mexiko och Bangladesh. Även om alla tre länderna tekniskt sett omfattas av den grundläggande tullnivån på 10 %, innebär specifika undantag för de andra två länderna att Indien står särskilt utsatt.

Bangladesh har säkrat en särskild tullkvotmekanism för textilier, enligt vilken en viss volym bangladeshiska kläder får importeras till USA tullfritt, förutsatt att de tillverkas av råbomull och fibrer med ursprung i USA. Indien har däremot inte beviljats någon textilmekanism eller kvotundantag. Följaktligen belastas indiska konfektionskläder med en ytterligare tull på 10 procent utöver de vanliga MGN-tullsatserna, vilket gör indiska textilier betydligt dyrare än bangladeshiska exportvaror på den amerikanska marknaden. Så mycket var det med vårt insisterande på förmånstullar gentemot konkurrenterna!

Det mest kontroversiella inslaget i kongressens lagförslag om sanktioner mot Ryssland är möjligheten för Washington att införa tullar på länder som köper ryska energiresurser (så kallade sekundära tullar). Trump har faktiskt redan använt sekundära tullar mot Indien tidigare. Den 6 augusti 2025 undertecknade han ett presidentdekret med titeln ”Motverka hot mot Förenta staterna från Ryska federationens regering”. En ytterligare strafftull på 25 % infördes mot Indien, vilket i praktiken höjde den då gällande tullsatsen för Indien till 50 %. Därför återställer Grahams lagförslag i praktiken Trumps möjlighet att införa tullar över 15 %.

Ivan Timofeev, generaldirektör för Ryska rådet för internationella frågor (en organisation knuten till det ryska utrikesministeriet), har jämfört lagförslaget med en pistol som Trump skulle kunna ha på bordet och vifta med för att pressa fram eftergifter från motparten. Timofeev betonade: ”Det är osannolikt att Trumps stöd för lagen kommer att ha någon inverkan på den ryska politiken. Kanske kommer det att ge en psykologisk effekt. Även ur ett rent pragmatiskt perspektiv, vad är poängen med att på allvar beakta denna faktor i politiska överväganden om den inte förändrar något i praktiken?”

Man kan hävda att lagförslaget är tänkt att vara ytterligare ett sätt att sätta press på Ryssland för att utverka ytterligare eftergifter i Ukraina-konflikten. Verkligheten på fältet är dock att den ryska politiken har hårdnat på senare tid och nu fokuserar på en militär lösning som säkerställer att det inte blir något nytt krig. Trump kan inte undgå att vara medveten om detta också.

Vid ett möte med sjöofficerare i Sankt Petersburg nyligen antydde Putin hur Eurasiens karta skulle se ut i en tänkbar framtid: ”Jag är övertygad om att Ukraina förr eller senare kommer att förlora dessa västra territorier [väster om floden Dnepr], landområden som en gång tillhörde Polen, Ungern och Rumänien. Det kanske inte sker i morgon eller i övermorgon. Det kan ta ett år, två år, tio år eller femton år, men historien kommer i slutändan att återställa allt till sin rätta plats.

”Det fanns bara en garant för Ukrainas territoriella integritet. Det var Ryssland. Men de beslutade att det var nödvändigt, möjligt och fördelaktigt för dem att förklara Ryssland till sin fiende”, konstaterade Putin sarkastiskt.

Det är uppenbart att lagförslagets verkliga syfte är att undergräva Indiens strategiska partnerskap med Ryssland och tvinga Delhi att minska sin oljeimport från Ryssland. Lindsey Graham har aldrig egentligen brytt sig om att dölja denna obehagliga sanning. Missta er inte, detta är en partöverskridande lagstiftning som har haft starkt stöd från ledamöter i båda partierna i över ett år. Och den gick igenom med 86 röster mot 12 i den 100-ledamot stora senaten.

Senator Richard Blumenthal (D-Conn.), en av lagförslagets medförfattare, sade att åtgärden syftar till att straffa Kina och Indien för att de finansierar Rysslands krig genom sina inköp av rysk energi. Som han uttryckte det: ”För att vara helt uppriktig är Kina och Indien de huvudsakliga skyldiga här. De köper den överväldigande majoriteten av olja och gas. De driver Rysslands krigsmaskin och gör oss inga tjänster någon annanstans i världen.”

Kina borde ha varit en ”naturlig allierad” för Indien i kampen mot det amerikanska trycket framöver. Tvärtom ställde sig regeringen med full kraft bakom det senaste USA-ledda uttalandet från en grupp västländer för att bekräfta 2016 års dom mot Kinas anspråk i Sydkinesiska havet. Varför var det så brådskande? Peking har reagerat skarpt.

Goyals undvikande kommentar är chockerande. En kompradormentalitet är liktydig med att förråda nationella intressen. Indiens fortsatta import av rysk olja blir återigen ett lakmustest för landets strategiska autonomi och oberoende utrikespolitik.