Från ett av flera möten Dan-Viggo Bergtun har haft med statsminister Jonas Gahr Støre om myndigheternas ansvar att skydda veteraners intressen.
Översättaren Rolf Nilsson” Det här gäller Sverige i lika hög grad som Norge. När ministrar och ÖB går ut och försöker få oss att tro att Ryssland är ett hot mot Sverige bör man dra öronen åt sig. När ett folk är i ett chocktillstånd, som efter 9/11 eller skräms upp av krigspropaganda kan makthavarna driva igenom vad som helst, som rustningsanslag och inskränkningar av personlig frihet och ökad övervakning. Naomi Kleins bok Chockdoktrinen handlade om detta.”
På https://steigan.no/2025/11/trussel-som-politisk-verktoy/
Av Dan-Viggo Bergtun – 24 november 2025
Som veteran från konflikt- och krigszoner känner jag igen när ledare använder rädsla för att kontrollera en befolkning. I Norge sker det nu i full offentlighet. Statsministern och utrikesministern spelar på oroligheter för att driva landet in på en betydligt mer militant kurs än det norska folket någonsin velat ha. Det är ett recept jag känner alltför väl från platser där rädsla gradvis blev en del av den politiska vardagen.
När landets högsta ledning talar om faror och osäkerhet är det inte längre information. Det är påverkan. Deras ord är inte nyktra bedömningar, utan strategiska instrument. Och den rädsla de skapar försvinner inte när kamerorna släcks. Den rör sig in i samhället. Den förstärker splittring. Den skapar misstänksamhet. Den gör människor hårdare mot varandra.
Rädslan förstärks ytterligare av att Norge nu distanserar sig från Trumps fredsplan. Istället för att använda situationen för att lugna ner en redan spänd geopolitisk bild används den som en förevändning för mer upprustning och nya militära åtaganden. Rädslan skruvas upp ytterligare ett snäpp varje gång regeringen väljer konfrontation framför diplomati.
Detta är politiskt driven oro. En metod genom vilken befolkningen ska känna att faran närmar sig, att vi måste beväpna oss, ge mer pengar, utstå mer press. Men alla som verkligen känner till krig vet att säkerhet aldrig byggs på rädsla. Rädsla gör människor okritiska. Rädsla gör samhällen sårbara. Rädsla gör det lättare att få igenom en politik som aldrig skulle ha accepterats i fredliga tider.
Det är inte heller någon slump att välfärden skärs ner samtidigt som försvarsbudgetarna ökar. När befolkningen är tillräckligt rädd blir protesterna mindre frekventa. När människor börjar tro att krig är precis runt hörnet skjuts frågor om hälsa, vård och social trygghet åt sidan. En situation skapas där de flesta människor tvingas acceptera att deras egen säkerhet i vardagen måste ge vika för en militär agenda som drivs utifrån.
Det skrämmer mig hur regeringens språk påverkar samhället. Polariseringen ökar. Människor som ifrågasätter rustningar eller NATO-linjen stämplas snabbt som naiva eller illojala. Debatten hårdnar. Förtroendet minskar. Och förtroendet är det första ett samhälle förlorar när rädsla tillåts dominera. Då förlorar man sammanhållningen. Då förlorar man omdömet.
Denna utveckling är mycket allvarligare än de flesta inser. När rädsla används som ett styrmedel förändras politiken. Den blir mer aggressiv. Mindre öppen. Mindre demokratisk. Det börjar med retorik. Sedan kommer handling. Och plötsligt dras landet in i ekonomiska, militära och politiska band som befolkningen aldrig bett om och aldrig röstat för.
Statsministern och utrikesministern använder rädsla på ett sätt som djupt oroar mig. Inte för att Norge faktiskt står inför ett akut hot, utan för att de försöker få oss att tro att vi gör det. Det är ett farligt spel med befolkningens känslor, och det undergräver den trygghet som ett demokratiskt samhälle bör byggas på.
Som veteran har jag upplevt vad rädsla gör med människor, och vad rädsla gör med samhällen som förlorar sin trygghet. Det är därför jag varnar för den kurs som nu väljs. Norge behöver ledare som bygger stabilitet, inte oroligheter. Norge behöver diplomati, inte drama. Norge behöver säkerhet i vardagen, inte rädsla som politiskt bränsle.
När rädsla blir verktyget kommer resultatet aldrig att bli fred. Det kommer att bli fel beslut, mer spänningar, mer polarisering och ett folk som gradvis förlorar förmågan att se vad som verkligen händer.
Dan Viggo Bergtun
Veteran och tidigare förtroendeman för veteraner från många nationer. Tidigare president och FN-ambassadör för The World Veterans Federation (WVF). Nu hedersmedlem i WVF. Bergtun känner FN-systemet inifrån genom många års internationellt samarbete och har tjänstgjort i FN-operationer i Mellanöstern. Han har arbetat nationellt och internationellt för veteraners rättigheter och för fred mellan nationer sedan 1978.
Visst.
Kan man tycka så.
Flera gånger i månaden hotar den förre ryske presidenten Dmitrij Medvedev med kärnvapenangrepp över Europa och den ryske tv-programledaren Solovjov likaså, och dessutom att ”alla ukrainare skall utrotas” – på bästa direktsänd tv. Militären och deputeraden Guruljov står ofta i tv och hotar med förintelsen, utrotning, att alla ryska oppositionella skall dödas och alla som inte håller med ledaren skall skickas till det brutala Kolyma (ett av de värsta arktiska Gulag-lägren i nordöstra Sibirien), som en gång varit en sådan skam i rysk modern tid.
Hur ställer sig dessa moraliska herrar och skribenter i artikeln här då till det? Skall vi inte lyssna? Är det fyllesnack? Sinnesförvirring? Putin kallade tidvis européerna under år 2023 för ”satanister”.
För inte ens i Ryssland och i Kreml glömmer man bort att riva bort ”1 april-bladet” på dagskalenderblocket på väggen, så att det sitter där på väggen året ut. Eller gör det kanske det?
Ska alltså vi andra europeiska folk bara låtsas som det regnar när medlemmar i den högsta statsledningen i Moskva konstant hotar med kärnvapenanfall?
Är inte det allvarligt nog?
Sovjetunionens stats- och militärledning hotade aldrig en endaste gång med kärnvapen offentligt. Inte en endaste gång.
Förutom det främst humoristiska uttalandet av Nikita Chrusjtjovs klassiska svar under statsbesöket i Amerika på 1960-talet att ”vi i Sovjetunionen tillverkar atomvapenraketer lika mycket som korv”. Det var det enda. En supermakt som faktiskt tog seriöst ansvar för samtalstonen i världen när det gällde krig.
Alla dessa nutida putinistiska hot om domedagsvapen, nya hypersoniska raketer och kärnvapenförsedda Posejdon-torpeder som kan blötlägga hela Storbritannien – ska vi alltså tolka alla dessa som just dåliga ryska 1 april-skämt?
Helt riktigt, skribenter i artikeln saknar konsekvenstänk.
Natoländer liksom Ukraina kommer således att börja skaffa egna kärnvapen för att erhålla säkerhet. Tyvärr är drömmarna om en kärnvapenfri värld effektivt krossad, det enda som avskräcker fascisterna i Kreml är kärnvapen. Svårt att se att Trump med anhang skulle klaga, de vill ju att Europa ska stå på egna ben.
Det enda som avskräcker maffian i USA är kärnvapen vilket Nordkorea så kraftfullt visat! Och att Iran vill skaffa sig kärnvapen av samma orsak är uppenbart. Hade Libyen skaffat sig kärnvapen så hade landet fortfarande funnits som en ledstjärna för övriga Afrika men Ghadaffi lät sig luras av EU och USA att inte skaffa kärnvapen. Alla fria länder som vill slippa besöka av USA och Nato strävar efter att skaffa kärnvapen som skydd det är den bittra sanningen för dig ”Stasi”! Det är ingen som skaffar sig kärnvapen för att Ryssland skulle hota dem bara nazisterna i Ukraina som sjunger på sista versen.
Atombomber är ingen säkerhet, utan ett hot som man måste göra sig av med. Fascisterna finns nu i EU, dvs hos den styrande oligark-kabalen som sitter i Washingtons knä och motsätter sig en fredsuppgörelse i Ukraina.
( ättlingar till överlevande Nazister) som inte längre kan foga sig i 2:a världskrigets nederlag, utan nu söker revansch, genom att förvandla Unionen mottaglig för ett nytt Naziprojekt fast under täckmantel.
Putins visit Indien–
https://www.youtube.com/watch?v=WYkbZXsA7u0