Publicerad av TFF • Transnational Foundation & Jan Öberg
Vad Mearsheimer har rätt – och fel – om 38 miljoner dödsfall från sanktioner
Ett vänligt gräl samtidigt som vi är överens om att de amerikanska sanktionerna är massförstörelsevapen och dödar fler människor än krig gör. Och att vi måste prata mycket mer om sanktioner än vi har gjort hittills.
◆
Bild på professor John Mearsheimer
Bild: The News Statesman
John Mearsheimer uppgav nyligen att de amerikanska sanktionerna mördade cirka 38 miljoner människor mellan 1971 och 2021 – se videon nedan. Det är en dramatisk siffra, och den har spridit sig snabbt eftersom den i en mening fångar den enorma mänskliga kostnaden för moderna sanktioner.
Jag delar hans oro över de destruktiva effekterna av ekonomiskt tvång. Men det specifika antalet han citerar – och hur han tillskriver det – förtjänar ett vänligt akademiskt förtydligande.
Siffran kommer från en artikel i Lancet Global Health från 2023 som uppskattar dödlighetseffekterna av unilaterala amerikanska och EU-sanktioner under det senaste halvseklet. Detta är den första punkten där Mearsheimers sammanfattning avviker från texten:
Studien handlar uttryckligen om amerikanska och europeiska sanktioner, inte enbart amerikanska sanktioner. Med tanke på EU:s alltmer aktiva sanktionspolitik är denna distinktion viktig.
Den andra frågan gäller hur Lancet-forskarna faktiskt mäter dödligheten. De räknar inte dödsfall som är direkt orsakade av sanktioner. De påstår sig inte veta hur många människor som dog på grund av att ett läkemedel inte kunde importeras eller att ett sjukhus saknade reservdelar. Istället använder de en statistisk kausal inferensmodell för att uppskatta överdödligheten i samband med sanktioner.
Denna term har en precis betydelse. ”Överdödlighet” betyder inte ”dödsfall orsakade av sanktioner” i vardaglig bemärkelse. Det betyder antalet dödsfall utöver vad som skulle förväntas om det sanktionerade landet hade följt dödlighetsstatistiken för jämförbara, icke-sanktionerade länder. För att göra detta sammanställer forskarna en stor datamängd som täcker många länder och många år, inklusive variabler som BNP, konfliktintensitet, demografi och hälsosystemindikatorer. De jämför sedan: a) ett lands dödlighet före sanktioner, b) dess dödlighet efter sanktioner och c) dödligheten i liknande länder som inte är under sanktioner under samma period.
Detta är en standardiserad ekonometrisk metod – en difference-in-differences-modell – som uppskattar den genomsnittliga effekten av sanktioner samtidigt som man kontrollerar för andra faktorer som krig, ekonomisk kollaps eller naturkatastrofer. Men den kan inte identifiera vilka individuella dödsfall som ”orsakades” av sanktioner, och den kan inte heller perfekt isolera sanktioner från alla andra krafter som verkar i ett samhälle.
Författarna talar därför försiktigt om ”överdödlighet i samband med sanktioner”.
Studien ger en årlig uppskattning: ungefär 564 000 övertaliga dödsfall per år i länder under unilaterala amerikanska och EU-sanktioner.
Red.: Effekter av internationella sanktioner på dödlighet i olika åldrar.
Den ger inte en 50-årlig summa. Om man multiplicerar den årliga siffran med 50 får man cirka 28,2 miljoner. Författarna jämför sedan detta med uppskattningsvis 5,5 miljoner krigsrelaterade dödsfall under samma period. Att lägga ihop de två ger en siffra på 33 miljoner, men inte de 38 miljoner som Mearsheimer nämner.
Inom parentes – men en viktig sådan – observera att de mänskliga kostnaderna för sanktioner över tid verkar vara mycket högre än för krigföring – ungefär 5 gånger högre!
Aritmetiken är bra. Men författarna till Lancet presenterar inte detta som en enda kombinerad dödssiffra, och de fastställer det inte heller som ”dödsfall orsakade av sanktioner”, än mindre ”dödade av USA”. Deras syfte är att visa omfattning och samband, inte att producera en definitiv historisk dödsräkning.
Min avsikt här är inte att förminska lidandet som orsakas av sanktioner. Tvärtom har jag länge hävdat att USA lider av ett slags ”sanktionssjukdom” – en kronisk övertro på ekonomiska tvångsåtgärder, med mer än 100 000 sanktionsbeteckningar utfärdade under årtiondena.
Detta är en allvarlig sjukdom i samtida statsmannaskap.
Mearsheimer gör rätt i att uppmärksamma de mänskliga kostnaderna – särskilt eftersom sanktioner inte får någon medieuppmärksamhet jämfört med krigföring och eftersom de ofta kallas ett ”mjukt” vapen. Verkligheten säger oss att sanktioner är massförstörelsevapen, även om man aldrig kommer att få de exakta siffrorna.
Men precision är viktigt. Lancet-studien ger oss kraftfulla bevis för att sanktioner är förknippade med stora ökningar av dödligheten. Den säger oss inte att 33 miljoner människor ”dog av amerikanska sanktioner”.
Att hålla den distinktionen tydlig stärker, snarare än försvagar, kritiken av sanktioner, särskilt de som varar under lång tid – som i Iran (47 år av sanktioner, ö.a.). Och sanktionerna mot Iran sedan 1979 är ämnet för min nästa analys.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Bra med förtydligande!
Ja, väldigt bra förtydligande. Det är förstås nästintill omöjligt att beräkna exakt när kopplingarna kan variera så mycket. Man kanske kan säga att överdödligheten är över 30 miljoner. Det är illa nog. Klart massförstörelsevapen, som borde betraktas som minst lika allvarligt som militära krig.