Moon of Alabama, den 1 augusti 2025
Hala Jaber – Vad världen erbjuder palestinier är inte en stat
Varpå jag överlämnar mikrofonen till Hala Jaber
🧵Tvåstatslösningen är död. Vad världen erbjuder palestinier är inte en stat.
Konceptet med en tvåstatslösning för Israel och Palestina presenteras ofta som en väg till fred, men det har blivit ett tomt löfte, en diplomatisk illusion som distraherar från verkligheten av ockupation och apartheid. Den här tråden undersöker varför tvåstatslösningen var och inte längre är hållbar, och analyserar dess historiska löften, nuvarande realiteter och inneboende brister.
Allt detta prat om en tvåstatslösning är i bästa fall illusion, i värsta fall distraktion.
Israels ledarskap har gjort det klart: de har ingen avsikt, NOLL, att tillåta en suverän palestinsk stat, NÅGONSIN.
Till och med Netanyahu har sagt det: ”Det finns inget efterkrigsscenario som skulle leda till en palestinsk stat.”
Detta kolliderar med idén om suveränitet.
Denna hållning avslöjar en grundläggande motsägelse: en ”stat” utan suveränitet är inte en stat, det är en omdöpt ockupation. Israels handlingar, bosättningsexpansion, annekteringspolitik och dagligt våld, folkmordsretorik, visar att systemet är utformat för att förhindra en palestinsk statsbildning, inte möjliggöra den. Det är inte en bugg, det är själva systemet.
Retoriken om en tvåstatslösning kvarstår som en diplomatisk distraktion, maskerar apartheidens verklighet samtidigt som den erbjuder palestinierna ett tomt löfte. Så vad förhandlar ni om? En hägring? En gisslan med en flagga är inte en stat? Sluta klä ut apartheid som diplomati.
Låt oss anta, bara för argumentets skull, att en palestinsk stat utropades imorgon, dess funktionalitet skulle vara omöjlig under nuvarande förhållanden.
Den föreslagna staten skulle bestå av två separata territorier: Gaza i sydväst och Västbanken i nordost, åtskilda av ett starkt militariserat Israel. Israel kontrollerar alla gränser, luftrum och rörelser mellan dessa regioner, vilket gör palestinsk autonomi beroende av israeliskt tillstånd.
En stat utan kontroll över sina gränser, ekonomi eller försvar är inte suverän. Osloavtalet krävde ett demilitariserat Palestina, vilket lämnade det försvarslöst mot blockader, bosättarvåld eller militära intrång. Även om Palestina ”erkändes” skulle det vara en stat endast till namnet med:
- Ingen armé.
- Ingen kontroll över gränser, luftrum eller ekonomi.
- Ingen rätt att försvara sig.
- Inget skydd mot bomber, blockader eller bosättarmiliser.
Detta är inte en stat, det är ett utomhusfängelse med flagga och bättre varumärkesprofilering.
Men ännu viktigare: det erkände aldrig Nakba: utvisningen av 750 000 palestinier, stölden av 78 % av deras hemland, utplåningen av deras rätt att återvända.
Till och med det begränsade territorium som utlovades under Oslo II, områden A och B, ungefär 40 % av Västbanken, har urholkats. Område C, som omfattar 60 % av Västbanken, är fortfarande under full israelisk kontroll. Över 700 000 israeliska bosättare bor nu i 150 bosättningar och 128 utposter, de flesta byggda efter Oslo, vilket fragmenterar Västbanken i separata enklaver.
Bosättningsexpansion och markstöld har gjort en sammanhängande palestinsk stat omöjlig. Det som återstår är ett lapptäcke av kantoner, omgivna av apartheidinfrastruktur, som inte kan utgöra grunden för en livskraftig stat.
Istället ber man palestinierna att acceptera symboliska rester medan deras hemland slukas och kallar det fred. Sanningen att säga är det inte försoning, det är västerländsk diplomati som tvättar kolonial egendomslöshet.
Detta är inte en ”lösning”. Det är en skulduppgörelse, för alla utom palestinierna. Tvåstatsmodellen är ett lik: kall, begravd, hålls artificiellt varm av ledare som vill säga att de ”försökte”. Men geografi, rättvisa och verklighet har dödförklarat den.
Symboliska gester, som internationellt erkännande av en palestinsk stat, är meningslösa utan kontroll över mark, resurser eller säkerhet. Tvåstatslösningen har blivit en diplomatisk rekvisita, ett sätt att upprätthålla sken av framsteg samtidigt som ockupation möjliggörs.
Netenyahus uttalanden, inklusive: ”Varje framtida oberoende palestinsk stat skulle utgöra ett hot mot Israels existens”, understryker ytterligare meningslösheten med förhandlingarna.
Erkännande utan suveränitet är publicitet för ockupation, inte befrielse.
Vilket leder oss fram till idag:
Västliga ledare tävlar om att ”erkänna” en palestinsk stat; Starmer, Spanien, Norge, framställt som en historisk gest. Men vad erbjuder de egentligen? Det nuvarande status quo: minskad mark, ingen suveränitet, inget skydd.
Till och med Netanyahu firar detta i sina uttalanden, inklusive i sina kommentarer från Vita huset i juli 2025 om att en oberoende palestinsk stat skulle ”utgöra ett hot mot Israels existens”.
Erkännande utan suveränitet är publicitet för ockupation, inte befrielse.
Sammanfattning:
Tvåstatslösningen är död, om den någonsin varit verkligt genomförbar. Den erbjuder varken palestinier suveränitet eller rättvisa, utan fungerar istället som en distraktion från ockupationens verklighet, tvångsförflyttning och systemiskt våld. Att klamra sig fast vid detta föråldrade ramverk möjliggör status quo, inte befrielse.
Palestinier förtjänar mer än en flagga över ruiner eller en plats vid ett bord där deras rättigheter för alltid uppskjuts. Sann fred kräver att man konfronterar grundorsakerna till orättvisa, Nakba, markstöld och apartheid, och avvecklar de system som vidmakthåller dem. Allt mindre är inte en lösning; det är en illusion förklädd till diplomati.
Erkännande utan rättvisa är inte fredsbevarande. Det är svek, insvept i presentförpackning, så låt oss sluta låtsas att detta är en stat, det är det inte.
Det är PR framför politik och fiktion framför frihet.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
”Palestinier förtjänar mer än en flagga över ruiner”
Vad jag kommer ihåg vill Sverigedemokrater även förbjuda palestinska flaggor.
Inte ens en egen flagga som får visas offentligt.
Så generösa är partiet Sverigedemokraterna mot detta orättvist av Israel och av Västvärlden plågade folk varav de sist nämnda inte har gjort något för Palestinsk rättvisa.
Tänk då att knapp femtedel av Sveriges väljarkår röstade på partiet Sverigedemokraterna i senaste valet.
Detta parti säger sig också stå upp för Jesus Kristus och vill skaffa sig större makt inom Svenska Kyrkan.
(Fan tror säkert på det)
Jag säger bara att en misslyckad svensk migrationspolitik är inte palestiniernas fel.
Palestinierna är värda all hjälp Sverige kan ge dem.
Därför Sverige som Västerland är del av palestiniernas elände.
Det råder oklarhet om hur Israel blev till. I allmänhet utgår man ifrån att Israel var FN:s verk. Men FN:s avsikt var väl inte att skapa Israel utan att dela Palestina mellan två folkgrupper. Delningen blev orättvis från början och när Folke Bernadotte försökte åstadkomma vissa justeringar mördades han av den blivande statens ledande hejdukar. FN utarbetade en delningsplan, inte en tvåstatslösning.
FN:s delningsplan var en enstatslösning, inte sant, det var Israel självt som utropade sin självständighet och därmed klöv landet i delar. Och lyckades sedan utverka ett erkännande för sin status som stat. Planen på sikt var att ta över rubbet. Någon palestinsk stat ingick aldrig deras planer. Dimridåer lades ut och förhalning blev det nya normaltillståndet. Och nu har Israel gjort sig självt omöjligt. Hur rätt hade inte Irans något excentriske president Ahmabinedjad som sade att Israel skulle sköljas bort från ”tidens anlete”. Lite knäpp är han tyckte man. Och nu är vi där. Israel, den självutropade staten, borde upplösas och kanske upplöser sig själv.
Nelson Rockefeller i ett samtal med David Ben Gurion sade att Israel kan få en stat men inte hämnd (på flyende nazister)
Och det var Nelsons insats som skaffade fram sydamerikas röster när Israel godkändes av FN.
Men det innebär inte att de ditflydda nazisterna (i sydamerika) själva spelade någon viktig roll. Det var ju anglosaxernas eliter som låg bakom alltihop inklusive nazism och zionism. Nelson skyddade nazisterna eftersom de var en viktig tillgång för imperiet i det kalla kriget. Men också därför att nazisterna visste för mycket om anglosaxernas, inte minst Rockefellers, stöd till Hitler. (Nelson berättade visserligen efter kriget att deras släkt hade judiska rötter i Ottomanska riket men i mina ögon tillhör Rockefellers den anglosaxiska kultursfären tillsammans med det gäng som frambringades med Cecil Rhodes projekt). Det tigs ihjäl att Rockefellers fraktade bränsle till nazisterna större delen av kriget med omlastning från amerikanska till spanska(?) skepp på atlanten vid en spansk ögrupp. Det pratas ju mycket om ett annat konstgjort bränsle och den gemensamma kartellen mellan Nazityskland och USA. Det pratet är till för att blanda bort korten och etablerade anglosaxiska källor ljuger antagligen medvetet. Sanningen läcker via enskilda individer som visste vad som pågick då. Och det rörde sig alltså även om Standard Oils vanliga produkter.
Israel tilläts ändå att hämnas på Eichman därför att han visste för mycket om samarbetet mellan zionister och nazister speciellt om hur zionisterna avsiktligt offrade hundratusentals judar i Ungern eftersom de inte var tillräckligt intresserade av zionismen.
Anglosaxers eliter och zionister ville inte att judar skulle assimilera sig i Europa.
Hellre döda än assimilerade var både zionisters och anglosaxers eliters inställning.
Anglosaxernas eliter liksom Israelerna ville inte minska narrativet med judarna som offer. För anglosaxerna som själva hade orsakat allt var det önskvärt att kunna fortsätta skuldbelägga deras egen Tyska adept.
Att tyskarna inte var självständiga utan som jag här hävdar anglosaxernas adept döljs genom att anglosaxerna tiger ihjäl vad deras inflytandeagenter höll på med och alla andras acceptans av att det anglosaxiska intresset i praktiken får dominera. Det är ju inte av illvilja men av begränsad förmåga och vilja att hantera en komplex verklighet.
Men på denna bloggen liksom alla andra dominerar det anglosaxiska intresset. Dvs man ignorerar att zionismen var till 100% ett anglosaxiskt imperiellt projekt.
I stället för att intressera sig för det citeras ibland på nätet yttranden i gamla judiska texter som bevis på att de hade väldigt arroganta avsikter och var väldigt nedlåtande mot andra grupper. Såna citat är sannolikt korrekta men har inget bevisvärde för det som hände under 1800-talet när Brittiska imperiet och dess frimurare drev igenom det utan att det från början fanns någon sån begäran från hovjudarna.
Sånt som Shahak skriver om det förflutna är nog tillförltligt och var antagligen känt bland kristna i tidigare eror men det innebar endast att de lärda Britterna visste om att deras projekt hade bra chanser.
Undrar om USA i unionen ”de förenade vildarnars grymheter” med Israel har förlorat i kampen om antal massaker ”worldwide” mot en grupp etnisk befolkning i sitt eget land:
”Al-Tira Massacre: December 1947
Haifa Oil Refinery Massacre: December 1947
Balad el-Sheikh Masacre: December 1947
Yehiday Massacre: December 1947
Khisas Massacre: December 1947
Qazaza Massacre: December 1947
Jaffa Massacre: January 1948
Semiramis Hotel (Jerusalem) Massacre: January 1948
Sa’sa’ Massacres: February and October 1948
Cairo-Haifa Train Massacre: March 1948
al-Lajjun Massacre: April 1948
Deir Yasin Massacre: April 1948
Qaluniya Massacre: April 1948
Ayn el-Zaytoun Massacre: May 1948
Abu Shusha Massacre: May 1948
al-Tantura Massacre: May 1948
Beit Daras Massacre: May 1948
Al-Burayr Massacre: May 1948
Lydda Massacre: July 1948
’Aylut Massacre: August 1948
al-Dawayima: Massacre October 1948
Safsaf Massacre: October 1948
Saliha Massacre: October 1948
Eilaboun Massacre: October 1948
Hula Massacre: October 1948
The Dayr al-Balah & Khan Younis Massacre: January 1949…
For a chronology of key events in the history of Palestine which led to these massacres and to the Palestinian Nakba, please log on to:
http://www.alnakba.org/chronology/chronology.htm”
Russia Intercepts Adrenochrome Shipment From Israel Containing ‘Blood of 10,000 Children’
gospanews Fabio Carrisio
”In the spirit of Jefferson, I offer the following: it is way past time for the United States to declare independence from Israel; a destructive unhealthy 77-year liaison that has contributed to authoritarian creep, the dismantling of public liberty and increasing domestic instability in both countries.
For Palestinians and for all of mankind, the United States must free itself from its rogue ally. Washington’s continued financial, political and military investment in a violent apartheid regime has been a tragedy, that has ultimately led to Israel’s brazen and transparent genocide of Palestinians in Gaza today.
By cutting ties with Israel, the United States might begin to reclaim the principles on which it was founded and that are enshrined in the Declaration of Independence: resistance to tyranny, self-determination and the right to life, liberty and pursuit of happiness.
The Palestinian struggle for freedom and self-determination is inseparable from the quest for justice and dignity in the United States and worldwide.
Nelson Mandela, who spent most of his adult life struggling against the apartheid regime in South Africa, fully understood the link between freedom and justice for all, declaring that: “We know all too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians.”
https://consortiumnews.com/2025/08/08/breaking-americas-bonds-with-israel/
Amerikanerna kan inte sin egen historia. Jefferson var en förrädare som gick Britternas och slavägarnas ärenden. Britterna ville hindra USA att ha en egen industri så matt USA i stället skulle vara ett jordbruksland och överlåta till Storbritannien att ha industri och tillverka avancerade produkter.
Därför kunde Storbritannien ha en kvalificerad arbetskraft medan USA var beroende av okvalificerat slavarbete. Förutom att slaveri var helt i strid med konstitutionen. Jefferson försvarade det ogynnsamma förhållandet och hade själv 600 slavar.
När man citerar Jeffersons politiskt motiverade uttalanden blir man därför lurad. Det gäller fler amerikanska historiska personer som de okunniga amerikanerna ser upp till.
En sak som amerikanerna har särskilt svårt för är att ta itu med frågan om hur det kommer sig att Storbritannien har kunnat etablera ett angloamerikansk etablissemang dominerat av britternas eliters synsett som innebar bland annat att de amerikanska medlemmarna fick instruktioner att underutbilda det amerikanska folket för att kunna sänka lönerna till Storbritanniens nivå.
De amerikanska oligarkerna följde av allt att döma uppmaningen. Och de har verkligen lyckats driva fram ett mycket okunnigt folk.
Israel var från starten Storbritanniens kolonialprojekt. Precis som RFK Jr sagt är det nu ett beachhead för USA, ett fast slagskepp i MÖ som hindrar att USAs intressen kan äventyras av diverse arabregimer.
Amerikaner som den du citerar kan både ses som okunniga och som falskspelare.
Det sistnämnda om de insett det som RFK Jr pekar ut därför att han är mer rättfram medan de andra är pokerspelare som de själva har sagt.
Genom att låtsas att USA motvilligt stöder Israel trots att allt tyder på motsatsen sätter USA press på den delen av finansvärlden som är starkt knuten till Israel. Det är en allmänt spridd uppfattning att Rothschilds har stora investeringar i Israel. Det betyder att de skulle kunna tänkas vilja flytta de investeringarna och samarbeta med helt andra. Men USAs press tvingar dem antagligen att avstå från det.
Där har du ett exempel på hur det kan hänga ihop i verkligheten medan du tar amerikanernas bluffmakare på orden.
En självständig Palestinsk stat kommer att byggas på israels grav.
From the River to the Sea, Palestine Will be Free! 🙌
From the River to the Sea, Palestine Will be Free!! 🙌
From the River to the Sea, Palestine Will be Free!! 🙌