CNN rapporterar ”Bomben som dödade 51 personer, varav 40 barn, på en skolbuss i jemenska Saada förra torsdagen var amerikansk”, enligt CNN, skriver DN. Det är känt att USA inte bara stödjer Saudiarabiens brutala angreppskrig mot Jemen utan också deltar i det. Sedan Trump blev president har USA:s bombningar i Jemen sexdubblats.
I DN igår skrev skriver Niklas Ekdal:
”FN beskriver Jemen som världens värsta humanitära katastrof skapad av människor.”
”Enligt The Yemen Data Project har 25.000 jemeniter dödats bara sedan 2017. Om krigets inverkan på hälsoläget räknas in landar siffran betydligt högre. Och situationen blir bara värre.” – Jemen-experten om humanitära katastrofen: ”Sverige måste hjälpa”
En utgångspunkt för denna artikel är påståendet ”Kriget via ombud mellan Saudiarabien och Iran har lett till urskillningslösa bombningar från koalitionens sida”, säger Elisabeth Kendall.
Jemenexperten har inte samma uppfattning som DN
I en ingående analys av henne med 72 referenser framgår det att Iran inte alls är involverat i kriget och att man ger en högst blygsam hjälp till Hotuhis. Hon är senior forskare i ”Arabic & Islamic Studies” vid Pembroke College, University of Oxford.
Ref: Iran’s Fingerprints in Yemen. Real or Imagined?
Jag har översatt utdrag ur rapporten ”Iran’s Fingerprints in Yemen. Real or Imagined?”. Svaret på frågan i rapportens titel är ett klart: Nej. Därmed bortfaller helt Saudis och USA:s beskrivning (lögner) om detta och den etablerade pressen får underkänt då man ej gjort en elementär källkritisk analys eller sökt efter fakta. Alternativt vill man inte presentera uppfattningar som går emot USA:s och Saudis propagandabild.
Utdrag ur rapporten. Siffrorna anger referenserna i rapporten.
Under de sex år som Houthis kämpade mot Jemenregeringen (2004-10) fanns det föga bevis för påståendet att Houthis assisterades av Iran.
En amerikansk ambassadrapport uppger att personalen ”inte hittade bevis för anklagelser om samband mellan Houthis och Iran ” även om andra rapporter finns om begränsat ekonomiskt stöd från icke-statliga iranska grupper.
Iran har inte befäl och kontroll över Houthis. Detta stöds också av rapporter att Houthis ignorerad iranska råd att inte ta över Jemen huvudstad i 2014.
Houthis själva förnekar att de är en iransk proxy, men har erkänt viss begränsad iransk uppbacking baserat på en gemensam hat av America.
Det verkar troligt att Houthis har en pragmatisk inställning till Iran. De är villiga att acceptera hjälp så länge det passar dem. Denna pragmatism visar också deras osannolika allians med förre president Ali Abdullah Saleh.
Uppkomsten av Houthis politiska gren, Ansar Allah, under det senaste decenniet och Irans växande regionala inflytande har skett samtidigt utan att ha orsakssamband.
Denna uppfattning om Houthi-upproret som motiverat av inhemsk politik snarare än religion, och endast marginellt kopplad till Iran, framförs av många akademiker från Jemen. Med andra ord, med eller utan Irans engagemang, skulle den underliggande strukturen i konflikten sannolikt vara densamma.
Dessutom innebär Irans begränsade finansiella och materiella resurser att landet måste fokusera på axeln Libanon-Syrien-Irak. Det är därför meningsfullt för Iran att stå för retorik i Jemenfrågan snarare än att ge betydande resurser.
Den jemenitiska (förra) regeringen har länge försökt att påstås att Houthis har en roll som iransk proxy-utbildad, beväpnad och ideologiskt påverkad av Iran. Detta skulle ge motiv för större militärt stöd och finansiering från Saudiarabien och dess allierade.
Vad gör Iran egentligen?
Flera analytiker har listat de potentiella sätten på vilka Iran skulle kunna bedriva hybridkrig i Jemen. Ändå saknas obestridliga bevis för anklagelserna. Med några undantag, efter det att Saudiarabien gick in i Jemen-kriget, har Irans retorik ha fokuserat mer på dess fredliga ambitioner för Jemen.
Begränsat militärt bistånd till Houthis kan ha iranskt ursprung. Det är dock viktigt att inte överdriva Irans militära räckvidd i Jemen. Det saknas belägg för att den iranska regeringen är engagerad i detta..
Under 2015-16 skedde fyra bekräftade leveranser av vapen i Arabiska havet och Adenbukten av amerikanska, franska och australiska flottor. Olika rapporter finns. FN:s expertpanel kunde endast länka leverans av 2,064 lätta vapen direkt till iransk tillverkning eller ursprung. FN: s expertpanel uppgav att den inte ”hade sett tillräckliga bevis för att bekräfta direkt storskalig leverans av vapen från den islamiska republikens regering Iran. Panelen konstaterade att: ”sannolikheten för storskaliga leveranser är låg”.
Det finns alltså verkligen bevis på att Iran levererat begränsad mängder av främst lätta vapen och har rådgivare till Houthis, men konkreta bevis för iransk militär hjälp i form av tunga vapen som kunde påverka kriget finns egentligen inte.
Text: Anders Romelsjö